| 1. |
- Lindqvist, Anna-Karin, 1952-, et al.
(författare)
-
Arkeologiska undersökningar av den förromerska boplatsen i Gene, Raä 59:1 i Själevads socken, Ångermanland
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Excavation report of an important site close to the farm from the Roman Iron Age and Migration Period site at Gene, in northern Ångermanland. The reported site shows new aspects of the transition from the traditional mobile and semi-mobile hunter-gatherer society to the new way of life style with three-aisled longe house and stalled animials. The closeness in time and space illuminate in a new way the how this transition took place. On this world-wide issue it is suggested that regional causes may be seeked.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Liedgren, Lars, et al.
(författare)
-
Medeltida gårdar i Böle by, Lövånger
- 2017
-
Ingår i: Arkeologi i Norr. - Umeå : Umeå universitet. - 0284-558X. ; 16, s. 135-159
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- A tax register (Gustav Vasa's jordebok), from 1543, shows that there were 148 tax units or farms in Lövånger parish at the time. This paper records excavations conducted in 2014 in one of the villages named Böle. Two farmsteads were partly excavated. One (Lövånger parish no. Raä 508) consisted of two house foundations and an ancient field with clearance cairns, and another (Lövånger parish no Raä 621) consisted of three house foundations, a cellar and clearance cairns.Radiocarbon datings show that the farmsteads were used during the 12th–15th centuries. A coin was found, a so called "klipping", which can be dated to the early reign of King Gustav Vasa, 1521–1523. Most of the artefacts found came from refuse deposits, containing large amounts of burned and unburned bone fragments. Nearly all of the identified bones (c. 97–98 %) came from domesticated animals, such as cattle, sheep and goat. Sources of the few identified bones from wild game included seal, hare, pike and perch.Areas covered by house foundations on the two sites varied from c. 20 - 50 m2. All foundations had cairns in one corner, marking fireplaces. The houses on the foundations were probably timber-framed, like most houses in the area during historical times. In and outside the houses, pieces of bricks and burned clay were found, showing that the farmers used bricks, at least to some extent in the fireplaces, as early as the 14th century.
|
|
| 5. |
- Ramqvist, Per H., 1950-
(författare)
-
Om äldre gravskick i det norrländska kustområdet
- 2017
-
Ingår i: Arkeologi i Norr. - Umeå : Umeå universitet. - 0284-558X. ; 16, s. 87-110
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The article presents some new radiocarbon dates of burnt bones found in cairns and stone-settings in Northern Sweden. The author also describes the earliest known graves in the north. The low and discreet Late Mesolithic stone-settings, with red ochre and inhumations, seem to be elements of a northern burial tradition that continued into the Neolithic Period. The latest hitherto known of these descreet stone-settings was excavated west of Umeå in Västerbotten, and was radiocarbon dated to 1750-1520 BC. However, this grave lacked the typical red ochre. During approximately the same time monumental cairns were erected along the coast of Norrland. The oldest of these were traditionally believed to have been introduced during the Early Bronze Age and contain inhumations in long stone cists, which were replaced by cremations during the Late Bronze Age. However, new radiocarbon dates from five cremations in cairns and stone-settings strongly challenge that belief, placing all in the Early Bronze Age. The cremations in cairns are not necessarily the oldest monumental stratum. The author suggests that the cairns were linked to the introduction of agricultural activities along the coast during the end of the 3rd Millennium BC.
|
|
| 6. |
-
Arkeologi i Norr
- 2016. - 15
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 7. |
- Ramqvist, Per H, 1950-
(författare)
-
Grisfest i Fröland? : nya resultat angående hög 3 i Högom, Medelpad – samt något om hög 4
- 2016
-
Ingår i: Arkeologi i Norr. - Umeå. - 0284-558X. ; 15, s. 91--118
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Storhögskomplexet i Högom (raä nr 1 i Selånger sn, Medelpad), utgjorde en central plats under yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Platsen har varit föremål för omfattande arkeologiska undersökningar under åren 1949-1984. Resultaten av grävningarna blev sensationella och den först undersökta storhögen, nr. 2 (fig. 1), innehöll en av Nordeuropas rikhaltigaste kammargravar från folkvandringstiden (Selling 1952; Janson & Selling 1955). Det skulle dock dröja nästan fyra decennier sedan grävningarna avslutades 1952, innan mer omfattande, såväl nationell och internationell, publicering kom till stånd (Ramqvist 1990, 1992; Nockert 1991). Fram till 1960 undersöktes ytterligare två av storhögarna nr. 4 och nr. 3, samt några av de mindre högarna på gravfältet. Mycket litet av detta blev publicerat.År 1984 inleddes ett internationellt samarbete kring publiceringen av det rikhaltiga materialet. Publicerings- och dokumentationsprojektet initierades prof. Evert Baudou och författaren, båda vid Umeå universitet, som genom ett fruktbart samarbete med prof. Michael Müller-Wille vid Christian-Albrechts Universität i Kiel och dåvarande riksantikvarien Margareta Biörnstad vid Riksantikvarieämbetet lyckades vi dokumentera och publicera hela Högommaterialet. Två större volymer av Margareta Nockert (1991) respektive författaren (Ramqvist 1992) har publicerats. Därtill en rad övriga publiceringar (bl. a. Ramqvist 1987a; b; 1988a; b; 1990; 1992; 1995a; b; 2000; 2014; Ramqvist & Müller-Wille 1988). Högom intar idag en central roll vid diskussionen om folkvandringstidens samhällen i Skandinavien och Nordeuropa och utgör en självklar del i läroböcker och uppslagsverk (t. ex. Ramqvist 2000; 2014). Mest ljus har av naturliga skäl fallit på den mycket innehållsrika kammargraven i hög 2, med det finns även helt unika företeelser i samband med hög 3 och 4. Föremålet för denna uppsats är främst bebyggelsespåren under hög 3, men det ska kort nämnas att även hög 4 bidrar på ett intressant sätt med nya iakttagelser.
|
|
| 8. |
- Ramqvist, Per H, 1950-, et al.
(författare)
-
Hällmålningarna i Gaskávrre : nordliga bilder med geometriska motiv
- 2016
-
Ingår i: Arkeologi i Norr. - Umeå. - 0284-558X. ; 15, s. 1-36
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2014 uppmärksammades hällmålningar vid norra stranden av sjön Gaskávrre (.askaure), de hittills nordligast kända (Àg. ). Vid en av de många brant sluttande klipporna av kvartsit upptäckte Solveig Andal -ohansen bilderna (Àg. 1). (n vårvinterdag när Solveig pimpelÀskade tillsammans med sin moster och morbror, Lennart och Margareth 5anberg, tröttnade hon på den magra Àskelyckan och beslöt sig för att istället utforska området i sluttningen ovanför pimpelstället. Snön hade smält bort närmast klippväggen och där lyste röda Àgurer som målats på de lodräta väggarna. Solveig bad de övriga i sällskapet att komma och titta och det stod snabbt klart för alla att det var fråga om hällmålningar och så småningom informerades Silvermuseets arkeologer om fyndet.Det anmärkningsvärda är att hällmålningarna upptäckts ungefär på samma sätt några år tidigare då tre pojkar från Piteå tillsammans med sina föräldrar pimpelÀskade på samma ställe, blev lite rastlösa och bestämde sig för att utforska omgivningarna (Àg. 2). Dessvärre nådde inte upptäckten fram till Silvermuseets arkeologer och hällmålningarna Àck vänta ytterligare något år på att nå offentlighetens ljus.Vid det första antikvariska besöket av hällmålningarna, som gjordes 2014 av Ingela Bergman och Lars Liedgren från Silvermuseet i Arjeplog, påträffade Bergman ytterligare en lokal ca 80 meter öster om den första. Vi har gett lokalerna namnen Gaskávrre 1 och 2. Den sistnämnda är mindre och består av två ytor med enstaka målade Àgurer (se nedan).Hällmålningarna i Gaskávrre utgör inte bara de nordligaste hittills kända i Sverige, de är också unika genom sina omfattande och komplexa geometriska motiv. Belägenheten i fjällmiljö är ovanlig, men har motsvarigheter i Härjedalen, där samtliga fem kända lokaler ligger på samma höjd eller högre än målningarna i Gaskávrre. Högst belägna är målningarna i Rogen, ca 70 m ö.h. (nr på Àg. och tab. 1).
|
|
| 9. |
-
Arkeologi i Norr
- 2014
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 10. |
- Ramqvist, Per H, 1950-
(författare)
-
Om järnålderns och medeltidens bebyggelseetableringar i norr
- 2014
-
Ingår i: Arkeologi i norr. - Umeå : Umeå universitet. - 0284-558X. ; 14, s. 81-105
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The article presents some new ideas about the Roman Iron Age and Migration Period site at Gene in Northern Sweden. The farm is situated in the northernmost fringe of the petty kingdom of Central Norrland. The people who settled at Gene are believed to have played a major role in trade and exchange with coastal groups northwards and inland groups west- and north-westwards. The place names connected to -gene- form a hydronym complex along the River Moälven, all the way up to Lake Vetasjön. At the end of that communication route a cremation grave, without any suprastructure and dated to c. AD 550, has been excavated. It contained high class weapons including a lance, axe, arrowheads, knives and a strike-a-light stone and was located at a site with Sami hearths. The arrow heads may have been forged in the Gene smithy.This type of hydronym complex, with archaeological nodes at each end, is believed also to be found in other smaller river systems north of Gene. Examples of possible similarities are exemplified by the River Åbyälven with its cremation grave from the Viking Age at Njallejaur near Arvidsjaur and the late Medieval site Lappviken upstream on the River Byskeälven. The smaller forest rivers have not been much discussed in earlier research. They were, however, much less exploited by later agriculture, settlement and water plants compared to the larger mountain rivers. Therefore it may be easier to find the fragile traces of early Scandinavian traders at the mouths of the forest rivers.
|
|
