Traditionell kunskap i samförvaltning av småviltsjakt i Vindelfjällen : möjligheter och hinder

• Hur ska vi bäst förvalta våra naturresurser? Forskningen på detta område ökar ständigt och på senare tid har integrering av traditionell kunskap[1] lyfts fram som betydelsefull för en lyckosam naturresursförvaltning, bland annat därför att den anses främja biologisk mångfald, en hållbar utveckling och tillvaratagandet av urfolks rättigheter till land och vatten (se t.ex. Berkes 2008; Tunón 2004, 2009).Dock har flera forskare pekat på att det finns vissa problem med att integrera traditionell kunskap i naturresursförvaltning på grund av att det finns en maktasymmetri mellan samförvaltande organisationer som många gånger medför att traditionell kunskap undervärderas och underutnyttjas (se t.ex. Agrawal 2005; Bohensky & Maru 2011; Briggs 2005; Jentoft 1998; Spak 2005). Jag kommer i denna artikel att, utifrån ett konkret fall, diskutera några av de mekanismer som kan ligga bakom maktasymmetrin och visa på möjligheter för en ökad integrering av traditionell kunskap i naturresursförvaltning.Artikeln tar avstamp i det lokala samförvaltningsprojekt inom småviltsjakten, som 2006 inleddes i Ammarnäs och som Nordin (2012) beskriver som en lyckad integrering av árbediehtu, samisk traditionell kunskap. Jag studerade, i en intervjuundersökning mellan hösten 2011 till våren 2012, hur nyckelaktörerna i samförvaltningen diskuterade och värderade olika typer av kunskap. Även om projektet av aktörerna beskrevs som lyckat upplever jag att det finns potential att i ännu högre utsträckning tillvarata traditionell kunskap i samförvaltningen. Sist i kapitlet presenteras några förslag till åtgärder inom såväl vetenskapen som naturresursförvaltningen som skulle kunna underlätta en ökad integrering av traditionell kunskap.[1] Traditionell kunskap (TK) refererar här till komplexa kunskapssystem som urfolk under lång tid har ackumulerat och utvecklat i relation till sin naturliga miljö. TK inkluderar faktakunskaper, trossystem, normer och föreställningar om hur man lever och förhåller sig till den lokala kulturen och naturen, samt praktiska metoder och färdigheter. TK är holistisk och dynamisk i det att den ständigt utvecklas och anpassas till nya förhållanden och traderas från generation till generation genom berättelser eller genom att de unga iakttar, deltar i och själva prövar på de äldres aktiviteter. (se t.ex. Berkes 2009; Jernsletten 2009; Nordin-Jonsson 2010; Daes 1998; UNESCO & MOST 1994-2004). Jag använder här TK synonymt med urfolkskunskap.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Kulturstudier (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Cultural Studies (hsv//eng)

Nyckelord

traditionell kunskap

indigenous knowledge

naturresursförvaltning

samisk kultur

lokalförvaltning

samförvaltning

urfolk

Ethnology

etnologi

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kap (ämneskategori)