| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
"Strömavbrottets barn": En nödvändig samling texter : Ny bok
- 2018
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 10 april/15 april, s. 23-
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Så här går det när vi ger en poet i uppdrag att recensera en bok – han tolkar den i en dikt! "Möjligen för egensinnigt", tillstår recensenten. Men Johannes Anyurus "Strömavbrottets barn" bjuder in och inspirerar. En nödvändig samling texter, menar Bengt Söderhäll i sin, poetiska, recension för AB Kultur.FAKTA: Ny bok av Johannes Anyuru, "Strömavbrottes barn. Texter om konst, våld och fred 2010-2018" (Norstedts)Digitalt 10 april 2018/papperstidningen 15 april 2018 (intill en större artikel om Anyuru med rubriken "Han vill vara sansad muslimsk röst" av Sara Ullberg/TTAlla skulle kunna vara den jag är.Jag skulle kunna vara en av alla de andra.Valde gjorde jag inte, att bli just den här.Något kan en förstås putsa på uppenbarelsen sin,men så mycket, så mångaav så många anledningarhar gjort andraindelningar,värderingar,uppdelningar,skiktningar,än de mänskliga,mänskliggörande,så att förenande blivit hart när orimligt svårt.Ändå skrev studenten:- Det går att tänka sig ett globalt vi.Detta är min kommentar efter att ha läst Johannes Anyurus infallsrika, mycket allvarligt bokstaverade samling texter i olika tonarter och format, dramatik, poesi och prosa – från vårt innevarande 10-tal. Om konst. Om politik. Om våld. Om språkets låsning. Om språkets öppnande. Om barnens lek. Före och efter den nödvändiga och den onödiga uppdelningen.Jag ställer mig framför spegeln och en annan spegel och en tredje spegel och ser de många jag inte blev. Strömavbrottets barn har åldrats. Släcker lampan. Tänder igen.Jag släcker. Jag tänder. Lilla barnet leker. Blir ett med alla. För en stund.Bengt Söderhäll
|
|
| 26. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Så skönt att läsa sonetter långsamt : Bengt Söderhäll har "riktigt kul" tillsammans med Gävlesonen Lars Anders Johanssons sonetter.
- 2018
-
Ingår i: Gefle Dagblad. - Gävle. - 1103-9302. ; 22 mars, s. 16-
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Lars Anders Johansson: SonetterDikter, 183 sBokförlaget AugustiAllvarligt talat. Ett program i P1 där medborgare frågar sådana som begrundat människans villkor via dikt och konst och undersökning.Allvarligt talat kan också vara en rubrik till Lars Anders Johanssons ”Sonetter” som kommer ut i dag i en mycket diger (trettiofyra sonetter och till det åtta sonettkransar som ju innehåller femton sonetter var) och vacker volym. Människans villkor inordnade i en poetisk förståelseform.Rytmen är det som efter första genomläsningen dröjer kvar. Melodin låter vänta på sig, även om rimmen pekar ut slutackord, fjorton per dikt. Betydelsen och innebörden, innebörden och betydelsen tar sig långsamt in medvetandet. Eller snarare: den som läser närmar sig först det rytmiska, söker därefter melodin och stötvis laddas fjortonradingarna med slutrim med innebörder. Det är kul. Riktigt kul. Det är allvarligt. Riktigt allvarligt. Och det tar tid att läsa. Sättet att läsa mycket annorlunda än om det vore en novell eller en deckare. Sättet att läsa alldeles oerhört annorlunda än den flödesskummande läsningen av digitala flöden. Här krävs ett läsararbete och det tackar en för. Tack, författaren. Sonetten, det lilla ljudet om vi översätter det, är en bunden versform. Fyra verser. Först två med fyra rader och därpå två med tre rader. Rytmen oftast femtaktig. Och den är på rim. Petrarcas och Shakespeares och Rilkes (om Orfeus) brukar framhållas i sammanhanget.De första trettiofyra sonetterna, som inleder Lars Anders Johansson samling fjortonradingar, behandlar vänskap och svek, optimism och pessimism, illusion och verklighet, hem och hemlöshet och förtätningen av hans meddelanden i denna bundna form erbjuder smärta och glädje, tvivel och hopp, ångest och – ångest. Det är gott. Det finns ingen chans att vara alldeles densamma efter att först ha läst dessa sonetter och därefter öppnat de inskrivna meddelanden för de egna erfarenheterna. Som i första strofen i ”Utanför”: Jag står här utanför och tittar in. Här ute är den kalla, hårda världen, där inne värmer mänskor sig vid härden, den värmen kommer aldrig att bli min. De raderna väcker en erfarenhet av en begravning jag var med om i barndomen. Eller två. Kanske var det i Lagerkvists ”Gäst hos verkligheten” eller mormors begravning. Eller båda. Så arbetar dikten. Slår sig in i läsarens minneslager och väcker till liv. Intill Anders i ”Gäst hos verkligheten” går läsaren och barnen på rangliga flottar på Medelhavet och många andra där på utsidan. Av de åtta sonettkransarna är det Delila som håller mig kvar, även om flera av de andra rört om i medvetandet, den om Penelope och den om Lady Macbeth och den om Medea och glädjen av att åtminstone ha ett antal gemensamma referenser i en kultur som perforeras och kanske börjar vittra av kommersialismens algoritmer. Delila, som här blir en föregångare till alla de namnlösa som inte fick och tordes vittna om orättvisorna och övergreppen. Och Simson fick mer än vad han tålde. Där han såg ett såg hon i stället två det var en läxa som han sent fick lära. Så, i diktens form bryter Lars Anders Johansson upp ett antal av de berättelser vi länge haft bland oss, som en kanon, klassiker. Han bekräftar och kopierar dem inte i hyllningens form, utan samtalar med dem. För dem vidare.Det är riktigt skönt att läsa långsamt.
|
|
| 27. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Till Tadeusz Rósewicz (1921–2014)
- 2014
-
Ingår i: Arbetarbladet. ; maj:6:e
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tadeusz Rósewicz gick ur tiden nyligen, några år och nittio. En av Polens stora poeter, men också författare av prosa, dramatik, och filmmanus. Han är betydelsefull för många, läsare och skrivare och kommer nog att så vara långt framöver, menar Dagermansällskapets Bengt Söderhäll, själv diktare, som vill minnas honom med några strofer.Tadeusz Rósewicz på svenska”Det nakna ansiktet. Ny polsk lyrik”. Urval och översättning av Nils-Åke Nilsson (Fibs Lyrikklubb, 1960)”Och så vidare. Ett dikturval 1947-64”. Översättning Göran Palm och Jan Kunicki (Fibs Lyrikklubb, 1966)”På diktens yta och i dess centrum. Valda dikter”. Översättning Lennart Kjellberg i samarbete med Józef Trypućko (Wahlström & Widstrand, 1979)”Regio / Relief”. Översättning Göran Sommardahl och Anders Bodegård (Fibs Lyrikklubb, 1996)”Professorns kniv och andra dikter”. (Berg och Mizerski, 2003)”recycling. nyare dikter.” Urval och översättning Irena Grönberg och Tomas Håkanson (Tranan, 2013)”Min dotter”. Översättning Catherine Berg (Bonniers, 1970)”Döden i gamla kulisser”. (Författarförlaget, 1977)”Polska berättare. En antologi.” (Berg och Mizerski, 1996). Antologi.Källa Wikipedia
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
- Söderhäll, Bengt, 1951-
(författare)
-
Öst är öst och väst är väst - hos Adonis kan de mötas : BOKAdonis: BOKEN platsens gårdag nu III. Översättning Hesham BahariFörlag: Alhambra
- 2018
-
Ingår i: Arbetarbladet. - Gävle. - 1103-9027. ; 7 juni, s. 19-
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Arabvärldens superkända poet Adonis visar oss att öst och väst kan mötas om vi ifrågasätter förutfattade meningar. Bengt Söderhäll läser Adonis bok "Boken" – och får en bra huvudvärk.Artikeln innehåller ett foto föreställande Adonis vid Dalälven, med liljekonvalj i kavajfickan: Adonis på altanen hos artikelförfattaren, när han tagit emot Stig Dagermanpriset 2016. Dalälven i bakgrunden, dold av grönska, i kavajfickan en liljekonvalj. Han plockade den i älvbrinken, sägande:- Ni behöver inte skriva dikter. Ni bor i en dikt.Foto: Bengt SöderhällDet var mycket svårt att med något så när bevarad respekt och självrespekt, formulera något om den mycket rika läsupplevelse som avslutats och nyligen återupptagits. Den av Adonis tredelade diktverk ”BOKEN platsens gårdag nu”. Den av Hesham Bahari från arabiska översatta. Den med ett förord av just Hesham Bahari som hjälper läsaren att träda in i något såväl lika som annorlunda. Lika i det mänskliga. Annorlunda i rytm, puls och ordens tyngd i jämförelse med vår tids hast och myckenhet.Redan titeln har åstadkommit huvudvärk, en huvudvärk av ett alls inte dåligt slag. Där en bok. I den en plats. I den en tid och ännu en tid. Igår och nu. Därmed även framtid. Det är där diktverket verkar, arbetar. I det inte går att stanna kvar i. Nuet är farkosten. Och den Fåglarnas konferens som Attar skrev för åtta hundra år sedan ständigt närvarande i läsandets glänta. Fåglarnas konferens där de bevingade individerna söker efter ledaren, Simurghen, i sin färd över sju berg och sju dalgångar och fåglarna turas om att flyga först.Boken. I bestämd form. Är det inte ett ord bestämt för Den Heliga Skrift? Toran. Bibeln. Koranen. Där, i Boken, Adonis grundläggande brottande i ord med vad orden bestämt och kan öppna, strävan efter sekulär ordning i det offentliga, religionen i den personliga vardagen och helgen.En vägledning till läsningen av denna tredje och avslutande del av ”Boken platsens gårdag nu” finns i Sånger av Mihyar från Damaskus (översättning Hesham Bahari, Ingemar & Mikaela Leckius Alhambra 1990). Adonis utgångspunkt och vistelseplats. Dikten ”Resenär”: Under färden har jag lämnat mitt ansiktePå min lyktas glasMin karta är en jord utan skapareOch vägran mitt evangelium Adonis sätter människan i centrum, i all vår litenhet och storslagenhet och allt där emellan och i blandning. I de tre delarna, utgivna på arabiska 1995-2002 och i svensk översättning 2005, 2014 och 2018) får vi följa den arabiska 900-talspoeten al-Mutanabbi liv i en diktform som är en kör av röster. Här är själva dikten. Här är den historiska kommentaren. Här är en notapparat. Här är Berättarens minne. Här är, efter ett antal sidor, läsarens anteckningar, minnen och referenser och det tar tid att läsa. Att bläddra tillbaka. Att finna: Ett land som aldrig yppat orden:Jag älskar. Överge det då till de bestarsom klöser det och blottar dess inälvor. Och där, på sidan 94, stannar läsningen upp en stund. ”Det där om ”ord”, var stod det.” Bläddring fram och tillbaka i den stora rätt så tunga boken. Ingenstans. Till sist: i slutet av första delen. Inte tredje. Inte andra. Och så här är det. Gå tillbaka. Söka reda på ord och röster, färger och dofter, eld och aska, dikter om tiden för det egna livet och oron för den tid och de händelser som kommer efter den egna livstiden, om platsen där askan tar över. Och att orden ändå kan erbjuda en tröst, en glänta, en ljusstråle, ett avslöjande: Ord –Ett begär som vänder sig i glödOrd –En skog som gömde honombland sina grenar.Verken profet eller trollkarl – en poesins eldi platsen och från ingenstanssom tänds i denna tidens öken. (Boken platsens gårdag nu I, s 370.)Läs mer: Så talade Adonis: "Väst kan inte avnjuta sin frihet så länge resten av mänskligheten är förslavad"Om sommaren erbjuder oss tid att läsa, är ”Boken platsens gårdag nu” i tre delar värd uppmärksamhet. Det om att öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de, blir här något annat: att öst är öst och väst är väst och alltid kan de mötas. Om översättare finns. Om intresset och viljan finns. Om förutfattade meningar ifrågasätts. Om osäkerheten och tvivlet får breda ut sina livsviljande vingar.Bengt Söderhäll är lektor i didaktik på Högskolan i Gävle, ordförande i Stig Dagermansällskapet och medverkar regelbundet på AB Kultur.
|
|
| 30. |
- Ahne, Ingemar, et al.
(författare)
-
HiG har ännu inte nått fram
- 2002
-
Ingår i: Gefle Dagblad. - 1103-9302. ; 28 oktober
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- HÖGSKOLEDEBATTTisdagen den 21 oktober hade Gefle Dagblad förstasidesrubriken: "Lärarutbildningen som ett dagis" Vi tycker det är en mycket olycklig formulering. Rubriken och artikeln andas fördomar mot förskolan
|
|
