| 1. |
- Fredricsson, Malin, et al.
(author)
-
Nationell luftövervakning – Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 2017
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö i Sverige. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2017 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2016.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget MKN för hälsa.
|
|
| 2. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära pzon i bakgrundsmiljön i södra Sverige med hänsyn tagen till ozonets variation i landskapet. : Resultat för 2012
- 2013
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I maj 2009 startade IVL Svenska Miljöinstitutet länsbaserade undersökningar av marknära ozon inom programmet "Ozonmätnätet i södra Sverige" i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Jönköping, Västra Götaland, Östergötland samt Västmanland på uppdrag av Länsstyrelser och Luftvårds förbund. Grundtanken med detta Gemensamma Delprogram är att ge en mer detaljerad, heltäckande bildav ozonbelastningen i bakgnmdsmiljö i södra Sverige. Målet är även att kartlägga eventuella överskridandenav olika målvärden för ozon, både avseende miljökvalitetsnormerna för utomhusluft och inom miljökvalitets-målet Frisk Luft. Inriktningen ligger på de ozonindex som besktiver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Ett mätår omfattar perioden 1 mars till30 september.Då ozon är en gränsöverskridande luftförorening är mätstationerna inom Ozonmätnätet i södra Sverige indelade i zoner som baseras på klimatologi. De fem zonerna är en kustzon, en central zon som domineras av småländska höglandet samt en västlig, en ostlig och en nordlig zon.Öve!Yakningen baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis i kombination med lufttemperaturmätningar på timbasis. Dessutom används ozonmätningar med instrument på timbasis. Metoden bygger på att det finns ett starkt samband mellan variationen i rimvisa ozonhalter inom en mätperiod och variationen i lufttemperaturer under sanuna period. Resultaten från 2009-2012 bekräftar att denna metodik att uppskatta AOT40 fungerar väl.Liksom under 2011 präglades sommaren 2012 av lågtrycksbetonat väder. Våren var dock varm och relativt nederbördsfattig. Som helhet var sommaren och början på hösten dock kyligare och regnigare än normalt i nästan hela Sverige. Dygnets genomsnittliga temperaturvariation var under 2012, precis som för 2009-2011 minst vid de kustnära lokalerna. Detta beror framför allt på att nartemperaturerna var högre på dessa lokaler jämfört med vid de låglänta och höglänta lokalerna.De högsta ozonhaltema uppmättes vid de flesta platser under maj. Under juni-september var ozonhalterna låga beroende på det lågtrycksbetonade vädret. Under våren uppmättes de högsta ozonmedelhalterna vid de höglänta lokalerna och under resten av sommaren fram till och med september uppmättes de högstahalterna vid de kustnära lokalerna. De lägsta ozonmedelhalterna uppmättes vid de låglänta lokalerna. Under maj- juli var AOT40 vid de låglänta lokalerna högst i den centrala zonen och under april- september i kustzonen. För de höglänta lokalerna var AOT40 högst i den ostliga zonen under båda perioderna.Det miljömål som gäller till skydd för växtligheten att exponeringsmåttet AOT40 (april-september) inte får överskrida 1 O 000 J..l8 m-3 timmar per år. Som genomsnitt för alla zoner och kategorier visar resultaten2012 att miljömålet för skydd av växtligheten överskreds endast vid samtliga platser ikustzonen samt höglänta platser iden ostliga zonen. Miljökvalitetsnormen för ozon som gäller fram till och med 2019 anger att AOT40 (maj- juli) inte får överskrida 18 000 fl!\ m' timmar beräknat som ett glidande femårsmedelvärde (om fem års data inte finns används data för tre år). Årets resultat visar att de beräknade AOT40-värdena under maj-juli, 2012, i genomsnitt låg klart under miljökvalitetsnonnen vid samtliga platser i samtliga zoner, något som gällde även för åren 2009, 2010 och 2011 ocb som periodmedelvärde får 2010-2012. Dock, om den nya strängare normen2020 (AOT40 maj -juli 6 000 fl!\ m' timmar), som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskridits vid samtliga platser i kustzonen, låglänta platser i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen. Ozonbelastningen i södra och mellersta Sverige vad gäller inverkan på växtligheten är generellt högt vid kustnära platser och högt belägna platser i inlandet.Årets resultat visade att som genomsnitt för alla zoner och kategorier överskreds endast miljömålet för skydd av växtlighet vid samtliga platser i kostzonen samt höglänta platser i den ostliga zonen.Miljökvalitetsnormen får ozon som gliller för perioden 2010 -2019 överskreds inte vid någon plats. Dock, om den nya strängare normen, som skall gälla från och med 2020 hade gällt idag hade normen överskritlits vid samtliga platser i knstzonen, låglänta platser i den centrala zonen samt höglänta plaster i den ostliga zonen.Ozonförekomsten i södra Sverige beror till största delen på långväga transport av ozonbildande ämnen från kontinentala och södra Europa. Genom att Sverige är verksamt inom intemationella förhandlingar om utsläppsbegränsningar vad gäller ozonbildande ämnen kan man på sikt minska denna påverkan.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västra Götalands län har under decennier legat långt över vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. Det bedrivs därför en omfattande kalknings-verksamhet i länet. Kvarvarande försurningsproblematik beror på en kombination av ett historiskt högt svavelnedfall och en låg syraneutraliserande förmåga hos skogsmarken.Nedfallet av svavel till skogen i länet låg i början av 1990-talet mellan 10 och 25 kg S per hektar och år, men har minskat i stort sett i takt med minskade utsläpp av svavel från Europa. Det hydro-logiska året 2016/17 låg svavelnedfallet mellan 0,2 och 2,0 kg S per hektar och år i länet.Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken förbättrats. Halterna av svavel i markvattnet har minskat vid alla nu aktiva mätplatser i Västra Götaland, och för pH har en ökning kunnat konstateras vid två av tre platser med tillräckligt långa tidsserier för en trendanalys. I början av 1990-talet saknades buffringskapacitet (syraneutraliserande förmåga, ANC) i markvattnet vid i stort sett alla mätplatser i länet, det vill säga ANC var negativt. Under 2000-talet har nu aktiva mätplatser närmat sig en positiv buffringskapacitet, med värden för ANC nära noll (se figur). Vid två av fyra platser har dock ANC de senaste åren återigen blivit negativ. För att sjöar och vattendrag i länet ska återhämta sig krävs att vattnet som passerat skogsmarken kan bidra med en betydande buffrande förmåga, det vill säga att ANC är klart positivt.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till länet under 2016/17 överskrider den kritiska nivån som antagits för att motverka förändringar av artsammansättningen hos markvegetationen, 5 kg kväve per hektar och år för barrskog, i hela länet. Motsvarande kritiska nivå för lövskog, 10 kg per hektar och år, överskrids i länets sydvästligaste delar under 2016/17. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Nitrat har i vissa fall uppträtt i förhöjda halter vid provytor med växande skog i länet. Vid en provyta i länet där granarna dött som ett resultat av ett angrepp av granbarkborre, uppträdde under flera år mycket höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar att kväveläckage kan uppstå vid störningar av skogsekosystemen i länet.
|
|
| 5. |
- Sjöberg, Karin, et al.
(author)
-
Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 2015
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.Försurande och övergödande ämnenDen luftföroreningsrelaterade belastningen på miljön har under de senaste årtiondena minskat kraftigt till följd av internationella överenskommelser om att begränsa utsläppen av bland annat svavel- och kväveoxider samt av strukturella förändringar inom industrin.LuftEn jämförelse mellan uppmätta halter i luft av svaveldioxid (SO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med mellan 88 och 95 % vid EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2010-talet varit lägst i norra Sverige medan koncentrationerna i sydöstra och sydvästra Sverige legat på en jämförbar nivå. Ett undantag är 2014 då koncentrationerna i norra Sverige var på nästan samma nivå som i resten av Sverige. Anledningen till detta antas vara luftintransport av svavel från utbrottet vid Holuhraun på Island. I Sveriges sydvästra och sydöstra regioner har minskningen av SO2 i luft varit större jämfört med i norra Sverige. Motsvarande resultat ses även för halter av svavel i deposition, där minskningen av svavelhalterna i södra Sverige var större jämfört med i norra Sverige. Även deposition av svavel med nederbörd var högre 2014 jämfört med omkringliggande år. Årliga medelkoncentrationer av sulfat i luft (SO4) i luft, uppmätta vid EMEP-stationerna, har minskat med mellan 70 och 80 % från 1980-talet till 2010-talet.En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av kvävedioxid (NO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 50 % i södra Sverige (Vavihill, Rörvik/Råö och Aspvreten) och med drygt 70 % i norra Sverige (Bredkälen). Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2010-talet varit högst i sydvästra Sverige och lägst i norra Sverige. Koncentrationerna i sydöstra Sverige ligger däremellan.Årliga medelkoncentrationer av nitrat (NO3) i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2015, visar en minskning på ungefär 50 % vid Vavihill och Aspvreten och 35 % vid Rörvik/Råö. Nitratkoncentrationen vid Bredkälen har för hela tidsperioden varit betydligt lägre jämfört med vid övriga EMEP-stationer, men även här har koncentrationerna minskat signifikant. Årsmedelvärdet av ammonium (NH4) i luft har vid EMEP-stationerna minskat med 50 - 60 % under motsvarande tidsperiod.Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2015. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö och lägst vid Bredkälen.Modellering av regionala lufthalter utförs med MATCH Sverigesystemet genom att kombinera observationer och modelldata till en nationell kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.Modelleringen visar att för reducerat kväve (NHX, ammonium + ammoniak) i luft varierade årsmedel av totalhalten av NHX för 2014 mellan som högst 1,19 μg N/m3 i söder och som lägst 0,04 μg N/m3 i nordligaste Sverige. För kvävedioxid varierade årsmedelhalten mellan som lägst 0,06 i Norrlands inland och som högst i södra Sverige och Stockholmsregionen, med maxvärde 2,31 μg N/m3. Koncentrationen av svaveldioxid år 2014 varierade mellan 0,03 och 0,81 μg S/m3. Under 2014 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 27 % av totalhalterna för SO2 över svenska landområden. Motsvarande siffra för NO2 och reducerat kväve beräknas till 48 % respektive 37 %.Nederbörd och depositionVåtdepositionen av svavel var betydligt högre under 2014 jämfört med 2015. Detta berodde med stor sannolikhet på det stora svavelutsläppet från vulkanutbrottet på Island mellan augusti 2014 och februari 2015. Även våtdepositionen av oorganiskt kväve var betydligt högre 2014 jämfört med 2015, framförallt i sydvästra Sverige. I sydligaste Skåne, på Romeleåsen, uppmättes inom Krondroppsnätet 2014 ett årligt kvävenedfall via nederbörden på strax över 20 kg/ha. Under 2015 uppmättes det högsta kvävenedfallet i nederbörden i södra Halland på 14 kg/ha.En statistisk trendanalys för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har genomförts för perioden 2000-2015, uppdelat på tre olika områden i Sverige (norra, sydöstra och sydvästra). De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitetsaspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen. En period på 15 år är dock relativt kort för att beräkna trender för nedfall via nederbörden, eftersom nedfallet beror av en kombination av utsläppsförändringar och nederbördsmängder. Det finns därför en risk att trenderna kan växla beroende på vilken period som analyseras. När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något av de tre analyserade områdena (norra, sydöstra eller sydvästra Sverige). Våtdepositionen av svavel har minskat med 51-65 % för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige, där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på denförsurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden. Ingen statistiskt signifikant förändring har erhållits för kloriddepositionen i något område sedan år 2000.Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2015 minskat signifikant i norra (29 %) och sydvästra Sverige (24 %), medan ingen signifikant förändring kunde påvisas för sydöstra Sverige. För enbart ammoniumkväve erhölls ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat signifikant i alla tre områdena sedan år 2000. I sydvästra Sverige har kvävenedfallet som nitrat minskat med 41 %, i sydöstra Sverige med 35 % och i norra Sverige med 34 %.Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet MATCH Sverige och redovisas i denna rapport för exempelvis oxiderat svavel utan havssalt (XSOX, summan av svaveldioxid och sulfat), reducerat kväve (NHX, summan av ammonium och ammoniak) samt oxiderat kväve (NOY, summan av bland annat NO, NO2, HNO3, PAN, N2O5, NO3-salter och organiskt NO3-). Modelleringen visar att andelen våtdeposition relativt totaldepositionen för t.ex. 2014 över svenska landområden i genomsnitt över Sverige var 71 %, 79 % och 78 % för oxiderat svavel (havssalt ej inkluderat), reducerat respektive oxiderat kväve.Modelleringen visar att största depositionen av reducerat kväve sker i södra Sverige och minst deponeras i norra Norrlands inland. En markant ökning av totaldepositionen ses för 2014 jämfört med 2013, främst i Skåne och Blekinge, men även upp ovanför Stockholmsområdet. Det svenska bidraget beräknades vara marginellt högre i södra Sverige under 2014 än 2013, vilket indikerar att den ökade totaldepositionen till stor del berodde på långtransportbidrag. Till exempel varierade totaldepositionen över Sverige mellan 35 och 820 mg N/m2 under 2014. Liknande mönster syns för oxiderat kväve, och för 2014 varierade totaldepositionen mellan 40 och 690 mg N/m2.Totaldepositionen av XSOX (oxiderat svavel exklusive havssalt) var högre i hela landet 2014 jämfört med 2013, främst i södra och mellersta Sverige. Det svenska bidraget var ungefär detsamma för de två åren, vilket indikerar att långdistanstransporten orsakade ökningen av totaldeposition. För XSOX var vulkanutbrottet vid Bardarbunga på Island en bidragande orsak, framförallt i mellan-Sverige. Totaldepositionen av oxiderat svavel utan havssalt varierade mellan 100 och 600 mg S/m2 år 2014.Enligt modelleringen orsakade de svenska emissionerna under 2014 i genomsnitt 5 % av totaldepositionen för oxiderat svavel (exklusive havssalt) över svenska landområden. Motsvarande siffra för oxiderat kväve och reducerat kväve var 6 % respektive 15 %.TungmetallerHalterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra j
|
|
| 6. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige : Ozonmätnätet i södra Sverige 2017
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Mätningar inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige” syftar till att ge en förbättrad regional uppskattning av överskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknära ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även ”Ozonmätnätet i södra Sverige” till den nationella ozonövervakningen, då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige. Mätprogrammet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån enkla och kostnadseffektiva ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis, i kombination med temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på variationen i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på ozonhalternas variation under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september. Förekomsten av marknära ozon i landsbygdsmiljön beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala omständigheter den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner som görs av södra Sverige i detta mätprogram, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta).RESULTAT 2017OzonmedelhalterGenerellt var ozonhalterna (AOT40) i södra Sverige under sommarhalvåret 2017 lägre jämfört med tidigare sommarhalvår, endast undantaget 2015 och 1998.Ozonhalterna är normalt högst under senvåren och försommaren. Under 2017 var ozonhalterna högst i april och maj. Vädret i juni - september 2017 var ostadigt med lite solsken, vilket bidrog till de låga ozonförekomsterna dessa månader. April och maj hade soligare väder samtidigt som mängden nederbörd var låg, vilket bidrog till högre ozonförekomster under dessa månader.Miljökvalitetsmål för ozonMiljökvalitetsmålets precisering för ozon (målvärde: AOT40, april-september, 10 000 µg m-3 timmar): Under april-september 2017 överskred inte det beräknade värdet för AOT40 målvärdet för skydd av växtlighet i något område, zon, plats eller län, i södra Sverige.Miljökvalitetsnormer för ozonNuvarande miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon (målvärde: 18 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli, som femårsmedel): De beräknade AOT40-värdena under femårsperioden, maj-juli 2013-2017, låg under den nu gällande miljökvalitetsnormen vid samtliga platser, zoner eller län i hela det undersökta området.Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon från 2020 (målvärde: 6 000 µg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli): Om MKN, som skall gälla från och med 2020, hade gällt för 2017 visar beräkningarna att MKN inte heller då hade överskridits i någon del av södra Sverige som omfattas av denna undersökning
|
|
| 7. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige - Ozonmätnätet i södra Sverige 2022
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- 2022 är det andra året av den nya programperioden för ”Ozonmätnätet i södra Sverige” som är planerad att pågå till och med 2026. Huvudsyftet med mätningarna är att ge en regional uppskattning av eventuella överskridanden av de ozonindex som beskriver inverkan av marknära ozon på växtligheten (”Accumulation of Ozone above a Threshold 40 ppb”, AOT40).”Ozonmätnätet i södra Sverige” kompletterar den nationella övervakningen av ozonhalter, då programmet ger mer detaljerad information vad gäller den geografiska variationen i ozonbelastning i södra Sverige under sommarhalvåret.Ozonindex beräknas utifrån resultaten från enkla och kostnadseffektiva mätningar av ozonhalter med diffusionsprovtagare på månadsbasis, i kombination med timvisa mätningar av lufttemperaturer.Temperaturmätningarna används som ett mått på variationen av atmosfärens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på dygnsvariationen av ozonkoncentrationen. Utifrån resultaten från mätningarna görs månadsvisa skattningar av AOT40. Förekomsten av marknära ozon beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Ozonhalterna i ett område varierar bland annat beroende på områdets topografi (höglänt eller låglänt) samt dess avstånd från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala faktorer den lokala ozon-förekomsten. Detta ligger till grund för den geografiska uppdelning i fem olika zoner i södra Sverige som görs inom mätprogrammet. Uppdelningen baseras främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning.Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre områdestyper (höglänta, kustnära eller låglänta).I samband med att den nationella miljöövervakningen av försurande och övergödande ämnen omorganiserades har fler mätplatser utrustats med månadsvisa ozonmätningar med diffusionsprovtagare. Under 2022 har vi därför utrustat åtta nya mätplatser med temperatur– och luftfuktighetsgivare och inkluderat mätresultaten i Ozonmätnätet för säsongen 2022.Samtliga av dessa nya mätplatser är belägna i låglänt miljö förutom en höglänt mätplats. Tillägget av mätplatser till Ozonmätnätet 2022 påverkar därför endast resultat för låglänta platser i de kustnära, centrala, västliga och nordliga zonerna samt höglänta platser i den kustnära zonen.Resultaten visar att tillägget av de nya mätplatserna inte påverkade huruvida miljömålet överskreds eller ej för någon av de lokaltyperna eller zonerna. De åtta nya mätplatserna ger dock ökad geografisk upplösning, varför dessa mätplatser även under 2023 har utrustats med temperatur– och luftfuktighetsgivare.Under 2022 utvärderades metodiken inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige”. Utvärderingen avsåg att, om möjligt, förbättra beräkningsmetoden så att AOT40 beräknat utifrån mätningar med diffusiva provtagare och med ozoninstrument stämmer bättre överens under olika förutsättningar. Syftet var därmed att utreda om de avvikelser som uppmärksammats, mellan ozonhalter uppmätta månadsvis med diffusionsprovtagarna och månadsvisa medelhalter uppmätta med ozoninstrument, beror av lufttemperatur och/eller luftfuktighet eller på någon annan lokal omgivningsfaktor.Den uppmärksammade underskattningen var i de flesta fall inte särskilt stor, inom mätosäkerheten (10 % för diffusionsprovtagarna och 8 % för ozoninstrumenten) till övervägande del av fallen, men även en liten underskattning av de månadsvisa ozonhalterna kan leda till en ganska betydande effekt på beräknad AOT40. Den analys som gav bäst resultat vad gäller att testa betydelsen av ovan nämnda faktorer var en multipel linjär regressionsanalys.Faktorn ”period” (månad) hade högst signifikansvärde avseende regressionslinjens funktion. Utifrån dessa resultat korrigerades ozonhalterna som uppmätts med diffusionsprovtagare med regressionsanalysens funktion för 2022. Även funktionen som beskriver samvariationen mellan ozonhalternas och temperaturens variation över dygnet har i år justerats utifrån ”period”. Utvärdering har resulterat i en metod som gör det möjligt att få en bättre och mer säker analys av eventuella överskridande av AOT40 i olika områden i södra Sverige, då en multipel linjär regressionsanalys årligen kommer att genomföras i detta sammanhang. RESULTAT 2022Sammantaget kan ozonåret 2022 (under växtsäsongen april-september) karaktäriseras som en ”normalsäsong” jämfört med ”medelozonåret” för perioden 2009–2021. Ozonmedelhalterna är normalt höga under senvåren och försommaren, något som gällde även 2022 då ozonhalterna i april var höga. Miljökvalitetsmål (miljömål) för ozonMiljökvalitetsmålets precisering inom Frisk Luft för ozon till skydd för växtligheten motsvarar att AOT40 under april-september inte skall överskrida 10 000 µg m-3 timmar.Baserat på medelvärden för de olika områdena och zonerna överskreds miljömålets precisering under sommaren 2022 i samtliga områden i kustzonen, de låglänta områdena i den västliga och den centrala zonen samt de höglänta områdena i den västliga zonen.Spridningen mellan olika mätplatser var dock stor, speciellt i låglänta områden i kustzonen, i den västliga och i den centrala zonen. Detta gör att det kan finnas låglänta områden där miljömålets precisering inte överskreds. Överskridanden av miljömålets precisering var också nära i höglänta områdena i den centrala zonen.Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon Nu gällande miljökvalitetsnormen (MKN) för ozon till skydd för växtligheten anger att AOT40 under maj-juli inte skall överskrida 6 000 µg m-3 timmar.De beräknade AOT40-värdena, baserade på mätningarna inom Ozonmätnätet, överskred under 2022 MKN i kustnära och höglänta områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Resultaten visar dock att spridningen mellan olika mätplatser var stor, speciellt i kustnära områden i kustzonen och i låglänta områden i den centrala och västliga zonen. Detta gör att det kan finnas kustnära respektive låglänta områden där nu gällande MKN inte överskreds. Det var även nära att nu gällande MKN överskreds i de låglänta områdena i kustzonen.
|
|
| 8. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Det ställs krav på att halter av marknära ozon skall övervakas i enlighet med direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Mätningar inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige” genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilka områden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även ”Ozonmätnätet i södra Sverige” till den nationella ozonövervakningen då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige. ”Ozonmätnätet i södra Sverige” startades 2009 av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Göteborgs Universitet, på uppdrag av ett antal länsstyrelser och luftvårdsförbund i södra Sverige. Under 2015 startade ett nytt samarbetsprogram som avser tiden 2015-2020. Det nya mätprogrammet genomförs på uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund i följande län: Skåne, Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Västra Götaland, Östergötland samt Stockholm. Programmet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt utifrån temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på variationen i ozonhalter under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september. Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är problem som beror av utsläpp av ozonbildande ämnen på lokal, regional, nationell och global nivå. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för att i detta mätprogram dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta).
|
|
| 9. |
- Pihl-Karlsson, Gunilla, et al.
(author)
-
Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet.
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Mätningar inom ”Ozonmätnätet i södra Sverige” genomförs med syfte att ge en förbättrad regional uppskattning av i vilka områden som det sker ett överskridande av de ozonindex som beskriver inverkan av ozon på växtligheten (AOT40). Förutom regional information om överskridanden av ozonbelastningen bidrar även ”Ozonmätnätet i södra Sverige” till den nationella ozonövervakningen, då en mer detaljerad information ges av variationen av ozonhalterna i södra Sverige. Mätprogrammet baseras på en metodik att uppskatta ozonindex utifrån ozonmätningar med diffusionsprovtagare på månadsbasis samt temperaturmätningar på timbasis. Temperaturmätningarna ger ett mått på skillnader i luftens stabilitet under dygnet, vilket i sin tur ger ett mått på ozonhalternas variation under dygnet. Utifrån resultaten från mätningarna görs skattningar av AOT40 med en relativt hög tillförlitlighet. En mätsäsong omfattar perioden 1 mars till 30 september. Förekomsten av ozon i landsbygdsmiljön är problem som beror på utsläpp av ozonbildande ämnen lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Områden i södra Sverige påverkas i huvudsak av att förorenade luftmassor, med ursprung från olika delar av Europa, transporteras in över landet och ger upphov till ozonbildning. Ozonhalterna inom en region varierar beroende på lokalens topografi (höglänt eller låglänt) samt avståndet från havet. Tillsammans påverkar dessa regionala förutsättningar den lokala ozonförekomsten. Detta ligger till grund för att i detta mätprogram dela upp södra Sverige i fem olika geografiska zoner, baserat främst på geografisk position i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Ozonhalterna vid olika närliggande platser kan skilja sig åt relativt mycket, därför har varje zon även delats in i tre lokaltyper (höglänta, kustnära eller låglänta). RESULTAT 2016 Temperaturvariationer För de tre lokaltyperna uppmättes under de båda perioderna maj-juli och april-september 2016, liksom tidigare år, den minsta temperaturvariationen över dygnet i de kustnära områdena medan den största temperaturvariationen fanns i de låglänta områdena. Ozonmedelhalter Generellt var ozonhalterna i södra Sverige under sommarhalvåret 2016 högre jämfört med sommarhalvåret 2015 men på liknande nivå som åren 2009-2014. Ozonhalterna är normalt högst under senvåren och försommaren. Under 2016 var ozonhalterna högst i april, maj och juni. Vädret i mars, juni, juli, augusti och september 2016 var relativt dåligt med mycket regn, vilket bidrar till att förklara de låga ozonförekomsterna dessa månader. April och maj hade mer soligt väder och liten nederbörd, vilket bidrog till högre ozonförekomster under dessa månader. IVL-rapport C 232 Ozonmätnätet i södra Sverige. Marknära ozon i bakgrundsmiljö i södra Sverige – med beaktande av variationen i landskapet 6 Miljökvalitetsmål för ozon Miljökvalitetsmålets precisering för ozon (målvärde: AOT40, april-september, 10 000 μg m-3 timmar): Under april-september 2016 överskred det beräknade värdet för AOT40 målvärdet för skydd av växtlighet i höglänta områden i kustzonen och i den centrala zonen. I övriga områden och zoner (kustnära och låglänta områden i kustzonen, låglänta områden i den centrala zonen, höglänta och låglänta områden i de västliga, ostliga och nordliga zonerna) var det beräknade värdet för AOT40 lägre än miljökvalitetsmålets precisering. Miljökvalitetsnormer för ozon Nuvarande miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon (målvärde: 18 000 μg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli, som femårsmedel): De beräknade AOT40-värdena under femårsperioden, maj-juli 2012-2016 låg under den nu gällande miljökvalitetsnormen vid samtliga platser, zoner eller län i hela det undersökta området. Miljökvalitetsnorm (MKN) för ozon från 2020 (målvärde: 6 000 μg m-3 timmar beräknat som AOT40, maj–juli): Om MKN, som skall gälla från och med 2020, hade gällt för 2016 visar beräkningarna att MKN hade överskridits vid höglänta och låglänta områden i kustzonen samt höglänta områden i den centrala zonen.
|
|
| 10. |
- Fredricsson, Malin, et al.
(author)
-
Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m 2019
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Naturvårdsverket ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö i Sverige. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2019 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2018.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 20 och 40 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget (2019) MKN för hälsa.
|
|
