| 1. |
- Ehrich, Dorothee, et al.
(författare)
-
Documenting lemming population change in the Arctic : Can we detect trends?
- 2020
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 49:3, s. 786-800
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Lemmings are a key component of tundra food webs and changes in their dynamics can affect the whole ecosystem. We present a comprehensive overview of lemming monitoring and research activities, and assess recent trends in lemming abundance across the circumpolar Arctic. Since 2000, lemmings have been monitored at 49 sites of which 38 are still active. The sites were not evenly distributed with notably Russia and high Arctic Canada underrepresented. Abundance was monitored at all sites, but methods and levels of precision varied greatly. Other important attributes such as health, genetic diversity and potential drivers of population change, were often not monitored. There was no evidence that lemming populations were decreasing in general, although a negative trend was detected for low arctic populations sympatric with voles. To keep the pace of arctic change, we recommend maintaining long-term programmes while harmonizing methods, improving spatial coverage and integrating an ecosystem perspective.
|
|
| 2. |
- Elmhagen, Bodil, et al.
(författare)
-
Homage to Hersteinsson and Macdonald : climate warming and resource subsidies cause red fox range expansion and Arctic fox decline
- 2017
-
Ingår i: Polar Research. - : Norwegian Polar Institute. - 0800-0395 .- 1751-8369. ; 36:suppl. 1
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Climate change can have a marked effect on the distribution and abundance of some species, as well as their interspecific interactions. In 1992, before ecological effects of anthropogenic climate change had developed into a topical research field, Hersteinsson and Macdonald published a seminal paper hypothesizing that the northern distribution limit of the red fox (Vulpes vulpes) is determined by food availability and ultimately climate, while the southern distribution limit of the Arctic fox (Vulpes lagopus) is determined by interspecific competition with the larger red fox. This hypothesis has inspired extensive research in several parts of the circumpolar distribution range of the Arctic fox. Over the past 25 years, it was shown that red foxes can exclude Arctic foxes from dens, space and food resources, and that red foxes kill and sometimes consume Arctic foxes. When the red fox increases to ecologically effective densities, it can cause Arctic fox decline, extirpation and range contraction, while conservation actions involving red fox culling can lead to Arctic fox recovery. Red fox advance in productive tundra, concurrent with Arctic fox retreat from this habitat, support the original hypothesis that climate warming will alter the geographical ranges of the species. However, recent studies show that anthropogenic subsidies also drive red fox advance, allowing red fox establishment north of its climate-imposed distribution limit. We conclude that synergies between anthropogenic subsidies and climate warming will speed up Arctic ecosystem change, allowing mobile species to establish and thrive in human-provided refugia, with potential spill-over effects in surrounding ecosystems.
|
|
| 3. |
- Elmhagen, Bodil, et al.
(författare)
-
Åtgärdsprogram för fjällräv, 2017–2021 : (Vulpes lagopus)
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fjällräven är klassificerad som starkt hotad i Sverige och akut hotad i Norge. På 1800-talet var det en vanligt förekommande art, men till följd av intensivt jakttryck reducerades populationen kraftigt i slutet av 1800-talet. Fjällräven fridlystes 1928 i Sverige och 1930 i Norge. Trots skydd har populationen inte återhämtat sig. Detta beror på ett flertal samverkande faktorer, framförallt låg populationsstorlek, ökad konkurrens från rödrävar som expanderar in i fjällvärlden, samt uteblivna eller mer oregelbundna lämmeltoppar som leder till födobrist. Dessutom har inavel och inavelsdepression med ökad dödlighet och minskad reproduktion dokumenterats i vissa delbestånd. Sjukdomar och parasiter utgör ett ytterligare hot mot de små delpopulationernas fortlevnad. Störningar från mänskliga aktiviteter kan utgöra ytterligare bidragande faktorer.År 2015 fanns omkring 240 reproducerande vuxna fjällrävar i Sverige och Norge, vilket utgör ett mått på beståndets minimala storlek. Inom EU är fjällräven en prioriterad art enligt habitatdirektivet, i Sverige är fjällräven fridlyst enligt artskyddsförordningen, och i Norge är fjällräven skyddad med ”fjällrävförskriften” enligt naturmangfoldloven.Åtgärder för att rädda fjällräven genomfördes i Sverige och Finland under 1998–2002 genom EU-Life Nature projektet SEFALO. Projektet fortsatte i en andra fas, SEFALO+ (2003–2008) som även involverade Norge. Båda projekten inkluderade åtgärder som stödutfodring, rödrävsjakt och inventeringar. I Norge startade flera åtgärder 2004 på uppdrag av Miljødirektoratet (tidigare Direktoratet for naturforvaltning). Sedan dess har en kombination av åtgärder genomförts i olika delbestånd: avel och utsättning av valpar, stödutfodring, samt kontroll av rödrävsbestånden. Avelsprojekt för fjällräv startade 2005 och de första valparna sattes ut 2006. Inom EU-Interregprojektet Felles Fjellrev (2010–2013) genomfördes utvidgade åtgärder i Jämtlands län samt Nord- och Sør-Trøndelag, med riktade åtgärder i mindre fjällområden mellan de fyra större delbestånden av fjällräv.För att fjällrävsstammen ska återuppnå en gynnsam bevarandestatus bör bevarandeåtgärderna fortsätta inom ramen för det svensk-norska åtgärdsprogrammet. Den långsiktiga visionen är att skapa en stabil och livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus utan behov av ytterligare åtgärder. Det är emellertid långt tills denna vision uppnås och i detta program definieras konkreta målsättningar på lång (2035) och kort (2021) sikt. I detta program föreslås fortsatt genomförande av centrala åtgärder i form av stödutfodring och rödrävskontroll. Dessutom ska orsakerna till rödrävens ökade förekomst på fjället hanteras genom åtgärder mot de faktorer som gynnar expansionen. Avel och utsättning från det norska avelsprojektet, alternativt translokering av rävar mellan delpopulationerna, föreslås som åtgärd för att förstärka små populationer, etablera fjällrävar i mellanområden samt minska graden av inavel. Populationernas hälsostatus bör övervakas och vid ett utbrott ska behandling sättas in. Riktade informationskampanjer ska utformas för att minska konflikt och störning med människan.De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverket och Miljødirektoratet för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 15, 1 miljoner kronor respektive 47,6 miljoner kronor under programmets giltighetsperiod 2017–2021.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Lagerholm, Vendela K., et al.
(författare)
-
Run to the hills : gene flow among mountain areas leads to low genetic differentiation in the Norwegian lemming
- 2017
-
Ingår i: Biological Journal of the Linnean Society. - : Oxford University Press (OUP). - 0024-4066 .- 1095-8312. ; 121:1, s. 1-14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The endemic Norwegian lemming (Lemmus lemmus) is an icon for cyclic species, famous since the Middle Ages for its enormous population outbreaks and mass movements. Although the drivers behind this cyclicity have been intensively investigated, virtually nothing is known about the extent to which long-distance dispersal during population peaks actually lead to gene flow among mountain tundra areas. In this article, we use nine microsatellite markers to address this question and analyse range-wide genetic diversity and differentiation between Fennoscandian sub-regions. The results revealed a high genetic variation with a surprisingly weak population structure, comparable to that of much larger mammals. The differentiation was mainly characterized as a genetic cline across the species' entire distribution, and results from spatial autocorrelation analyses suggested that gene flow occurs with sufficiently high frequency to create a genetic patch size of 100 km. Further, we found that for the equivalent distances, the southern sub-regions were genetically more similar to each other than those in the north, which indicates that the prolonged periods of interrupted lemming cyclicity recorded in the northern parts of Fennoscandia have led to increased isolation and population differentiation. In summary, we propose that mass movements during peak years act as pulses of gene flow between mountain tundra areas, and that these help to maintain genetic variation and counteract differentiation over vast geographic distances.
|
|
