| 1. |
- Ahlström, Per
(författare)
-
Signalprediktering i vitt gaussiskt brus med hjälp av ett adaptivt signalanpassat filter
- 1976
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett signalanpassat filter har ett impulssvar som är den exiterandesignalens spegelbild . Ett dylikt filter maximerar vid en viss tidpunkt signalbrusförhållandet på utgången.Ett adaptivt transversalfilter styrt av en gradientkännande algoritm, vilken maximerar signalbrusförhållandet på filterutgången, har studerats. Det spegelvända impulssvaret har använts som prediktion av signalen. Denna prediktion har, vid simulering gjord på dator, ej visat sig vara bättre än en klassisk prediktion med en ren summering av brusstörda upplagor av signalen. Inte ens då dylika summerade upplagor av den brusstörda signalenanvänts som insignal till filtret har signalprediktionen via filtrets impulssvar uppvisat ett lägre kvadratiskt medelfel än d en klassiska.
|
|
| 2. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Burlins kavitetsteori
- 1979
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Burlins kavitetsteori är en generell teori i den meningen att inga krav finns på detektorns dimensioner jämfört med sekundärelektronernas räckvidder. Detektorn måste dock vara "tunn" för fotonerna dvs inte ge någon nämnvärd attenuering av de mot detektorn infallande fotonerna
|
|
| 3. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Klassisk elektrodynamik : Växelverkan mellan laddade partiklar och elektromagnetiska fält
- 1975
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Varifrån kommer det elektromagnetiska fältet? Elektromagnetiska fält genereras av laddningar i rörelse (en laddning i vila genererar ett elektrostatiskt fält). I definitionen av fältstorheterna ovan tänks i första hand att det elektromagnetiska fält i vilket den betraktade laddningen q rör sig härstammar från alla de övriga laddningarna och deras rörelser i rymden. (Laddningen q genererar även själv ett elektromagnetiskt fält, som under vissa omständigheter återverkar på dess egen rörelse. Denna effekt diskuteras i ett senare avsnitt).
|
|
| 4. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Kvantelektrodynamik för elektroner : Feynmandiagram och strålningskorrektioner av tvärsnitt
- 1975
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utvecklingen av kvantelektrodynamiken startade strax efter det att den icke-relativistiska kvantmekaniken fullbordats och innebär en kombination av kvantmekaniska principer och klassisk elektrodynamik. Upphovsmän till kvantelektrodynamiken var Dirac, Heisenberg och Pauli. Diracs relativistiska, kvantmekaniska teori för elektroner ledde till den så kallade hålteorin för och förutsägelsen av en positivt laddad elektron = positronen. Väsentliga insatser inom kvantelektrodynamiken har gjorts av R.P. Feynman från vilken de så kallade Feynmandiagrammen härstammar. Genom en omtolkning av lösningarna till Diracs relativistiska, kvantmekaniska ekvation för elektronerna ersättes hålteorin för positroner med en beskrivning enligt vilken positronen representeras av vågor, som går bakåt i tiden. Denna tolkning av positronen möjliggör väsentliga förenklingar i beräkningen av tvärsnitt för växelverkansprocesser mellan elektroner och elektromagnetiska fält -förenklingar, som blir speciellt betydelsefulla vid behandlingen av mer komplicerade växelverkansprocesser inkluderande de så kallade strålningskorrektionerna till de enklare processerna. Feynmandiagram över även enklare växelverkansprocesser börjar dyka upp i moderna läroböcker (t ex Roy & Reed: "Interactions of photons and leptons with matter". Academic Press 1968) liksom tabellverk som ger strålningskorrektioner till olika elektrodynamiska växelverkansprocesser, (t ex Hubbell: "Photon cross sections, attenuation coefficients, and energy absorption coefficients from 10 keV to 100 GeV. NSRDS-NBS 29 (1969)). I det följande göres ett försök att kvalitativt redogöra för innebörden av Feynmandiagrammen och strålningskorrektionerna. (Analoga diagram kan användas vid beskrivningen av växelverkansprocesserna mellan nukleoner och mesonfält. För dessa redogöres dock inte här).
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Anward, Jan, et al.
(författare)
-
Om lexikaliserade fraser i svenskan
- 1975
-
Ingår i: Nysvenska studier : tidskrift för svensk stil- och språkforskning. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 0345-8768. ; 55-56, s. 77-119
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Man får anta att språkbrukaren har till sitt förfogande ett lexikon innehållande lexikaliska enheter (byggstenar) och en grammatik innehållande regler för hur meningar (el. andra större enheter) konstrueras med de lexikaliska enheterna som byggstenar. De lexikaliska enheterna är inte enstaka morfem; snarare är de stammar eller 'ord', där de senare kan vara grundord, avledningar, sammansättningar etc. (se t.ex. Linell, 1976). Många lexikaliska enheter är emellertid av fraskaraktär. I den här uppsatsen skall vi behandla vissa av dessa s.k. lexikaliserade fraser, varvid vi skall belysa en rad skillnader mellan, på den ena sidan, sådana lexikonlagrade 'fasta förbindelser' och, på den andra sidan, syntaktiska nykonstruktioner (jfr Jespersens (1924: 18 ff.) termer 'formulas' resp. 'free expressions').
|
|
| 7. |
- Aronsson, Karin, 1946-
(författare)
-
Att tala eller inte tala
- 1978
-
Ingår i: Undervisningspsykologi. - Stockholm : AWE/Gebers. - 9120048955 ; , s. 203-212
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
