| 14261. |
- Larsson, Johan, 1990
(författare)
-
Guiding Sustainability Transitions: Backcasting, Experimentation and Social learning
- 2019
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sustainability challenges including climate change, social injustice, resource depletion and biodiversity loss are becoming increasingly apparent. These challenges can be understood as partly resulting from unsustainable socio-technical systems in society, assumed to require transitions to become sustainable in time. When moving beyond more conventional attempts to analyse and describe sustainability challenges, there is an increasing research interest in solutions-oriented and prescriptive approaches to meaningfully engage with sustainability challenges in various contexts. The aim of this thesis is to contribute knowledge on how societal transitions can be guided into desirable and sustainable pathways, where social learning is assumed a key process. The many designs and frameworks for engaging with sustainability transitions that prevail in literature seldom provide insights into the contingent nature of its application in its particular context, the prior knowledge and beliefs of participating actors, or an unpacking of how and why (transformative) social learning processes might unfold. Through inter- and transdisciplinary research and drawing on case studies and ethnographic methods, this thesis includes further development and an empirical evaluation of a backcasting-from-principles process in two settings: a ‘Challenge Lab’ arena that creates space for students to lead sustainability transitions (Paper I), and a regional multi-stakeholder process related to climate policy (Paper II). These studies represent initial attempts to better understand conditions and mechanisms into the kinds of learning that occur in these spaces. Finally, this thesis develops hypotheses on capabilities of sustainability principles in navigating transitions, and particular tools that may be used within and beyond backcasting settings to provide structure in inspiring and supporting conversations on sustainable and desirable futures (Paper III).
|
|
| 14262. |
- Larsson, Johan, 1990, et al.
(författare)
-
Guiding Systemic Change: A cross-case analysis of ‘transition labs’ in Canada and Sweden
- 2018
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Agenda 2030 presents a global ambition to transform our world into sustainability. In this study we seek to advance knowledge on how sustainable systemic change can be guided in practice, and how the keywords of Agenda 2030 can provide value in such work. We argue that the conception of sustainability and desire for positive change may form strong coalitions and motivators for realizing transitions challenging the status quo. This study seeks to make a practical contribution into some of the methodologies, processes, tools and techniques that may be useful in guiding systemic change: with an emphasis on backcasting and a multi-level model for transitions. The study is exploratory in its approach, building on a description, comparison and cross-case analysis of two lab methodologies and insights from their application in concrete cases: the Energy Futures Lab in Alberta, Canada and the Challenge Lab in West Sweden. The analysis is guided by a novel analytical framework operationalizing keywords of Agenda 2030 to shed light on how sustainability transition processes (including transition labs) may contribute to sustainability transitions. The framework itself, and the explorative comparison and analysis pose some questions that may inspire further development of transition lab methodologies to have a transformative impact across systems.
|
|
| 14263. |
- Larsson, Jörgen, 1966
(författare)
-
How can we avoid time shortage?
- 2003
-
Ingår i: 6th Nordic Conference on Environmental Social Sciences (NESS), June 2003, Turku/Åbo, Finland..
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 14264. |
|
|
| 14265. |
- Larsson, Jörgen, 1966, et al.
(författare)
-
Klimatomställning Göteborg 2.0. Tekniska möjligheter och livsstilsförändringar. Mistra Urban Futures Reports 2014:2
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Göteborg ska vara en av världens mest progressiva städer på klimatområdet och för att nå en hållbar utsläppsnivå år 2050 har följande etappmål antagits ”2035 ska göteborgarnas konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser vara maximalt 3,5 ton koldioxidekvivalenter per person”. Denna målformulering förutsätter att inte bara de lokala utsläppen beaktas utan även de utsläpp som våra konsumtionsmönster orsakar utanför de geografiska gränserna. Syftet med den här rapporten är att öka kunskapen om vilka möjligheter som finns för att nå hållbara utsläppsnivåer till år 2050. Den centrala frågan i den här studien är vilka teknik- och livsstilsförändringar som skulle kunna resultera i utsläppsnivåer på under två ton per år 2050. En annan viktig del av analysen är hur dessa radikala minskningar skulle kunna påverka människors välbefinnande. Medelgöteborgaren orsakade enligt vår metodik utsläpp på ca 7,4 ton koldioxidekvivalenter 2010. För att få indikationer om möjligheterna att nå uppsatta utsläppsmål har tre olika scenarier analyserats. Dessa bygger på en lång rad antaganden. Scenariot Business as usual (BAU) syftar till att illustrera hur situationen år 2050 skulle kunna se ut om klimatpolitiken, den tekniska utvecklingen och konsumtionstrenderna fortsätter på samma sätt som de senaste decennierna. Scenariot bygger på antaganden till 2050 om fortsatta effektiviseringar av bland annat bilar (totalt 20 %) och flygande (40 %), men också en ökning av elanvändningen (+25 %), bostadsytan (+58 %), köttkonsumtionen (+ 50 %) och flygandet (+ 350 %).Scenariot Dagens Klimatpolitiska Inriktning (DKI) utgår från att man har lyckats med de ambitioner som finns i dagens klimatpolitik, det vill säga kraftiga utsläppsminskningar från energisystemen (- 65 %) och en helt fossilfri vägtrafik till 2050. Scenariot Klimatomställning (KLIMAT) omfattar tillräckliga förändringar för att komma under två tons utsläpp per person till år 2050. Utöver förändringarna i DKI omfattas även bl. a. halverad energianvändning i bostäder, halverad konsumtion av nöt- och griskött, flygresande som på 2000 års nivå, ökad tjänstekonsumtion samt arbetstidsförkortning med 25 procent. Enligt våra beräkningar för Business as usual (BAU) så skulle medelgöteborgarens utsläpp öka från dagens ca 7,4 ton till ca 10 ton år 2050. Den tekniska utvecklingen och klimatpolitiken förmår här inte att motverka klimatbelastningen som följer av de ökande konsumtionsvolymerna. Scenariot Dagens Klimatpolitiska inriktning (DKI) indikerar att medelgöteborgarens utsläpp minskar till knappt 5,5 ton år 2050. Utsläppen från bil, el och uppvärmning elimineras nästan helt. Utsläppen från mat (främst från rött kött) och framförallt från flyg ökar eftersom vi här antar att det inte finns styrmedel som begränsar konsumtionsvolymerna. Antagandena i scenariot Klimatomställning (KLIMAT) medför att målen om att komma under två ton nås för medelgöteborgaren och för låginkomsttagaren, medan höginkomsttagarens utsläpp med dessa antagande beräknas till drygt 2,5 ton.
|
|
| 14266. |
|
|
| 14267. |
|
|
| 14268. |
- Larsson, Jörgen, 1966, et al.
(författare)
-
Konsumtionsbaserade scenarier för Sverige - underlag för diskussioner om nya klimatmål
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ALSO AVAILABLE IN ENGLISH: https://research.chalmers.se/publication/529052 Denna rapport är resultatet av ett uppdrag från Sveriges parlamentariska miljömålsberedning och utgör ett underlag för diskussioner om Sveriges framtida klimatpolitik i allmänhet och om konsumtionsbaserade klimatmål i synnerhet. Arbetet har utförts av 13 forskare vid Chalmers tekniska högskola, IVL Svenska miljöinstitutet och KTH. Rapportens syfte är att analysera hur de klimatpåverkande utsläppen från vår konsumtion kommer att förändras under de närmaste 30 åren samt att översiktligt beskriva det vetenskapliga läget avseende globala utsläppsbanor som klarar Parisavtalet temperaturmål och vad de betyder för svenska konsumtionsbaserade utsläpp med hänsyn till olika rättviseprinciper. DEL 1 - Konsumtionsbaserade scenarier för svenska klimatpåverkande utsläpp 2050 Utsläppen i Sverige (så kallade territoriella utsläpp) var 5 ton koldioxidekvivalenter (CO2e) per person 2019. I konsumtionsbaserade utsläpp så inkluderar man även utsläpp som uppstår utomlands vid produktionen av de varor och tjänster som vi i Sverige konsumerar, medan utsläpp i Sverige till följd av vår export räknas bort. Enligt Statistiska centralbyråns metod beräknades de konsumtionsbaserade utsläppen till 9 ton CO2e per person för 2019. Tidigare analyser har visat att 36% av svenska konsumtionsbaserade utsläpp sker i Sverige, 22% i länder som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter och resterande 42% i övriga länder, inklusive Ryssland, Kina, USA, och Indien, där klimatstyrmedlen i regel är svaga. I den här rapporten görs en analys av specifika tekniska åtgärder och beteendeförändringar när det gäller flyg, bil, kollektivtrafik, livsmedel, uppvärmning samt investeringar i byggnader och transportinfrastruktur. I SCB:s statistik motsvarar dessa områden 63% av de totala konsumtionsbaserade utsläppen. Fem scenarier har tagits fram baserat på olika klimatpolitiska inriktningar och utfallen från dessa beskrivs i figuren nedan. De framtida utsläppen påverkas naturligtvis kraftigt av vilken teknisk utveckling som sker i omvärlden. För att belysa detta redovisas ett spann från höga respektive låga utsläpp. Den högre nivån i spannet är resultatet av att omvärlden fortsatt utvecklas enligt Nuvarande trender och politik. Den lägre nivån i spannet bygger istället på en Global klimatomställning i linje med Parisavtalet. I Referensscenariot utvecklas beteenden och teknik enligt nuvarande trender och beslutade politiska styrmedel i både Sverige och omvärlden. I det Territoriella klimatmålsscenariot kommer nödvändiga beslut för att nå de svenska klimatmålen att tas. Här sker till exempel en övergång till nollutsläppsfordon och byggsektorn använder delvis fossilfritt stål. I det lägre spannet antas hela världen ställa om i linje med Parisavtalet, vilket bland annat ger lägre utsläpp utomlands vid produktion av fordon och mat som vi importerar, samt att internationellt flyg i huvudsak drivs med förnybart flygbränsle. Den högre nivån i spannet illustrerar att Sveriges territoriella klimatmål nås, men världen för övrigt ställer inte om för att klara temperaturmålen i Parisavtalet. I Beteende- och teknikscenariot genomförs ytterligare inhemska åtgärder för att bidra till lägre klimatpåverkande utsläpp från svensk konsumtion. Här antas utrikesflygandet och bilåkandet ligga kvar på 2019 års nivå. Självkörande bilar introduceras och regleras så att det inte leder till ökat bilåkande. Det sker ett skifte inom animaliekonsumtionen där hälften av nötköttet ersätts med kyckling eller växtbaserade proteinkällor. En annan skillnad är att nybyggnationen av bostäder halveras vilket möjliggörs bland annat genom att en del lokaler byggs om till bostäder. I Omfattande beteende- och teknikscenario illustreras effekten från kraftiga minskningar av flygande, bilåkande, konsumtion av nötkött och mejeriprodukter samt byggnation av vägar och bostäder, men med samma teknik som i föregående scenario. I Referensscenario med omfattande beteendeförändringar visas effekten i utsläpp av dessa omfattande beteendeförändringar, men i det här fallet i kombination med att avancerade tekniska förändringar uteblir både i Sverige och utomlands. Det översta spannet i figuren nedan visar vilka genomsnittliga globala netto-utsläpp 2050 som kan anses vara i linje med Parisavtalet, givet att det kvarvarande utsläppsutrymmet fördelas jämlikt per person. Studierna är utvalda av IPCC och streckens täthet visar på mängden studier som ger ett visst resultat. Den lägre utsläppsnivån i spannet motsvarar att den globala medeltemperaturökningen begränsas till under 1,5°C. Den högre utsläppsnivån motsvarar temperaturökning under 2°C med hög sannolikhet, eller att betydande negativa utsläpp efter 2050 för att långsiktigt nå 1,5°C. Notera att dessa är netto-utsläpp och därmed omfattar bidrag från negativa utsläpp enligt respektive studie, till skillnad från scenarierna i denna rapport. FIGUR - SE RAPPORT De spann för scenarierna som redovisas i mörkare färg omfattar enbart de konsumtionsområden som har analyserats i den här rapporten (persontransporter, livsmedel, byggande och boende). Spannen i en ljusare färg är uppskattningar av de totala konsumtionsbaserade utsläppen (inkl. övrig konsumtion och näringslivets investeringar). Notera dock att inga beteendeförändringar antas för dessa områden samt att denna analys endast är avsedd att illustrera ett resultat för helheten och inte är lika väl underbyggt som övriga beräkningar. Utfallet visar att referensscenarierna, både med och utan omfattande beteendeförändringar, beräknas resultera i totala konsumtionsbaserade utsläpp som ligger på en högre nivå 2050 än de studier som ligger i linje med Parisavtalets temperaturmål, givet studiernas uppskattade utsläppsnivå år 2050 och att utsläppsutrymmet fördelas jämlikt per person. Resultaten indikerar också att de konsumtionsbaserade utsläppen i det Territoriella klimatmålsscenariot ligger på en högre nivå 2050 än flertalet av dessa studier. Beteende- och teknikscenariot motsvarar i stort studiernas uppskattade utsläppsnivå år 2050, men det är under förutsättningen att den svenska omställningen kombineras med en global klimatomställning. Omfattande beteende- och teknikscenariot kan nå nivåer så låga att de motsvarar studier där globala medeltemperaturökningen begränsas till 1,5°C grader utan stora behov av negativa utsläpp, men också detta under förutsättningen att det sker en global klimatomställning. En övergripande slutsats är att de sammantagna konsumtionsbaserade utsläppen som kan uppnås genom ett fokus på avancerad teknisk utveckling inte är tillräckliga för att med säkerhet ligga i linje med Parisavtalet. Det gäller även om resten av världen också genomför en klimatomställning. Resultaten visar också att enbart omfattande beteendeförändringar, och ingen avancerad teknik, ligger ännu längre ifrån målen i Parisavtalet. En kombination av både avancerad teknik och vissa beteendeförändringar skulle däremot kunna ge en utveckling som ligger i nivå med de genomsnittliga utsläppen per person som Parisavtalets mål motsvarar år 2050. Frågorna om ett land som till exempel Sverige bör besluta om ett konsumtionsbaserade klimatmål som ett komplement till det territoriella målet, och vilken ambitionsnivå som målet i så fall borde ligga på, är naturligtvis politiska och inte vetenskapliga. En viktig aspekt att ta hänsyn till är att dessa scenarier inte omfattar potentialen för negativa utsläpp. En möjlighet är att anta ett netto-noll mål även för konsumtionsbaserade utsläpp, där kompletterande åtgärder, såsom negativa utsläpp, kompenserar för en viss mängd kvarvarande utsläpp. DEL 2 - Om utsläppsmål utifrån Parisavtalet och internationella rättviseprinciper Enligt Parisavtalet så ska nationella målsättningar gällande utsläppsminskningar uppnås med hänsyn taget till (i) att utvecklingsländer kan behöva mer tid för att vända sina respektive utsläppskurvor nedåt, (ii) rättvisa, och (iii) med hänsyn till en hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Dessutom ska genomförandet vägledas av Klimatkonventionens övergripande princip om ”rättvisa och gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmågor, i ljuset av olika nationella förhållanden”. Det finns dock ingen konsensus kring hur de mål som beskrivs på global nivå i Parisavtalet kan översättas till nationella målsättningar för utsläppsminskningar. Det är i grunden en värderingsfråga och en politisk avvägning hur de globala utsläppsminskningarna ska fördelas över världens nationer samt hur Parisavtalet och Klimatkonventionens mål och principer bör tolkas för svenska målsättningar. Forskare och analytiker har däremot bidragit med konsekvensanalyser av olika metoder och principer för att fördela utsläppsutrymmet, som även har diskuterats inom klimatförhandlingarna. Globala genomsnittliga netto-utsläpp av växthusgaser om -0,3 till 3,3 ton CO2e per person år 2050 kan vara i linje med Parisavtalets temperaturmål, se första spannet i figuren ovan som är baserat på IPCC:s scenarier. Detta gäller dock under förutsättningen att utsläppen redan från 2020 minskar i linje med respektive scenario och att respektive scenarios behov av negativa utsläpp möts. En högre utsläppsnivå omkring 2050, och långsammare utsläppsminskningstakt fram till dess, förutsätter betydande netto-negativa utsläpp efter 2050 om ambitionen är att långsiktigt begränsa den globala medeltemperaturökningen till 1,5°C. Det är därför viktigt att ta hänsyn till utsläppskurvan från nu fram till ett eventuellt målår f
|
|
| 14269. |
|
|
| 14270. |
- Larsson, Jörgen, 1966, et al.
(författare)
-
Low-carbon Gothenburg 2.0. Technological potentials and lifestyle changes. Mistra Urban Futures Reports 2014:02
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- When it comes to climate change, Gothenburg aims to be one of the world's most progressive cities and to reach sustainable emission levels by 2050. As a step in this direction there is a target that by 2035 the consumption based emissions for the residents of Gothenburg shall be less that 3.5 tonnes of greenhouse gas emissions per person. This type of goal requires an approach where not only local emissions are targeted, but also the emissions to which our patterns of consumption give rise beyond geographical borders. The purpose of this report is to raise awareness of the options available for achieving this. The key question in this study is what technological and lifestyle changes that could enable emission levels of less than two tonnes per annum by 2050. Another important part of the analysis is how these radical reductions might affect people's wellbeing. In order to be able to answer the above questions and to incorporate greenhouse gas emissions from all areas, a wide range of different types of data has been combined: statistics, reports as well as our own and other people's research. A bottom-up method was used in which greenhouse gas emissions was calculated on the basis of average data on how much Gothenburg residents drive their cars, how much electricity they use etc. All the figures for emissions refer to carbon dioxide equivalents (CO2e), which means that the calculations include not only carbon dioxide but also other greenhouse gases, e.g. methane and nitrous oxide. Analyses were carried out for a high-income family with two cars living in a detached house, a low-income family without a car living in a rented apartment and for the average Gothenburg resident. The starting-point was an analysis of greenhouse gas emissions in 2010. The emissions for the average resident in Gothenburg would, according to our calculations in Business as usual (BAU), increase from about 7.4 tonnes today to 10 tonnes by 2050. The increases in volume are not offset by improvements in efficiency. The scenario Current climate policy scenario (CCP) indicates that the emissions from the average resident in Gothenburg would be just less than 5.5 tonnes by 2050. Emissions from cars, electricity and heating will be virtually eliminated. We assume that no stringent control measures have been introduced in order to significantly reduce emissions from air travel and food. The assumptions in the scenario Low-carbon transition (LC) leads to emissions lower than two tonnes by 2050 for the average Gothenburg resident and for the low-income family, while the high-income family causes emissions of over 2.5 tonnes.
|
|
