Nationella medicinska indikationer. Nyckeln till evidensbaserad, rättvis och tillgänglig vård.

• Det finns stora regionala skillnader i frekvens för olika behandlingar inom vården. Vårdgarantin och patienternas valmöjligheter innebär att detta förhållande på nytt måste bli föremål för åtgärder. De regionala variationerna beror ofta på att indikationerna förändras och indikationsgränser för etablerade behandlingar förskjuts i takt med att ny kunskap implementeras och tillämpas i klinisk praxis. I samband med införandet av vårdgarantin beslutade man att starta ett utvecklingsarbete kring »nationella medicinska indikationer«. Indikationsarbeten inom sex områden har hittills redovisats. Ytterligare ett tiotal har pågått under 2007. Samtliga grupper som hittills avslutat sina uppdrag har presenterat förslag till nationella medicinska indikationer förankrade inom sina specialistföreningar. Generellt gäller att där behandlingsfrekvenser finns redovisade är de regionala variationerna omfattande. Förslag till remiss- och bedömningsmallar har presenterats för flertalet av diagnosgrupperna. Mycket talar för att indikationsarbetet kan vara nyckeln till att utveckla en mer kunskapsbaserad styrning av vården och därmed utgöra ett komplement till Socialstyrelsens riktlinjearbete. Praktisk tillämpning av indikationsarbetet kan innebära att vården blir mer evidensbaserad, rättvis, tillgänglig och patientorienterad än vad som är fallet i dag. För att indikationerna ska vara meningsfulla måste de ständigt ses över och omprövas i takt med nya medicinska rön. En särskild nationell funktion för detta bör inrättas.

Publikations- och innehållstyp

ref (ämneskategori)

art (ämneskategori)