| 274911. |
- Mellgren, Caroline, et al.
(författare)
-
Riskanalys i polisverksamhet : utvärdering av riskanalys för våld på individnivå: check-10(+)
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I följande rapport sammanfattas resultatet från en utvärdering av Check-10(+). Check-10(+) är en av de strukturerade checklistor för bedömning av risk för upprepat våld på individnivå som används inom svensk polis. Rikspolisstyrelsen föreslog efter en inspektion av polismyndigheternas rutiner vid riskanalys (Rikspolisstyrelsen, 2010) att de metoder och verktyg som används inom svensk polis för att bedöma risken för upprepat våld på individnivå bör utvärderas. Detta baserades på att de olika metoder för riskanalys och specifika verktyg för riskbedömning som tillämpas inom svensk polis har utvärderats i begränsad utsträckning, och att kunskapen om hur verktygen fungerar är bristfällig. I en uppföljande inspektion av myndigheternas arbete med riskanalys (Rikspolisstyrelsen 2014:9) rekommenderas att verktygen SARA, SAM, PATRIARK och eventuellt Check-10(+) ska användas nationellt. Utvärderingen bygger på en genomgång av 98 ärenden i vilka en riskbedömning med Check-10(+) genomfördes i Polismyndigheten i Uppsala län. Arbetssättet och verktyget studeras avseende den initiala bedömningen där ärenden som sedan går vidare till strukturerad bedömning sorteras ut, internt bortfall, rekommenderade och genomförda stöd- och skyddsåtgärder, återfall i brott samt fördelning av risknivåer. De ärenden som bedömdes med Check-10(+) var olika och inkluderade brottstyper som olaga hot, och misshandel men även mordbrand och utpressning för att nämna några. Det interna bortfallet var stort främst avseende faktorer som var associerade med gärningspersonen med det gemensamt att de rörde personlighetsrelaterade egenskaper som kriminell attityd, impulskontroll och bristande medkänsla. Bortfallet var så stort (mer än 30%) att instrumentets validitet var hotad. De flesta ärenden bedöms i mitten av den skala på vilken risken och hotbilden bedöms. Det vanligaste är att det föreligger viss risk eller risk och låg hotbild eller förhöjd hotbild (2 eller 3). Få ärenden bedöms som ringa risk eller ingen hotbild och antalet ärenden där risken bedöms som betydande och hotbilden som hög är mycket få. Antalet riskfaktorer stiger med risknivån och hotbildsnivån. Ju fler riskfaktorer som föreligger desto högre bedöms alltså risken och hotbilden. I knappt hälften av ärendena rekommenderas någon stöd- och/eller skyddsåtgärd och i ungefär en fjärdedel av det totala antalet ärenden genomfördes den rekommenderade åtgärden. De åtgärder som rekommenderas är i huvudsak samtal som innehåller information om brottsofferstöd och riskanalysens resultat, motiverande samtal (gäller främst vittnen), säkerhetssamtal och säkerhetsbesiktning av bostaden. Det är inte möjligt att identifiera något mönster i siffrorna. Oavsett risknivå rekommenderas åtgärder i ungefär hälften av ärendena. Oavsett allvarlighetsgrad i befarat återfall rekommenderas åtgärder i ca 40% av ärendena. Åtgärder på basen av rekommendationerna genomförs i ca 60% av fallen, också oavsett risk och allvarlighetsgrad. Det finns alltså inte någon systematik i detta och riskbedömningen styr inte åtgärdsrekommendationerna. Detta är den enda utvärdering av verktyget som hittills genomförts. Den viktigaste slutsatsen är därför att kunskapen om hur Check-10(+) fungerar i polisverksamhet måste öka innan verktyget rekommenderas som en nationell modell för bedömning av risk för generellt våld på individnivå. Resultaten från föreliggande utvärdering pekar på brister som måste åtgärdas och det bör föras en diskussion kring möjligheterna att bedöma risken för upprepat våld för så olika brottstyper som de som bedöms med verktyget i den här studien.
|
|
| 274912. |
|
|
| 274913. |
- Mellgren, Caroline, et al.
(författare)
-
Riskanalys i polisverksamhet : fungerar det? Slutrapport från ett utvärderingsprojekt
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De olika verktyg för riskbedömning av upprepat våld på individnivå som används inom svensk polis idag och hur de fungerar i rutinverksamhet har hittills utvärderats i begränsad utsträckning. I föreliggande rapport sammanfattas resultat från fyra studier i vilka verktygen Check-10(+), SARA:SV och Skånemodellen har utvärderats (Mellgren m.fl ., 2012; 2014a; 2014b; Svalin m.fl ., 2014). Samtliga verktyg bygger på kunskap om riskfaktorer för de olika brottstyper för vilka återfallsrisken ska bedömas och stöd- och skyddsåtgärder sättas in. Den mesta kunskapen kommer dock från andra verksamheter än polisverksamhet. Följande frågor diskuteras i rapporten: *Vilka är de ärenden som blir föremål för strukturerad bedömning och hur fungerar den initiala bedömningen som sorteringsgrund? * Bidrar processen med riskanalys till minskad upprepad utsatthet? * Kan riskanalys anses fungera väl i polisverksamhet? Den initiala bedömningen är det första steget i riskanalysens process. Om den inte fungerar är sannolikheten större att inte heller den strukturerade bedömningen i steg två fungerar. Genomgången av de ärenden som blir föremål för riskanalys med Skånemodellen, Check-10(+) och SARA:SV visar att få av alla de ärenden som anmäls under ett år bedöms strukturerat. Av dem är det endast ett fåtal där det bedöms föreligga särskilt förhöjd risk, de fl esta bedöms som låg eller medelhög risk. För att vidare svara på frågan om de mest allvarliga ärendena blir bedömda bör en uppföljning göras för ett urval av de ärenden som inte går vidare till strukturerad bedömning för att kunna jämföra återfallsfrekvensen med och utan bedömning och tillhörande stöd- och skyddsåtgärder. För samtliga undersökta verktyg och de bedömningar som genomförts utifrån dessa är det interna bortfallet stort för vissa faktorer, särskilt för de som rör gärningspersonens psykiska hälsa. * Detta innebär i praktiken att bedömningar av risk görs utan ett komplett underlag. Det i sin tur innebär att den träffsäkerhet man haft i de vetenskapliga studierna av verktygen inom andra verksamheter inte går att uppnå i polisens vardagsarbete. Förlusten i träffsäkerhet kan vara så stor att bedömningen närmar sig slumpnivån. Då är det meningslöst att alls göra riskbedömningar. * Verktygen visar låg prediktiv validitet, andelen upprepat utsatta bland ärenden som bedömts med Skånemodellen och SARA:SV är stor, till- gången till åtgärder är begränsad och åtgärdernas preventiva förmåga förefaller vara svag och kan i vissa fall antagligen öka brottsrisken. Riskbedömningarna kan vara mycket bra men om de åtgärder som vidtas på basen av riskbedömningar och ekonomiska kalkyler inte har någon effekt, t.ex. en viss brottspreventiv åtgärd som enligt kriminologisk forskning inte fungerar brottspreventivt på en viss grupp av kriminella – då är vinsterna med verksamheten små. När de första moderna riskbedömningsmetoderna lanserades i mitten av 1990-talet fokuserade man ute slutande på riskbedömningen – inte vad som skulle göras utifrån den. I dag är riskbedömningar av detta slag alltid sammankopplade med riskhanteringsåtgärder. Om ambitionen är att basera denna typ av verksamhet på vetenskap räcker det inte att utvärdera om riskbedömningarna är tillräckligt bra – vi måste också utvärdera effekten av de åtgärder som styrs av riskbedömningen. Mot bakgrund av detta är en av de viktigaste slutsatserna – och rekommendationerna – att kunskapen om hur verktygen fungerar måste öka innan rekommendationer görs. Sammanfattningsvis, leder riskanalys till minskad upprepad utsatthet för brott och kan verktygen anses fungera väl i svensk polisverksamhet? Ett kortfattat svar på frågan är: Nej, inte baserat på de utvärderingar som genomförts inom detta projekt. Kunskapen om vilka ärenden som inte bedöms är begränsad och vi vet inte om ”rätt” ärenden går vidare. Baserat på att fl est ärenden bedöms som låg eller medelhög risk är en rimlig slutsats att många högriskärenden missas. Bortfallet är ibland så högt att bedömningens validitet måste ifrågasättas, dvs. man mäter inte det man avser att mäta och en bedömning baserad på bristfällig information riskerar att bli felaktig. Detta bekräftas av att träffsäkerheten är låg och andelen upprepat utsatta hög. I tillägg är interbedömarreliabiliteten i vissa avseenden låg, både för Skånemodellen och för SARA:SV. En kritisk faktor är det första steget i riskbedömningen (screening), dvs. procedurerna för att välja ut ett begränsat antal av alla inkommande ärenden, som sedan går vidare till en strukturerad riskbedömning. Det bör vara möjligt att skapa välfungerande screening-rutiner på basen av redan kända sakförhållanden och befi ntliga databaser, dvs. aktuariska riskfaktorer som är omedelbart tillgängliga för polisen vid screeningen. Sådana riskfaktorer är ålder, kön, tidigare kriminalitet i allmänhet och våldskriminalitet i synnerhet, offer (närstående och/eller andra), brottsbredd (många olika typer av tidigare brott), vårddomar och indikatorer på missbruk. Polismyndigheten bör genomföra större utbildnings- och implementeringsinsatser samt följa upp, utvärdera och anpassa arbetet med riskbedömning av våld på individnivå. Därefter bör nationella verktyg rekommenderas och riktlinjer för arbetet tas fram. Detta kräver resurser, men menar man allvar med satsningen på riskbedömningar är detta nödvändigt. Punktinsatsernas tid bör vara förbi och det långsiktiga förbättringsarbetet inledas omgående.
|
|
| 274914. |
|
|
| 274915. |
|
|
| 274916. |
- Mellgren, Caroline
(författare)
-
What's neighbourhood got to do with it? : the influence of neighbourhood context on crime and reactions to crime
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overarching aim of this thesis is to contribute to an increased understanding of how the neighbourhood context acts to influence individual reactions to crime. The general framework is that the social and physical make-up of residential neighbourhoods influences individuals, over and above individual background characteristics. Disorder is an important neighbourhood-level factor and its presence is more or less pronounced in different neighbourhoods. It acts as a sign of a general urban unease and has potential negative consequences for the individual as well as for the community at large. Four studies have been conducted each with its own specific objective. The first study reviews the Swedish crime survey literature in order to assess the national evidence for neighbourhood effects, paying special attention to methodological issues. Overall, the current literature provides mixed evidence for neighbourhood effects. Methodological issues were identified as obstacles to drawing general conclusions and specific areas that need improvement were identified. The second study examines the origins of disorder at the neighbourhood level and the relationship between disorder and crime. Two theory-driven models of the relationship between population density, disorder, and crime are tested alongside an examination of whether these models are equally applicable to data collected in two cities, Antwerp in Belgium and Malmö in Sweden. The results found some support for direct effects of disorder on crime in both settings, independent of structural variables. Some differences between the two settings were observed suggesting that the disorder-crime link may vary by setting. To further examine the influence of neighbourhood context, the role played by neighbourhood level disorder in relation to worry about criminal victimization has been tested in a multilevel model in the third study. Overall the hypotheses of the influence of both neighbourhood level and individually perceived disorder, in shaping individual worry were supported. Individual background explains most of the variance but neighbourhood context has independent effects on worry. Individual level perceived disorder mediated the effect of neighbourhood disorder on worry suggesting that the effect of context is indirect through its effect on individual perception. The fourth study investigates whether it is possible to identify any unique neighbourhood effects on the extent to which residents apply crime preventive strategies. Initially some of the total variance in the dependent variables was found to be situated between neighbourhoods. This indicates that the neighbourhood context may influence individuals’ willingness to take crime preventive action. As expected, individual characteristics explained a majority of this between-neighbourhood variance. An important finding is that the contextual variables appear to have different effects on different activities, highlighting the need to study different actions separately.
|
|
| 274917. |
- Mellgren, Elisabeth, et al.
(författare)
-
Den samtida textmiljön i förskolan
- 2019
-
Ingår i: Att möta barns sociala språkmiljö i förskolan. - Stockholm : Liber. - 9789147128181 ; , s. 129-142
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 274918. |
- Mellgren, Niklas, 1977-, et al.
(författare)
-
Porous Electrode and Nonequilibrium Water Transport Modelling in Polymer Electrolyte Fuel Cells
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recent years have seen the appearance of numerous modelling studies of the polymer electrolyte fuel cell. However, in spite of observations in different studies that a model for a cell operating under single-phase conditions must include nonequilibrium water transport and must spatially resolve the porous electrodes in order to capture the behaviour of the cell correctly, there are only very few models in the literature that simultaneously do both. This paper, however, formulates such a model and considers a one-dimensional version of it in a parameter study. In future work, the model will be used to calibrate model parameters against experiments and study the operation of cells in higher dimensions.
|
|
| 274919. |
- Mellgren, Niklas, 1977-
(författare)
-
Validated Modelling of Electrochemical Energy Storage Devices
- 2009
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis aims at formulating and validating models for electrochemical energy storage devices. More specifically, the devices under consideration are lithium ion batteries and polymer electrolyte fuel cells. A model is formulated to describe an experimental cell setup consisting of a LixNi0.8Co0.15Al0.05O2 composite porous electrode with three porous separators and a reference electrode between a current collector and a pure Li planar electrode. The purpose of the study being the identification of possible degradation mechanisms in the cell, the model contains contact resistances between the electronic conductor and the intercalation particles of the porous electrode and between the current collector and the porous electrode. On the basis of this model formulation, an analytical solution is derived for the impedances between each pair of electrodes in the cell. The impedance formulation is used to analyse experimental data obtained for fresh and aged LixNi0.8Co0.15Al0.05O2 composite porous electrodes. Ageing scenarios are formulated based on experimental observations and related published electrochemical and material characterisation studies. A hybrid genetic optimisation technique is used to simultaneously fit the model to the impedance spectra of the fresh, and subsequently also to the aged, electrode at three states of charge. The parameter fitting results in good representations of the experimental impedance spectra by the fitted ones, with the fitted parameter values comparing well to literature values and supporting the assumed ageing scenario. Furthermore, a steady state model for a polymer electrolyte fuel cell is studied under idealised conditions. The cell is assumed to be fed with reactant gases at sufficiently high stoichiometric rates to ensure uniform conditions everywhere in the flow fields such that only the physical phenomena in the porous backings, the porous electrodes and the polymer electrolyte membrane need to be considered. Emphasis is put on how spatially resolved porous electrodes and nonequilibrium water transport across the interface between the gas phase and the ionic conductor affect the model results for the performance of the cell. The future use of the model in higher dimensions and necessary steps towards its validation are briefly discussed.
|
|
| 274920. |
- Mellin, Anna, 1983-, et al.
(författare)
-
Allocation of user benefits for international freight transports : in cost-benefit analysis
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim of this project is to analyse when, if and how a transport cost reduction, following an infrastructure investment affecting international freight transports, should be allocated between countries in a cost-benefit analysis (CBA). In order to analyse this question, the project has been split into two stages. This first stage aims at presenting a more general picture of how the user benefits could be allocated according to the scientific literature, how recommendations on this issue are designed in other countries CBA guidelines, and whether this issue is treated in the planning process of transnational infrastructure projects. The available, but scarce, scientific literature indicates that the allocation of user benefits can have substantial effects on the profitability of infrastructure measures. Having studied CBA guidelines and CBAs of transnational infrastructure projects, the conclusion from our study is that to our knowledge, no other country has a well-founded allocation method that could be implemented in Sweden. Finally, the literature does not offer any strong recommendations or straightforward theoretical methods, with the exception of a first suggestion by Fosgerau and Buus Kristensen (2005).
|
|
