| 1. |
- Löfgren, Stefan, et al.
(författare)
-
Förbättrade skattningar av Noch P-förlusterna från skog, myr och fjäll inför PLC6 - pilotprojekt
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) ochsatellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifierklassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnäraskog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät(VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalternaför N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och meravlägsen skog.Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligtbättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdetsegenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassningär en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättringjämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganisktkväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för deoorganiska fraktionerna är dock osäkra.Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken tilldetta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar attsommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre änmedel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsochmellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritisktanvändas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade påvattenkemisk information även från andra årstider.Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga ochtidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringarsom krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsattidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) ochprobabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt enförbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag förförbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutvecklingsom krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom entreårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys avslumpmässigt insamlade prover från olika årstider.
|
|
| 2. |
- Bjärstig, Therese, 1978-, et al.
(författare)
-
Grön översiktsplanering i fjäll- och fjällnära landskap : Deltagande planering för en innovativ och hållbar översiktsplan för Vilhelmina kommun
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Översiktsplaneringen i fjällkommunerna skulle kunna vara det självklara verktyget i arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålet "Storslagen fjällmiljö". Kommunen har som lokal myndighet en central roll i hållbar utveckling och översiktsplaneringen ska, per definition, hantera markanvändningsfrågor i ett landskapsperspektiv. Detta sker dock inte i någon större utsträckning idag och därför finns ett stort behov av att utveckla bättre metoder och processer för att göra det kommunala planeringsverktyget mer nytänkande, kunskapsbaserat och förutseende.I Vilhelmina kommun har forskarna tillsammans med myndigheter, lokala aktörer och kommunmedborgare utvecklat metoder för att ta fram en grön översiktsplan. Översiktsplanen baseras på uthållig markanvändning och omfattar faktiska natur- och kulturvärden, såväl som nuvarande och framtida förutsättningar för strategisk planering för hur olika intressen kan samsas i fjällandskapet. I projektet analyseras möjligheter och hinder en process av detta slag möter, metoder för att uppnå ett ökat engagemang och en större lokal medverkan i planprocessen.Arbetet med den gröna översiktsplanen har resulterat i ett samrådsdokument som antagits av politikerna i Vilhelmina kommun. Rapporten redovisar en stegvis modell av planeringsprocessen som ska kunna ligga till grund för liknande processer även i andra fjällkommuner och/eller landsbygdskommuner med stora landskaps- och naturtillgångar. Exempel på lärdomar är att tidigt och kontinuerligt förankra det deltagande planeringsarbetet gentemot den lokala politiken och att deltagandeprocesser måste få ta tid.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Eckerberg, Katarina, et al.
(författare)
-
Lärande i lokala naturvårdsprojekt (LONA)
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- FörordDenna studie har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket, och bygger vidare på den enkätundersökning som genomfördes i ett tidigt skede när satsningen på Lokala naturvårdsprojekt (LONA) nyligen startat. Här ligger fokus på om, i så fall hur, de lokala naturvårdsprojekten bidragit till lärandeprocesser inom skola och naturvård. Som i tidigare undersökning har pol.mag. med miljö inriktning Katrin Dahlgren, numera verksam som konsult, svarat för enkät studien, medan Dr. Åsa Gerger Swartling från Stockholm Environment Institute (SEI) svarat för fallstudierna. Professor Katarina Eckerberg, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, som även är vice direktör vid SEI, har lett arbetet. Undersökningen faller även väl inom temat ’kunskapsförvaltning och lärande inom socio-ekologiska system’ vid det nyligen etablerade Stockholm Resilience Centre, där Katarina Eckerberg och Åsa Gerger Swartling också är verksamma. Vi vill dock betona att även om det empiriska arbetet delats upp rent praktiskt, är denna rapport i högsta grad ett lag arbete. Vi hoppas att studien kommer att utgöra en värdefull källa för att bedöma hur liknande program ska utformas i framtiden.
|
|
| 6. |
- Eriksson, Max, et al.
(författare)
-
Viltvårdsavgiften : En studie av svenskarnas vilja att betala det statliga jaktkortet
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Viltvårdsavgiften ska enligt Jaktförordningen (SFS 1987:905, 49 §) betalas av alla över 18 år som jagar i Sverige. Avgiften är 300 kr och gäller för ett jaktår, vilket omfattar tiden 1 juli–30 juni. Det statliga jaktkortet är ett kvitto på att denna avgift är betald. Under de senaste decennierna har antalet personer som löser det statliga jaktkortet minskat. I den här rapporten, som är ett utredningsuppdrag från Naturvårdsverket till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), undersöks varför antalet personer som löser jaktkort minskar, och om antalet jaktkortslösare som ägnar sig åt jakt också minskat över tid. Rapporten omfattar endast personer bosatta i Sverige.
|
|
| 7. |
- Forsberg, Bertil, et al.
(författare)
-
Luftföroreningshalters relation till fibrinogenhalten i blod
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Som ett specialprojekt om hälsorelaterad miljöövervakning har studerats om hälsoundersökningsdata avseende fibrinogenhalt i blod kan användas som en indikator på luftföroreningspåverkan. Bakgrunden är att det under senare år har publicerats flera studier i vilka samband konstaterats mellan dygnets eller de senaste dygnens luftföroreningshalt (främst partiklar eller avgaskomponenter) och det dygnsvisa antalet dödsfall eller sjukhusinläggningar p g a hjärtsjukdom. Mekanismerna bakom effekterna är inte helt klarlagda, men mycket talar för att en mekanism kan vara kroppens inflammationssvar som inducerar förändringar i blodets koaguleringsbenägenhet. Fibrinogen är en av de viktigaste faktorerna bakom blodets viskositet. Ökad fibrinogenhalt i blodplasma har tidigare konstaterats dels i samband med en luftföroreningsepisod i Tyskland och när hälsoundersökningsdata från London korrelerats till kvävedioxidhalten dygnet innan blodprovet togs. I denna undersökning har vi använt data om fibrinogenhalten (g/l) i blodprover som tagits i den befolkningsbaserade MONICA-undersökningen i Norr- och Västerbotten under januari-april 1990 och 1994, och utifrån undersökningsdatum påfört individerna uppgifter om halten av ozon respektive sot samma och intilliggande dygn. För närmare 3400 personer vars blodprov kunnat sammankopplas med aktuell ozonhalt, konstaterar vi att fibrinogenhalten ökar med stigande ozonvärde. Sambandet är statistiskt säkerställt vid en analys med hänsyn till individfaktorer av betydelse för fibrinogenhalten. En ökning av ozonhalten med 50 μg/m3 (från 10:e till 90:e percentilen) leder till en i genomsnitt 3 % ökad fibrinogenhalt.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Olsson, Håkan, et al.
(författare)
-
Flygburen laser och digitala bilder för kartering och övervakning av akvatisk och terrester miljö
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett växande behov av effektiva metoder för kartering av såväl land- som vattenmiljöer. Sådana behövs för grundläggande naturresursinventeringar, som underlag för bland annat beslut om olika former av skyddade områden samt för hållbar naturresursförvaltning i ett ekosystem- och landskapsperspektiv. Sådana metoder behövs också för uppföljning inom såväl naturresursförvaltning som på en mer strategisk nivå inom miljöövervakningen, för uppföljningen av miljömålen och för internationell rapportering. Två för dessa uppgifter viktiga teknologier som utvecklats starkt på senare tid är flygburen laserskanning och digital fotogrammetri. Med laserskanning kan mark och vegetation avbildas som ett tredimensionellt punktmoln. Det finns även system som med laser avbildar grunda havsbottnar. Syftet med forskningsprogrammet EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne laser and digital images; http://emma.slu.se/) har varit att utveckla metoder för att tillvarata data från i första hand flygburen laserskanning för miljöövervakningens och naturvårdens behov av kartläggning av vegetation såväl på land som på grunda havsbottnar. Tolkning och fotogrammetrisk mätning av flygbilder är välkända tekniker och har därför inte varit en del av forskningen i EMMA. Däremot har användningen av färginformation från digitala flygbilder tillsammans med laserdata undersökts i EMMA-programmets akvatiska del och i den terrestra delen har automatiserad användning av tredimensionella punktmoln som kan erhållas genom matchning av flygbilder undersökts. Sammanfattning av resultat inom programmets akvatiska delar För akvatisk miljö har programmet utvecklat och visat ett antal tillämpningar som direkt kan omsättas i ett operativt sammanhang. Vi har visat att det med laserdata går att kartera ytsubstrat med hög noggrannhet (> 80 %), så att en heltäckande karta genereras som anger täckningen i procent av hårda respektive mjuka substrat ned till laserns djupräckvidd (ca 2–3 gånger siktdjupet). Utifrån dessa data kan metoden användas som stöd för att finna värdefulla marina områden och för uppföljning av marina skyddade områden (t.ex. naturtyperna Rev och Sandbankar enligt Art- och habitatdirektivet). Information om utbredningen av hård- och mjukbottnar är ett grundläggande underlag för att beskriva utbredningen av biotoper enligt det europeiska habitatklassificeringssystemet EUNIS, och HELCOM:s vidareutveckling av detta system för Östersjön (HELCOM Underwater Biotopes/Habitats, HUB). Här har laserdata en viktig funktion att fylla, eftersom detaljerade kartor över ytsubstrat i stort sett saknas för grunda havsområden. Resultaten från EMMA visar att batymetrisk laser kan vara en bra metod att samla in sammanhängande botteninformation som kan gå in som ett underlag i översiktsplanering. Djup- och bottensubstratkartor från lasermätningar är även viktiga underlag för att ta fram kartor över livsmiljöer på havsbottnen med hjälp av rumslig modellering. Heltäckande kartor över livsmiljöer är i sin tur ett viktigt delunderlag som tillsammans med annan information kan skapa underlag i det politiska arbetet som till exempel leder till en kustzonsplan eller en kommunal översiktsplan. Utöver dessa operativa tillämpningar har programmet även tagit fram resultat som ger en grund för fortsatt metodutveckling inom området. Vi har visat att det med laserdata (utöver ytsubstrat och naturtyper) går att kartera högväxt vegetation. En metod som skulle kunna möjliggöra yttäckande övervakning eller detektion av förändringar till en lägre kostnad per ytenhet är användning av satellitbilder, flygbilder eller bilder från mini-UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som kombineras med laserdjupdata insamlade vid ett tillfälle. Kombinationen av laser- och bilddata medför att bilddata kan djupkorrigeras och att flygbildernas användbarhet för bottenkartering därmed ökar. Denna flygbildsövervakning skulle kunna genomföras ned till optiska siktdjupet i området. En möjlig datakälla kan vara bilder från Lantmäteriets nationella flygfotografering. Vi har sett att det finns potential att detektera blåstång och smaltång på hårda substrat genom att kombinera data från flygburen laser och flygbilder. Vi bedömer också att det finns stora möjligheter till fortsatt utveckling inom området dels tack vare ny teknik (kameror eller lasersystem med högre spatial och spektral upplösning, t.ex. laser med flera våglängder eller fluorescenskanaler) och dels tack vare nya algoritmer för bearbetning av laser- och bilddata. De akvatiska studierna i EMMA har genomförts i samverkan med ett antal externa projekt (ULTRA, SUPERB och HISPARES). Förutom kunskapsutbyte har det medfört utökade möjligheter att utveckla och testa metoderna i flera geografiska områden och få återkoppling från användare av data. I EMMA har vi arbetat med akvatiska testområden på den svenska ostkusten, från Norra Kvarken till Skåne, men liknande resultat har även uppnåtts på den spanska Atlantkusten och metoderna bör därmed vara lika applicerbara på den svenska västkusten. Vi har generellt uppnått bra resultat i alla områden där vattnet inte varit för grumligt. Dagens operativa lasersystem kräver ett siktdjup på minst 3 m för att kunna ge bra djupdata. Det begränsar teknikens användbarhet i vissa kustnära områden av Bottniska viken, speciellt i områden med stort utflöde av humusrikt älvvatten, och i en del områden med dåligt siktdjup i andra havsområden. Sammanfattning av resultat inom programmets terrestra delar Data från flygburen laserskanning ger information om markens form, samt vegetationens höjd, slutenhet och i viss utsträckning även dess vertikala skiktning och fördelning. Vid tät skanning (mer än 5–10 returer / m2) så framträder även de flesta enskilda trädkronorna, samt många objekt på marken, som liggande trädstammar, större stenar etc. Laserdata kan relativt enkelt bearbetas i dator eftersom det utgörs av diskreta 3D-punkter. Exempelvis kan objekt nära marken bli lättare att tolka visuellt om punkterna som returnerats från krontaket tas bort och de underliggande punkterna ges olika färg beroende på höjd över marken. Relationen mellan laserdata och fältmätta mått på vegetationens egenskaper (t.ex. genomsnittlig trädhöjd eller kronslutenhet) kan dock variera något, beroende på bl.a. sensortyp och inställningar vid skanningen såsom pulsfrekvens, flyghöjd, och årstid. För att automatiskt översätta laserdata till kända storheter så behövs därför en statistisk analys där mått från laserdata kalibreras med hjälp av fältmätta provytor. Vanligen används provytor med ca 10 m radie. De skattade sambanden ellan mått i laserdata (t.ex. höjden över marken för 90 % av alla returer från trädkronorna inom en fältmätt provyta) och fältmätta mått för samma yta (t.ex. trädens medelhöjd) kan sedan användas för att göra rumsligt heltäckande rasterkartor för hela det område som laserskannats under jämförbara förhållanden. Denna teknik har utvecklats inom skogsbruket och kallas då areabaserad skattning. Inom EMMA-programmet har vi visat att den även fungerar väl för fjällbjörkskog, trots att träden där är lägre och mer oregelbundna i sin form och utbredning. Vi har också visat att lantmäteriets förhållandevis glesa skanning med ca 1 retur / m2 ger nästan lika bra areabaserade skattningar av fjällbjörkskog som betydligt tätare skanning från helikopter. Vi har även visat att laserdata från olika registreringstillfällen kan göras jämförbara med en teknik som kallas histogrammatchning, samt att etablering av nya träd i trädgränsen eller på gräsmarker kan upptäckas med laserskanning även på ett tidigt stadium. Sistnämnda försök gjordes dock då träden fortfarande hade löv och det är därför osäkert hur användbara laserdata som registrerats utanför vegetationssäsongen kommer att vara för att upptäcka små lövträd. En del lasersystem kan spara laserljusets hela returnerade vågform. Om vågformsdatat analyseras istället för de diskreta punkter som systemet genererar från vågformen, så kan ytterligare information erhållas från lasermätningarna. Denna möjlighet är särskilt intressant då syftet är att analysera trädskiktets vertikala struktur. Bearbetningar av vågformsdata är dock mycket mer komplicerade och stöds sällan av färdiga programvaror för analys av laserdata. Dagens lasersystem stödjer sällan användning av spektral information. Det är endast ett våglängdsband som används för avståndsmätningen, och skalningen för det mått på den returnerade pulsens styrka som registreras (kallat intensitet) kan ibland ändras beroende på hur ljusa objekt sensorn ser. För att skilja olika vegetationstyper åt (t.ex. lövskog kontra barrskog) utöver vad som kan åstadkommas genom analys av deras 3D-former, så behövs spektrala data från någon annan källa. Laserdata och satellitbilder från t.ex. SPOT- eller Landsat-satelliterna är två olika datakällor som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. För vegetationskartering med den klassindelning som använts för skogsmarken enligt Lantmäteriets databas GSD-Marktäcke förbättras den totala klassningsnoggrannheten med ca 10 procentenheter när satellitbilderna kompletteras med laserdata. För vegetationsklassning på kalfjället så är det främst områden med något högre vegetation, såsom videbuskar, som klassas bättre då laserdata används. Då det gäller klassning av fjällvegetation så har det också visat sig att bearbetningar av data från en markmodell kan förbättra vegetationsklassningar från satellitdata väsentligt. Den nationella laserskanning som Lantmäteriet nu genomför är än så l
|
|
| 10. |
- Snäll, Tord, et al.
(författare)
-
Mapping and assessment of ecosystems and their services : – the Swedish Forest Pilot
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall objectives of the MAES (Mapping and Assessment of Ecosystem Services) project was to synthesise what information is available at EU and Member State scales in terms of data and indicators in order to facilitate Member States’ work when i)identifying and prioritising which ecosystems and services to map and assess; ii) identifying what data are available or needed; and iii) linking biodiversity and ecosystem condition to ecosystem services and human well-being.The Swedish Forest pilot project contributed to these objectives for forests. However, it also went one step further to test an approach for mapping multiple ecosystem services in forests at a national level. The aim of this second part of the pilot study was to investigate the potential to map ecosystem services based on prediction with models that have been fitted to field data on the ecosystem services as a function of mapped environmental variables that that have been obtained by modelling or remote sensing. We also briefly discuss limitations to identify synergies and trade-offs from maps of ecosystem services. The work undertaken by all the MAES Pilots in 2013 (including forests) shows that there is a big potential for using data that already exists and combining these data into a coherent and integrated ecosystem assessment. The pilots have assembled an extensive list of indicators, which can be used, together with a typology and map of ecosystems to make a first assessment of ecosystem condition and ecosystem services. However, there are also several issues that remain to be resolved in the future. This includes more research on the links between biodiversity and ecosystem services, in particular for cultural services. It is also clear that whereas data may already exist, for instance as NFI data, additional modelling and analyses are needed before mapping can be done.As for the pilot mapping, this study highlights some of the possibilities, but also some of the difficulties in using NFI data for nation-wide mapping of ecosystem services. Models for the prediction of ecosystem services need to be built. These models are constrained by the availability and resolution of potential predictor variables that also have to be available on a national scale. However, ecosystem service maps for different habitats and for biodiversity provide opportunities to increase the potential for the management of ecosystems and their services across sectors, and thus to form a basis for a dialogue for actors that have an interest in forest and ecosystem services in general. This could be especially important in landscape management, for instance in building a green infrastructure.
|
|
