| 1. |
- Nyman, Eva, 1949-
(författare)
-
Nordiska ortnamn på -und
- 2000
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In this thesis, an investigation and classification of Scandinavian place-names in -und is undertaken. The thesis comprises two main sections: Part 1, containing a review of earlier research and discussions of broader issues, and Part 2, consisting of studies of, individual names, arranged inalphabetical order. The name studies provide the material on which the discussions in Part 1 are based.It has long been recognized that -und names do not constitute a uniform group, but can be broken down into three main formational types. Two of these consist of derivative forms, created by the addition of -und to nouns (denominative) or verbs (deverbative). The third group consists of compound names, with OSw. *-unde, *-under m. `lake' as their final element.It turns out that the majority of names in -und are derivatives, with the denominative group by far the larger of the two. In the denominative derivatives, the suffix -und generally indicates that the place is characterized by whatever is expressed by the derivative base, as for example in the island name ONorw. Eikund f. 'the one characterized by oaks'. In the derivatives formed from verbs, -und is an old present participle suffix, as in the river, fiord and island name ONorw.*JQsund f. 'the seething, foaming one'. The -und suffix of both the denominative and the deverbative names appears to go back to the form-nt- of the Indo-European suffix -nt-.Derivative names in -und can be found scattered across the old Germanic-speaking parts of Scandinavia, i.e. the whole of Denmark and all but the far north of Norway and Sweden, but are absent from areas not colonized until Viking times.These derived place-names appear to be very old. Various dating criteria suggest that they have their roots in a pre-Germanic, Indo-European period, but can generally be dated to the Germanic era.The compound -und names represent an entirely separate category. They consist of (original)lake names, occurring within a limited area of southern Sweden. For several reasons, this groupappears to be younger than the derivative place-names: among other things, derived -und namesseem to have served as models for compound forms.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
-
Aspekter på ordspråk : föredrag vid ett symposium i Uppsala 27–28 april, 2011
- 2014
-
Proceedings (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummerutkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.På senare år har intresset för ordspråksforskning eller - med en internationell term - paremiologi varit på uppgång i flera av de nordiska länderna. Ett tecken på detta är symposiet Aspekter på ordspråk som i april 2011 anordnades i Uppsala av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Syftet var att skapa kontakter mellan nordiska ordspråksforskare inom skilda discipliner. Studiet av ordspråk är nämligen ett tvärvetenskapligt forskningsfält i skärningspunkten mellan folkloristik, språkvetenskap och pedagogik.I föreliggande volym ingår elva bidrag som presenterades vid symposiet. Både geografiskt och tidsmässigt uppvisar artiklarna stor spännvidd: från Island i väster till Ryssland i öster, från medeltida samlingar till dagens ordspråkstravestier. En del av författarna anlägger språkliga perspektiv, andra betraktar ordspråken utifrån en genreteoretisk eller kulturhistorisk synvinkel, och ytterligare några fokuserar på insamlingen av ordspråk eller enskilda betydelsefulla samlingar. Tillsammans ger artiklarna en bild av mångfalden av angreppspunkter i dagens ordspråksforskning.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Boström, Rut, 1949-
(författare)
-
Anders Sparrmans brev till Carl von Linné : en kulturhistorisk och språklig undersökning med naturvetenskapliga inslag
- 2011
-
Bok (refereegranskat)abstract
- Anders Sparrman (1748–1820) är på många sätt en av Carl von Linnés mest fascinerande lärjungar. Han gjorde resor till Kina, Sydafrika och jorden runt på södra halvklotet, men till skillnad från flera av de andra resande lärjungarna återvände han därefter oskadd till hemlandet. Under sin tid i Sydafrika 1772–76 skrev han nio brev till Linné där han berättade om naturvetenskapliga upptäckter men också om sin egen situation som lärare och botanist. Både innehållet och brevspråket är ungdomligt livfullt och spontant och fyllt med intressanta detaljer. Liksom i hans år 1783 publicerade reseberättelse är han inte bara akademikern och naturforskaren utan också berättaren, som på ett verklighetstroget och fantasieggande sätt återger sina iakttagelser.Författaren vill ge dels en så rättvisande bild som möjligt av Anders Sparrmans liv och gärning, dels en inblick i det svenska brev- och samtalsspråk som användes i kretsarna kring Linné. 1700-talets skriftspråk var på denna tid ännu ”löst i kanterna” och rådet var att skriva som man talade. Upplänningen Anders Sparrmans brevspråk uppvisar därför också en del talspråkliga och dialektala inslag.Eftervärldens dom över Anders Sparrman har delvis varit hård. Uppenbarligen hade han svårt att finna sig tillrätta i de akademiska kretsarna och senare i livet hamnade han i onåd inom Vetenskapsakademien. Hans bidrag till naturvetenskapen är ändå otvivelaktigt av stort värde genom både upptäckter och skrifter. Mest framträdande är dock hans humanitära syn på naturen och mänskligheten, ett drag som präglade hela hans liv och som kommer till synes både i breven till Linné och i reseberättelsen.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
