| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Funck, Elin K., Docent, 1979-, et al.
(author)
-
Handbok för systematiska litteratur- och dokumentstudier inom samhällsvetenskapen
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport syftar till att inspirera studenter (och forskare) att pröva på att använda systematiska litteratur- och dokumentstudier i sina uppsatser. Rapportens struktur följer en generell arbetsprocess för en uppsats som använder dessa metoder. Faser som planering, genomförande och sammanställning av studier beskrivs och problematiseras. I rapporten exemplifieras och konkretiseras de metodologiska diskussionerna med syften, frågeställningar, teoretiska inramningar, resultatbeskrivningar och analyser hämtade från såväl studenters uppsatser som vår egen forskning. En viktig del i rapporten är synliggörandet av studenters egna röster och åsikter. Tidigare studenter har bjudits in att för att reflektera över sitt arbete med litteratur- eller dokumentstudier. Studenternas reflektioner har vävts in löpande i rapporten, men redovisas också separat i ett eget kapitel.
|
|
| 4. |
- Funck, Elin K., 1979-, et al.
(author)
-
Post-NPM, vad är det? : Trender och empiriska iakttagelser kring alternativa idéer för den offentliga sektorn
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- I den här texten diskuterar vi det begrepp som kommit att dyka upp mer och mer i såväl litteratur som i debatt: post-NPM. Vi vet av litteraturen att det handlar om något distinkt annorlunda från NPM, men det är ofta mer otydligt vad detta ’annorlunda’ egentligen är. Vi genomför en litteraturöversikt där vi beskriver fyra starka trender inom ramen för post-NPM: (1) New Public Governance, (2) Public Service Logic, (3) Public Value Management och (4) Digital-Era Governance. Syftet är att beskriva och analysera vad post-NPM är för något, hur det är annorlunda från NPM samt hur (eller om) det kommit att ta sig empiriskt uttryck i en svensk kontext.Med förankring i såväl internationell litteratur som svensk empirisk kontext, drar vi slutsatserna att post-NPM erbjuder nya sätt att se på och förstå hur den offentliga välfärdsproduktionen ska erbjudas, vad som ska erbjudas och varför välfärdsproduktionen ska erbjudas på detta sätt. Även om post-NPM erbjuder många nya perspektiv, visar vi i den här texten på hur dessa kommit att vara starkt färgade av de dominerande NPM-uttrycken. Vi menar att där post-NPM kommit att erbjuda sådana nya perspektiv så har de i första hand handlat om en samhällsövergripande nivå, där diskussionen kommit att handla om organisering i första hand. När det istället handlar om styrning av verksamheter återfinner vi idéer som är tydligt sprungna ur NPM-reformer.En slutsats kring detta är att är att NPM och post-NPM fokuserar på delvis olika nivåer och därför med fördel kan förstås som kompletterande snarare än konkurrerande begrepp. I likhet med annan litteratur på området, menar vi att NPM och post-NPM skulle kunna kombineras för att skapa en tydligare struktur för organisering av välfärdstjänster, samtidigt som vi vidmakthåller behovet och förmågan till styrning och ansvarsutkrävande. En sådan kombination skulle kunna medföra en mer inkluderande offentlig sektor, där offentliga resurser och kollektiva nyttigheter används smart och effektivt.
|
|
| 5. |
- Hassellöv, Ida-Maja, et al.
(author)
-
Effekter på havsmiljön av att flytta över transporter från vägtrafik till sjöfart
- 2019
-
Reports (peer-reviewed)abstract
- Antagandet av en nationell godstransportstrategi 2018 innebär att Sverige strävar efter att ”främja en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart”. Ett delmål är att minska negativ miljöpåverkan från godstransporter. Men, om en överflyttning av gods från väg till sjöfart innebär ökat antal fartyg, eller ökad tillryggalagd distans med fartyg, innebär överflyttningen en ökad belastning på havsmiljön. Här föreligger därför en målkonflikt mellan transportpolitiska mål och flera miljömål. Tillståndet i havsmiljön runt Sveriges kuster uppnår idag inte god miljöstatus med avseende på exempelvis näringsämnen, miljögifter och främmande arter; för samtliga dessa belastningar bidrar sjöfarten till den negativa situationen. För att nå god miljöstatus behöver istället den totala belastningen på den marina miljön minska. Vid en eventuell överflyttning av godstransport från väg till sjöfart, är det därför angeläget att säkerställa att den ökade belastningen på den marina miljön minimeras. Ett sätt är att visa geografisk hänsyn genom att undvika sjöfart inom miljömässigt känsliga havsområden. Ett annat sätt är att ställa hårdare krav på fartygens prestanda. Miljöpåverkan från fartyg varierar framför allt mellan, men också inom, olika fartygstyper. Men att skapa nya regelverk med syfte att förbättra fartygens prestanda är en långsam process eftersom sjöfarten primärt regleras genom internationella konventioner där tillämpning av regionala eller nationella särregler undviks. Några förslag till åtgärder för att säkerställa att havsmiljön kring Sverige inte försämras till följd av överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart är: Tillse att det skapas högkvalitativt och jämförbart underlag för sjö- och landtransporters påverkan på havsmiljön. Analysera och kommunicera samtliga typer av utsläpp, inte bara utsläpp av koldioxid. Utsläppsmängder och påverkan bör anges och jämföras i absoluta tal och relevanta enheter. Minimera antalet transporter genom att öka fyllnadsgraden. Optimera fartygens hastighet för att minimera drivmedelsförbrukningen och emissioner. Dagens fartygstrafik i Sveriges mest känsliga och skyddade havsområden måste minska. När- och kustsjöfart bör kanaliseras bort från havs- och kustområden med höga naturvärden. Skapa tydliga incitament så att fraktköpare enbart anlitar fartyg som har högsta miljöprestanda avseende såväl utsläpp av växthusgaser som av andra förorenande eller övergödande ämnen till luft och vatten. Säkerställ att införandet av ett NECA (kvävekontrollområde) i Östersjön och Nordsjön innebär att fler fartyg installerar kväverening och att införandet inte leder till att fler äldre fartyg utan regelstadgad effektiv kväverening trafikerar området. • Stärk samordningen mellan myndigheter så att framtidsfrågor som rör sjöfart och dess miljöpåverkan behandlas och åtgärdas i linje med ekosystembaserad förvaltning. Relaterat till sjöfartens striktare svavelregler som träder i kraft 2020-01-01: Förbjud utsläpp av skrubbervatten till havet då utsläppen innebär en stor risk för försämrad miljöstatus och överskridna miljökvalitetsnormer enligt vattendirektivet, med avseende på exempelvis koppar och zink. Utred konsekvenserna av den förväntade ökade användningen av lågsvavliga hybridoljor som fartygsbränsle. Då befintlig saneringsutrustning är mindre effektiv för hybridoljor innebär detta en ökad risk vid kommande olyckor och oljeutsläpp.
|
|
| 6. |
- Hassellöv, Ida-Maja, et al.
(author)
-
Use of port State control inspection data from the Paris MoU to assess pressure from shipping on the marine environment : A study of ships operating in the Baltic Sea region
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- In this report we analyse the relation between the Port State Control (PSC) system, as implemented by Paris Memorandum of Understanding (Paris MoU), and the Marine Strategy Framework Directive (MSFD), which obligates EU member States to achieve a Good Environmental Status of their marine waters. The deficiency codes in the Paris MoU PSC THETIS list were reviewed to explore how the codes relate to, i.e. directly or indirectly affect, the marine environment. We further sorted these identified deficiency codes into different, partly overlapping, categories based on their relation to MSFD descriptors. The number of deficiencies in the different categories were thereafter used as indices to infer pressures on the marine environment from different classes of ships. The approach was applied on a PSC inspection data set of ships that operated in the Baltic Sea or Skagerrak in 2018 to investigate if the number of deficiencies in four deficiency categories differed among ship types, ships of different ages and ships from different flag states. We also analysed how deficiencies related to five different MSFD descriptors were distributed among ship classes. General cargo, container and dry bulk ships had on average more deficiencies per ship than other ship types. The youngest ships had on average fewer deficiencies per ship than older ships and ships from black and grey listed flag states had on average more deficiencies per ship than ships from white listed flag states. Ships registered in Sweden had on average fewer deficiencies per ship than average ships from white-listed flag states. The number of all deficiencies per ship was generally correlated with the number of deficiencies related to the marine environment. Thus, on a general level, the total number of registered deficiencies also reflected the relative environmental performance of different ship classes. However, on a more detailed level, when deficiencies related to specific MSFD descriptors were analysed, some deviances from this general pattern were observed. The number of ships, as well as the total travelled distance, differed greatly among the different classes of ships. The total pressure on the Baltic marine environment, will, therefore, be larger from the more common middle-aged ships than from older ships, even though older ships on average performed worse than young and middle-aged ships. Similarly, because ships from white listed flag states are much more common, the total number of deficiencies of ships registered in white listed flag states, and hence, the total pressure on the marine environment, is much higher than the total number of deficiencies of, and total pressures from, ships from black and grey listed flag states. The insight that the total pressure of a class of ships is affected not only by the average performance of the ships in that class, but also by the number of ships and the total travelled distance, does not in any way reduce the need to stop the operation of the worst performing individual ships, and by various means to improve the average performance of ships in the low performing general cargo and dry bulk ship classes. From a marine environment management perspective, it is also important to recognize that also continuous smaller improvements of the performance of the more numerous middle-aged ships and of ships registered in white listed flag states will increase the possibility to achieve Good Environmental Status of the marine environments in Europe. We conclude that although the Paris MoU scheme for Port State Controls is an important measure to prevent pollution from ships, there is no harmonization between the work of Paris MoU and the marine environmental management in the EU including the implementation of MSFD. At least eight of the eleven descriptors of the MSFD are influenced by shipping but at least three of them cannot be evaluated by the present scheme for PSC. It is possible, according to our view, to develop the present PSC system to also include control measures that focus on these three descriptors, that is, on the effect on biodiversity, sea-floor integrity and on the production of underwater noise. It is also important to investigate ways to add or modify deficiency codes that would capture the chemical composition of waste streams and remnant chemicals after tank cleanings. An additional development of the PSC system could be to also investigate the behaviour of ships during the period between PSC inspections, e.g. through the use of logged AIS-data. The proposed system development would likely require both new financial resources and competencies.
|
|
| 7. |
- Hellström, Ingrid, et al.
(author)
-
Stöd till anhöriga i samband med palliativ vård i hemmet: en kunskapsöversikt
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Kunskapsöversikten syftar till att identifiera och presentera stödjande insatser för anhö- riga som vårdar en person med tilltagande livshotande och obotlig sjukdom eller någon som befinner sig vid livets slut i det egna hemmet och som är i behov av palliativ vård. Palliativ vård ses i denna översikt som ett förhållningssätt där lindring av symtom och besvär tillsammans med insatser för att främja livskvalitet och välbefinnande trots att livshotande sjukdom sätts främst. I förhållningssättet ingår att hjälpa och underlätta an- hörigas situation. Syftet är då att främja anhörigas välbefinnande och att underlätta an- hörigas förutsättningar att ge informell vård och omsorg. Att drabbas av en nära persons död är något som de allra flesta av oss kommer vara med om. Den sista tiden i livet kan bli en viktig period i personens liv, särskilt för anhöriga. Hur den tiden har varit är något man ska leva med resten av sitt liv. Anhöriga kan uppleva en känsla av begränsat infly- tande och det kan bidra till att de anhöriga känner sig pressade att ta på sig vårdarrollen utan att ha fått tillräckligt stöd och kunskap. Anhöriga betraktats ofta som en resurs i vården men blir sällan rådfrågade, utbildade eller tillfrågade om och hur de klarar vår- den. Palliativ vård förändrar också hemmet på många sätt, hemmet blir en plats för vård, vilket ofta innebär att formell och informell vård möts. Litteraturgenomgången grundar sig dels på internationella vetenskapliga studier skrivna på engelska, dels på rapporter och liknande texter på svenska och engelska. Kun- skapsöversikten visar att stöd kan förmedlas av både utbildad vård- och omsorgsperso- nal och frivilliga (volontärer). Anhöriga, vård- och omsorgspersonal och frivilliga har olika typer av kunskap som är viktiga. Behovet av stöd till anhöriga kan se olika ut vid olika tidpunkter beroende på var i sjukdomsförloppet patienten befinner sig och hur den anhöriges situation ser ut. Vid genomgång av befintlig forsknings- och utvecklingslitte- ratur visar det sig att det vanligaste är stödformer som inriktar sig på tiden för vård i hemmet. Av de 139 publikationer som hittats och gåtts igenom beskriver enbart 11 pub- likationer stödformer som ges i samband med insjuknande eller diagnos av livshotande sjukdom, medan 98 publikationer beskriver stödformer som ges under vårdtiden i hem- met. Endast 30 publikationer beskriver stödformer i anslutning till dödsfallet eller stöd till efterlevande. Av totalt 108 publikationer som beskriver av vem stödformen ges visar genomgången att den övervägande majoriteten av litteraturen handlar om stödformer som ges av profes- sionella vårdare eller där den professionella vården är ansvarig (97 publikationer), me- dan endast 11 publikationer beskriver de stödformer som ges av frivilligorganisationer. Stödformer kan rikta sig individuellt till anhöriga, till hela familjen eller till flera anhö- riga till olika patienter arrangerad som gruppträffar. Översikten visar att det främst finns litteratur som beskriver individuellt stöd till anhöriga (81 publikationer), medan stöd- former som ges till hela familjen återfinns i 29 publikationer. Stödformer som ges i grupp återfinns endast i 12 publikationer. Att få stöd av den vårdpersonal som möter patienten och anhöriga i hemmet har visat sig vara viktigt för hur anhöriga kan uppleva sin situation. Det gäller både stöd från pro- fessioner som sjuksköterska eller distriktssköterska, men också mer generellt från per- sonal i hemsjukvård. Stöd i hemmet från professionella vårdare kan ges enskilt till an- höriga, till anhöriga och den sjuke tillsammans eller till hela familjen. Kunskapsöversik- ten visar att den mesta forskningen om stöd finns om den praktiska vårdtiden i hemmet, 7 medan studier om tidigt stöd samt stöd vid dödsfall och efterlevandestöd behöver stu- deras och utvecklas ytterligare. Det finns ett behov att kombinera studier om olika stöd- former som ges vid olika sjukdomstillstånd. Det är viktigt med en integrerad palliativ vård, där kunskap från områden som palliativ vård, geriatrik, hemsjukvård, socialtjänst med flera kombineras. Integrering innebär inte att personal blir palliativa experter utan att palliativa kunskaper integreras i den sjukdomsspecifika vården, såsom vård av personer med demenssjukdom. En integrering kan leda till ett bredare spektrum av stödformer. Litteratur inom området framhåller ofta vikten av ATT stödja anhöriga, men beskriver sällan HUR stödet kan ges. Förhoppningsvis kan föreliggande översikt vara en hjälp för vård- och omsorgspersonal i deras arbeta att stödja anhöriga som vårdar eller nyligen har vårdat en svårt sjuk närstående i hemmet att få svar på HUR frågor, men också VAD- frågor. Det vill säga vilken för typ av stöd som erbjuds och till eller av VEM. Vi hoppas också att kunskapsöversikten kan vara till hjälp för anhöriga – att de kan känna igen sig i texten och får mer förståelse om deras situation samt mer kunskap om de olika typerna av stöd som identifieras inom litteraturen. Dessutom hoppas vi att kunskapsöversikten kan vara till hjälp för frivilligorganisationer och kyrkor som stödjer anhöriga som vårdar i det egna hemmet. Och sist men inte minst, att översikten kan vara nytta för beslutsfat- tare som har till uppgift att tillhandahålla och utveckla stöd för anhöriga
|
|
| 8. |
- Hultman, Elin, 1976, et al.
(author)
-
Mot bättre beslut? : Lekmän och experter som beslutsfattare inom den sociala barnavården – en nordisk jämförelse.
- 2017
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Samhällets ingripande och däri beslutsfattanden gällande barn i socialt utsatta livssituationer är något av det mest svårhanterliga som välfärdssystem har att handskas med. De yttersta besluten är här de som görs med grund i tvångs-lagstiftning där barn mot föräldrars och/eller sin egen vilja omhändertas för samhällsvård. Även hanterandet av beslut om frivilliga insatser påverkar dock barn och familjer, och situationen för det enskilda barnet kan vara lika allvarlig vid frivillig vård som vid tvångsvård. Det finns troligen inte något system som är bäst på tillgodose samtliga utmaningar vilket innebär att det strävas efter ba-lans eller kompromiss mellan olika vägledande principer och hänsynstagande. Var tyngdpunkten i denna balans ska ligga har bestämts något olika i olika län-der, där de nordiska länderna är intressanta inte bara för denna olikhet utan också för att viktiga förändringar genomförts som påverkar ramarna för besluts-fattandet.Syftet med studien är att beskriva och analysera lekmännens roll inom myndig-hetsutövningen för social barnavård i Norge, Finland och Danmark. Av särskilt intresse är graden av lekmannainflytande i olika instanser som hanterar place-ring av barn för vård utanför hemmet. Grunderna för systemförändringar som rör beslutsfattandet generellt och specifikt lekmännens roll samt vad som är känt om effekterna av dessa belyses och sätts i relation till den svenska mo-dellen samt aktuell forskning av betydelse för området. Från syftet följer tre huvudsakliga frågeställningar:(i) Hur ser graden av lekmannainflytande inom den sociala barnavården ut i de nordiska länderna? (ii) Hur har frågan om lekmannainflytande inom den sociala barnavården diskuterats och vilka kompetenser anses betydelsefulla i besluts-fattandet i de olika nordiska länderna? (iii) Vilket inflytande och delaktighet har barn och familjer i besluts-processerna och vilken betydelse har dessa haft i förändringar av respektive system? Övergripande finns många likheter i hur den sociala barnavården organiseras i de nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige. På nationell nivå formuleras lagar och övergripande policys. Alla länder organiserar en mer gene-rell kontroll och tillsyn över hur arbetet genomförs på regional nivå medan handläggningsarbete huvudsakligen sker på lokalnivå, företrädesvis i kommu-ner. Trots dessa likheter kan vi se att beslutsformerna organiseras på olika sätt och framförallt skiljer sig relationerna mellan olika aktörer och deras ansvar åt. Detta inte minst efter de reformer och den omorganisering av den sociala barna-vården och dess beslutsorgan som genomförts i Norge, Finland och Danmark de senaste 25 åren. Ett ledord i förändringarna har varit ökad rättssäkerhet för de individer som kommer i kontakt med den sociala barnavården. Länderna har dock valt något olika lösningar för att uppnå detta. Det handlar exempelvis om skillnader i vilken kunskap som bedömts vara relevant för att kunna fatta de bästa besluten för enskilda individer. Därmed finns också olika krav på sak-kunskap hos de aktörer som getts beslutsmandat. När det gäller frivilliga insatser i öppenvård ligger mandat att fatta beslut, i alla länder, på kommunal nivå. I de fall det direkta beslutsmandatet inte ligger på handläggande socialarbetare finns många gånger möjlighet att delegera besluts-fattandet till denna funktion. När det handlar om frivilliga placeringar skiljer det sig dock åt där det i Sverige är lekmän i socialnämnden som har beslutsrätt i de allra flesta fall medan det i Finland och i Norge är ledaren för den sociala barna-vården på kommunal nivå, och i Danmark upp till varje kommun att bestämma, vem som har beslutsmandat.Vid beslut om placering utan samtycke är en gemensam nämnare att det krävs inblandning av juridisk kompetens för avgörande beslut. Utöver detta kan sak-kunniga och lekmän delta. Eget beslutsmandat ges dock inte åt någon aktör i nå-got av länderna, utan beslutsfunktionen innebär en form av balans mellan olika kompetenser. I Finland fattas beslut gällande vårdinsatser med tvång över-vägande av ledamöter med juridisk kompetens stödda av sakkunnig med kun-skap om barn och barnskydd. Även i Danmark har jurister stort inflytande då det förutom i det ordinarie beslutsorganet, børn og unge-udvalget, krävs juridisk kompetens vid beslut om akuta åtgärder. Det är ordförande i børn og unge-udvalget som har beslutsmandat för denna typ av beslut. I Norge och Danmark ingår juridisk expertis, sakkunniga och lekmän för det avgörande beslutet om tvångsvård, medan sakkunniga saknas i det svenska och lekmän i det finska systemet. Sverige skiljer sig åt, dels genom frånvaron av sakkunniga i beslutsfunktion. Dels genom frånvaron av socialfacklig professionell kompetens med formell beslutsmakt vid frivilliga placeringar. Dessutom finns ett tydligt lekmannainslag som inte existerar i de andra länderna. I Sverige är lekmän, i form av nämnds-/utskottsledamöter utsedda av politiska partier, de enda aktörerna med formellt beslutsmandat gällande frivilliga placeringar. De har även beslutsmandat gäl-lande ansökan om tvångsvård. Vid behov av beslut om akuta insatser är det ord-föranden i detta utskott som konsulteras och fattar besluten. I Norge, Finland och Danmark är beslutsfattande gällande frivilliga placeringar i de flesta fall i stället lagt på tjänstemän. I Sverige dominerar lekmän dessutom i antal över den juridiska expertisen (domaren) när det kommer till aktörer med beslutsmandat i förvaltningsdomstolen.Utöver jurister, sakkunniga och lekmän kan socialarbetare utöva stort infly-tande över beslut, oberoende av om de har formellt beslutsmandat eller inte. Socialarbetarrollen har stora likheter i alla länder på det sätt att den innebär ett ansvar för hur den utredning som ligger till grund för beslut genomförs, både beslut om frivilliga insatser och tvångsbeslut. Utredande socialarbetare påverkar till viss del också om och när ansökan om tvångsomhändertagande ska göras. De specifika förutsättningar de arbetar under samt deras handlingsutrymme varierar dock. Skillnaderna handlar både om tillgång till stöd, exempelvis i form av andra professionellas kunskaper. Det handlar också om hur deras arbete granskas och kontrolleras, exempelvis av socialarbetare i ledningsposition eller av sakkunniga kommittéer. Det verkar dock också finnas lokala skillnader inom länderna på grund av den grad av kommunalt självstyre som på något sätt finns i alla länder. Förutom rättssäkerhet har frågor om barn och föräldrars delaktighet i den soci-ala barnavården angetts som ett viktigt mål med de förändringar som genom-förts i Norge, Finland och Danmark. Men även i Sverige har så väl lagstiftning som allmänna råd och riktlinjer utformats med intentionen att öka barns delaktighet. Det finns tecken på att förändringarna gett resultat och att barn involveras i allt högre grad i det sociala barnavårdsarbete som berör dem men bilden som ges är inte entydig. Trots barns stärkta ställning i lagtext, styrdokument och me-toder så involveras inte barn i den utsträckning som riktlinjerna anger (Berrick, Dickens, Pösö & Skivenes, 2015a; Strandbu, 2011). En möjlig orsak till detta kan vara att handläggare inom socialtjänsten ges utrymme att själva tolka vad delaktighet under en utredning innebär och att de sinsemellan kan ha olika före-ställningar om delaktighet. Men det uppmärksammas att det även i domstolar som hanterar beslut om tvångsåtgärder finns brister i hur barns rätt att komma till tals hanteras. Barn och föräldrar kan också uppleva en domstolsprocess som mycket krävande och svår att förstå vilket då innebär en risk för att upplevelsen av delaktighet minskar snarare än tvärtom. I denna studie framgår dock inte tyd-ligt i vilken grad barns eller föräldrars delaktighet påverkas av hur balansen mellan olika aktörer i beslutsorganen organiseras.När lekmännens inflytande minskat i Norge, Finland och Danmark, har detta inte enbart skett till förmån för handläggande socialarbetare eller till den social-fackliga kunskapen generellt. Framförallt gäller det i beslutsprocesser som handlar om tvångsvård där professionaliseringen har inneburit ett ökat infly-tande från andra professioner, kanske framför allt från jurister men också från sakkunniga med psykologisk expertis. Trots att det ökade inflytandet från olika typer av expertis har setts som något positivt har det samtidigt framförts viss kritik mot att vissa expertgrupper fått mer inflytande än andra. Det finns exempelvis invändningar emot att psykolo-gisk sakkunskap fått en särställning framför annan expertis (Barne-, likestil-lings- og inkluderingsdepartementet, 2015). Det saknas dock säker kunskap om hur de olika aktörernas förslag till beslut skiljer sig åt. Därmed vet vi inte heller om lekmännens förslag till beslut skiljer sig åt från de förslag som getts av pro-fessionella utredare eller från andra beslutsfattare. Sammantaget innebär det att även om diskussionen om lekmännens roll inte verkar vara lika aktuell i Norge, Finland och Danmark som i Sverige, just nu, lyfts andra frågor kopplade till be-slutsfattandets olika aktörer, deras inflytande, kompetens och balansen dem emellan fram, både vad gäller frivilliga beslut och beslut om tvångsåtgärder. Även om målet är ett rättssäkert beslutsfattande är svaret på hur beslutsorgan och beslutsprocesser ska organiseras i den sociala barnavården därmed inte självklart. Synen på vilka kompetenser ett beslutsorgan bör innehålla och hur denna kunskap ska balanseras varierar även om det i Norge, Finland och Dan-mark finns en idé om att olika kompetenser krävs för att tillförs
|
|
| 9. |
- Hultqvist, Sara, et al.
(author)
-
Lokal arbetsmarknadspolitik med fokus på autonomi och delaktighet : Ett brukarperspektiv på Det stegvisa jobb- och kunskapslyftet
- 2019
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Inledning När det gäller arbetsmarknadspolitik på det kommunala planet, har det ofta funnits utrymme för profession och politik att skapa och utforma lokala program. Utgångspunkterna har inte sällan varit ’innovativa idéer’ i syfte att tillgodose flera behov samtidigt. Sällan har verksamheterna vilat på forskning och beprövad erfarenhet. Systematisk uppföljning och kunskap om programmens konsekvenser har lyst med sin frånvaro, såväl i termer av kvantitativt mätbara effekter (exempelvis antal som går vidare till studier eller anställning) som i termer av kvalitativa följder (exempelvis deltagares erfarenheter och upplevelser av programmen). Göteborgs stads och ARBVUX satsning på Det stegvisa jobb- och kunskapslyftet är på en och samma gång ett lokalt innovativt arbetsmarknadspolitiskt program och ett försök att bygga in ett evidensbaserat utvecklingsarbete i befintlig kommunal struktur. Den del av Det stegvisa jobb- och kunskapslyftet som är analyserad i föreliggande rapport är vårdstegen. Den empiriska tonvikten ligger på vårdstegens första trappsteg. En klass med 12 deltagare har följts under 2018, när de befann sig på det inledande traggsteg som är utbildningen till serviceassistent. Intervjuer med 10 av deltagarna och observationer i klassrummet utgör den empiriska basen, men analysen vilar också på intervjuer med lärare, mötesobservationer, intervjuer med kommunala tjänstepersoner och läsning av dokument. Analysen utgår ifrån deltagarnas erfarenheter och berättelser samt ett antal empiriskt och teoretiskt grundande begrepp. Studiedesignen är på det arbetsmarknadspolitiska fältet metodologiskt nydanande. Forskningsfrågor och analytiska begreppHur upplever deltagarna programmet? har varit en grundläggande fråga i forskningsprocessen. Valet av perspektiv; brukarperspektivet, vilar på övertygelsen om att politik är praktik. Vårt metodval är därför en direkt följd av vårt perspektivval. De mål som Göteborgs stad formulerat i Jämlikhetsrapporten (2017): jämlikhet, samhällelig delaktighet och minskade skillnader i livsvillkor, har varit viktiga ledstjärnor i arbetet. Som operationaliserade, teoretiskt förankrade mål har vi använt ett stärkt medborgarskap och ökad personlig autonomi. I ett andra analytiskt skede har vi ställt följande fråga till materialet: Utifrån deltagarnas perspektiv, leder Det stegvisa till ett stärkt medborgarskap och ökad personlig autonomi? Sammanfattande slutsatser Det enkla svaret på frågan ovan är ja. Tillgången till sociala rättigheter, som sjukförsäkring, stärks i och med att deltagarna byter status från klient till anställd. Också den personliga autonomin, definierad som möjligheten för medborgaren att i möjligaste mån leva sitt liv i enlighet med den egna planen, stärks i och med upplevelser av meningsfullhet och gemenskap och i övertygelsen om att utbildningen till serviceassistent ökar möjligheten till en fast anställning och försörjning genom lön. Om vi däremot nyanserar det jakande svaret finns emellertid en rad försvårande omständigheter. Det rör för det första livserfarenheter, ofta svåra, som påverkar den nuvarande livssituationen för deltagarna och, för det andra, organisatoriska faktorer. De komplexa livssituationerna hindrar etablering på den ordinarie arbetsmarknaden och försvårar en tänkt stegvis förflyttning inom Det stegvisa. Till de organisatoriska faktorerna hör bristande förankring av programmet på de boenden där deltagarna arbetar parallellt med sina studier, samt informationsbrist och oro inför en osäker framtid, eftersom tjänsten är tidsbegränsad. Dessa omständigheter utgör hinder för autonomi och upplevelser av delaktighet hos deltagarna. I rapporten belyser vi även problematiken med avsaknad av ett brukarperspektiv inom kommunal arbetsmarknadspolitik. Evidens kan aldrig uppnås utan mindre än att kunskapen från de som berörs av en verksamhet tas tillvara och tillåts påverka policy och praktik. Som ett sätt att både institutionalisera ett systematiskt tillvaratagande av brukarkunskap och lösa det empiriskt identifierade problemet med informationsbrist föreslår vi inrättandet av en vägledningscentral. Vägledningscentralen skulle kunna bli en plats där deltagarna hade möjlighet att träffa personal med kompetens att guida i frågor som rör utbildning, arbetsmarknad och de sociala trygghetssystemen. Samtidigt skulle deltagarnas synpunkter och erfarenheter tas tillvara på vägledningscentralen. I kombination med de professionellas kunnande hade en kunskapsbas bildats i syfte att vägleda verksamhetsutvecklingen.
|
|
| 10. |
- Larsson, Bengt, et al.
(author)
-
Nordiska perspektiv på transnationellt fackligt samarbete i Europa : former, hinder, utmaningar och strategier
- 2016
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Denna rapport utgör en delstudie av ett forskningsprojekt som studerar transnationellt fackligt samarbete och nätverksbyggande på sektorsnivå i Europa. Projektets övergripande syfte är att förklara vilka faktorer som verkar möjliggörande respektive begränsande för detta samarbete, och denna rapport har specifikt fokuserat på hur samarbetet fungerar och upplevs ur de nordiska fackförbundens perspektiv.
|
|
