Om krishantering i offentlig verksamhet

• På bara några år har samhällets beredskap att mota undan, mildra och hantera allvarliga hot och påfrestningar seglat upp som ett huvudtema i svensk samhällsdebatt. Det gäller förstås den högaktuella situationen föranledd av den drastiska upptrappningen av Rysslands krig mot Ukraina. Men det gäller i lika hög grad pandemin, förorsakad av sjukdomen Covid-19. Sedan tidigare har ljus riktats mot samhällets svårigheter att hantera stora flyktingströmmar (som de kommande decennierna kan förväntas bli mångdubbelt större i klimatförändringarnas spår) och systemfel i styrning och finansiering av rättsväsende, skola och sjukvård. Pågående och växande strukturella hot som antibiotikaresistens, klimatförändringar, svårbekämpad organiserad brottslighet och bristfällig försörjning av material, infrastruktur och kompetens för samhällets centrala funktioner har uppmärksammats gång på gång. Men den svenska offentliga samhällsdiskursen fortsätter att vara dålig på att artikulera beredskapsfrågan som ett övergripande perspektiv på politik och samhälle, så även de politiska partierna. Man förlorar sig i än den ena, än den andra specifika detaljfrågan och politiken är mestadels reaktiv snarare än preventiv. Men debattklimatet håller på att förskjutas och i den här krönikan vill jag bidra till den utvecklingen utifrån min utsiktspunkt som forskare om moral- och samhällsfilosofi, beslutsfattande under osäkerhet, folkhälsoarbete, leveranssäkerhet och antibiotikaresistens. Min poäng är att olika beredskapstankar och -diskussioner hakar i varandra på väsentliga sätt. Detta beror på att de vilar på en gemensam grund av etiska normer och värderingar som handlar om moraliskt och politiskt ansvar och – förstås – olika synsätt på vilka dessa normer och värderingar är. Om dessa görs tydligare ökar förutsättningarna att sambandet mellan en rad skilda beredskapsdebatter tydliggörs. Därmed kan också en grund skönjas för ett sammanhållet synsätt på hur samhällets värdering av beredskap bör se ut och hur de kostnader som beredskapen ofrånkomligen kräver – samhällsekonomiskt, politiskt och etiskt – kan berättigas.

Ämnesord

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Medicinsk etik (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Medical Ethics (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Filosofi, etik och religion -- Etik (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Philosophy, Ethics and Religion -- Ethics (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Filosofi, etik och religion -- Filosofi (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Philosophy, Ethics and Religion -- Philosophy (hsv//eng)

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Hälso- och sjukvårdsorganisation, hälsopolitik och hälsoekonomi (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Health Care Service and Management, Health Policy and Services and Health Economy (hsv//eng)

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Statsvetenskap -- Studier av offentlig förvaltning (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Political Science -- Public Administration Studies (hsv//eng)

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Ekonomi och näringsliv -- Nationalekonomi (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Economics and Business -- Economics (hsv//eng)

Nyckelord

Beredskap

risk

osäkerhet

samhällsplanering

ekonomisk styrning

offentlig förvaltning

samhällsnytta

etik

filosofi

ekonomi

försvar

folkhälsa

sjukvård

skola

infrastruktur

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

art (ämneskategori)