| 1. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Förebyggande av arbetsskador inom lantbruket : "Säkert Bondförnuft" ur ett lantbrukarperspektiv
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Arbetsolycksfall är en stor kostnad och medför stora problem för såväl samhälle, företag och individer. En av de mest utsatta branscherna är lantbruket i Sverige, såväl i många andra delar av världen där sektorn har likartade problem. Finansiering via EU:s landsbygdsprogram gav möjligheter att jobba förebyggande i en stor landsomfattande satsning ”Säkert Bondförnuft” som administreras av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och som genomförts i samarbete med Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI) samt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) . På uppdrag av LRF har en utvärdering av satsningen Säkert Bondförnuft gjorts avseende det första verksamhetsåret 2010. I uppdraget ingick att särskilt utvärdera lantbrukarnas perspektiv vad gäller de två huvudaktiviteterna a) Kursen Tre träffar till Säkert Bondförnuft och b) Individuellt gårdsbesök. Utvärderingen genomfördes i form av telefonintervjuer med lantbrukare som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviter samt en kontrollgrupp som inte deltagit. Resultaten visade bl a att de tillfrågade lantbrukarna var i mycket hög omfattning nöjda med sitt deltagande i Säkert Bondförnufts aktiviteter. Resultaten indikerade att något fler kursdeltagarna var nöjda i relation till de som haft ett Individuellt gårdsbesök. Vidare framkom att lantbrukare som haft gårdsbesök i mycket hög grad (>90%) vidtagit åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på sin gård. även de som deltagit i kursen Tre träffartill Säkert Bondförnuft har genomfört många åtgärder. Kontrollgruppen rapporterade att knappt 20 % gjort arbetsmiljöförbättringar. Det framgick också av intervjusvaren att sex av tio lantbrukare upplevde att arbetsmiljö och säkerhet blev viktigare efter att man deltagit i Säkert Bondförnufts olika aktiviteter. En stor andel av lantbrukarna upplevde att man efter deltagandet i Säkert Bondförnufts aktiviteter fått tillräckliga kunskaper för att de själva eller tillsammans med andra på gården skulle kunna fortsätta bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete och/eller andra arbetsmiljöförbättrande åtgärder. I de fall då man inte upplevde att man hade tillräckliga kunskaper efterlyste man mer rådgivning på gårdsnivå, ytterligare arbetsmiljöutbildning, bättre rådgivningsmaterial samt praktisk träning av färdigheter t ex gällande användning av motorsåg, fyrhjulingar, djurhantering samt stresshantering. Lantbrukarna som intervjuades fick även svara på korta frågor kring deras attityder till risker och säkerhetsfrågor i lantbruket. Kontrollgruppen fick samma frågor som de som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviteter. De allra flesta är överens om att investeringar i säkerhet lönar sig – något mer övertygade var de som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviteter. På frågan om det ingår i lantbrukaryrket att utsätta sig för risker fanns en stor spridning bland de olika grupperna. Att få säkerheten regelbundet kontrollerad på gården var kursdeltagarna mycket övertygade om, även de som haft gårdsbesök tyckte detta var viktigt. De som deltog i Landjas undersökning (före Säkert Bondförnufts uppstart) hade inte alls samma inställning till detta. Att man tummar på säkerheten ibland var en något vanligare uppfattning i kontrollgruppen och att man var mer medveten om riskerna för olycksfall jämfört med andra lantbrukare var en klart vanligare uppfattning bland dem som haft Individuellt gårdsbesök än de som deltagit i kursen. Slutligen var de som deltagit i kursen Tre träffar till Säkert Bondförnuft mer övertygade om vikten av att ha en krisplan jämfört med andra lantbrukares uppfattning. Detta var en ettårig uppföljning av satsningen Säkert Bondförnuft och det är viktigt att göra förnyade uppföljningar, dels av samma lantbrukare, för att se om det blir långsiktiga effekter av insatserna och dels följa upp nya grupper av lantbrukare som deltagare som tagit del av aktiviteter som genomförts 2011 och 2012. Detta är en unik satsning som det är synnerligen viktigt att fortsätta utvärdera. Resultaten tyder på att satsningen Säkert Bondförnuft är en viktig satsning som bör fortsätta efter utgång av nuvarande verksamhetsperiod 2013.
|
|
| 2. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Förebyggande av arbetsskador inom lantbruket : utbildning av handledare inom "Säkert Bondförnuft"
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De många arbetsolycksfallen inom lantbruket är ett stort problem för sektorn, med svåra konsekvenser för drabbade individer och företag, men medför också stora kostnader för samhället. Regeringens satsning på att förebygga olycksfall inom lantbruket genom medel från EU:s landsbygdsprogram under en 5-årsperiod var en unik företeelse – aldrig förr har det funnits möjlighet att göra en så stor och samlad insats mot lantbrukets olycksfall. Uppdraget från Regeringen innebar att Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fick huvudansvaret för utbildningen av handledare och att Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI) fick i uppdrag att stödja utbildningen. Utbildningen skulle planeras och genomföras i samråd med Lantbrukarnas riksförbund (LRF). En projektgrupp för satsningen tillsattes med representanter från LRF, JTI och SLU för att planera och genomföra satsningen som fick namnet ”Säkert Bondförnuft” – för att betona att stor del av lösningen ligger i lantbrukarens eget huvud gällande attityder och kunskaper. En omfattande process genomfördes för att utveckla såväl konceptet för utbildningen av handledare och för att finna rätt upplägg av hur handledningen skulle genomföras i mötet med lantbrukarna, deras familjer och anställda. Det koncept som utarbetades för arbetsmiljöhandledning resulterade i tre former av aktiviteter: a) kursen ”Tre Träffar till Säkert Bondförnuft”, b) Individuellt gårdsbesök av handledare samt c) Gårdsvandringar (större allmän informationsaktivitet). Utbildningen av handledarna baserades på metoden och pedagogiken Framtidsverkstad, vilken identifierades som ett lämpligt sätt att utveckla deltagarens egna förmågor och kreativitet för att vidare skapa former för att förmedla kunskaper till lantbrukare. Närmare 150 handelare utbildades i den första fasen under fem kursomgångar som vardera bestod av tre kurstillfällen. Vid varje kurstillfälle fick deltagarna besvara enkla kursvärderingar, vars resultat användes för fortsatt kursutveckling. Deltagare med grundläggande behörighet för högskolestudier hade också möjlighet att med vissa kompletteringar bli godkända på en poänggivande SLU-kurs i arbetsmiljöhandledning inom jordbruket.
|
|
| 3. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Lantbrukarperspektiv på "Säkert Bondförnuft" : Uppföljning av en nationell satsning för att förebygga personskador i lantbruket
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Arbetsolycksfall är en stor kostnad och medför stora problem för såväl samhälle, företag som individer. En av de mest utsatta branscherna är lantbruket i Sverige, men också i många andra delar av världen där sektorn har likartade problem. Finansiering via EU:s landsbygdsprogram gav möjligheter att jobba förebyggande i en stor landsomfattande satsning "Säkert Bondförnuft" som administrerades av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och som genomförts i samarbete med Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI) samt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) . I studien ingick att särskilt belysa lantbrukarnas perspektiv på inställningen till arbetsmiljöfrågor och om de vidtagit arbetsmiljöförbättringar inom sitt företag efter att ha deltagit i någon av de två huvudaktiviteterna 2012: a) Kursen "Tre träffar till Säkert Bondförnuft" eller b) Individuellt gårdsbesök, samt en kontrollgrupp som inte deltagit i någon av dessa aktiviteter. En särskild uppföljning gjordes också av en grupp lantbrukare som deltog i aktiviteter 2010 avseende deras arbetsmiljöarbete 2012. Projektet genomfördes i form av strukturerade frågor via telefonintervjuer med lantbrukare som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviteter. Resultaten från 2012 aktiviteter visade bl. a. att de tillfrågade lantbrukarna i hög grad vidtagit åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på sin gård. Det framgick också av intervjusvaren att sex-sju av tio lantbrukare upplevde att arbetsmiljö och säkerhet blev viktigare efter att man deltagit i Säkert Bondförnufts olika aktiviteter. En stor andel av lantbrukarna upplevde att man efter deltagandet i Säkert Bondförnufts aktiviteter fått tillräckliga kunskaper för att de själva eller tillsammans med andra på gården skulle kunna fortsätta bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete och/eller andra arbetsmiljöförbättrande åtgärder. I de fall då man inte upplevde att man hade tillräckliga kunskaper efterlyste man mer rådgivning på gårdsnivå, ytterligare arbetsmiljöutbildning och bättre rådgivningsmaterial. Lantbrukarna som intervjuades fick även svara på korta frågor kring deras attityder till risker och säkerhetsfrågor i lantbruket. Kontrollgruppen fick samma frågor som de som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviteter. De allra flesta är överens om att investeringar i säkerhet lönar sig – något mer övertygade var de som deltagit i Säkert Bondförnufts aktiviteter. En betydande andel av de medverkande lantbrukarna i uppföljningen från 2010, visade att många av dem fortsatte med arbetsmiljöinsatser även två år efter att ha deltagit i Säkert Bondförnuft aktiviteter, vilket indikerar att det kan finnas en långvarig effekt av en rådgivningsinsats av detta slag.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Lundqvist, Peter, et al.
(författare)
-
Säker barnmiljö i lantbruket : utmaningar och åtgärdsstrategier
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lantbrukare har en arbetsmiljö som förknippas med många skade- och hälsorisker. Gården är inte bara en arbetsplats, det är också en hemmiljö för hela lantbrukarfamiljen, inte minst barnen. Livet på landet innehåller många spännande möjligheter för barn och ungdomar, men det finns också många farliga platser och situationer då de kan skadas. Varje år skadas barn i lantbruksmiljön, ibland med dödlig utgång – detta ska inte behöva ske om det finns fungerande barntillsyn för de mindre barnen och säkra miljöer att vistas i. Denna skrift har sitt fokus på erfarenheter, idéer och möjligheter att skapa en trygg utemiljö för barn i en gårdsmiljö. Framställningen är medvetet något ”provocerande” – för att väcka tankar och diskussioner kring hur vi ska agera för att skapa en säker uppväxtmiljö för barn och ungdomar som bor på ett lantbruk.
|
|
| 6. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Barn och ungdomars säkra arbete (BUSA) : råd för medverkan i arbetet på häst-, gris- och mjölkgården
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lantbruket är på många sätt unikt - inte minst då det inte bara är en arbetsplats utan även hem- och uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Barn och ungdomar på landsbygden börjar hjälpa till i lantbruksarbetet från tidig ålder. Föreliggande projekt avsåg att utarbeta råd och riktlinjer för barn och ungdomars medverkan i lantbruksarbete. Dessa råd skulle anpassas till gällande svensk arbetsmiljölagstiftning och baseras på lämpliga arbetsuppgifter i relation till barn och ungdomars ålder, fysiska och psykiska mognad osv. En referensgrupp inrättades och ett internationellt samarbete etablerades med the National Children’s Center for Rural and Agricultural Health and Safety i USA som utvecklat rekommendationer för barns medverkan i lantbruksarbete. Projektet inleddes med en enkätundersökning gällande barns medverkan i lantbruksarbete och eventuella olycksfallsrisker. Studien visade att av de familjer som hade barn i åldrarna 7–18 var det nära 87 % av dessa där barnen deltog i lantbruksarbetet. Resultaten från enkätstudien redovisades och diskuterades i referensgruppen och med enkäten som underlag togs beslut om att utarbeta rekommendationer för barn & ungdomar med tyngdpunkt på gårdar med djurproduktion. Barn och ungdomars säkra arbete (BUSA) är det gemensamma koncept som rekommendationerna följer och i denna skrift förmedlas råd till lantbrukarfamiljerna gällande barn och ungdomars medverkan i arbetet på hästgården, grisgården och mjölkgården. Materialet är avsett att vara till inspirerande underlag för diskussioner och beslut om, hur och när barn och ungdomar ska medverka i gårdens sysslor med djurskötsel
|
|
| 7. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Evaluating The Swedish Approach to Motivating Improved Work Safety Conditions on Farms: Insights from Fear Appeals and the Extended Parallel Processing Model
- 2018
-
Ingår i: Journal of Agromedicine. - 1059-924X .- 1545-0813. ; 23, s. 355-373
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Farm work safety intervention programs based on educating and informing have been criticized for not demonstrably improving work safety. We argue that these criticisms are misplaced and that the problem with educating and informing lies not necessarily in the tool, but rather in its implementation. We arrive at this conclusion by systematically investigating eight of the largest farm work safety interventions in Sweden. In particular, we describe how they use fear and other emotional appeals in their communications in an attempt to motivate improved work safety. We then analyze their implementation using the extended parallel processing model (EPPM). We show that, although threat of injury and death is used in the majority of these interventions to motivate individuals, the threat is inconsistent with the behaviors targeted. Other shortcomings and implications for implementing wide-scale farm work safety interventions are discussed.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Alwall Svennefelt, Catharina, et al.
(författare)
-
Hur skapas attraktiva och hälsosamma arbetsplatser inom äggproduktionen?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Föreliggande projekt har haft som övergripande målsättning att verksamma inom svensk äggproduktion, oavsett ålder, kön och kroppskonstitution skall klara sitt arbete med bibehållande av god hälsa och skall känna arbetet som utvecklande och positivt. Övergripande syfte har varit att visa vad som krävs av respektive produktionssystem gällande teknik, miljöfaktorer, arbetsledning och individuell medarbetare för att den övergripande målsättningen skall kunna uppnås. Efter samråd med företrädare för branschen och arbetsmarknadens parter inriktades projektet på en studie av samtliga verksamma på värphönsföretag med minst 5000 värphöns. Företagsstorleken valdes med målsättningen att få med en stor andel företag, där man hade både aktiva företagare och anställda. Med utgångspunkt från resultaten från enkätstudierna genomfördes kompletterande fältstudier för att stärka viktiga delar i studien. Undersökningen visar att variationen är stor gällande antalet anställda, där något företag hade 30 anställda medan flertalet företag endast hade ett fåtal eller inga anställda alls. Den åldersmässiga fördelningen visade att producenter och anställda var ungefär lika gamla (47 år), yngre än den genomsnittlige svenske lantbrukaren. Resultaten visade bl a att mindre än en tredjedel av äggproducenterna var anslutna till företagshälsovård. Närmre 20% av dem hade drabbats av arbetsrelaterade hälsobesvär eller olycksfall under det senaste året, motsvarande siffra bland de anställda var drygt 30%. Producentrelaterade problem var att man inte fick tillräckligt med sömn och vila (28%), att kraven i arbetet påverkade hem- och familjeliv på ett negativt sätt (38%) och att det var svårt att sätta gränser mellan arbete och privatliv (69%). Däremot rapporterades att man i hög grad upplevde att man hade stöd från erfarna kollegor eller någon annan person. Såväl producenter som anställda rapporterade besvär i skuldror/axlar och ryggens nedre del. Producenterna utförde också arbetsmoment som leder till ökade besvär, framförallt i knän. Besvär i rörelseorganen var framför allt påtagliga för dem som samlade in fellagda ägg i flervåningssystem, satte in höns, utförde daglig utgödsling i oinredda burar, utgödsling vid omgångsslut i ekologiskt och flervåningssystem. En hög andel upplevde besvär i samband med utslaktning. För en del innebar besvären att man inte kunnat utföra det dagliga arbetet. Ungefär 70% av producenterna tillämpade systematiskt miljöarbete i verksamheten. Det var äggproducenterna själva som i huvudsak ansvarade för att fel och brister åtgärdades i verk-samheten, följt av att både producent och anställd tillsammans delade på ansvaret. Knappt hälften angav att de hade ett skyddsombud i verksamheten. Handlingsplan för olika kris-situationer saknades hos de flesta producenter. Övervägande delen av producenterna samlade sin personal var 14 :e dag för att informera om verksamheten. Knappt 20 % rapporterade att de gjorde det varje vecka. Flertalet anställda upplevde att de var nöjda med den information som gavs på arbetsplatsen. Omkring två tredjedelar av de anställda rapporterade att de kände sig delaktiga och fick god inblick vid genomgång av verksamhetens produktionsresultat. Nästan samtliga anställda rapporterade att man hade möjligheter till kontakter med arbets-kamrater under arbetsdagen. Detsamma gällde även om att komma bra överens med arbets-kamrater och överordnad. Majoriteten upplevde också att man får gehör för sina idéer från sina arbetskamrater och att arbetskamraterna sätter värde på det egna arbetet. Något färre upplevde att de fick gehör för sina idéer från sin närmsta chef/överordnad. Endast ett fåtal menade att det fanns en utvecklingsplanering för arbetslaget. Värphönsproducenterna arbetade för arbetsrotation, lika så gällande pauser och raster vid fysiskt ansträngande arbete för personalen. Dock visade det sig att det endast i liten utsträckning förekom organiserad flextid. En satsning på flextid kan vara en framgångsrik faktor för att öka attraktionen för att arbeta i företag med värphönsproduktion. Rollen som företagare är ett de viktigaste problemen i värphönsproducenternas arbetssituation. Att ha strikta rutiner för avstämning av produktionsresultat, målsättning och handlingsplan för verksamheten och att göra dessa väl kända för de anställda är viktigt. Många producenter arbetar målmedvetet för detta. De flesta producenterna verkade överlag nöjda med sina medarbetare. Producenterna hade också behov av att kompetensutveckla sig själva, speciellt inom ledarskap och ekonomi. Flertalet producenter, oavsett system, ansåg att inhysningssystemet bidrar till att man har en bra översikt i stallet t ex då det gäller djurtillsyn, utfodring etc. Svaren varierade dock mer när det gällde tillgängligheten att nå allting i stallet. Här visade det sig att de producenter som arbetade i flervåningssystem var något mindre nöjda. De flesta producenter använde skydds-utrustning i det dagliga arbetet. Det mest förekommande hjälpmedlet för insamling av fellagda ägg i frigående system, var att nyttja en korg. De flesta som arbetade med höns i flervåningssystem använde en käpp som hjälpmedel för att t ex dra till sig ägg eller döda höns. Flertalet av de producenter som arbetade med frigående höns, upplevde att de var tvungna att böja sig när de samlade in ägg, vilket kunde leda till besvär i rörelseorganen. En del producenter uppgav att insättning av höns i stallet kunde upplevas som fysiskt/psykiskt ansträngande. De angav t ex att arbetsmomentet bidrog till tunga lyft och mycket bärande, ensidiga arbetsställningar med besvär i rygg och axlar. Arbetsmomentet innebar även stort arbetskraftbehov. Foderhantering skedde i huvudsak helt mekaniserat med undantag för ekologiskt system som i något större utsträckning delvis gjorde detta manuellt. En del producenter tyckte att påfyllning av sandbad var både fysiskt och psykiskt mödosamt. I frigående golvsystem var det relativt vanligt att den dagliga utgödslingen hanterades helt mekaniserat. I ekologiskt system gjorde man det ofta både mekaniserat och manuella moment. Några producenter med frigående system tyckte att arbetet med den dagliga utgödslingen var tungt, dammigt och tidskrävande. På frågan om hanteringen av utgödsling vid omgångsslut upplevdes som fysiskt/psykiskt ansträngande svarade majoriteten av de som arbetade i ekologiskt system och flervåningssytem att så var fallet. Något färre rapporterade detta från frigående golvssystem. Majoriteten producenter med frigående höns upplevde att uppsamling/utplockning av djur till slakt var besvärande, detta t ex gav irritation i luftvägarna och det var mycket klättrande på inredningen, stressigt och dammigt. I flervåningssystem upplevde man även att det är fysiskt/psykiskt påfrestande eftersom djuren jagas, skräms och blir rädda. I system med inredda burar upplevdes arbetet som monotomt, slitsamt för armar, händer och knä. Stress och damm var också mer påtagligt i detta system. Olika former av hjälpmedel användes för att underlätta sysslorna vid ägghantering i packrummet. Denna studie ger starkt stöd för att man bör tänka på arbetsmiljön redan i planeringsstadiet, t ex vid en ny- eller ombyggnation, inte minst för att underlätta arbetsställningar och arbetsrörelser och därmed minska risken för belastningsskador. Till exempel skall utrustning vara placerad på ett sådant sätt att den lätt går att kontrollera och hantera. Dagligt skötselarbete, rengöringsarbete och insättning respektive utslaktning av höns, skall inte behöva innebära arbetsställningar som leder till arbete över axelhöjd eller arbete som innebär att huka sig eller klättra på inredningen. Några system som t.ex. flervåningssystemet och inredda burar, svarade för många inrapporterade hälsobesvär. Insamling av ägg, utslaktning och rengöring är tunga arbeten och många duktiga äggproducenter och anställda riskerar att behöva sluta i förtid på grund av förslitningsskador. Ett nära utvecklingsarbete vore önskvärt där utvecklare av inhysningssystem vid företag, djurmiljö- och arbetsmiljöforskare tillsammans kunde utveckla system som vore optimala både ur djurmiljö-, arbetsmiljö- och ekonomisynpunkt. Systematiskt arbetsmiljöarbete, management och arbetsorganisation samt teknikutveckling är några åtgärder som värphönsproduktionen bör sätta under lupp. Undersökningen bör följas upp med praktisk information och utbildningsinsatser
|
|
| 10. |
|
|
