| 1061. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Genom den dunkla natten : Karin Boyes Kris och längtan efter pånyttfödelsen
- 2018
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 120-126
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ibland kan en roman tolkas som en avspegling av en enskild människas liv och lidande – och vid läsningen av Janssons bok (Själens krypta. En essä om Karin Boyes roman Kris) förstår vi att Kris ses som just en spegling av Boyes existentiella kamp med kärleken och begäret samt olika moraliska, religiösa och estetiska föreställningar. Den allmänmänskliga förbindelsen mellan Malin Forst, huvudpersonen i Kris, och vi som läser skildringen av hennes existentiella kamp med begärets makt, den personliga tron och samhällsordningens krav, är av stor betydelse för Janssons analys. Hos Malin möter vi ett lidande och ett raseri, en vilja till uppror och förnyelse, företeelser som givetvis inte är helt identiska med kännetecknen för vår egen kamp, men som ändå resonerar i djupet av våra erfarenheter av samhällets normer och villkor samt begärets och skönhetens kraft. Lidandet förenar oss i ett gemensamt öde, inte nödvändigtvis i bemärkelse av förutbestämmelse och slutlig undergång, men som en grunderfarenhet i all mänsklig tillvaro och medvaro. På detta vis blir Malins röst till precis det som poeten och författaren Ingeborg Bachmann har beskrivit som "jagets mirakel": det jag vars röst "frigör sig från den uniforma kören, från den tigande församlingen" och lidandet till trots triumferar som en "platshållare för den mänskliga rösten".Boyes självmord, oavsett om vi ser det som avsiktligt eller inte, blir till en bokstavlig och slutgiltig version av det som Lacan kallade för passage à l'acte: en handling utan addressat som innebär ett fullständigt kapande av alla sociala band, det individuella subjektets yttersta upplösande och absoluta utträde ur den symboliska ordningen. Tragiken i denna handling blir desto större eftersom Boye, med författaren och litteraturvetaren Johan Svedjedals ord, var en människa som "trodde på den nya dagens gryning, på färdens tjusning, livets kraft. Varför skulle annars så många av hennes verk sluta med en scen av pånyttfödelse?" (cit. i Jansson, s. 205). Till detta kan vi tillägga några ord ur det poetiska avsnittet i slutet av Janssons bok: "I döden återvände hon till skapelsens ögonblick. Befriad från all ångest fann hon frid och ett nytt oändligt liv" (s. 211). Kanske kan vi avslutningsvis säga att det är ett liv vars oändlighet och storslagna mångfald ständigt lever vidare och föds på nytt varje gång vi tar del av Karin Boyes författarskap, inte minst när vi läser Kris och i romanen ser ett uttryck för "ett patos för den utsatta och plågade människan: genom att slå upp grindarna till det andligas realitet har huvudpersonen tagit på sig varje människas öde, din och min lycka och olycka. I hennes tragiska andetag kan var och en av oss återupptäcka sig själv" (s. 12).
|
|
| 1062. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Narnias värld genom barnets ögon : Om att bli så gammal att man börjar läsa sagor igen
- 2021
-
Ingår i: Pilgrim. - : EKiBS förlag. - 1400-0830. ; 28:2, s. 48-51
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Krönikeböckerna om Narnia utgör tillsammans en öppning in till en annan värld, en värld som ligger bortom men ändå så nära. Inte enbart i avseendet av att så förment vardagliga ting som en garderobsdörr, en port eller en tavla i böckerna kan fungera som portaler till ”de ljungbevuxna bergens och de timjansdoftande hedarnas Narnia” (Hästen och hans pojke). Inte heller enbart i bemärkelsen av att varje enskild bok är en ingång till ett läsäventyr, någonting som självklart gäller för många böcker i allmänhet. Dessa saker är förstås riktiga, men vad vi ska ta fasta på här är att berättelserna om Narnia rymmer på en atmosfär som inte bara tenderar att befrämja barnasinnets läsart, utan som även kan leda oss fram till en djupare insikt i det heliga som ett mysterium tremendum et fascinans. Roger Lancelyn Green och Walter Hooper betonar i C. S. Lewis: A Biography, att Narniaböckerna först och främst bör läsas för de storartade berättelser som de i sig själva är. De är fullt självtillräckliga utan hjälp av teoretiska tolkningar. Samtidigt är det ett faktum att dessa mytopoetiska verk också kan läsas utifrån flera olika nivåer: berättelsernas manifesta skeenden, de underliggande strukturerna (den medeltida kosmologin, den kristna symboliken) och de litterära referenserna. Bokserien är som ett hus som är större på insidan än utsidan, precis som trädgården i Narniaberättelsen Den sista striden, och som bara blir större vartefter vi rör oss i det. Om vi dessutom ser ut genom husets fönster kommer vi att finna att den vardagliga världen utanför till vår djupa glädje framstår i nytt ljus. Som Alister McGrath säger i C. S.Lewis: A Life, om vi har ett öppet sinne — och ser med barnasinnets ögon— kommer vår upplevelse av Narniaböckerna att förändra och utvidga vår verklighetsuppfattning och vår förståelse av det heliga.
|
|
| 1063. |
|
|
| 1064. |
- Schmidt, Lisa, 1979
(författare)
-
Radera. Tippex, tusch, tråd och andra poetiska tekniker
- 2018
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vad är raderingspoesi? Kan man skriva poesi med tippex, tråd och saxar? Eller med måleri, digitala transformationer, uteslutningar och överstrykningar i befintliga böcker? Radera ger en bred överblick och djupgående analyser av en hittills marginaliserad tradition i skärningspunkten mellan litteratur och bildkonst – med fokus på verk från sent 1960-tal fram till idag av poeter och konstnärer från såväl Nordamerika och Asien, som Sverige och andra europeiska länder. Radera är en exposé över en återbrukande poesiform där textmediets gränser utmanas, och en undersökning av vad som sker i mötet mellan texter som agerar i och på varandra. Här synliggörs hur dialoger upprättas mellan den poesi som raderar och de texter som raderas – dialoger som sträcker sig över både tid och rum och som artikuleras med långt mer än bara ord. Radera är Lisa Schmidts doktorsavhandling i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
|
|
| 1065. |
- Schmidt, Lisa, 1979
(författare)
-
Samtal om konceptualism
- 2017
-
Ingår i: Tidskrift för litteraturvetenskap. - 1104-0556. ; 47:2, s. 6-21
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Samtal om konceptuellt skapande med Robert Fitterman, Kenneth Goldsmith, Heidi Neilson, Janet Holmes och Johanna Drucker.
|
|
| 1066. |
- Schmidt, Lisa, 1979
(författare)
-
Spår av språk som språk
- 2016
-
Ingår i: Aiolos : tidskrift för litteratur, teori och estetik. - 1400-7770. ; 54
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 1067. |
|
|
| 1068. |
|
|
| 1069. |
- Semenenko, Aleksei, Docent, 1978-
(författare)
-
Making the Soviet Shakespeare Canon : the “Realist” Translation
- 2022
-
Ingår i: Slavic and East European Journal. - : American Association of Teachers of Slavic and East European Languages (AATSEEL). - 0037-6752 .- 2325-7687. ; 66:1, s. 29-42
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The article examines the translation of Shakespeare in Soviet Russia in the context of Soviet cultural politics, translation ideology, and canon formation of the 1930s. I trace the process of the establishment of a distinct discipline of Shakespeare studies (shekspirovedenie) in the context of the introduction of socialist realism as the main dogma of Soviet culture, focusing on the spectrum of interpretations of the notion of "realist translation" by literary functionaries, the prominent Soviet Shakespeare scholars Alexander Smimov and Mikhail Morozov, and the poet and translator Boris Pasternak. Reinterpreted in terms of socialist realism, the concept of the realist translation, which was never clearly defined, served as an instrument of criticism and ideological control, and Shakespeare scholars and translators were forced to carefully maneuver between the ideological demands and their actual views on translation. At the same time, for Pasternak and many other artists of that time, realism became an existential category intrinsically connected with poetic freedom.
|
|
| 1070. |
- Semenenko, Aleksei, Docent, 1978-
(författare)
-
К вопросу о рассказчике в «Приглашении на казнь» Набокова
- 2019
-
Ingår i: Slavica antiqua et hodierna. - Stockholm : Stockholm University. - 9789151935911 - 9789151936079 ; , s. 267-274
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The article revisits the question of the narrator’s role in Vladimir Nabokov’s novel Invitation to а Beheading. Taking on the problem of authorial voice in the text, I examine the cases of direct address of ‘the author-in-the-text’ to the protagonist, evaluating different theories regarding the relationship between the narrator, the protagonist and the author in Nabokov’s poetics. I also discuss the function of the motif of the dream in the texture of the novel, and especially focus on one of the intertexts, Lewis Carroll’s Alice’s Adventures in Wonderland, which is closely connected to the interpretation of the denouement of the novel.
|
|
