| 1. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(författare)
-
Strukturerade risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar rörande misstanke om våld mot barn
- 2019
-
Ingår i: Barnrättsdagarna.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om en ny typ av risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar. Intervjuerna lyfter fram barns röster om våldsupplevelser genom strukturerade frågor. Intervjuerna kan användas med barn från fem till sjutton års ålder och prövas nu i barnavårdsutredningar med stöd av Socialstyrelsen. Barn är ofta kapabla att lämna relevant information om sina upplevelser av våld och relationerna i sin familj. Att intervjua barn om våldserfarenheter ställer stora krav på intervjueraren, då det kan väcka traumatiska minnen, vara skambelagt att tala om och barn kan vara motvilliga till eller rädda för att avslöja familjeförhållanden. För att denna information skall komma fram i en intervjusituation är det avgörande på vilket sätt barn tillfrågas och med vilka frågor. Internationell forskning visar att riskbedömningar i barnavårdsärenden blir mera tillförlitliga om man använder strukturerade metoder. Existerande metoder tar dock inte hänsyn till barns perspektiv på händelser och relationer. Vårt barnperspektiv handlar om barns upplevelse av otrygghet och rädsla i relation till föräldrar, utvecklingsrelaterade risker, traumatisering och barns eget agerande i akuta vålds- och farosituationer. Avsaknaden av strukturerade frågor till barn om dessa riskfaktorer innebär att man i utredningar kan gå miste om ett viktigt underlag i en riskbedömning. De intervjuer som har utvecklats inom ramen för iRiSk-projektet (insatser och Risk-/Skyddsintervjuer med våldsutsatta barn) använder fokuserade frågor som uppmuntrar barn att berätta hur de upplevt våldshändelser och hur de har reagerad på situationen i familjen. Intervjuerna har utvecklats med stöd av Socialstyrelsen och prövats med barn (från fem till 17 års ålder) och deras föräldrar. I våra studier prövar vi om information som barn själva lämnar om sin situation kan användas som underlag i riskbedömningar och därmed bidra till att öka barnskyddet (BK artikel 12). Även barnets rätt till en uppväxt fri från våld från föräldrars sida är ett mål som risk-/skyddsintervjuerna vill bidra till att nå (BK artikel 19). Projektet syftar också till att lyfta fram ett fokus på barns psykiska hälsa och rätt till rehabilitering när barnet utreds inom socialtjänsten (artikel 39). Risk-/skyddsintervjuerna prövas för närvarande för att utvärdera användbarheten och den prediktiva validiteten.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(författare)
-
Utveckling av bedömningsmetoder för barn som utsatts för våld i sin familj - Rapport från en fortsättningsstudie
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare studier i iRiSk-projektet har utvecklat och prövat metoder för insamling av uppgifter som behövs för bedömning av hur stor risk barn som varit utsatta för våld i sin familj löper att utsättas för förnyat och/eller förgrovat våld av vuxna som har omvårdnadsansvar för barnet. I dessa studier framkom att det inom socialtjänsten fanns skäl att göra risk-/skyddsbedömningar i cirka 10 procent av alla nya ärenden. Det aktuella iRiSK-projektet har undersökt i vilken grad den tidigare utvecklade metoden för risk-/skyddsintervju och bedömning är praktiskt användbar inom individ-och familjeomsorgen, vilket är första steget i den vetenskapliga process vars nästa steg är att pröva metodens sensitivitet och specificitet. Projektet har också lagt grunden för en prediktionsstudie, vilket det finns ett stort behov av när det gäller barnavårdsärenden, och som hittills inte studerats i en svensk kontext. Syftet med föreliggande projekt var att pröva användbar- och genomförbarheten av iRiSk-intervjuerna inom ramen för barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld i sin familj, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar, ur barns, föräldrarnas och handläggares perspektiv. Vidare syftade projektet till att utveckla den befintliga iRiSk-intervjun med föräldrar så att den riktar sig till såväl våldsutövande som våldsutsatta föräldrar och i en pilotstudie pröva hur den fungerar i den sociala barnavårdens kontext. Datainsamlingen har pågått under sju månader (perioden 1 maj till 31 december) 2017. När pilotprojektet inleddes var planen att teckna avtal med 6-7 enheter inom socialtjänstens individ och familjeomsorg (IFO) där varje enhet förväntades kunna göra 5 till 10 intervjuer under projektperioden. På grund av ändrade förutsättningar i de verksamheter som forskargruppen haft en längre kontakt med samt att vissa av verksamheterna behövt en längre period att komma igång med intervjuerna än planerat kom det i praktiken att bli två enheter som deltog i prövningen av intervjun. Vid dessa verksamheter har ca 25 intervjuer genomförts under perioden, varav ett mindre antal blivit tillgängliga för forskarna. Datainsamlingen innebär att det i skrivande stund finns 19 iRiSk barnintervjuer tillgängliga för fördjupade studier genom samtalsanalys. Under projekttiden har en anpassad version av intervjuguiden utarbetats, som ska kunna användas även med våldsutövande föräldrar. Denna anpassade version har prövats i en pilotstudie vid en verksamhet, i intervjuer med föräldrar som misstänks utöva våld eller där det är konstaterat att de utövat våld. För att utveckla stödet till handläggarna i bedömningen av i vilka ärenden det är lämpligt att använda intervjun med fokus på våldsutövande föräldrar har det strukturerade frågeformulär för fördjupad kartläggning som ingår i metoden reviderats så att de också innehåller frågor om eget våldsutövande. 10 handläggare har intervjuats i grupp för att undersöka hur de ser på metodens användbarhet och i vilken grad de bedömer att den strukturerade intervjun är genomförbar i praktiken. Slutsatserna från projektet är att så långt ser risk-/skyddsintervjuerna ut att fungera väl också i den sociala barnavårdens sammanhang. De intervjuade handläggarna är överlag positiva till metoden och tycker att den är möjlig att använda med barn och föräldrar och att den genererar meningsfull information till barnavårdsutredningen. De har kommit med en rad konkreta förbättringsförslag som tas tillvara vid revidering av materialet. En digital version av materialet är önskvärt då det skulle medge en större flexibilitet i förhållande till olika typer av ärenden, och enkelt avhjälpa en del av de svårigheter som handläggarna beskriver i det praktiska genomförandet av risk-/skyddsintervjuer. Utbildningen av dem som ska använda intervjun behöver utvecklas på flera olika punkter, både i förhållande till det som intervjuade handläggare framför och det som framkommer i samtalsanalysen av de inspelade barnintervjuerna. Den metodkonsultation som erbjudits verksamheter har visat sig vara viktig för att stödja användningen av intervjuerna och formerna för metodkonsultation bör utvecklas. På sikt bör även en utbildnings- och genomförandemanual för risk-/skyddsintervjuerna utvecklas, som tydliggör vilka förkunskaper, vilken utbildning, metodkonsultation och handledning samt organisatorisk förankring som krävs för att intervjuerna ska kunna användas på bästa sätt. Tidigare rapporter från projektet har presenterat resultat av samtalsanalyser av ljudinspelade risk/skyddsintervjuerna med barn. De har beskrivit hur barn hanterar ledande inslag i frågor, hur barns initiativ tas emot av intervjuaren och hur barns ljudinspelade svar är relaterade till vad handläggare skriftligen nedtecknar. Rapporterna har också i bred bemärkelse rapporterat hur barns beskrivningar av svåra upplevelser giltiggörs i intervjusammanhanget. Analysen i denna rapport utgår från ett utökat material (19 intervjuer med barn) och undersöker sammanhanget för intervjuares giltiggörande av barns upplevelser. Valet att titta närmre på giltiggörande och då specifikt kommunikation av förståelse grundar sig bland annat i nya upptäckter i forskningen om vikten av att intervjuer med våldsutsatta barn sker på ett stödjande sätt. Analysen visar att stödjande kan behövas utifrån tidigare upplevelser, att intervjun är påfrestande (tids- och minnesmässigt) och att intervjufrågor kan upplevas ifrågasättande av barn. Intervjuare behöver vara förberedda på dessa svårigheter och ha strategier för att stödja barn, till exempel genom att uttrycka förståelse för barnets känslor. Barn ger oftare uttryck för intervjuupplevelser icke-verbalt och i dessa fall tycks icke-verbala resurser utgöra lämpliga stödjande resurser. Intervjuarens hävdande av emotionell förståelse av tidigare upplevelser leder i denna studie till utvecklade svar. På grund av det relativt lilla material som ingår i studien behöver detta mönster studeras i större skala. I stort sett verkar iRiSk-intervjuerna ge utrymme för ett stödjande förhållningssätt. I handledningen av intervjuare är det dock viktigt att intervjuare får reflektera över olika möjliga bemötanden av barns motstånd i intervjusituationen. När det gäller en utvecklade intervjun för våldsutövande föräldrar pekar kunskapsläget kring risk/skyddsbedömningar som utgår från barns utsatthet och behov på betydelsen av att den intervjuguide med fokus på våldsutövande föräldrar som nu utarbetats fortsatt utvecklas och prövas, i dialog med verksamheter som möter våldsutövande föräldrar. Mot bakgrund av det faktum att forskning om riskbedömning för partnervåld framförallt har fokuserat våldsutövande män, och att det typfall av föräldrar som utövar partnervåld som socialtjänsten kommer i kontakt med är våldsutövande pappor – som har utövat våld mot barnens mamma - har utvecklingsarbetet med intervjun i detta första steg fokuserat den typiska situationen med pappor som utövar våld mot sin partner/barnets mamma och/eller sina barn. Litteraturgenomgången visar att statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar (konsensusbaserade) för bedömning av partnervåld i några fördelar jämfört med ostrukturerade bedömningar. Statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar används inte i barnavårdsärenden i Sverige. Inga specifika intervjuguider som är utvecklade för en pappa som utövar både partnervåld och barnmisshandel har hittats i litteraturgenomgången. Att intervjua en förälder som misstänks ha utsatt sitt barn och/eller barnets andra förälder för våld är ofta en svår uppgift. Strukturerade risk-bedömningsinstrument som bygger på information också från den föräldern som står för (det grövsta) våldet bör vara ett sätt att öka stringensen i dessa beslut, men sådana instrument finns idag inte tillgängliga, vare sig i Sverige eller internationellt. En strukturerad intervju med en misstänkt förövare av partnervåld/barnmisshandel kan troligen utgöra ett viktigt komplement i riskbedömning och beslut om riskhantering (stöd och behandling) i barnavårdsärenden. En riskbedömning blir troligen mera tillförlitlig om även förövaren intervjuas i en barnavårdsutredning. Om pappor ignoreras i utredningarna, riskerar man att mammorna belastas för att inte kunna skydda sina barn från pappor som utövar våld. En strukturerad intervju kan dessutom vara första steget till att en pappa tar emot erbjudande om att förändra sitt våldsbeteende.
|
|
| 4. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(författare)
-
Förekomst, bedömning och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) av patienter som utsatts för våld i familjen
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- För att uppskatta förekomsten av familjevåld bland patienter inom BUP tillfrågades patienter rutinmässigt under en tre-årsperiod om de hade bevittnat våld (indirekt utsatta) eller varit direkt utsatta för våld av sina föräldrar (barnmisshandel). Självskattningsformulär om våld i familjen (LITE; PVS) och psykisk ohälsa (SDQ) administrerades av behandlare med 9- till 17-åriga patienter och deras föräldrar vid nybesöket. Bakgrundsuppgifter och diagnos inhämtades från journaler. Samstämmigheten mellan barn och förälder om förekomsten av våld mellan vuxna var god (77 %). Hälften av de 578 tillfrågade barnen rapporterade att de varit utsatt för våld i hemmet (våld mellan föräldrar 14 %, direkt utsatt för våld 14 %, dubbelt utsatta 22 %). En majoritet av patienterna hade utsatts för våld vid upprepade tillfällen. Jämfört med patienterna som inte utsatts för familjevåld hade de utsatta patienterna också oftare utsatts för våld utanför familjen (40 % vs. 55 %). Patienter som utsatts för endast en typ av våld skiljde sig inte från patienter som inte rapporterade erfarenheter av våld i familjen vad gällde diagnoser eller självskattade symtom på psykisk ohälsa. Patienterna som var utsatta för både direkt och indirekt familjevåld (dubbelt utsatta) hade däremot fler självskattade symtom generellt, fler beteendeproblem och oftare PTSD-diagnos än både de icke våldsutsatta och de som enbart utsatts en typ av familjevåld. Dubbelt utsatta skattade också våldsupplevelserna mera negativt. En strukturerad risk-/skyddsintervju utvecklades inom projektet för att underlätta bedömningen av patientens utsatthet och om hen var tillräckligt skyddad för att erhålla psykoterapi. Svaren visade att flertalet patienter utsatts för allvarligt våld både psykiskt och fysiskt, men att detta i allmänhet låg flera år tillbaka i tiden och att patienten numera hade liten eller ingen kontakt med den förövande föräldern och var nöjd med det. Patienter eller föräldrar som rapporterade utsatthet för minst två våldshändelser (CTS-2) och där barnet hade allvarliga traumasymtom (enligt DSM IV-kriterierna för PTSD) erbjöds delta i behandlingsstudien. Patienter i åldern fem till 17 år slumpades till traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) eller sedvanlig behandling (SeB). TF-KBT utfördes av behandlare som lärts upp och godkänts av metodens grundare. Utfall av behandlingen bedömdes av oberoende bedömare före behandlingsstart (N = 93), efter sex månader (N = 78) och ett år efter behandlingsstart (N = 63). Primära utfallsmått var traumasymtom (självskattade och bedömda med strukturerad symtomdiagnostik av oberoende bedömare). Sekundära utfallsmått var symtom på ångest, depression och beteendestörningar. Såväl TF-KBT som SeB hade goda effekter på traumasymptom och det förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna över tid. Patienterna hade också höga nivåer av annan psykiatrisk problematik som depression, beteendeproblem och andra ångestsymtom, och även på dessa symtom hade behandlingarna effekt. Betydelsen av att studien är gjord på en mottagning där personalen har hög kompetens och stor erfarenhet av traumabehandling diskuteras. Slutsatser •Patienter inom BUP som varit utsatta både för barnmisshandel och bevittnat våld mellan de vuxna är en stark riskgrupp som ofta också varit utsatta för våld utanför familjen. Dessa patienter skiljer sig från övriga patienter genom att ha flera självskattade symtom och oftare uppfylla diagnoskriterierna för PTSD, trots att våldet ofta ligger några år tillbaka i tiden. •Studien visar på vikten av att rutinmässigt fråga om familjevåld vid nybesöket inom BUP. Upptäckt av våldsutsatthet är en förutsättning för att kunna skydda barn mot fortsatt våld och väga in betydelsen av dessa livshändelser i den differentialdiagnostiska bedömningen. •TF-KBT är en effektiv metod som kan användas för barn inom BUP med traumasymtom.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- de Haan, Anke, et al.
(författare)
-
Efficacy and moderators of efficacy of cognitive behavioural therapies with a trauma focus in children and adolescents: an individual participant data meta-analysis of randomised trials
- 2024
-
Ingår i: The Lancet Child and Adolescent Health. - 2352-4642. ; 8:1, s. 28-39
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Existing clinical trials of cognitive behavioural therapies with a trauma focus (CBTs-TF) are underpowered to examine key variables that might moderate treatment effects. We aimed to determine the efficacy of CBTs-TF for young people, relative to passive and active control conditions, and elucidate putative individual-level and treatment-level moderators. Methods: This was an individual participant data meta-analysis of published and unpublished randomised studies in young people aged 6−18 years exposed to trauma. We included studies identified by the latest UK National Institute of Health and Care Excellence guidelines (completed on Jan 29, 2018) and updated their search. The search strategy included database searches restricted to publications between Jan 1, 2018, and Nov 12, 2019; grey literature search of trial registries ClinicalTrials.gov and ISRCTN; preprint archives PsyArXiv and bioRxiv; and use of social media and emails to key authors to identify any unpublished datasets. The primary outcome was post-traumatic stress symptoms after treatment (<1 month after the final session). Predominantly, one-stage random-effects models were fitted. This study is registered with PROSPERO, CRD42019151954. Findings: We identified 38 studies; 25 studies provided individual participant data, comprising 1686 young people (mean age 13·65 years [SD 3·01]), with 802 receiving CBTs-TF and 884 a control condition. The risk-of-bias assessment indicated five studies as low risk and 20 studies with some concerns. Participants who received CBTs-TF had lower mean post-traumatic stress symptoms after treatment than those who received the control conditions, after adjusting for post-traumatic stress symptoms before treatment (b=−13·17, 95% CI −17·84 to −8·50, p<0·001, τ2=103·72). Moderation analysis indicated that this effect of CBTs-TF on post-traumatic stress symptoms post-treatment increased by 0·15 units (b=−0·15, 95% CI −0·29 to −0·01, p=0·041, τ2=0·03) for each unit increase in pre-treatment post-traumatic stress symptoms. Interpretation: This is the first individual participant data meta-analysis of young people exposed to trauma. Our findings support CBTs-TF as the first-line treatment, irrespective of age, gender, trauma characteristics, or carer involvement in treatment, with particular benefits for those with higher initial distress. Funding: Swiss National Science Foundation.
|
|
| 7. |
- Eriksson, Maria, et al.
(författare)
-
Barn som upplever våld
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SKR:s kvinnofridssatsning har tagit fram en skrift om hur socialtjänsten kan stödja barn som upplever våld, och bedöma omsorgsförmåga hos våldsutövande och våldsutsatta föräldrar. Skriften innehåller: -en översikt om forskningen på området -en praktisk del om vad socialtjänsten kan göra – från att upptäcka våld till att ge insatser efter behov -exempel från kommuner
|
|
| 8. |
- Eriksson, Maria, 1969-, et al.
(författare)
-
Barn som upplever våld : Att stödja barn och bedöma föräldrars omsorgsförmåga
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att uppleva våld mot en omsorgsperson kan likställas med psykisk misshandel. När den ena föräldern utsätter den andra för våld vet de flesta barn vad som pågår, och många har både hört och sett våldet och dess konsekvenser. Oftast handlar det om pappas våld mot mamma. Socialtjänsten har en viktig roll att upptäcka och stödja barn som upplever våld, och att bedöma omsorgsförmåga hos våldsutsatta och våldsutövande föräldrar. Den här skriften vänder sig till socialtjänstens handläggare och behandlare som möter barn och föräldrar i det dagliga arbetet. Den vänder sig också till chefer och beslutsfattare som ansvarar för att skapa förutsättningar för ett kunskapsbaserat arbete i socialtjänsten. Skriften innehåller en kunskapsöversikt och en praktisk del om vad socialtjänsten kan göra – från att upptäcka våldet, till att erbjuda insatser efter behov.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Eriksson, Maria, 1969, et al.
(författare)
-
Införandeår för risk-/skyddsintervju vid våld i familjen
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2019 har dessa intervjuer införts i ordinarie socialtjänst under handledning från forskarteamet bakom modellen, genom ett så kallat införandeår finansierat av Socialstyrelsen. Införandeåret är en fortsättning av tidigare satsningar med särskilt fokus på att höja riskbedömningarnas kvalitet, särskilt inom den sociala barnavården. Syftet med föreliggande projekt var att pröva att införa iRiSk-intervjuerna inom ramen för ordinarie arbete i socialtjänsten, inom barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar. I syftet ingick att samla erfarenheter av införandet av betydelse för det fortsatta arbetet med att introducera iRiSk risk och skyddsintervjuer i ordinarie socialtjänst.
|
|
