Barns berättande och språkutveckling i digitala fysiska aktiviteter (DigiFys)

• Samverkansprojektet DigiFys (Barns berättande och språkutveckling i digitala fysiska aktiviteter) syftar till att bidra till utvecklingen av digital dokumentationsteknik som ett kvalitetsarbetesinstrument i förskolan. Projektåret har kontinuerligt förlupit i och genom möten, diskussioner, konferenser, workshops, såväl fysiskt som digitalt. Kommunikationen under, inför och mellan sådana möten är projektets viktigaste beståndsdel. Ett speciellt empiriskt nedslag i projektet är samtal kring och reflektioner över teknologin som ett gränssnitt mellan olika instanser såsom förskolebarn, pedagoger, IT-ansvariga, specialpedagoger, rektorer, föräldrar och forskare. Anpassning av projektet i förhållande till externa omständigheter såsom rådande pandemi gjordes efterhand och ledde till att projektet kom att handla mer om själva samverkansmodellen än om de enskilda aktiviteterna i förskolorna som det initialt syftade till att härbärgera. Detta ledde i sig till att projektaktiviteter följde en ad hoc- struktur där validering av metoder och insikter gjordes löpande i angränsande samverkansarenor (såsom vetenskapliga seminarier, dialoger med företrädare för övningsförskolor, internationella videokonferenser, examinationsutveckling och näringslivskontakter).Projektets nav är den utbildning som erbjuds av förskolorna i Fyllinge skolområde under ledning av rektorerna Ann-Charlotte Jönsson och Hanna Thorsell. Det var också i nära samråd med dessa ledare som projektet kom att stöpas om baserat på överläggningar, överenskommelser och beslut under tidig höst 2021. De fem förskolorna har under året deltagit i projektet som ägt rum i form av möten via videokonferens och på plats i Fyllinge i olika konstellationer. Under hösten gjordes ett antal fokusgruppsdiskussioner med framåtsyftning mot ett intensifierat reflektions- och analysarbete. Dessa dialoger fördes på åtta avdelningar på fyra olika förskolor i Fyllinge (Halmstad kommun) med 3–4 deltagande förskollärare per gång.Preliminära resultat visar på förtjänsterna med att arbeta övergripande och gränsöver- skridande mellan akademi och skolhuvudman, framförallt face-to-face med en avdelning i taget, eftersom varje enskild avdelning och förskolas sammansättning medför variationer, utmaningar och möjligheter som gör det svårt att verka i enlighet med centrala bestämmelser om sådant som teknik och dokumentation. Att arbeta med systematiskt kvalitetsarbete via film är utmanande för många pedagoger och mötet med forskare ger inspiration i form av hur dokumentations- och analysarbete kan iscensättas på vetenskaplig grund.Utmaningen med att arbeta i heterogena grupper, sett till de olika roller och hierarkier de är inlemmade i, är att orientera mellan teori och praktik på ett sömlöst och omsorgsfullt sätt utan att någon av de närvarande yrkesgrupperna känner sig ifrågasatta i sin profession. Riskerna är: för forskare att framstå som obegripliga och orimliga; för rektorer att framstå som dominanta; för förskollärare att framstå som inkompetenta tjänstemän och som några som sviker barnen.För att skapa ett samtalsklimat där utbyte kan ske, ett där teori och praktik flyter samman, måste diskussioner emellertid röra sig nära dessa ”farliga” positioner. Kommunikationen och den enskilda dialogen är alltså central och vad vi avser demonstrera i denna rapport är hur den kan färdas på intrikata sätt mellan olika instanser, roller och nivåer. Ett sätt att förstå detta är att spåra hur nätverk upprättas i långa linjer där varje ny punkt som information flyttas över till också innebär en transformation (Latour, 2005). Samverkan blir från detta perspektiv något som kan beskrivas fullödigt först i efterhand. Detta illustrerar vi fortlöpande, men framförallt i en handfull narrativa analyser – d.v.s. vittnesbörd om just den specifika samverkan som präglade föreliggande projekt. I rapporten förekommer begreppen modell och ekologi vilket är andra sätt att beskriva samverkan. Tillsammans syftar dessa till att omfatta den odelbara komplexiteten i kunskapsanspråk av det slag som detta projekt tillhör.Den vetenskapliga delen av projektet är förankrad i idén om samverkan som ett ”wicked problem” (Rittel & Webber, 1973), det vill säga ”lurigt” fenomen. Ett lurigt problem är inte synonymt med komplext, med den distinktionen att de senare kan delas upp i komponenter, vilket de förra är resistenta mot. De narrativa kursiveringarna är ett sätt att hantera denna resistens. Luriga problem uppstår när professioner mångfaldigas och genom sitt ständiga sökande att etableras, och de påföljande legitimitetsanspråk som krävs för detta, riskerar att ”förråda” de ”klienter” bland ”lekmän” som de erbjuder tjänster till.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Utbildningsvetenskap (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Educational Sciences (hsv//eng)

Nyckelord

Lärande

praktiknära

praktikutvecklande

samverkan

förskola

digitalisering

bildhantering

dokumentation

LeaDS - Learning in a Digitalised Society

LeaDS - Lärande i ett digitalt samhälle

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kap (ämneskategori)