| 31. |
- Packalén, Sture, 1947-, et al.
(författare)
-
LITTERATUR OCH SPRÅK : Rethinking Knowledge. Modelling the World as Unfolding through Info-Computation; Musikens roll i Günter Grass prosa; Bölls, Giordanos und Hamiltons irische Tagebücher; Remembrance of the Holocaust; 1800-talets självbiografi bortom Rousseau och Goethe; Jack London’s White Fang as Ethological and Evolutionistic Bildungsroman; Sense of Nature and Ecopedagogical Design in Swedish Children’s literature
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Föreliggande nummer av Litteratur och språk har både till innehåll och utformning ett brett internationellt anslag med bidrag som är skrivna på svenska, engelska och tyska.Gordana Dodig-Crnkovic inleder med en artikel som anlägger ett nytt, evolutionärt perspektiv på kunskap. Författaren konstaterar att kunskap alltsedan Platon och Aristoteles har studerats inom epistemologin, en gren av filosofin som sysslar med propositionell kunskap, dvs. kunskap som kan uttryckas enligt formeln "A vet att p" där A är en person och p är en proposition (ett påstående). Det centrala här är sanningshalten i påståenden. Dodig-Crnkovic tar dock i sin artikel ”Rethinking Knowledge. Modelling the World as Unfolding through Info-Computation for an Embodied Situated Cognitive Agent” ett annorlunda grepp. Hon behandlar kunskap som ett biologiskt fenomen, såsom informationsstrukturer skapade av en organism som omvandlar information till nödvändig kunskap för överlevnad. Även de enklaste levande varelser använder information som de ordnar i olika komplexa kunskapsstrukturer. Därför kan kunskap studeras ur ett evolutionärt perspektiv som en process där informationsstrukturer i levande organismer blir alltmer komplexa som en följd av växelverkan med omgivningen, en växelverkan som även innefattar kommunikation med andra organismer.I det andra bidraget ”Trummor och kontrapunkt. Musikens roll i Günter Grass prosa” låter Beate Schirrmacher oss se att Günter Grass inte endast är författare och bildkonstnär, utan att även musiken spelar en central roll i hans författarskap. Schirrmacher framhåller att det finns många intermediala referenser till musik i Grass romaner. Ändå har t ex trummandets roll i Die Blechtrommel (1959) och referensen till den musikaliska kräftgången i novelltiteln Im Krebsgang (2002) länge förbisetts. Med hjälp av intermediala teorier följer artikeln upp musikens betydelse i Grass prosa. Författaren använder sig av ett transmedialt perspektiv som fokuserar på gemensamheterna mellan text och musik. Repetitivitet, simultanitet och performativitet förknippas mer med musik än med litteratur, men de är också återkommande kännetecken i Grass berättarteknik. I textexempel från Die Blechtrommel, Im Krebsgang und Ein weites Feld (1995) analyserar Schirrmacher verkens transmediala gemensamhet med musik. Hon lyfter fram hur repetitiva, simultana och performativa mönster blir avgörande för tolkningen, vilket i sin tur kastar nytt ljus över Grass prosa och lyfter fram aspekter som tidigare förbisetts eller till och med kritiserats.Thorsten Päplow tar i ”Poetologische Konzeptionen des Platzes in drei ‚Irischen Tagebüchern‘: Heinrich Bölls Irisches Tagebuch, Ralph Giordanos Mein Irisches Tagebuch und Hugo Hamiltons Die redselige Insel. Irisches Tagebuch” upp platsens betydelse som poetologisk faktor i tre resetexter, nämligen i de ”irländska dagböcker” som författats av Heinrich Böll, Ralph Giordano och Hugo Hamilton. Eftersom det hittills knappast funnits några undersökningar kring vilken bärighet betydelsen av orter och platser har i reselitteraturen, presenterar artikelförfattaren inledningsvis olika orts- och platskoncept. De analyser som sedan följer syftar till att åskådliggöra vilken roll orter, platser eller landskap kan ha som betydelsepotential i respektive författares ”irländska dagbok”.I ”German Literature and Remembrance of the Holocaust” pekar Sture Packalén med utgångspunkt från den tyskspråkiga litteraturen efter 1945 på vilken central roll just litteraturen spelat under hela efterkrigstiden för att bevara minnet av Förintelsen, men också minnet av de tyska lidandena. Packalén visar att de tyska författarna i denna minnesprocess tagit på sig rollen som ett ”nationens samvete”. Samtidigt lyfter han fram hur det i de litterära texterna synliggörs att nationalsocialismen och Förintelsen varit och fortfarande är svårhanterliga ämnen i Tyskland. I artikeln framhålls vidare att dialogen kring det förflutna, det man minns av nazisttiden och de olika roller Förintelsen spelat och fortfarande spelar i dagens tyska samhälle är beroende av på vilket sätt och av vem allt detta blir ihågkommet. Det går därför inte att tala om en enhetlig ”tysk” minneskultur vare sig före eller efter 1989. Däremot kan man i litteraturen urskilja olika minnesgemenskaper som var för sig fokuserar förföljelsen av judarna, Förintelsen, kriget och det nazistiska förflutna på ett karakteristiskt sätt.Ingemar Haag konstaterar i ”De två vägarna – 1800-talets självbiografi bortom Jean-Jacques Rousseau och Johann Wolfgang von Goethe: några nedslag hos George Sand, Alfred de Musset och Thomas De Quincey”, att borgerlighetens ökade samhälleliga inflytande under 17- och 1800-talen också krävde krävde ett konstnärligt uttryck. Haag tar vidare upp att det finns en viss samstämmighet inom forskningen om att just romanen blev borgerlighetens genre per se. Han menar att man också skulle kunna lägga till självbiografin som ett led i detta legitimeringsprojekt. 1800-talet flödar över av självbiografier. Rousseau blev tidigt den stora förebilden. Hans introverta självanalys fick många efterföljare – men senare också många kritiker, som förhöll sig negativa till hans navelskåderi. Sand och de Musset var några av hans belackare. I sin essä diskuterar Ingemar Haag Sands, de Mussets och De Quinceys självbiografiska texter som ett svar på Rousseaus introspektiva förhållningssätt. De sympatiserar, enligt Haag, snarare med den hållning som Goethe förespråkar i Dichtung und Wahrheit, där jaget definieras utifrån interaktionen med historien och samhället.De två avslutande bidragen har båda en ekokritisk inriktning. Karin Molander Danielssons artikel ”White Fang as Ethological and Evolutionistic Bildungsroman” är en studie som tar särskilt fasta på hur Jack London i sin roman White Fang framställer huvudkaraktärens beteende och kognition. I artikeln görs även en jämförelse av hur hundar och vargar beskrivs i den etologiska litteraturen. Molander Danielsson visar fram hur huvudpersonens utveckling från vild varghybrid till domesticerad hund på många sätt motsvarar den evolutionära utveckling som hunden, canis familiaris, genomgått. Romanen kan därför enligt artikelförfattaren läsas både som en evolutionär och som en traditionell Bildungsroman.Den sista artikeln med titeln “Sense of Nature and Ecopedagogical Design in Swedish Children’s Literature from the 20th Century” består av fyra konferensbidrag skrivna av Magnus Jansson, Karin Molander Danielsson, Sture Packalén och Marie Öhman. De deltog i juni 2013 i den tionde internationella litteraturkonferensen ”Changing Nature: Migrations, Energies, Limits” i arrangemang av ASLE, The Association for the Study of Literature and the Environment vid University of Kansas, Lawrence. Med exempel från Elsa Beskow, Selma Lagerlöf, Inga Borg och Astrid Lindgren fokuserar artikelförfattarna i sina bidrag på hur ekopedagogiska drag och människans interaktion med naturen framträder i svenska barnbokstexter från tidigt till sent nittonhundratal.
|
|
| 32. |
- Packalén, Sture, 1947-, et al.
(författare)
-
LITTERATUR OCH SPRÅK : Carl von Linné om insekter, Flyttfåglar i poesin, Stensimpor hos Norbert Scheuer, Goethes självbiografiska skrivande, Ontologiska frågor hos Lars Jakobson, Bodil Malmsten om minnets betydelse, Äldres samtalsstil, Andraspråkstalares kommunikation i arbetslivet
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta nummer av Litteratur och språk är huvudsakligen ägnat åt det förflutna, människors berättande, åt minnet, den bild människor gör sig av det förgångna, men också av det artificiella i ett samtida perspektiv.Ingela Pehrson Berger inleder blicken bakåt när hon behandlar Carl von LinnésTal, om Märkwärdigheter uti insecterne. Hon undersöker genom en kombination av idéhistorisk belysning och retorisk analys fyra teman i talet, nämligen hur Linné ger uttryck för en fysikoteologisk förundran i synen på insekterna, hur han presenterar den entomologiska forskningen och uppmanar till en nyfikenhetsforskning, hur han verkar för folkupplysning genom att avskaffa vanföreställningar om insekter, samt hur han med humoristisk antropomorfism berättar om insekters beteenden.Magnus Janssons bidrag, Sträckläsning, är ett projekt som vill undersöka om – och i så fall hur – svenska poeter under 1900-talet har använt flyttfåglar som motiv. Utgångspunkten är Fredrik Bööks studie "Flyttfåglarna" från 1913. Utifrån den läser sig Jansson fram genom det ena lyriska författarskapet efter det andra. Han genomkorsar dem som en fågelskådare på jakt efter att göra observationer, som sedan förs in på registerkort. Projektet är därför också en utforskning av en läsarpraktik inspirerad av ekokritiken. Frågor som läsaren ställs inför är: Vad är ett motiv? Vad är en observation i dikten jämfört med en observation i "verkligheten"?Thorsten Päplow tar sig an Norbert Scheuers roman Überm Rauschen och undersöker vilken betydelse stensimpan har för den manliga huvudpersonens misslyckanden både på det personliga och på det yrkesmässiga planet. Päplow visar i sin analys hur Scheuers stensimpelika berättande – med familjeliv i efterkrigstidens Tyskland som bakgrund – framstår som en skildring av ett existentiellt fiasko.I sin essä om Goethes självbiografiska skrivande ägnar sig Ingemar Haag åt Dichtung und Wahrheit, diktarens monumentala bidrag till den självbiografiska genren under 1800-talets första hälft. Haag visar hur ledigt Goethe rör sig genom historien, politiken och konsten, hur han i sitt diktarvärv är mer av en kulturhistoriker än en självbekännande navelskådare.Marie Öhman tar i sitt bidrag "Man ser mig och jag finns – Ontologiska frågor i Lars Jakobsons Vännerna upp romanens utforskande av hur ny teknik kan komma att påverka våra föreställningar om vad en människa är. Öhman visar hur Jakobson använder science fiction-genren för att ifrågasätta en traditionell uppdelning av tillvaron i materiellt och icke-materiellt, mänskligt och icke-mänskligt och relaterar detta ifrågasättande till en posthumanistisk kontext.Cecilia Pettersson går in på det förnyade intresset för minnet och konstaterar att det uppstått ett nytt berättande om minnet genom vilket detta bl.a. förknippas med fantasi istället för sanningsenlighet. Hon ställer Bodil Malmstens romaner Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och framför allt Nästa som rör mig i relation till denna minnesuppfattning. Det framgår då att dessa romaner fungerar som ett slags motberättelse, där minnet framförallt handlar om mer universella frågor, såsom minnets värde, dess identitetsskapande funktion och dess grundläggande betydelse för den mänskliga existensenEva Sundgren för i sin artikel "dä blir minnen av allting" – Äldres samtalsstil med fokus på berättelser" en inledande diskussion kring forskning om äldres berättande. Hennes syfte är inte bara att beskriva berättelsernas form och funktion, utan också att bidra till en diskurs om äldre och äldres språk som inte utgår från ett bristperspektiv. Viktiga frågor är hur de äldre konstruerar sina berättelser och vilken bild de ger av sig själva och sina liv. Först tar Sundgren upp vem som är äldre och vad en berättelse är. Därefter görs några nedslag i en inspelning med en kvinna på snart 92 år. Eftersom perspektivet är interaktionellt ställs också frågan vilken roll lyssnaren spelar för berätterskan.Marie Nelson, slutligen, gör en studie av andraspråkstalares vardagliga kommunikation vid ett svenskt storföretag. Det övergripande syftet med hennes studie har varit att finna kommunikativa faktorer som har en positiv inverkan på andraspråkstalares integration på arbetsplatsen och i den nära arbetsgruppen. Utifrån arton intervjuer med fast anställda industriarbetare och tjänstepersoner, som kommit till Sverige i vuxen ålder, har Nelson valt ut fem deltagare för observation. Resultaten visar att de fem deltagarnas vardagliga kommunikation till stor del påverkas av aktuell yrkesposition. Nelson noterar vidare bl.a. att tjänstepersoner kan klara sig utan kunskaper i svenska så länge de behärskar engelska i tal och skrift, medan den industriarbetare som inte talar svenska riskerar att halka efter såväl yrkesmässigt som socialt.
|
|
| 33. |
- Packalén, Sture, 1947-
(författare)
-
LITTERATUR OCH SPRÅK : Ekokritik, Jean-Henri Fabre, Återvinningens estetik, Kerstin Ekman, Humanism och posthumanism, Elektriska får och mekaniska människor, Djurkaraktärer, Kultur och hållbar utveckling
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tonvikten i detta nummer av Litteratur och språk ligger på ekokritik. Ekokritiken är ett i Sverige tämligen nytt forskningsfält inriktat mot analys av främst skönlitteratur, men också andra typer av texter. Som litteraturvetenskapligt forskningsområde fokuserar ekokritiken på människans interaktion med naturen och omvärlden, men även på de föreställningar vi har om naturen. Förhållandet natur-kultur har ju alltid varit uppmärksammat och diskuterat inom humanistisk forskning. I den ekokritiska forskningsinriktningen problematiseras dessa begrepp dock på ett delvis nytt sätt där tvärvetenskap och moderna ekologiska insikter utgör viktiga inslag. Våren 2007 grundades Ekokritiskt forum av ett antal forskare från ämnena litteraturvetenskap, engelska och tyska såsom en gemensam satsning på ekokritisk litteraturforskning vid Mälardalens högskola. Forumet har haft en rad seminarier både med egna presentationer och med föredrag av inbjudna gäster. De bidrag som fyller detta nummer av Litteratur och språk är alla resultat av denna seminarieverksamhet. Henrik Görlin inleder sin översiktsartikel om ekokritikens framväxt med en skiss över 1800-talets idéhistoriska bakgrund och de ekologiska tankegångarna under denna tid. Han visar vidare hur den miljöetiska debatt som kom att engagera miljörörelsen på 1960-talet så småningom leder fram till formeringen av ekokritiken som litteraturvetenskapligt fält på 1990-talet. Även olika tendenser och strömningar inom ekokritiken presenteras och jämförs. Ingela Pehrson Berger behandlar den franske entomologen Jean-Henri Fabres uppfattning av insekterna i hans verk Souvenirs entomologiques genom att placera det i en idéhistorisk kontext som bl.a. omfattar Linnés fysikoteologi och Darwins evolutionslära. En retorisk analys belyser de humoristiska och emotionella inslagen i hans berättelser. Fabres antropomorfiserande stil verkar motsäga hans övertygelse om att människan, som den enda varelsen med förnuft, är ontologiskt skild från djuren. Motsägelsen förklaras av verkets litterära och populärvetenskapliga karaktär. I Ingemar Haags essä ”Återvinningens estetik” fokuseras gränsen mellan det privata och det offentliga med utgångspunkt i den mänskliga avföringen och dess funktion hos två konstnärer och en filmare. Ett historiskt svep sätter omvandlingen av fekalierna i förbindelse med kontrollen av den enskilda kroppen, en kontroll som tydligt för in det mänskliga i ett kretslopp och suddar ut gränsen mellan människa om omvärld. I sin artikel om Kerstin Ekmans roman Häxringarna använder AnnaCarin Billing ekokritiken för en analys av ett antal teman. Den ekokritiska läsningen gör naturen i romanen synlig på ett nytt sätt, särskilt vad gäller jorden, ett tema som behandlar en förändring i synen på den geografiska platsen, naturen och materien, och tiden, ett tema som tar upp två olika tidsuppfattningar, naturens och kulturens. Marie Öhman redogör i sitt bidrag, "Från humanism till posthumanism", för begreppet posthumanism. Posthumanismen beskrivs som en förändrad syn på det mänskligas gränser och relation till sin omgivning, i kontrast till eller som reaktion mot renässans- och upplysningshumanismens antaganden om det mänskliga medvetandets särställning. Förändringen i synsätt relateras till å ena sidan en massiv teknisk utveckling på samhällets alla områden, å andra sidan till antihumanistiska ståndpunkter såväl inom moralens, som miljö- och språkfilosofins område. Henrik Otterberg utvecklar grundtesen att Philip K. Dicks roman Androidens drömmar med fördel kan läsas som en konsekvent dialektik mellan å ena sidan ett cartesianskt, instrumentellt och uteslutande förhållningssätt till förment artificiella och/eller automatiskt styrda varelser, och å den andra vad man provisoriskt kan kalla en isidoriansk, inkännande och mer inkluderande hållning. Bokens två protagonister, prisjägaren Rick Deckard och djurreparatören John Isidore, läses i detta sammanhang som representanter för René Descartes respektive Isidorus av Sevilla, med dessa båda tänkares perspektiv på zoontologi satt i spel. Det är en öppen fråga huruvida romanens dialektik sammantagen bör ses som positivt hänsyftande i hegeliansk mening, eller om den ger prov en dystopisk, negativ utveckling, såsom tecknad av Theodor Adorno. Karin Molander Danielsson gör i sin artikel en retorisk-narratologisk och ekokritisk läsning av Frank Norris roman McTeague när hon med hjälp av begreppen karaktär och agency lyfter fram de icke-mänskliga karaktärerna i romanen. Danielsson visar hur hittills bortglömda icke-mänskliga karaktärer, en katt, flera hundar, en mula och en kanariefågel, beskrivs på ett sätt som visar Norris förtrogenhet med olika djurarters beteenden och hur dessa beteenden på kritiska punkter för handingen framåt samtidigt som de fördjupar vår förståelse av romanens mänskliga karaktärer. I det avslutande bidraget behandlar Sture Packalén den kulturella dimensionens roll i en hållbar samhällsutveckling och framhåller att hållbarheten bara kan förverkligas om vi betraktar den som en kreativ uppgift för hela samhället. Enligt artikelförfattaren är det därför viktigt att diskutera konstens och kulturens potential i utformningen av en önskvärd framtid. Hållbar utveckling kan ses som en ständigt pågående sökprocess och självreflektion kring vår samtid och framtid. I själva sökandet och reflekterandet behövs kulturen som ett medium för att ge form åt den kommunikation som är nödvändig för att en hållbar utveckling ska kunna komma till stånd på det ekonomiska, ekologiska och sociala området.
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
- Packalén, Sture, 1947-
(författare)
-
Minnesgemenskapen i den tyska litteraturen
- 2011
-
Ingår i: Horisont (Svenska Österbottens litteraturförening). - 0439-5530. ; :2, s. 10-13
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I artikeln tecknar författaren den tyska samhällsbakgrunden och följer den tyska diskussionen kring minnet av det nära förflutna. Med utgångspunkt från den tyskspråkiga litteraturen efter 1945 visar han vilken central roll litteraturen spelat under hela efterkrigstiden för att bevara minnet av Förintelsen, men också av de egna lidandena. I mer än sextio år har den tyska litteraturen skildrat försöken till orientering och nyorientering kring synen på det förflutna. I denna minnesprocess har litteraturen tagit på sig rollen som ett ”nationens samvete” och varit något av en moralisk instans för ett ”bättre Tyskland”. De litterära texterna synliggör hur nationalsocialismen och Förintelsen varit och fortfarande är ett svårhanterligt ämne i Tyskland.Dialogen kring det förflutna, det man minns av nazisttiden och de olika roller Förintelsen spelat och fortfarande spelar i dagens tyska samhälle är beroende av på vilket sätt och av vem allt detta blir ihågkommet. Det går därför inte att tala om en enhetlig ”tysk” minneskultur vare sig före eller efter 1989. Däremot kan man i litteraturen urskilja olika minnesgemenskaper som var för sig fokuserar Förintelsen, kriget och det nazistiska förflutna på ett karakteristiskt sätt.
|
|
| 36. |
- Packalén, Sture, 1947-
(författare)
-
"Mot strömmen - i liv och dikt"
- 1992
-
Ingår i: HEINRICH VON KLEIST. NOVELLER. - Lund : Studentlitteratur. - 9144335512 ; , s. 7-21
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 37. |
- Packalén, Sture, 1947-, et al.
(författare)
-
MÄTNING OCH STYRNING
- 1985. - 1
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 38. |
- Packalén, Sture, 1947-, et al.
(författare)
-
Nicolaus Örn - Prinz von Lappland
- 1987
-
Ingår i: Journal de la Société Finno-ougrienne. - Helsinki. - 0355-0214. ; 81, s. 241-268
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 39. |
|
|
| 40. |
- Packalén, Sture, 1947-
(författare)
-
Peter Weiss - brevskrivaren
- 1990
-
Ingår i: Samlaren. - Uppsala : Svenska Litteratursällskapet. - 0348-6133 .- 2002-3871. ; , s. 5-31
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
