| 1. |
- Blomquist, Johan, et al.
(författare)
-
Samhällsekonomiska begrepp i yrkes- och fritidsfiske
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havs- och vattenmyndigheten har utifrån förvaltningens mål och strategin Framtidens Fiske gett forskarna Johan Blomquist, Lars Persson, Jesper Stage och Staffan Waldo i uppdrag att sammanställa och analysera inom vilka områden och för vilka indikatorer som fritidsfisket och yrkesfisket är jämförbara.Rapporten är en viktig del i det påbörjade arbetet inom den nya framtagna strategin för framtidens fiske och kan kopplas till flera åtgärder inom handlingsplanerna fritidsfiske och fisketurism samt yrkesfiske. I rapporten diskuteras dels vilka indikatorer som alls är meningsfulla att jämföra med motsvarande indikatorer i andra fisken och dels vad som krävs för att åstadkomma jämförbara indikatorer för olika fisken.I rapporten diskuteras även några utvecklingsmöjligheter för framtida datainsamling och framtida analysarbete inom fiskeområdet.
|
|
| 2. |
- Andersson, Magnus, et al.
(författare)
-
Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten : Resurs- och miljööversikt 2012
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den nionde utgåvan av den samlade översikten över fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten. Kunskap om fiskbestånden och miljön är en förutsättning för att utnyttjandet av fiskresurserna skall bli bärkraftigt. För svenska vattenområden beskrivs miljöutvecklingen i ett ekosystemsperspektiv, dels för att tydliggöra fiskens ekologiska roll och beskriva yttre miljöfaktorer som påverkar fiskbestånden, dels för att belysa fiskets effekter på miljön.Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten sammanfattar utveckling och beståndsstatus för de kommersiellt viktigaste fisk- och kräftdjursarterna i våra vatten. Bedömningar och förvaltningsråd är baserade på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning, SLU Aquas nationella och regionala provfiskedata, samt yrkesfiskets rapportering.
|
|
| 3. |
- Ejhed, Heléne, et al.
(författare)
-
Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014 : Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport presenterar den senaste mest detaljerade och tillförlitliga bedömningen av närsaltsbelastning från svenska källor som hittills genomförts. Denna rapport, tillsammans med underlagsrapporter, redovisar resultat, underlagsdata, och beräkningsmetoder på detaljnivå för att uppnå transparens och spårbarhet samt för att möjliggöra vidareanvändning i arbetet inom svensk vattenförvaltning.Havs- och vattenmyndigheten har gett SMED1 i uppdrag att genomföra beräkningar av källor till kväve- och fosforbelastning avseende år 2014 på sjöar, vattendrag och havet för hela Sverige. Syftet var att ge underlag till Sveriges rapportering till Helcom ”Pollution Load Compilation 6 - PLC6” samt till vattenförvaltningens arbete i Sverige. Liknande beräkningar har genomförts tidigare men aldrig med så hög upplösning i flera av underlagen. Arbetet innebär att stora mängder data har bearbetats och beräknats för att ge heltäckande information för hela Sverige fördelat på cirka 23 000 vattenförekomstområden. Den ökade upplösningen, tillsammans med bättre kvalitet på indata och nyutvecklade beräkningsrutiner ger bättre tillförlitlighet i resultaten av total belastning även på lokal nivå. Utvecklingen som genomförts kommer att ligga till grund för nästa belastningsrapportering, PLC 7, samt den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (FUT) och framtida arbeten inom havs- och vattenförvaltningen.De nya beräkningarna bygger på nya högupplösta markanvändnings- och jordartskartor, nya underlag avseende rening i små avloppsanläggningar och dagvatten samt en ny höjddatabas (2 meters upplösning). Höjddatabasen har använts för beräkning av markens lutning, vilket har stor betydelse för fosforläckaget. Nya mätningar i skogsområden i sydvästra Sverige har lett till en bättre beskrivning av skogsmarkens läckage och att en ny modell för beräkning av näringsämnesretentionen har tagits fram. Dessa förfinade indata och förbättrade beräkningsverktyg gör att resultaten är säkrare även på lokal skala eller för enskilda vattenförekomster.Resultaten är tillgängliga för alla via webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se). Resultaten presenteras som brutto- samt nettobelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid källan till ett vattendrag eller sjö från till exempel ett avloppsreningsverk eller ett jordbruksfält. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Dessutom presenteras resultat som antropogen- och totalbelastning. Antropogen belastning kommer från mänskliga aktiviteter, såsom odling av jordbruksmark eller industriutsläpp. Totalbelastning är summan av antropogen belastning och bakgrundsbelastning, den naturliga belastning som skulle ske oberoende av människan. Avgränsningen mellan vad som är bakgrundsbelastning och antropogen belastning har baserats på Helcoms definition och all markanvändning bidrar med en naturlig belastning samt eventuell antropogen belastning. Till exempel anses belastning från mark bevuxen med skog helt vara bakgrund, medan belastningen från hygge och jordbruksmark anses vara en summa av bakgrund och antropogen belastning. I resultat där antropogen belastning presenteras, så har bakgrundsbelastningen tagits bort.Jordbruks- and skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen på havet för både kväve och fosfor, med 34 100 respektive 34 900 ton kväve, samt 1 130 resp. 850 ton fosfor år 2014. Tillsammans står dessa källor för cirka 60 % av den totala belastningen. Av den antropogena belastningen står jordbruket för den största andelen (23 300 ton samt 460 ton fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 000 ton kväve samt 240 ton fosfor). Belastningen från skogsmark ingår enbart i bakgrund och den antropogena belastningen från hyggen bidrar endast med 1500 ton kväve och 20 ton fosfor Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de bassänger som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (29 500 ton, 29 400 ton respektive 28 700 ton, vilket motsvarar cirka 25 % vardera). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges antropogena belastning, 33 % respektive 31 %. I jämförelse mellan vilka havsbassänger som är mest belastade av fosfor, så är det Bottenhavet som tar emot mest (990 ton eller 30 % av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, belastar Egentliga Östersjön (780 ton) och omkring en femtedel belastar Kattegatt och Bottenviken (680 respektive 630 ton). Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) anger utsläppsmål, med syfte att nå God miljöstatus i Östersjön och Kattegatt. För fosfor är målet uppnått i alla bassänger utom Egentliga Östersjön, där det är ett utmanande mål och det kommer att bli mycket svårt att minska fosforbelastningen under belastningstaket (308 ton). Det krävs omfattande åtgärder av de antropogena källorna, och dessutom utgör bakgrundsbelastningen en betydande del av den totala belastningen. Total nettobelastning av fosfor till Egentliga Östersjön är 780 ton enligt dessa beräkningar, varav 370 ton är beräknat som bakgrundsbelastning. Det innebär att åtgärder måste minska även bakgrundsbelastningen, t.ex. genom skapande av våtmarker. För att Egentliga Östersjön ska kunna uppnå god miljöstatus med avseende på övergödning kommer det även att behövas åtgärder i Östersjöns andra delbassänger.På grund av stora skillnader i metoder och indata, är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen har ändrats sedan PLC 5 och den fördjupade uppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Som exempel har arealen jordbruksmark minskat med omkring 1900 km2 sedan tidigare sammanställningar, och det har lett till minskat näringsämnesläckage. Storleksordningen på denna minskning kan i nuläget inte utläsas från beräkningarna eftersom de är gjorda med förfinad underlagsinformation jämfört med tidigare år. Faktum är att vid en direkt jämförelse mellan belastning år 2006 (PLC5) och år 2011 (FUT) så är den totala fosforbelastningen från jordbruksmarken högre år 2014 (PLC6) jämfört med Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:12 10 tidigare. Samtidigt visar de nya beräkningarna på att den antropogena delen är lägre än vad som tidigare beräknats. Det krävs omräkningar av gamla PLCdata med den nya metoden för att få klarhet i hur mycket av dessa ändringar som beror på åtgärder inom jordbruket och hur mycket som är på grund av förfinade indata och förbättrade metoder. Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som förr och där är det tydligt att utsläppen till havet har minskat. I PLC6 (år 2014) stod avloppsreningsverk för 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve, medan i PLC5 (2006) var belastningen 350 ton fosfor- samt 17 000 ton kvävebelastning (netto). Industrier har också minskat sin belastning på havet och svarar nu för 250 ton fosfor samt 3 800 ton kväve, jämfört med 320 fosfor och 4 800 ton kväve år 2006.
|
|
| 4. |
- Larsson, Martin, et al.
(författare)
-
Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten 1986–2014 : Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella utblickar
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna rapport är att sammanställa kunskapsläget när det gäller förekomst av kemiska bekämpningsmedel i svenskt grundvatten. Underlaget utgörs av tillgängliga data från perioden 1986–2014. I rapporten ingår också en kortare genomgång av förändringar inom jordbruket i Sverige och dess användning av bekämpningsmedel, samt en litteraturgenomgång som sammanfattar resultat från undersökningar och det allmänna kunskapsläget om bekämpningsmedel i Danmark, Norge och Storbritannien. För att sammanställa data om bekämpningsmedel i grundvatten har resultat samlats in från undersökningar utförda av många olika instanser; vattenverk, länsstyrelser, kommuner, vattenvårdsförbund och privatpersoner. Extra ansträngningar har gjorts för att samla in data för Skåne som är den mest jordbruks- och bekämpningsmedelsintensiva regionen i Sverige. Resultaten visar att ett eller flera bekämpningsmedel återfanns i 36 % av alla prover tagna i grundvatten under hela perioden. Den vanligast detekterade substansen var BAM (2,6-diklorbensamid) som påvisades i 33 % av de undersökta proverna, följt av atrazin tillsammans med sina nedbrytningsprodukter (5–9 %). BAM är en nedbrytningsprodukt till diklobenil som tillsammans med atrazin hade stor användning som totalbekämpningsmedel mot oönskad vegetation. Tillsammans ingick de bland annat i den tidigare mycket välkända produkten Totex Strö som hade en omfattande användning inom en rad olika sektorer och områden, så som parkförvaltning, banvallar, vägarbeten, tomtmark, industriområden. Både diklobenil och atrazin är förbjudna sedan 1989–1990, men är alltså fortfarande de substanser som förekommer oftast i svenskt grundvatten. Av de växtskyddsmedel som fortfarande är godkända för användning inom jordbruket var det ogräsmedlet bentazon som återfinns oftast i grundvattenprover under den senaste 10-årsperioden (ca 3 %). Övriga i dag godkända växtskyddsmedel har däremot återfunnits mera sporadiskt i olika grundvattenundersökningar under senare år. Sammanfattningsvis visar resultaten att fynden i grundvatten huvudsakligen domineras av substanser som inte längre är tillåtna att användas och av substanser vars främsta användning har varit utanför jordbruket. Ett resultat som kan tillskrivas dels att registreringsprocessen i allt större utsträckning har kommit att beakta miljöaspekterna vid godkännandet och dels en förbättrad hantering av växtskyddsmedel genom utbildning och rådgivning till lantbrukare som minskat risken för punktutsläpp under åren.Gränsvärdet för tjänligt dricksvatten när det gäller bekämpningsmedel är i) att summahalten av alla undersökta bekämpningsmedel inte får överskrida 0,5 µg/l, ii) att halten av ett enskilt bekämpningsmedel inte får överskrida 0,1 µg/l. Samma halter gäller även som riktvärden för grundvattenkvalitet. Resultaten av denna sammanställning visar att summahalter som överskrider 0,5 µg/l har minskat från ca 15 % perioden 1987–1994, till strax under 5 % perioden 2005– 2014 i grundvattenprover, exklusive vattenverk. Motsvarande jämförelse för råvattenprover från vattenverk visar en minskning från ca 5 % till ca 2 %. Andelen prover som har minst en substans i en halt över 0,1 µg/l har varierat under åren med som mest ca 35 % år 2000 i grundvattenprover, exklusive vattenverk, vartefter andelen överskridanden har minskat till <10 % under senare år. Även prover från vattenverk visar samma trend med minskande halter över 0,1 µg/l. En sammanställning av halterna av bekämpningsmedel i brunnar av olika djup indikerar att grunda brunnar har en högre fyndfrekvens av halter över 0,1 µg/l än de djupare brunnarna. I resultaten ingår det dock få brunnar från de djupare intervallen. En jämförelse av bekämpningsmedelsförekomst i brunnar som är borrade respektive grävda visar att de flesta substanserna har en högre fyndfrekvens i halter över 0,1 µg/l i grävda än i borrade brunnar. För atrazin, inklusive dess nedbrytningsprodukter, är det en betydande skillnad mellan grävda och borrade brunnar, där den större andelen fynd i grävda brunnar sannolikt beror på att atrazin har använts flitigt för att bekämpa ogräs på gårdsplaner som ofta ligger i nära anslutning till gårdens privata dricksvattenbrunn. Eftersom många får sin dricksvattenförsörjning från enskilda brunnar och dessa kan vara extra känsliga för föroreningar, undersöktes bekämpningsmedelsförekomsten i dessa för sig. I enskilda brunnar låg summahalten av bekämpningsmedel över 0,5 µg/l i ca 10 % av alla prover under hela tidsperioden, men med en minskande trend mot slutet av perioden. BAM är även här den mest frekvent påträffade substansen följt av atrazin och dess nedbrytningsprodukter som har en högre fyndfrekvens i enskilda brunnar jämfört med råvatten till vattenverk. Cirka 10 % av vattenproverna från enskilda brunnar har minst en substans som överskrider 0,1 µg/l. Halterna i grundvattnet minskar generellt sett och de historiskt höga halterna av BAM, atrazin och dess nedbrytningsprodukter och bentazon är alla på väg ner. Diklobenil (med nedbrytningsprodukten BAM) och atrazin är förbjudna sedan början av 1990-talet och effekten börjar synas nu. Bentazons användningsområde har begränsats och faktorer som bättre utbildning och hantering av bekämpningsmedel under senare årtionden har sannolikt bidragit till de minskande halterna. För att kunna ge en bra bild av grundvattenkvalitén i Sverige framöver vore det önskvärt att insamling av data förbättras när det gäller till exempel yttäckning och vilka substanser som analyseras.
|
|
| 5. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018 : Resursöversikt
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den 14:e utgåvan av den samlade resursöversikten av fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten.I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter och åtta skaldjursarter.Nytt för i år är att flodkräftan och signalkräftan har fått egna presentationer. Vi har även ett nytt kapitel "Hållbarhetsbedömning av fisk- och skaldjursbestånd i havsområden runt Sverige”. Det består av en sammanfattning av den årliga bedömningen av hållbarheten i nyttjandet av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav runt Sverige. Bedömningenär baserad på de senaste tre åren vilket möjliggör en jämförelse över tid iantalet hållbart nyttjade bestånd. Jämförelsen visar inga tydliga förändringar över de senaste tre åren.Det finns ett nytt avsnitt i kapitlet ”Från biologi till förvaltning” om hur Havs- och vattenmyndighetens tillståndsgivning går till, och hur bedömningen baseras på resursöversikten vid ansökan om fiskelicens eller annan tillståndsgivning. Kapitlet har också utökats med ett avsnitt där SCB:s fritidsfiskeundersökning beskrivs och hur resultatet används i beståndsanalyserna.
|
|
| 6. |
- Sundelöf, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2021 : Resursöversikt
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Sammantaget redovisas tillståndet för 107 bestånd av 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten är en beställning från Havs- och vattenmyndigheten (HaV) till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och utgör ett viktigt kunskapsunderlag till myndighetens arbete. Den uppfyller de krav som finns inom EU:s gemensamma fiskeripolitik om att basera förvaltningen på bästa tillgängliga vetenskap. Denna rapport är också ett stöd till det arbete som beskrivs närmare i strategin för framtidens fiske och tillhörande handlingsplaner för vattenbruk, yrkes- och fritidsfiske som HaV och Jordbruksverket har tagit fram i dialog med fiskets och vattenbrukets intressenter.
|
|
| 7. |
-
Fritidsfisket i Sverige 2018-2020
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fritidsfisket ökade markant under både 2019 och 2020 där antalet fritidsfiskare i Sverige i åldrarna 16-80 år uppgick till cirka 1,7 miljoner år 2020. Andelen fritidsfiskare inom respektive åldersgrupp skiljer sig åt och man kan se att den yngre åldersgruppen har större andel fritidsfiskare än 51-80 år, vilket delvis belyser faktumet att fritidsfiske är en aktivitet som i större utsträckning attraherar unga än äldre. Flest fiskedagar har Götaland & Svealand följt av Norrland och de fem stora sjöarna. Havsområdena med högst fiskeaktivitet är mellersta Östersjön och Skagerrak, vilka vardera innehåller storstadsregioner, Stockholm och Göteborg. För år 2020 ökade antalet fiskedagar i nästan samtliga områden jämfört med året innan. I likhet med antalet fritidsfiskare har antal fiskedagar ökat generellt sett vilket självklart också kan bero på pandemin. Det enda området som inte hade en ökning i fiskeaktivitet var mellersta Östersjön, vilket också kan bero påpandemin, pga. färre turister i storstadsområden. Fritidsfisket ses oftast som en sommaraktivitet, vilket man även ser i resultatet från undersökningen. Cirka 53 procent av fiskedagarna görs undersommarmånaderna juni, juli och augusti.För inlandsfiskets del är det framförallt abborre och gädda som är vanliga målarter. Över 50 procent av samtliga fritidsfiskare som fiskar i inlandsvatten har abborre som en av sina målarter. Utöver dessa två finns det ett relativt stort fiske efter öring, regnbåge, gös och röding. Fisket i havet innefattar fler arter man kan rikta sitt fiske på. Den vanligaste arten i havet är likt insjövattenabborre följt av gädda, men även havsöring, makrill och torsk är vanliga målarter. Den vanligaste sportfisken, och en av de ovanligaste matfiskarna i Sverige, är gäddan. Denna återutsätts i 85 procent av fallen och är den art som återutsätts i störst utsträckning av de arter inkluderade i undersökningen. Andra arter som sticker ut i sammanhanget är makrill och sill/strömming som återutsätts i liten utsträckning, 16 procent respektive 13 procent. Naturupplevelsen är den viktigaste aspekten när man bestämmer sig för att fiska. Det är i cirka 25 procent av fallen helt avgörande vart man fiskar och av stor betydelse för ens fiske i cirka 35 procent av fallen.Den anledning som majoriteten av icke-fiskarna angav, gällande varför man inte fiskat, var att man inte var intresserade av fiske, hela 69 procent. 11 procent angav att de inte hade tid att fiska och 5 procent angav att de fiskade under andra tider på året.
|
|
| 8. |
-
Annual Report For The Year 1948 : And Short Papers
- 1949
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Institute of Fresh-Water Research, Drottningholm, (formerly: The Swedish State Institute of Fresh-Water Fishery Research) was founded in 1932. The Institute was directly under the Fishery Bureau of the Board of Agriculture with the chief of that Bureau as its director. On July 1st 1948, the Swedish Fishery Board was established, and the Institute’s formerdirector — fil. dr. Gunnar Alm — consequently appointed to the administration of freshwater fisheries within the Board. The Institute now represents fresh-water fishery research within the Board under the supervision of its own director. During the past years the results of the research have been published as reports appearing at various intervals. A list of all the reports published hitherto is found on the cover of this booklet. Considering the vast amount of research being carried on at present at similar institutes in other countries, it should, however, be of interest to publish an Annual Report, a survey of the year’s work at our Institute and short reports from the staff. More comprehensive work will, however, even in the future appear as separate papers.
|
|
| 9. |
-
Coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation : A synthesis of knowledge about preconditions and measures
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In February 2022, the Swedish Agency for Marine and Water Management (hereinafter SwAM) and the Swedish Energy Agency (hereinafter Energy Agency) were tasked by the Government of Sweden with compiling a knowledge synthesis of the possibilities and preconditions for coexistence of offshore wind power with commercial fishing, aquaculture and nature conservation. The agencies have interpreted the assignment as referring to coexistence in the same location, highlighting in particular the importance of and prerequisites for adapting the different activities. This final report is based on a review of literature and projects, an analysis of navigational safety conditions, exchanges of experiences with other countries and dialogue with Swedish authorities and stakeholders.Offshore wind powerThe increasing demand for electricity is increasing interest in developing new offshore wind power. As a result, wind power’s claims on marine space have also increased, which could lead to conflicts with existing uses. The impacts of offshore wind power and the conditions for coexistence differ between the construction, operation and decommissioning phases, and are dependent on factors such as the choice of technology and type of installation. The rapid technological development that characterises offshore wind power creates both opportunities and challenges for coexistence, and there are currently several uncertainties that remain to be resolved. The regulatory framework applicable to the establishment of offshore wind power is extensive and complex, particularly in terms of regulating its environmental impacts. At the same time, there are no regulations explicitly aimed at coexistence with other activities. Both in Sweden and other countries, there is limited experience in testing co-location of activities in offshore wind farms.For offshore wind power, the lack of predictability in the permitting process is an important challenge both for the state and the developer in terms of enabling coexistence while promoting new electricity generation. The planning and establishment system for offshore wind power that is currently in place in Sweden is limited in its ability to steer the expansion of offshore wind power in terms of the cumulative effects on the environment and other activities. More broadly, the system is ill-suited to promote coexistence at a more strategic level. This report presents arguments for a revised establishment system with stronger state steering and control of where offshore wind power may be located. The arguments highlight factors such as the potential for improved steering based on benefits for the electricity system, for better coexistence with other uses and assessment of cumulative effects, as well as for greater control over the pace of establishment and knowledge gathering.Coexistence between offshore wind power and commercial fishingThe potential for coexistence between offshore wind power and commercial fishing differs depending on the fishing method, the type of wind park and the environmental conditions in the area. Coexistence with fishing with active gear is largely untested and is considered difficult or very difficult, mainly due to the associated safety risks. The current knowledge of opportunities and obstacles is largely based on experiences from older installations. The conditions for coexistence in future wind farms are judged to be better, although opinions vary. To date, the vast majority of countries have not planned for offshore wind in the most valuable fishing areas. This may be about to change in some countries, as governments are beginning to realise that conflict-free areas are not sufficient to meet offshore electricity generation targets. In Sweden, where there are wind power projects in some of the country's most valuable fishing grounds, two recent draft permits have proposed measures requiring the development of coexistence solutions. Coexistence is one of the fundamental objectives of Swedish marine spatial planning, and it is primarily within the framework of marine spatial planning that trade-offs between competing activities should be made.Where the coexistence of wind power and fishing is deemed possible, guidance on conditions may be relevant in terms of both the design of the wind park and the fishing activities. The focus should be on the safety and efficiency of both activities. The guidance may be of a general nature in marine spatial planning, and more detailed for the permit granting process. In the latter case, such guidance should contribute to uniform permit granting processes for future wind power projects. In the future, it may be necessary for the state to impose specific requirements regarding coexistence in certain areas. There is a need to investigate what opportunities the Swedish state has to impose such requirements within the existing wind power establishment system.This report also highlights the need for a robust, quantitative analysis of navigational risks related to fishing within wind parks in Swedish waters. Opportunities and obstacles to insurance of fishing activities in wind parks also need further analysis, taking fishermen, fishing boats and wind park developers into account. Cooperation between the sectors is crucial for the development of mutually beneficial coexistence solutions, which is why continued support for dialogue between fisheries and wind power is important.Coexistence between offshore wind power and aquacultureOffshore aquaculture is a new and growing activity. Although the industry is still in its infancy, there is a growing awareness of its commercial potential. Coexistence with offshore wind power can provide an opportunity for aquaculture to establish itself offshore and could lead to more efficient utilisation of wind power areas. At present, there is a very small number of combined aquaculture and wind power installations, all of which are at a research stage. There are currently no active facilities or license requests for offshore aquaculture in Swedish waters. Coexistence is currently hampered by a number of challenges relating primarily to the technology, operation and safety of combined installations, as well as to regulations, finances and insurance.The coexistence of aquaculture and offshore wind power can benefit from explicitly identifying sites for multi-use during the planning process, as recently introduced by the Netherlands. This may be the case in Sweden in the future, based on the ambition in the 2021 Aquaculture Action Plan to identify suitable areas for offshore aquaculture. Future marine spatial plans could provide guidance on coexistence in such sites. Ultimately, it may also be necessary to develop criteria for the assessment of combined installations, possibly taking into account both environmental risks and benefits.Continued support for the development of solutions of combined aquaculture and wind power installations is needed. Private actors play the most important role, but there is also scope for the state to support this development.Coexistence between offshore wind power and nature conservation The coexistence of wind power with nature conservation is strongly regulated in environmental legislation and concerns the assessment of permissibility in relation to conservation objectives. All countries, including Sweden, have extensive experience of environmental permitting of wind power. However, there are still significant knowledge gaps in knowledge about the impact of wind power on the marine environment, ranging from local impact on individual species to impact on populations at the sea basin level. The effects are often site-specific, which makes it more difficult to draw general conclusions about where and how coexistence may be possible.In most other countries, the state has steered offshore wind power away from protected areas and areas with particularly valuable species and habitats through marine spatial planning. Permit decisions are usually preceded by a site-specific assessment of whether the effects of wind power are within or above acceptable thresholds. There are currently no fixed threshold values for most effects, and decisions are instead based on the estimated impact on the conservation status of species and habitats. Clear assessment criteria for both effects and mitigation measures facilitate a uniform assessment of wind power and create predictability for both the permit review bodies and developers.For the establishment of offshore wind power in protected areas, the permitting process is even more complex and time-consuming, which increases the unpredictability and investment risks for the wind developer. To accelerate the development of offshore wind power, it may be necessary to divert wind power from protected areas or areas with protected species and habitats in the maritime spatial planning process. At a strategic level, it is also important to address future heightened marine protected area targets in the European Union Biodiversity Strategy.The coexistence of offshore wind power and nature conservation is hampered by a lack of knowledge about the environmental effects of wind power. Knowledge acquisition programmes are important in order to gradually develop robust assessment criteria for assessing wind power projects and develop conditions for construction and operation. It is important that the state collaborates with the wind power industry and academia to develop such a programme, taking inspiration from the experience of other European countries.Nature-inclusive design in or adjacent to wind power foundations is driven by the wind developers themselves based on the ambition for offshore wind parks to have a net positive contribution to the environment. The way in which the designs should be assessed and their actual environmental effects need to be clarified in order to assess whether they can help to make coexistence betw
|
|
| 10. |
- Ahlbeck Bergendahl, Ida, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2016 : Resursöversikt
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter uppdelade i olika bestånd, samt sju skal- och blötdjursarter.Nytt för årets upplaga är kapitlet om ekosystemtjänster. Avsnittet beskriver de fördelar människan får genom ekosystemen, till exempel hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom föda, rekreation och biologisk mångfald. Nytt för i år är också att rapportens diagram och figurer anpassats för läsare med defekt färgseende.Översikten är utarbetad av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
|
|
