| 1. |
- Aleksandrova, Krasimira, et al.
(författare)
-
Physical activity, mediating factors and risk of colon cancer : insights into adiposity and circulating biomarkers from the EPIC cohort
- 2017
-
Ingår i: International Journal of Epidemiology. - : Oxford University Press. - 0300-5771 .- 1464-3685. ; 46:6, s. 1823-1835
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is convincing evidence that high physical activity lowers the risk of colon cancer; however, the underlying biological mechanisms remain largely unknown. We aimed to determine the extent to which body fatness and biomarkers of various biologically plausible pathways account for the association between physical activity and colon cancer. We conducted a nested case-control study in a cohort of 519 978 men and women aged 25 to 70 years followed from 1992 to 2003. A total of 713 incident colon cancer cases were matched, using risk-set sampling, to 713 controls on age, sex, study centre, fasting status and hormonal therapy use. The amount of total physical activity during the past year was expressed in metabolic equivalent of task [MET]-h/week. Anthropometric measurements and blood samples were collected at study baseline. High physical activity was associated with a lower risk of colon cancer: relative risk a parts per thousand91 MET-h/week vs < 91 MET-h/week = 0.75 [95% confidence interval (CI): 0.57 to 0.96]. In mediation analyses, this association was accounted for by waist circumference: proportion explained effect (PEE) = 17%; CI: 4% to 52%; and the biomarkers soluble leptin receptor (sOB-R): PEE = 15%; 95% CI: 1% to 50% and 5-hydroxyvitamin D (25[OH]D): PEE = 30%; 95% CI: 12% to 88%. In combination, these factors explained 45% (95% CI: 20% to 125%) of the association. Beyond waist circumference, sOB-R and 25[OH]D additionally explained 10% (95% CI: 1%; 56%) and 23% (95% CI: 6%; 111%) of the association, respectively. Promoting physical activity, particularly outdoors, and maintaining metabolic health and adequate vitamin D levels could represent a promising strategy for colon cancer prevention.
|
|
| 2. |
- Ankarberg, Emma, et al.
(författare)
-
Levels of flame retardants in fish from the Baltic Sea, Sweden
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD) are commonly used brominated flame retardants (BFRs) in products such as computers, furniture, carpets and other materials. PBDEs and HBCD are incorporated into the matrix without chemical binding. Since they are not bound to the polymer product, they have the potential to leak and escape into the environment (Hutzinger et al. 1976; Hutzinger and Thoma 1987). Due to their chemical properties, lipophilicity and persistence, these substances have been detected in several biological matrices. The toxic effects are not yet fully understood, but for example, neurodevelopmental as well as thyroid hormone alterations has been reported (for review see Darnerud 2003). For risk assessment purposes, the Swedish National Food Administration has during the last years conducted surveys on levels of selected persistent organic pollutants (POPs) in fish from the Baltic region. These studies have included the “traditional” POPs, such as PCBs, PCDD/DFs, and pesticides, as well as polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD). The aim with the present survey is to obtain relevant BFR data for the ongoing evaluation of levels and trends of these contaminants in fish, as a base for human risk assessment.
|
|
| 3. |
- Ankarberg, Emma, et al.
(författare)
-
Regionala skillnader i intag av persistenta organiska miljögifter hos förstföderskor i Uppsala, Göteborg och Lycksele
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Bergkvist, Charlotte, et al.
(författare)
-
Exposure to dioxin-like pollutants via different food commodities in Swedish children and young adults.
- 2008
-
Ingår i: Food and Chemical Toxicology. - : Elsevier BV. - 0278-6915 .- 1873-6351. ; 46:11, s. 3360-3367
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The dietary intake of polychlorinated dibenzo-p-dioxins (PCDDs), dibenzofurans (PCDFs) and biphenyls (PCBs) in terms of toxic equivalents (TEQs) was investigated in Swedish children and young adults. Exposure was estimated from concentration data of six groups of individual food commodities (meat, fish, dairy products, egg, edible fats and other foodstuff) combined with food intake data from a 7-day record book obtained from 670 individuals aged 1-24 years. The results showed that Swedish boys and girls, up to the age of ten, had a median TEQ intake that exceeded the tolerable daily intake (TDI) of 2 pg TEQ/kg body weight. Children exceeding the TDI varied from almost all individuals among the youngest children to about 20% among young men and women. Dairy and fish products were the main sources of exposure for the average child, accounting for 59% of the total TEQ intake. The individuals most highly exposed were, on the other hand, characterized by a high consumption of fish. Since children constitute a vulnerable group, results obtained from the present study show that it is essential to perform age specific dietary intake assessments of pollutants and more carefully consider sensitive and/or highly exposed groups in the population in the risk management processes.
|
|
