Myllrande våtmarker: uppföljning av ingrepp i våtmarker i Västerbottens län : en förstudie

• Drygt 10 år efter att våtmarksinventeringen (VMI) avslutades i Västerbottens län har Länsstyrelsen genomfört en förstudie med syfte att undersöka aktuell status på några av länets mest värdefulla våtmarker samt att testa och utvärdera indikatorer och metoder för uppföljning av miljömålet Myllrande våtmarker. De tre metoderna som testades var; 1. Kartläggning av nya ingrepp i våtmarker med hjälp av digitala ortofoton. 2. Utvärdering av Skogsvårdsstyrelsens GIS-baserade databas över anmälda skogsbilvägar i länet åren 1999-2003. 3. Genomgång av Länsstyrelsens diarieförda markavvattningsärenden 1990-2003. Ortofotoanalysen visar att nya diken har gjorts inom 5 av 11 undersökta myrskyddsplanobjekt medan nya vägar har anlagts inom 9 av 11 undersökta myrskyddsplanobjekt, under en tidsperiod på 10-15 år efter VMI. Det har tillkommit färre diken än vägar, vilket tydligt visar att exploateringstrycket mot våtmarkerna är större från vägar än från dikning. Troligen har ingreppen tillkommit i början av den undersökta tidsperioden. Under perioden 1999-2003 har 1648 anmälda skogsbilvägar registrerats i Skogsvårds-styrelsens databas över skogsbilvägar. Av anmälningarna korsar totalt 187 vägar (11 %) våtmarker i VMI och 352 av vägarna (21 %) ligger inom 50 meter från VMI-objekt. I samband med prövningen har Skogsvårdsstyrelsen avstyrt många av vägförslagen på de mest värdefulla våtmarkerna (klass 1 och 2). På klass 1-våtmarkerna har 6 av 21 anmälda skogsbilvägar medgivits att korsa våtmarken, vilket innebär att skogsbilvägbyggnad fortfarande utgör ett reellt hot mot Västerbottens våtmarker. Antalet markavvattningsärenden har sjunkit drastiskt under den studerade perioden. Under åren 1990-1992 prövades mellan 142 och 190 ärenden per år men under åren 1998-2002 prövades bara mellan 5 och 10 ärenden per år. Med nuvarande omfattning bedöms markavvattningsverksamheten inte vara något större hot mot våtmarkernas naturvärden. Samtliga testade metoder visade sig fungera tillfredsställande för att följa upp miljömålet om myllrande våtmarker. Den Västerbottniska arbetsmodellen med central handläggning och registrering av alla anmälda skogsbilvägar har stora fördelar både när det gäller prövningen och uppföljningen och skulle gärna kunna spridas till övriga skogsvårdsstyrelser i landet. Flera indikatorer för att följa upp byggandet av skogsbilvägar, t ex antal vägar som korsar våtmarker, antal vägar inom 50 m från våtmarker och antal vägar som avstyrs vid prövningen, är relevanta att använda för miljömålsuppföljningen. Indikatorn som beskriver årligt antal tillstånd och dispenser för intrång i värdefulla våtmarker har liten relevans när det gäller markavvattningsärenden. Den verksamheten är idag så liten att den inte nämnvärt påverkar våtmarkernas naturvärden. Om indikatorn utvidgas till att omfatta samråd om skogsbilvägar skulle den bli mycket relevant för uppföljningen av delmålet att inte bygga skogsbilvägar över värdefulla våtmarker.

Ämnesord

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Nyckelord

Västerbottens län

Sverige

Umeå

Våtmark

Sverige

Våtmarker

Västerbottens län

Umeå

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)