| 1. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
För Värmlands läns Luftvårdsförbund Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län Resultat till och med september 1999
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sju lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogens hälsa. Depositionen av svavel och kväve är störst i de sydvästra delarna av Sverige och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns även i Värmlands län, där nästan 6 kg svavel deponerades per hektar i den sydligaste skogsytan Södra Averstad, medan omkring 2 kg/ha deponerades i Båtstad och Transtrandsberget i norr. De fyra ytor för vilka det finns en nioårig mätserie visar en markant minskning av svaveldeposition till skogsmark. Medelvärdet har minskat från omkring 7 kg/ha i början av 1990-talet till knappt 4 kg/ha, framför allt beroende på minskad torrdeposition. För kväve saknas motsvarande trend, medeldepositionen på öppet fält har varierat mellan 5 och 7 kg/ha. Prognoser visar att nedfallet år 2010 kommer att vara 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar i Svealand om beslutade utsläppsbegränsande åtgärder genomförs i Europa. Det minskade nedfallet av syror ska leda till en minskning av markvattnets försurningsgrad enligt modellberäkningar. Andra faktorer, som episoder av naturligt nedfall av havssalter, kan under kortare eller längre perioder dölja återhämtningen. Därför krävs det långa mätserier för att beskriva om markvattnets kvalitet verkligen förbättras. Markvattnets pH-värde har liksom tidigare år varit omkring 5, förutom ytan på Blåbärskullen centralt i Värmland, där förhållandena varit avsevärt bättre ur försurningsssynpunkt. Säsongsmedelhalten av marknära ozon, O3, var högre än året innan på grund av den fina sommaren 1999. Halterna har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har luftens innehåll av svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2014
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i VästraGötalands län från perioden oktober 2013 till september 2014. Resultaten relateras tilltidigare års mätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), avnedfall på öppet fält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi(vid fem platser).Svaveldioxid- och kvävedioxidhalterna i luften har minskat signifikant under både sommarochvinterhalvår sedan mätstarten vid Hensbacka. Under 2013/14 var svaveldioxidhalternadock högre jämfört med de sex föregående åren. Även svavelnedfallet i krondroppet harminskat signifikant vid alla länets mätplatser sedan mätstarten. Under 2013/14 varieradesvavelnedfallet (utan havssalt) i länet mellan 1 och 2,5 kg per hektar. Statusen i markvattnettyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, men visar också att det pågår enlångsam återhämtning, med stigande pH och ANC och minskande halter oorganisktaluminium, vid de mest försurningsdrabbade mätstationerna. Vid övriga mätstationer, sominte varit lika drabbade av försurningen, har ingen återhämtning skett, och ANC är runtnoll.Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna iskogsytorna, visar på en signifikant minskning vid Hensbacka, en av de två mätstationersom har tillräckligt lång mätserie för att man ska kunna göra en tidsserieanalys. Under2013/14 var kvävenedfallet i nederbörden mellan 7 och 8 kg per hektar. Det totalakvävenedfallet till skog kan antas vara cirka 25 % högre i länet på grund av torrdepositionentill skogen, vilket gör att det beräknas till 9-10 kg per hektar under 2013/14. Den kritiskabelastningsgränsen med avseende på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar ochår. Gränsen överskrids därmed med bred marginal i hela länet och har även gjort så underlång tid. I Västra Götalands län har halterna av ammonium- och nitratkväve i markvattnetgenerellt varit relativt låga förutom vid ett fåtal tillfällen. Vid en nyligen avveckladmätstation har höga halter nitrat i markvattnet uppmätts efter ett angrepp avgranbarkborre, vilket tyder på en pågående upplagring av kväve i länets skogsmark som kanresultera i kväveläckage i samband med andra störningar.Resultat för nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet haranvänts till de fördjupade utvärderingarna avBara naturlig försurning och Ingenövergödningsom slutförts under 2015.Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens program för observationsytor (obsytor), dåprogrammet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, harmätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten avKrondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen varatt obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de tvåmätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan frånnedfall till tillstånd i träd och mark.31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Rökenspreds över ett stort område och vissa indikationer tyder på att NO2-halterna i luft endastpåverkades av branden i begränsad omfattning i närområdet.Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på Islandsedan 1783, vilket påverkade luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottetproducerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp.Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att lufthalterna av SO2, framförallt i norraSverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkanfrån vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Boström, Curt-Åke, et al.
(författare)
-
Luftkvalitetsmätningar i ett antal tätorter i sydöstra Sverige tre vintersäsonger -98/99, 99/00 & 00/01
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I föreliggande rapport redovisas mätningar av luftkvaliteten avseende trafikrelaterade luftföroreningar, kväveoxider (NOX som NO+NO2), ozon (O3) samt lättflyktiga kolväten (VOC) i ett antal tätorter i regionen (Blekinge, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs och Östergötlands län). I varje ort har mätningar skett i två punkter (98/99), i ett hårt trafikbelastat gaturum resp. i urban bakgrund. Mätningarna vintersäsongen 00/01 utökades med ytterligare en trafikbelastad mätpunkt Mätningarna har visat att med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan man få ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i halt mellan förmodade hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/riktvärden och miljökvalitetsnor
|
|
| 6. |
- Danielsson, Helena, et al.
(författare)
-
Kartläggning av lantanoider i mossa i Sverige
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört en undersökning avseende förekomst av 14 lantanoider, ingående i gruppen sällsynta jordartsmetaller, i mossprover. Mossproverna samlades in 2015, på uppdrag av Naturvårdsverket, i bakgrundsmiljö i Sverige. Förutom att kartlägga om det fanns geografiska koncentrationsskillnader för lantanoiderna över Sverige var målet att om möjligt utröna om ursprunget för de olika lantanoiderna var antropogent. Resultaten visade på att det fanns skillnader vad gäller de olika lantanoidkoncentrationerna i mossa över landet. Utifrån erhållna resultat kunde också konstateras att medianvärdet för samtliga lanatanoider (utom europium) var statistiskt signifikant lägre för Norrland jämfört med för Götaland och Svealand, men ingen tydlig gradient kunde ses. Däremot hittades förhöjda lantanoidkoncentrationer i vissa mossprover. I denna studie användes även mossprover som insamlats 2015, på uppdrag av Kalmar läns luftvårdsförbund, i stads- och industrinära miljö i Kalmar län, för att undersöka eventuella skillnader av lantanoidkoncentrationer. Resultaten visade att koncentrationerna av samtliga lantanoider i mossproverna var signifikant högre i stads- och industrinära miljö jämfört med i bakgrundsmiljön. Däremot fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i koncentrationer av lantanoider i mossa mellan prover som insamlats i stads- och industrinära miljö. Data från litteraturen möjliggjorde även en jämförelse av lantanoidkoncentrationerna i mossprover över tid från bakgrundsmiljön i södra Sverige. I jämförelsen användes resultat från mossprover tagna 1975, 2000 samt 2015. Allra högst lantanoidkoncentrationer fanns i proverna från 1975. Mellan 1975 och 2000 minskade lantanoidkoncentrationerna i mossproverna med mer än hälften (i medeltal 62 %). Även mellan 2000 och 2015 minskade koncentrationerna i mossan för flertalet lantanoider med nästan hälften (i medeltal 44 %).
|
|
| 7. |
- Danielsson, Helena, et al.
(författare)
-
Metaller i mossa
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under de senaste 40 åren, mellan 1975 och 2015, har metallkoncentrationen i mossor i Sverige minskat signifikant för samtliga metaller som ingått i trendanalysen. Den största minskningen har noterats för bly följt av vanadin, krom, nickel, arsenik, kadmium, koppar och zink. Den enda metall för vilken ingen signifikant minskning kunde ses för den senaste 40-årsperioden var för krom i mossprover insamlade i norra Sveriges kustland. För samtliga övriga regionala områden och för alla övriga metaller fanns en statistiskt signifikant minskning under tidsperioden. Resultaten från 2015 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning av olika metaller i Sverige har, för merparten av metallerna, fortsatt fungerat mycket väl. Då mossor nästan uteslutande tar upp metaller från luften ger metoden en god bild av nedfallet. Lokala skillnader kan spåras och ge information om såväl lokala utsläppskällor som långväga utsläpp. Ett undantag är mangan (Mn) där koncentrationerna i mossan sannolikt inte avspeglar atmosfärisk deposition. Av de mossprover som insamlats inom den nationella undersökningen 2015 har 611 prover analyserats med avseende på koncentrationer av arsenik (As), bly (Pb), järn (Fe), kadmium (Cd), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), vanadin (V), zink (Zn), aluminium (Al), kobolt (Co), mangan (Mn) och molybden (Mo). This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
|
|
| 8. |
- Danielsson, Helena, et al.
(författare)
-
Metaller i mossa 2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
- Danielsson, Helena, et al.
(författare)
-
Metaller i mossa 2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört mätningar av halter av metaller i mossa över hela Sverige under 2010. Idén att använda mossor för att mäta metallförekomsten i skogsekosystem utvecklades i Sverige och de nationella mossundersökningarna har genomförts i stort sett vart 5:e år sedan 1975. Syftet med metallmätningarna i mossa är bl.a. att kvalitativt och kvantitativt karakterisera det regionala bakgrundsnedfallet av metaller, påvisa mer betydande föroreningskällor och utsträckningen av de påverkade områdena, följa upp tidigare nedfallsmätningar och följa tidsutvecklingen, följa upp resultatet av emissionsbegränsande åtgärder samt delta i samt rapportera till det europeiska samarbetet inom Luftkonventionen (ICP Vegetation). Resultaten visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller över Sverige har fungerat mycket väl. I den nationella undersökningen 2010 har arsenik (As), bly (Pb), järn (Fe), kadmium (Cd), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), vanadin (V) och zink (Zn) analyserats. Förekomsten av de flesta av metallerna följer en syd-nordlig gradient med de högsta halterna i södra eller sydvästra Sverige. För metallerna Pb, Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, V och Zn är koncentrationerna signifikant lägre i fjälltrakterna och norra Sveriges inland jämfört med övriga delar av Sverige. Vissa områden som malmfälten i Norrbotten, områden i närheten av Rönnskärsverken i Skellefteå kommun samt kustområdet nära gränsen till Finland utgör undantag från den generella syd-nordliga gradienten. I dessa områden finns påverkan av lokala utsläppskällor. För de allra flesta metaller har tungmetallmedelhalten i mossa minskat sedan 2005 års undersökning. Undantag från detta är främst koppar och zink. Förändringar över tiden vad gäller metallhalterna i mossor stämmer överens med trenderna i Sveriges och övriga Europas utsläppsminskningar. Under de senaste 35 åren, mellan 1975 och 2010, har metallhalten i mossor i hela Sverige minskat signifikant för samtliga undersökta metaller med mellan 47 % och nästan 100 %. Mest minskade metallkoncentrationerna i mossa för bly följt av krom, nickel, kadmium, vanadin, arsenik, koppar och zink. Det finns dock vissa områden i Sverige där ingen signifikant minskning kan påvisas. Under perioden 1990-2010 har metallhalten i mossa i Sverige inte minskat i samma utsträckning som tidigare. Endast bly och kadmium visar på en statistiskt signifikant minskning som medelvärde för hela Sverige för denna period. För järn, koppar, krom, vanadin finns det dock i några fall statistiskt signifikant minskande metallhalter i mossa i vissa regioner under perioden. För nickel och zink kan inga statistisk signifikanta minskningar påvisas mellan 1990 - 2010 för någon del av Sverige.För framtiden bör exempelvis även de sällsynta jordartsmetallerna inkluderas i mossundersökningen. Dessa kan bli ett växande problem inom en snar framtid.
|
|
| 10. |
- Danielsson, Helena, et al.
(författare)
-
Metaller i mossa 2020, Forshaga kommun : På uppdrag av Forshaga kommun
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Resultaten från 2020 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller alltjämt har fungerat mycket väl i Forshaga kommun. Resultaten från mossundersökningen i Forshaga kommun har jämförts med bakgrundshalter i mossor från Värmlands län och från Mellansverige.En statistisk analys visade att inga av medianhalterna för vare sig arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, aluminium, kobolt, molybden eller antimon i mossor från Forshaga kommun skilde sig statistiskt signifikant från motsvarande medianhalter för Värmlands län och Mellansverige.De högsta halterna av arsenik, kadmium, krom, kvicksilver och zink fanns vid Aborrtjärn. Vid Aborrtjärn och Genbäcken fanns även de högsta halterna av koppar medan de högsta halterna av nickel och kobolt fanns vid Genbäcken. Vid Aborrtjärn och Björnåsen fanns de högsta halterna av järn och aluminium medan de högsta halterna av bly, vanadin, molybden och antimon fanns vid Björnåsen.
|
|
