| 1. |
- Bogatic, Wirginia, 1969-
(författare)
-
Stanna eller återvända : Flyktingskap, återvändande och kvarstannande bland polska kvinnliga överlevande från koncentrationslägret Ravensbrück 1945-1946
- 2006
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avhandlingen handlar om beslutsprocessen i fråga om återvändande till sitt hemland eller kvarstannande i flyktingskap, hos de överlevande polska kvinnliga koncentrationslägerfångar som räddades till Sverige 1945 med räddningsaktionen De vita bussarna. Räddningsaktionens namn till trots, lämnade kvinnorna koncentrationslägret Ravensbrück ombord på ett tåg. Den bygger på tretton djupintervjuer med de överlevande kvinnorna med målsättning att få ett svar på frågan varför vissa av dem efter krigets slut stannade kvar i Sverige, medan andra återvände till Polen. Intervjuerna genomfördes både med dem som stannade kvar och dem som återvände. Analysen utgår ifrån Svante Lundbergs analytiska modell kring flyktingskap med begreppen Bakgrund, Ram och Mening samt från det teoretiska begreppet sociologisk generation vid analysen av kvinnornas beslutsprocess. Innehållet i begreppet Bakgrund kan förenklat beskrivas som det ”bagage” som flyktingarna har med sig från sitt hemland, som de känner väl och längtar efter. På samma sätt kan innehållet i begreppet Ram definieras som allt nytt och okänt flyktingarna möter vid ankomsten till det nya landet. I båda begreppen ingår även flyktingarnas position i den rådande klasstrukturen samt möjligheter och erbjudanden om hur deras liv kan gestaltas i framtiden. Det har konstaterats att upplevelsen av traumatiserande, våldsamma och känslosamma händelser (significant historical experiences) såsom krig eller ockupation leder ofta till att en sociologisk generation uppstår. Vid analysen av både de kvarstannande och återvändande kvinnornas, som står i centrum för den här avhandlingen, uppväxt- och levnadsförhållanden framgår det att de har genomlevt ett antal signifikanta historiska erfarenheter: andra världskriget, ockupationen, förlusten av nära och kära, Warszawaupproret, fängelser, misshandel och koncentrationsläger, vilka sammanlagt (markerar förändringar i deras liv och som) även resulterade i att kvinnorna blev en del av en sociologisk generation. Världen som de kände den upphörde att existera. Därefter följde migration, flyktingskap och frågan om återvändandet till Polen eller kvarstannandet i Sverige. I kapitlet ”Bakgrund” har visats att den dominerade historieskrivningen i Polen under mellankrigstiden, som var en del av det polska kollektiva minnet, var den idealiserade och romantiskt-patriotiska synen med vilken resultat av förfädernas handlingar betraktades. Under sin tidiga uppväxt formades kvinnorna av föräldrarnas och mor- och farföräldrars berättelser om tiden då Polen som självständig stat inte fanns, om motståndet mot delningsmakterna, när fäder blev inkallade till den ryska eller preussiska armén och fick slåss mot sina ”bröder”, och om tiden då polska legioner bildades och därefter den polska staten. Utanför familjen utsattes de för den andra republikens medvetet nationalistiska politik som syftade till att skapa en stark polsk identitet. De var även åskådare till det polska samhällets radikalisering och nationalismens uppgång, samtidigt som de matades med den dominerande, romantiserade bilden av den återuppståndna polska staten, vilken förmedlades till dem genom familjen, skolan och det omgivande samhället med målsättning att skapa en gemensam identitet. Den förändrings- och utvecklingsprocess de genomgick som enskilda individer, delade de med andra som befann sig i samma situation, och processen resulterade i en känsla av grupptillhörighet, gemensamma värderingar, tolkningar och ideal, vilka låg som bakgrund för deras reaktioner på senare traumatiska erfarenheter. Sex av tretton av de intervjuade kvinnorna fattade ett medvetet beslut om att delta i motståndskampen mot ockupanten, tre gav sitt passiva stöd till kämparna i Warszawaupproret och betalade senare för det med att bli fångar i koncentrationsläger. I kapitlet ”Ram” har det visats på ett samband mellan transporterna för återvändande som startade på hösten 1945 och de svenska myndigheters önskan om handelsavtal med Polen samt Warszawaregeringens starka vil-ja att bli erkänd som den enda legitima polska regeringen. Samtidigt har det framkommit att kvinnorna kände en osäkerhet i fråga om återvändan-de både pga. de förändringar som höll på att inträffa i Polen i fråga om gränser och politisk orientering, och kvinnornas möjligheter till en okänd och kanske trygg och lugn framtid i Sverige. På flyktingförläggningarna började kvinnorna fundera huruvida de kunde stanna och vad det skulle innebära i fråga om arbete och boende. De erbjöds främst anställningar som hembiträden, lantarbetare eller inom industrin - inte alltid de yrken som kvinnorna hade drömt om före kriget eller önskat arbeta inom. För flertalet av dem innebar det ”abandonment of expectations”, då yrken/utbildningar som de hade med sig från hemlandet inte var möjliga att utöva/få användning för i mottagarlandet. Kvinnorna upptäckte också skillnader mellan det svenska och polska samhället, men de blev även uppmärksammade på förändringar som skedde i det polska samhället medan de hade varit borta. Olika grupper försökte påverka dem till att antingen stanna (som en möjlig protest mot det sovjetiska inflytandet i Polen och bevis på den polska Londonregeringens inflytande) eller återvända (för att Landet behövde dem). Den svenska regeringen underrättades om den polska Warszawaregeringens missnöje med Storbritanniens beslut att inte sända tillbaka de polska trupperna till Polen. De uppmärksammades även på att Warszawaregeringen inte accepterade omröstningen som genomfördes bland polska soldater i fråga om huruvida de ville återvända till Polen eller stanna i exil. Men de svenska myndigheterna insåg också den potential som fanns inom gruppen som en möjlig arbetskraft för att fylla den stora efterfrågan på arbeterskor som fanns vid den tiden. Därmed beslutade de också att inte skicka någon mot sin vilja och därmed öppnade sig en möjlighet för kvinnorna att stanna. Istället fick kvinnorna presentera sina individuella skäl till varför de ville stanna kvar i Sverige i ett brev till Svenska Utlänninsgkommissionen (SUK), som utredde frågan och efteråt meddelade beslutet. Inför brevskrivningen kände många repatriandi osäkerhet om uppgifterna i breven skulle föras vidare till den polska legationen, som representerade Warszawaregeringen och i förlängningen leda till problem för familjen/släkten i Polen. Ett flertal trotsade rädslan och uttalade oro för att återvända pga. den nya regeringen och faran för förföljelser. När de fick tillstånd att stanna kvar förvandlades repatriandi på en formell, politiskt–strukturell nivå från flyktingar i exil till nya medborgare/arbetstagare i Sverige och myndigheterna förväntade sig inte längre att de skulle återvända. Svante Lundberg definierar begreppet Mening som flyktingarnas avsikt att återvända till sitt hemland som medvetna subjekt. Under tiden flyktingarna väntar på att återvända till sitt hemland strävar de efter att förvärva kunskaper som kan vara till nytta för dem och hemlandet. De lever i diaspora och ägnar sin tid åt att försöka påverka hemlandets makthavare och politik på avstånd genom att anordna demonstrationer, studiecirklar m.m. för att uppmärksamma mottagarlandet på förhållanden i hemlandet och få dem att agera. Undersökningsperioden för den här avhandlingen omfattar nio måna-der under vilka de polska överlevande kvinnliga fångar från koncentra-tionslägret Ravensbrück fick fatta beslut om huruvida de skulle återvända till hemlandet Polen eller stanna kvar i mottagarlandet Sverige. Fokus ligger på kvinnornas egna berättelser och förklaringar. Kvarstannarna framhäver delvis innehållet i begreppet Ram som en kontext i vilken beslutet fattades, nämligen möjligheten att få anställning och möjligheten att få ett bättre liv i Sverige. De pekar också på bristerna i det som kvalificeras som Bakgrund, nämligen att ingen familj fanns kvar i hemlandet eller familjens uppmuntran att stanna i exil, samt den nya Polens förändringar. Det nya landet verkade inte så skrämmande. Kvinnorna lärde sig svenska genom sitt arbete, hade få kontakter med myndigheter, bildade familj och/eller engagerade sig i kulturell/idrottslig verksamhet. Återvändarna inser att kvarstannande i exil erbjöd dem möjligheter till ett tryggt liv (Ram), men de uppger i första hand att anledningen till deras återvändande var deras längtan till Landet som behövde dem. Först senare konstaterar de att även familjens brev hade inflytande på deras beslut (Bakgrund). De följde utvecklingen i Polen och i Europa men trots den osäkerhet som fanns ville de återvända. Kvinnorna vittnar om att de inte visste hur situationen i Polen skulle utvecklas och det dröjde innan de förstod vad som hände samt antyder om vilka konsekvenserna var av deras beslut. I sina levnadsberättelser placerar kvinnorna, i synnerhet återvändarna, sig själva i ett större sammanhang, i den polska nationens strävande för en fri polsk stat. De uppvisar likheter som kan hänföras till innebörden i generationsbegreppet och ger uttryck för ett generationsmedvetande. Dessa är mer framträdande i gruppen återvändarna som fortsatte den romantiskt-patriotiska traditionen efter kriget i större utsträckning än gruppen kvarstannarna. Kvinnorna pekar på att de i barndomen uppfostrades i patriotisk anda, både inom familjen och i skolan samt samhället i övrigt. Den polska mellankrigsstatens projekt och konnotationer av en stark moralisk förpliktelse gentemot familj och faderslandet uppvisas i kvinnornas egna liv. Andra världskrigets utbrott utgör en markering (significant historical experiences) då deras världsbild förändrades. Kriget och ockupation fick
|
|
| 2. |
- Lundberg, Oskar Erik, 1980-
(författare)
-
Vibrations induced by surface roughness in nonlinear rolling contacts
- 2014
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- For efficient transportation in either trains, busses or passenger cars, rolling elements such as wheels, tyres, bearings and transmission elements are fundamental. The energy efficiency and the generation of noise and vibrations in rolling contacts depend on the surface roughness of contacting bodies. In order to optimize the surfaces of rolling elements, prediction of its impact on the dynamic response from rolling excitation is required. A computationally efficient method to include surface roughness in the modelling of rolling contacts is presented. More specifically, nonlinear effects on the contact force due to the threedimensional shape and roughness of the contacting surfaces are introduced in a moving point force formulation. As a consequence of the point force approximation follows the assumption that any dynamic wave motion within the contact area is negligible.The rolling contact force is nonlinear due to a varying relative displacement between contacting bodies and is therefore referred to as state-dependent. A study case for the state-dependent method consisting of a steel ball rolling on a steel beam showed good agreement between numerical predictions and measured beam vibrations. Furthermore, an application to the wheel-rail interaction show that roughness-induced contact nonlinearities have a significant impact on the dynamic response caused by rolling excitation.
|
|
| 3. |
- Sarstrand, Anna-Maria, 1976-
(författare)
-
De första invandrarbyråerna : Om invandrares inkorporering på kommunal nivå åren 1965-1984
- 2007
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Immigration to Sweden increased during and after the Second World War. Initially the in-crease consisted of refugees, but after the war labour migration became the dominant form of migration to Sweden. The immigrants were expected to manage the adaptation to the Swedish society on their own, possibly with the help of voluntary organizations or the company they worked for. This situation began to change in the 1960s. The immigrants’ situation received public attention and different actions were taken to reduce the risk of marginalizing the immi-grants. Many of these actions started on a local level, in the municipalities, prior to the devel-opment of the first national immigrant policy in 1975. The first local public administrations for handling immigrant incorporation developed approximately ten years before. These or-ganizations, soon to be called Immigrant bureaus, were among the first public initiatives, on both state and local level, to actively take measures to incorporate the immigrants. The licen-tiate thesis is a comparative case study of five Swedish municipalities which started Immi-grant bureaus in the middle of the 1960s. The objective of the thesis is to study the creation and development of these organizations up until 1984. Thereby, the study gives an image of the creation and development of a specific local public administration for immigrant incorpo-ration. It describes and analyzes the common features of the bureaus as well as the unique character of each individual bureau. Accordingly, a theoretical perspective which stresses the early development in an organization’s history and accentuates the importance of specific contexts for understanding different organizational developments has been used. The result shows that the immigrant bureaus were initiated by different local actors, such as the public administration, labour unions and educational associations which meant that the purposes were somewhat divergent. Yet another consequence was not only variation in development between different bureaus, but also within each of them over time.
|
|
| 4. |
- Sarstrand Marekovic, Anna-Maria, 1976-
(författare)
-
Från invandrarbyrå till flyktingmottagning : Fyrtio års arbete med invandrare och flyktingar på kommunal nivå
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The dissertation investigates what happened when a new field – the incorporation of immigrants and refugees – was to be organized at the local level in Sweden. The result shows that the public authorities during the 40 year period that the study covers struggled with several questions, such as: how they should organize this, who should carry out the work, what should be done in practice, and towards which groups should it be directed? It is around these questions that the municipal work with immigrants and refugees revolved, without finding any clear and permanent answers. I analyze this in terms of four themes: responsibility, personnel and competence structure, direction of the work, and target group, which together constitute what I call the organizations’ ‘practices of incorporation’. The main aim with the dissertation is to illuminate and analyze how these practices have developed and changed from the mid 1960’s and approximately 40 years on. To accomplish this I have conducted a historical and comparative study of eight municipalities. The material comprises several different sources, from interviews with civil servants and participant observation, to archive material and secondary literature. My theoretical perspective is mainly drawn from the sociology of organizations, with a focus on the history of organizations.The analysis defines two roughly defined periods, the period of immigrant service bureaus (1965-1985) and the period of refugee reception centers (1985-2008). My study of the history of the organizations shows both the change of practice that has occurred and the stability that remains at the same time. It also shows that the transition to refugee reception centers made it necessary to redefine and renegotiate the practices of incorporation. During the first 20 years covered in this dissertation, the immigrant service bureaus developed into independent administrative agencies; they became institutionalized as organizations. The break occurred as soon as the new system for refugee reception was initiated in the mid-1980s, when the role of the social welfare offices increased considerably. In recent years there are signs that labor market units in the municipalities are strengthening their role in relation to the reception centers, but also that the social welfare offices ‘working under cover’ continue to have the main responsibility for reception centers. Criticism against the role of the social welfare offices is mostly based on the accusation that they tend to make immigrants and refugees into clients, dependent on subsidies and remaining outside the labour market. In sum, the introduction of municipal refugee reception centers ultimately led to the closing of practically all immigrant service bureaus during the 1990s. In some individual cases they have lived on, or had some of their functions included in the praxis of the refugee reception centers, but on the whole they became increasingly marginalized, and finally disappeared.
|
|
