| 1. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : Årsrapport för 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2019 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna och sjöfågel. Under 2019 producerade Forsmarks kärnkraftverk 25,3 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, det näst mest intensiva produktionsåret sedan starten 1981. För kylning av processen i kondensorerna kräver driften av kraftverkets tre reaktorer närmare 150 kubikmeter brackvatten per sekund. Kylvattnet som tas in i kärnkraftverket, värms då upp med cirka 11°C innan det pumpas ut till närrecipienten Biotestsjön. Under högsommaren den 27 juli var vattentemperaturen som högst i Biotestsjön med 29,6°C, därefter sjönk temperaturerna successivt i recipienten. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Mängderna storspigg i förlusterna var de största sedan undersökningarna inleddes, och uppgick till 19 miljoner individer under vårperioden och 59 miljoner under hösten. Omfattningarna av strömmingsyngel som fastnade i kylvattenintaget under hösten var stora och visade att rekryteringarna av strömming sannolikt var god i Forsmarksområdet under 2019. Antalet ålar som fastande i silstationerna var likt närmast föregående år litet, och nästintill samtliga individer var blankålar som sannolikt var på väg mot lekområdena i Sargassohavet. Tätheterna av fisk i Biotestsjön var likt föregående år höga, både under våren och på hösten. Biotestsjöns varma vatten attraherar stora mängder fisk att vandra in i området under våren för lek, främst varmvattenarterna mört, abborre och björkna. Kallvattenarter som öring och sik förekommer i väldigt liten omfattning i Biotestsjön. Tätheterna av årsyngel i Biotestsjön under augusti månad var relativt låga, förutom för mört. Det fångades däremot stora mängder abborryngel under oktober månad i samband med nätprovfisket, och samtliga individer var i god kondition och uppvisade snabb tillväxt under året. Vid undersökningarna i fjärrecipienten Forsmarks skärgård fångades stora mängder fisk i undersökningarna i augusti. För första gången sedan provfisket inleddes 2002 var fångsterna större i Forsmark jämfört med referensområdet i Finbofjärden. Fångsterna i Forsmark utgjordes till största del av små individer av mört och den negativa trenden för arten verkar därmed ha avstannat. En förklaring till de stora mängderna mört i Forsmark kan vara att de goda förhållandena de senaste åren, med varma vårar och somrar, bidragit till god rekrytering i området. En ökad utvandring av unga mörtar från Biotestsjön kan också bidragit till att mängden mört var stor i Forsmarks skärgård under 2019.Under 2019 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt tio arter i Forsmark och tolv arter i referensområdet Finbofjärden. På medeldjupa stationer i båda områdena var förekomsten av Östersjömussla störst. Amerikansk havsborstmask var fortsatt dominerande på djupare stationer i både Forsmark och referensområdet Finbofjärden. Märlkräftan (Leptocheirus pilosus) fanns återigen i höga tätheter på hårdbottnar i Biotestsjön jämfört med 2018 års provtagningar och bidrog till att tätheterna av bottenfauna på hårda bottnar var de högsta sedan undersökningarnas inleddes. Abundansen av nyazeeländsk tusensnäcka var likt föregående år låga över hela Forsmarksområdet. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel i Forsmarks skärgård finns i Biotestsjön och utanför intagskanalen i Asphällafjärden. Dessa områden tillsammans med utsläppsområdet utanför Biotestsjön förblir isfria under hela året och möjliggör att fåglar kan övervintra i kustområdet. Vigg var den vanligaste arten i området och uppehöll sig till stor del i Biotestsjön. Mellanskarven fanns i mindre omfattning jämfört med tidigare år och genomförde inga häckningar i Biotestsjön under 2019.
|
|
| 2. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2020
- 2021
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2020 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna och sjöfågel.Under 2020 producerade Forsmarks kärnkraftverk 22,7 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, vilket var en lägre nivå jämfört med närmast föregående år. Produktionssänkningen orsakades framförallt av långa revisionsperioder och bidrog periodvis till att mindre mängder kylvatten strömmade igenom kraftverket. Vattentemperaturerna i närrecipienten Biotestsjön var likt föregående år höga, och varierade under året från drygt 8°C under vintermånaderna till 29,8°C i mitten av augusti. Under högsommaren var temperaturen i Biotestsjön över 25°C i 52 dagar. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Totalt fastnade cirka 55 miljoner individer i silstationerna under provtagningsperioderna under 2020. Fiskförlusterna var i mindre omfattning jämfört med närmast föregående år och var sannolikt en följd av minskade kylvattenintag till kraftverket.Förlusterna dominerades av storspigg och omfattade cirka 19 miljoner individer under våren och 31 miljoner under hösten. Antalet ålar som fastnade i silstationen var de lägsta sedan undersökningarna inleddes och är sannolikt ett tecken på minskade tätheter av arten i Biotestsjön och fjärrecipienten Forsmarks skärgård. Samtliga ålar som fastnade i silstationen hanterades enligt framtagen metodik för att kunna återutsättas levande söderut i skärgården. Under provtagningarna påträffades en relativt stor mängd gös och efter analys kunde det konstateras att nästintill samtliga individer som fastnade i silstationen var två år gamla, och hade rekryterats under den varma våren och sommaren 2018.Tätheterna av fisk i Biotestsjön var de högsta sedan provfiskena inleddes på 1980-talet. Abborre och mört var de vanligaste arterna i nätprovfiskena och förekommer i mycket stora tätheter under både vår och höst. Under våren var lekaktiviteten stor i Biotestsjön och likt föregående år fanns tydliga tecken på att stora mängder fisk lockas till Biotestsjöns varma vatten. Förutom stora mängder lekmogen abborre och mört förekom höga tätheter av björkna under våren. Under höstens undersökningar påträffades extremt stora mängder yngel och småfisk i Biotestsjön, vilket visade att rekryteringen av fisk fungerade i anläggningen. Under de senaste åren har relativt stora mängder sutare påträffats i Biotestsjön, både vuxna individer och årsyngel. Till skillnad för nätprovfiskena i Forsmarks skärgård påträffas inga kallvattenarter i Biotestsjön, såsom strömming, nors, sik och tånglake. För varmvattenarter som abborre och mört visade resultaten att förhållandena i Biotestsjön var goda under 2020, då både tillväxt och kondition låg på goda nivåer.Vid nätprovfiskena i Forsmark fångades stora mängder mört, främst småväxta individer. Den negativa utvecklingen för mört har de senaste åren brutits och numera dominerar mört fångsterna i området. Storspigg förekom också relativt mycket i nätfiskena och tillsammans med andra undersökningar i området tyder på att arten ökar i omfattning i Forsmarks skärgård.Under 2020 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt elva arter i både Forsmark och referensområdet Finbofjärden. Artsammansättningen varierade mellan de två områdena. Den främmande brackvattenmusslan Mytilopsis leucophaeata påträffades för första gången i provtagningarna på mjukbotten i Forsmarksområdet. Samtliga stationer inom provtagningarna av hårdbottenfauna, förutom den starkt kylvattenpåverkade Biotestsjön, visade fler antal arter och totalt större antal individer per substrat jämfört med föregående år. Resultaten skulle delvis kunna förklaras av en ändring i provtagningsmetodiken under 2020. Att samma mönster inte kunde ses i Biotestsjön förklaras sannolikt av att tätheterna av de normalt dominerande arterna märlkräfta Leptocheirus pilosus och tångmärla (Gammarus sp.) återfanns i låga nivåer. De låga Sammanfattning förekomsterna av dessa arter under 2020 skulle kunna påverkats av två perioder av väldigt höga vattentemperaturer i Biotestsjön under juni och augusti.Totalt sett fanns det betydligt färre fåglar i hela inventeringsområdet under 2020 jämfört med genomsnittet för åren inventeringarna utförts. Mängden fågel i området var sannolikt orsakad av den milda vintern och upphov till isfria områden, och sjöfåglarna behövde inte uppsöka de isfria områdena som kärnkraftverkets drift vanligtvis skapar. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel i Forsmarks skärgård finns i Biotestsjön och utanför intagskanalen i Asphällafjärden. Vigg var den vanligaste arten i området men med kraftigt minskade förekomster jämfört med tidigare år. Mellanskarven har ökat i omfattning, men populationen har fluktuerat de senaste åren. De andra fem arterna; gräsand, knölsvan, häger, storskrake och knipa, förekom i ungefär samma omfattning som tidigare.
|
|
| 3. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Forsmarks kärnkraftverk är Sveriges största elproducent. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2021 med fokus för samhällena av fisk, bentisk fauna (bottenlevande djur) och sjöfågel. Under 2021 producerade Forsmarks kärnkraftverk 25,5 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, vilket var ett produktionsrekord av elektricitet sedan driften inleddes 1980. Den rekordstora produktionen kan härledas till de senaste åren moderniseringar och livstidsförlängande åtgärder i anläggningarna, vilket resultaterat i effekthöjningar i kraftverket. Produktionen under 2021 medförde att intag- och utsläpp av kylvatten var i stor omfattning under året. Utsläppsområdet för kylvatten, Biotestsjön, hade vattentemperaturer över 25ºC i 55 dagar under sommarperioden. På grund av revisionsarbeten på F1 under juli månad förekom inga extrema temperaturer över 29ºC i Biotestsjön, något som vanligtvis brukar förekomma under högsommaren. I utsläppsområdet för F3 däremot noterades vattentemperaturer över 30°C under totalt nio dygn och med högsta notering 31,1°C i mitten av juli. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Totalt fastnade cirka 57 miljoner individer i silstationerna under provtagningsperioderna under 2021. Omfattningarna av fiskförlusterna var i nivå med 2020. Likt föregående år var storspigg den dominerande arten i provtagningarna och omfattade cirka 80 % av förlusterna under året. Resultatet för storspigg speglar sannolikt artens stora förekomst i omgivande kust- och havsområden. Antalet ål som fastnade i silstationen var relativt litet och genom framtagen metodik kunde totalt tolv ålar tas hand om och återutsättas till havet levande. Under de senaste åren har varmvattenarterna mört, björkna och sutare blivit allt vanligare i silstationerna, sannolikt en effekt av de gynnsamma förhållandena i Biotestsjön för lek hos dessa arter. Undersökningarna i Biotestsjön under våren visade att tätheterna av fisk var de absolut största som någonsin förekommit. De arter som förekommer i störst omfattning var likt föregående år abborre, mört, björkna och sarv. Likt tidigare fanns tydliga tecken på att stora mängder fisk lockas till Biotestsjöns varma vatten för lek. Under senare år förefaller även tätheterna för gädda och sutare ha ökat i området. För ålen däremot är utvecklingen den motsatta och förekomsten av arten är i mycket små omfattningar jämfört med tidigare. Till skillnad från nätprovfiskena i Forsmarks skärgård påträffas inga kallvattenarter i Biotestsjön, såsom strömming, nors, sik och tånglake. För varmvattenarter som abborre och mört visade resultaten att förhållandena i Biotestsjön var goda under 2021, då både tillväxt och kondition låg på goda nivåer. Under hösten 2021 noterades äldre individer av abborre vid provfiskena i Biotestsjön; 15 % av undersökta abborrar var fyra år eller äldre. Tidigare år har nästintill samtliga abborrar varit tre år eller yngre. I Forsmarks skärgård visade undersökningarna att tätheterna av fisk var de största någonsin. För första gången sedan nätprovfiskena inleddes var fångsterna större i Forsmark jämfört med referensområdet i Finbofjärden på Åland. De stora förekomsterna av småväxta individer av mört och björkna i provfisket bidrog mest till de stora fångsterna och det finns tecken på spridningseffekter av dessa arter från Biotestsjön till omgivande Forsmarks skärgård. Under 2021 noterades en stor andel fiskar som sällan fångas vid provfiskena i Forsmark och samtliga var arter som gillar varmvatten. Gös fångades i relativt stor omfattning och ett fåtal individer registrerades av stäm, sutare och vimma, arter som likt mört tillhör familjen karpfiskar (Cyprinidae). Under 2021 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt femton arter i Forsmark och tretton arter i referensområdet Finbofjärden. Till skillnad från föregående år var tätheterna av bottenfauna på djupa bottnar lägre i referensområdet än i Forsmark. Nyckelarten vitmärla var inte längre en av de vanligaste arterna på djupa bottnar i Forsmark eller Finbofjärden. Samtliga stationer inom provtagningarna av hårdbottenfauna, utom Plymen, visade ett högre artantal jämfört med medelvärdet sedan undersökningarna inleddes år 2016. Sammanfattning Totalt antal individer per substrat var högre under 2021 jämfört med fjolårets provtagningar på stationerna i Biotestsjön och Asphällafjärden. De höga tätheterna av bottenfauna i Biotestsjön förklaras främst av de stora mängderna tångmärla som återigen registrerades på lokalen. Under året har de mest extrema förhållandena med vattentemperaturer upp emot 30ºC uteblivit och populationen av tångmärla har återhämtat sig till nivåer som innan den varma sommaren år 2020. Antalet fåglar i inventeringsområdet har ökat under 2021 efter 2020 års låga förekomster och därmed även brutit de senaste årens nedåtgående trend. Ökningen beror troligen på den kalla vintern 2020-2021 och att isen lade sig tidigt i december 2021. Detta har sannolikt lett till att sjöfåglarna behövt uppsöka de isfria områdena som uppkommer av kärnkraftverkets varma kylvattenutsläpp, och som skapar platser för rast och födosök. De enskilt viktigaste områdena för sjöfågel under 2021 i Forsmarks skärgård var Biotestsjön följt av Asphällafjärden utanför intagskanalen. Vigg var den vanligaste arten i området på nivå med tidigare år. Antalet mellanskarvar var lägre 2021 än 2020, men populationen har fluktuerat de senaste åren. Under 2021 var knipa den näst vanligaste fågelarten och under senaste åren har knölsvanen blivit allt vanligare i inventeringsområdet. De andra tre arterna inom undersökningarna; gräsand, häger och storskrake, förekom i ungefär samma omfattning som tidigare. Det finns en stor skillnad för vilka funktionella grupper som nyttjar de olika områdena i inventeringsområdet under året. Växt- och fiskätande sjöfåglar föredrar att vistas i Biotestsjön. Bottenfaunaätande fåglar är delade säsongsvis med en täthetstopp i Biotestsjön under hösten och i Asphällafjärden under vintern.
|
|
| 4. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Forsmarks kärnkraftverk är Sveriges största elproducent. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat i undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2022 med fokus på samhällena av fisk, bentisk fauna (bottenlevande djur) och sjöfågel. Under 2022 producerade Forsmarks kärnkraftverk 25,5 terawattimmar (TWh) el i sina anläggningar, vilket var samma som föregående års produktionsrekord av elektricitet. Den rekordstora produktionen kan härledas till de senaste åren moderniseringar och livstidsförlängande åtgärder i anläggningarna, vilket resultaterat i effekthöjningar i kraftverket. Den höga produktionen under 2022 medförde därmed en hög omsättning på kylvatten. Utsläppsområdet för kylvatten, Biotestsjön, hade vattentemperaturer över 25ºC i 29 dagar under sommarperioden. På grund av revisionsarbeten på F2 under juli månad förekom inga extrema temperaturer över 29ºC i Biotestsjön, något som vanligtvis brukar förekomma under högsommaren. I utsläppsområdet för F3 noterades vattentemperaturer över 30°C under endast ett dygn och med högsta notering 30,1°C i mitten av augusti. Förlusterna av fisk i silstationerna vid kylvattenintaget utgjordes som tidigare år av främst småväxta fiskarter och årsyngel. Totalt fastnade cirka 37,5 miljoner individer i silstationerna under provtagningsperioderna under 2022, närmare 20 miljoner färre jämfört med 57 miljoner individer som fastnade 2021. Det lägre antalet beror på att det fastnade färre årsyngel under hösten, som kan vara ett tecken på att det har varit sämre fiskreproduktion i närområdet under 2022, vilket också återspeglades i yngelundersökningarna i Forsmarksskärgård. Likt föregående år var storspigg den dominerande arten i provtagningarna och omfattade cirka 85 % av förlusterna under året. Resultatet för storspigg speglar sannolikt artens stora förekomst i omgivande kust- och havsområden. Antalet ålar som fastnade i silstationen var relativt litet. Till skillnad från tidigare år var förlusterna av ål högre under våren än på hösten, med fler småväxta individer. Genom framtagen metodik kunde totalt fem ålar tas hand om och återutsättas till havet levande. Under de senaste åren har varmvattenarterna mört, björkna och sutare blivit allt vanligare i silstationerna, sannolikt en effekt av de gynnsamma förhållandena i Biotestsjön för lek hos dessa arter. Undersökningarna i Biotestsjön under våren visade att tätheterna av fisk var de absolut största som någonsin observerats. De arter som förekommer i störst omfattning var likt föregående år mört, björkna, abborre och sarv. Likt tidigare fanns tydliga tecken på att stora mängder fisk lockas till Biotestsjöns varma vatten för lek. Förutom stora mängder lekmogen mört och abborre förekom höga tätheter av björkna under våren. Under senare år förefaller även tätheterna av gädda och sutare ha ökat i området. För ålen däremot är utvecklingen den motsatta och förekomsten av arten är låg i jämförelse med tidigare år. Till skillnad från nätprovfiskena i Forsmarks skärgård påträffas inga så kallade kallvattenarter i Biotestsjön, såsom strömming, nors, sik och tånglake. För varmvattenarter som mört och abborre visade resultaten att förhållandena i Biotestsjön var goda under 2022, då både tillväxt och kondition låg på goda nivåer. Under hösten 2022 noterades flera äldre individer av abborre vid provfiskena i Biotestsjön; 7 % av undersökta abborrar var fyra år eller äldre. Tidigare år har nästintill samtliga abborrar varit tre år eller yngre. I Forsmarks skärgård visade undersökningarna att tätheterna av fisk var höga om än något lägre jämfört med rekordfångsterna 2021. Fångsterna för de flesta arterna var något lägre än föregående år, men de mindre totala fångsterna var till stor del ett resultat av de förhållandevis låga antalet fångade mörtar i Forsmark. Förekomsten av mört i undersökningsområdet har under nästintill hela provfiskeperioden uppvisat en negativ utveckling, men har med de stora fångsterna under de senaste tre åren visat på en möjlig återhämtning. Det Sammanfattning låga antalet mörtar i årets provfisken i kombination med den förhållandevis låga förekomsten i silstationen skulle kunna tyda på en generell minskning av mört i Forsmarks skärgård. Ett fåtal individer registrerades av sutare och vimma, två karpfiskar (Cyprinidae) som vanligtvis inte förekommer i provfisket, men som de senaste åren blivit alltmer vanliga i fisket. Under 2022 års undersökningar av mjukbottenfauna registrerades totalt tio arter i Forsmark och femton arter i referensområdet Finbofjärden. Likt tidigare år var arttätheten högre i referensområdet än i Forsmark på både djupa och medeldjupa bottnar. Förekomsten av nyckelarten vitmärla var lägre än föregående år på samtliga stationer både i Finbofjärden och Forsmarks skärgård. Alla hårdbottenstationer frånsett Borgarna hade ett högre artantal än föregående år, men på alla stationer utom Plymen var individtätheten lägre. I Biotestsjön hade individtätheten mer än halverats jämfört med senaste året. Förändringen beror främst på den ovanligt låga förekomsten av tångmärla. Den låga förekomsten kan troligtvis kopplas till de stora mängderna röd pungräka som tillkommit på lokalen. Den röda pungräkan hittades för första gången under 2021 då en enda individ registrerades, medan under 2022 hittades nästan 280 individer per artificiellt substrat. Antalet sjöfåglar i inventeringsområdet var fortsatt hög under 2022. De höga förekomsterna kan förklaras med att antalet mellanskarv i undersökningsområdet dubblerades jämfört med 2021. Den största mängden mellanskarv observerades i Biotestsjön och likt tidigare år noterades misslyckade häckningsförsök. Biotestsjön är det enskilt viktigaste området för sjöfågel i Forsmarks skärgård följt av Asphällafjärden utanför intagskanalen. Utsläppet av varmt kylvatten från kärnkraftverket in i Biotestsjön ger bra förutsättningar till hög produktion av vegetation, bottenlevande djur och fisk samt en isfri yta under vintern. Detta ger gynnsamma förhållanden för sjöfågel under hela året men särskilt under häckningstiden och vinter. Antalet viggar i Forsmarks skärgård var lägre under 2022 jämfört med föregående år, trots detta var viggen tillsammans med mellanskarven de mest vanliga förekommande arterna. Förekomsterna av knölsvan var fortsatt hög i Forsmarks skärgård, trots att antalet var något lägre än föregående år. Det finns skillnader för vilka funktionella grupper som nyttjar de olika områdena i inventeringsområdet. Fisk- och växtätande fåglar föredrar Biotestsjön året om medan bottendjursätande fåglar visar skillnader säsongsvis med en täthetstopp i Biotestsjön under hösten och i Asphällafjärden under vintern.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Chacin, D. H., et al.
(författare)
-
Altered tropical seascapes influence patterns of fish assemblage and ecological functions in the Western Indian Ocean
- 2020
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2045-2322. ; 10:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The arrangement and composition of habitats within landscapes and fine-scale habitat characteristics influence community structure and ecological processes. These aspects can be altered by anthropogenic activities, thus influencing associated assemblages. Farming of macroalgae is a common practice in tropical settings and alters the natural composition of seascapes by introducing monoculture patches. The farmed macroalgae may also differ in palatability compared to naturally-occurring macroalgae, influencing herbivory. This study assessed how these farms may differ from natural macroalgal beds in terms of habitat heterogeneity, fish assemblages, and herbivory. We surveyed fish assemblages and deployed macroalgal assays within macroalgal beds, farms and at varying distances from these habitats near Mafia Island, Tanzania. Fish composition and herbivory differed between the habitats likely due to different macrophyte species richness, underlying hard substrate in natural macroalgal beds, and high abundance of browsers nearby the farms. Additionally, fish assemblage patterns and herbivory were not consistent across the seascapes and varied with distance from the focal habitats possibly due to the presence of other habitats. The results suggest alterations of seascapes by farming practices may have consequences on fish assemblages and the ecological functions performed, thus positioning of farms should be carefully considered in management and conservation plans.
|
|
| 7. |
- Eggertsen, Maria, et al.
(författare)
-
Contrasting distribution and foraging patterns of herbivorous and detritivorous fishes across multiple habitats in a tropical seascape
- 2019
-
Ingår i: Marine Biology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0025-3162 .- 1432-1793. ; 166:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding drivers behind patterns of functionally important groups of fishes is crucial for successful management and conservation of tropical seascapes. Herbivorous fishes are the most prominent consumers of marine primary production which can have profound effects on reef resilience. We explored environmental variables affecting distribution and foraging patterns of herbivorous and detritivorous fish assemblages (siganids, acanthurids and parrotfish) across distinct shallow-water habitats (coral reefs, macroalgae beds and seagrass meadows) during September-November 2016 at Mafia Island, Tanzania (8 degrees 00S, 39 degrees 41E). We performed underwater visual census to quantify fish assemblages, measured habitat features, deployed macroalgal assays and conducted inventories of grazing scars. Multi-dimensional scaling and mixed-effects linear models were used to evaluate differences in fish assemblages and environmental variables influencing abundance and foraging patterns of fishes. Fish communities of focal functional groups differed among habitats. Abundance of herbivores and detritivores as well as relative browsing and scraping was highest on coral reefs compared to macroalgae and seagrass meadows.Adult fish were more abundant on coral reefs while juveniles were abundant in macroalgal beds. Coral cover and crustose coralline algal cover had a positive effect on the abundance of fish in coral reef areas, while macroalgal cover had a negative effect. Contrastingly, in macroalgae habitats, macroalgal cover had a positive effect on the abundance of parrotfish. These results highlight the importance of considering connectivity between macroalgal beds and coral reefs through ontogenetic shifts in habitat use by primarily microphagous parrotfish and of incorporating a range of habitats within coastal management plans.
|
|
| 8. |
- Eggertsen, Maria, 1981-, et al.
(författare)
-
Coral-macroalgae interactions : herbivory and substrate type influence growth of the macroalgae Eucheuma denticulatum on a tropical reef
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Invasive macroalgae can alter coral reef habitats by causing phase shifts from coral to macroalgal domination with negative ecological effects and dramatic reductions in coral cover. In Tanzania, South East Asian haplotypes of the macroalgae Eucheuma denticulatum, documented to overgrow reef corals in other locations, have been introduced through seaweed farming practices. In this study we examine growth and holdfast development of introduced and native E. denticulatum on live and dead branches of Acropora sp. in the presence and absence of herbivores in Unguja Island, Zanzibar. Coral and macroalgae health were also estimated. Macroalgae did not attach to any live coral. Coral health was not impacted by the presence of E. denticulatum regardless of origin and gene expression analyses did not indicate any additional stress in corals. Necrotic tissue on the macroalgae in areas of direct contact indicated damage inflicted by the coral. The biomass of E. denticulatum did not differ between live or dead corals but was strongly influenced by herbivory. The study indicates that E. denticulatum may not pose a strong immediate threat to healthy acroporids in the WIO region but stresses the importance to keep corals healthy and maintaining viable populations of macroalgae feeding species.
|
|
| 9. |
- Eggertsen, Maria, et al.
(författare)
-
Coral-macroalgal interactions : Herbivory and substrate type influence growth of the macroalgae Eucheuma denticulatum (N.L. Burman) Collins & Hervey, 1917 on a tropical coral reef
- 2021
-
Ingår i: Journal of Experimental Marine Biology and Ecology. - : Elsevier BV. - 0022-0981 .- 1879-1697. ; 542
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduced macroalgae becoming invasive may alter ecological functions and habitats in recipient ecosystems. In the Western Indian Ocean (WIO), non-native strains of the native macroalgae Eucheuma denticulatum were introduced for farming practices and consequently spread into the surrounding seascape. We investigated potential effects of non-native and native strains of this macroalgae on a branching coral. We conducted a four-factor field experiment where we examined growth and holdfast development of introduced and native E. denticulatum on live and dead branches of Acropora sp. in the presence and absence of herbivores in Unguja Island, Zanzibar. Moreover, we estimated coral and macroalgae condition by visual examinations, gene expression analyses, and photosynthetic measurements. Macroalgae did not attach to any live coral and coral condition was not impacted by the presence of E. denticulatum, regardless of geographical origin. Instead, necrotic tissue on the macroalgae in areas of direct contact with corals indicated damage inflicted by the coral. The biomass of E. denticulatum did not differ between the replicates attached to live or dead corals in the experiment, yet biomass was strongly influenced by herbivory and replicates without protection from herbivores had a significantly lower biomass. In the absence of herbivory, introduced E. denticulatum had significantly higher growth rates than native algae based on wet weight measurements. These results contribute to an increased understanding of environmental effects by the farming of a non-native strain of algae on corals and stresses the importance to maintain viable populations of macroalgal feeding fishes in such areas.
|
|
| 10. |
- Franzén, Fredrik, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Oskarshamns kärnkraftverk : årsrapport för 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Oskarshamns kärnkraftsverks kylvattenpåverkan på recipientens vattentemperatur var under 2019 större igen jämfört med hur situationen varit sedan omläggningen till djupvattenkylning, och senare även nedläggning av reaktor 1 och 2. Orsaken till detta var att den återstående reaktorn, O3, med undantag för revisionen i september, gick med full effekt hela året. Under vårens, sommarens och höstens nätprovfisken med biologiska länkar i kraftverkets recipient Hamnefjärden var abborre den vanligaste arten i fångsten, med sarv som den näst mest förekommande. I augustifisket med nätlänkar i skärgården söder om Simpevarp var abborre vanligast, medan motsvarande fiske i två områden i Kvädöfjärden hade mört som den mest fångade arten. Abborre, björkna och mört var de tre vanligaste arterna i fisket med nätlänkar på samtliga tre lokaler. Den överlägset största andelen av de fångade abborrarna i samtliga nätprovfisken både i Simpevarp och Kvädöfjärden var ett år gamla. Fisket med kustöversiktsnät utanför Hamnefjärdens mynning under april och maj hade, likt tidigare år, strömming som den absolut vanligaste arten. Fångsterna av den invasiva arten svartmunnad smörbult minskade 2019 och var nu nere i nivå med när den först började observeras 2016. I vårens ryssjeprovfisken i Hamnefjärden var fångsten av ål något större igen 2019 efter historiskt låga fångster de fem föregående åren. Abborre var även i år den vanligaste fångsten med nästan en abborre per ryssja och dygn, vilket är det högsta värdet i tidsserien. Även i detta fiske var fångsterna av den invasiva arten svartmunnad smörbult betydligt lägre än året innan. Förekomsten av årsyngel av abborre var rekordlåg i Hamnefjärden. Längdtillväxt hos dessa konstaterades ha varit god. Mörtyngel fångades varken i Hamnefjärden eller i referensområdet Getbergsfjärden. Journalföringen av yrkesfisket norr om Simpevarp noterade de lägsta fångsterna av blankål sedan undersökningarnas start 1972. Dykinventeringar av algsamhällena på hårda bottnar uppvisade att tångens utbredning på de tre lokalerna i Simpevarp är fortsatt stor för området. Under 2019 års undersökningar av faunan på mjuka bottnar registrerades totalt 20 arter i Simpevarp och 17 arter i referensområdet Kvädöfjärden. Antalet arter på samtliga lokaler i de två aktuella undersökningsområden var högre 2019 än medelvärdet för hela tidsperioden 1962–2019. Blåmussla var den dominerande arten på grunda bottnar i de båda undersökta områdena. På de djupare bottnarna i Simpevarp var den rörbyggande havsborstmasken Pygospio elegans den vanligaste arten, och på samma djup i Kvädöfjärden förekom östersjömusslan i högst tätheter. Vitmärla påträffades återigen på grunda bottnar i Simpevarp efter att den inte registrerats vid 2018 års undersökningar. En ny art, större dammsnäcka, anträffades för första gången i Simpevarp sedan provtagningarnas början.
|
|
