| 1. |
|
|
| 2. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : sammanfattande resultat av undersökningar fram till år 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport sammanfattar långsiktiga och pågående trender ikustvattenmiljön utanför Forsmarks kärnkraftverk från mitten av 1970-taletfram till och med år 2012. Resultaten baseras på de fältundersökningar somutförs inom kärnkraftverkets kontrollprogram för att följa effekter avkylvattenanvändning på fisk, fågel och bottenfauna.Vid Forsmarks kärnkraftverk pumpas stora mängder brackvatten genomkraftverket för att kyla kondensorerna. Efter användning pumpas detanvända kylvattnet ut i närrecipienten, som får en temperaturhöjning medcirka 7-9°C. Kylvattenhanteringen har en direkt miljöpåverkan genom attdet havsvatten som används innehåller levande organismer som dras med ini systemet, eller filtreras bort vid intaget och dör. Det uppvärmda kylvattensom når närrecipienten har därtill effekter på djurens fysiologi, födotillgångoch beteendemönster, vilket i sin tur kan påverka deras tillväxt ochreproduktion. Dessa förändringar är väl dokumenterade under de år somkontrollprogrammet har pågått, framförallt när det gäller fisk. I rapportenpresenteras trender i utvecklingen över tid hos fisk, bottenfauna och fågel.Data jämförs där det är möjligt med motsvarande trender i referensområdensamt i andra delar av Bottenhavet och Östersjön.En stor del av de förändringar som observerats i Forsmarks skärgårdunder senare år kan sannolikt sammankopplas med kylvattenutflödet, isynnerhet efter år 2004 när det galler som tidigare hindrade fiskar från attvandra in och ut ur Biotestsjön togs bort. Detta syns som en ökad invandringav lekfisk i Biotestsjön och en tillkomst av arter som inte funnits där pålänge. Samtidigt ses förändrade tillväxtmönster hos abborre i Biotestsjönsamt utanför, i Forsmarks skärgård. I viss mån ses även förändradeutbredningsmönster hos sjöfågel som skulle kunna kopplas till förändradfödotillgång. För bottenfauna kan man inte avgöra om det finns mönster, pågrund av avsaknad av data under senare år.Resultaten antyder att en större del av fiskbestånden i Forsmarks skärgårdän tidigare är beroende av att Biotestsjön är en fungerande miljö förreproduktion och tillväxt. Detta är positivt så länge förhållandena iBiotestsjön och övriga områden som påverkas av kylvattenutsläpp ärgynnsamma, men negativt för omgivande skärgård om rekryteringen i dessaområden inte skulle fungera, eller om fiskens hälsa skulle påverkas. Dessaaspekter blir särskilt aktuella i och med den planerade effekthöjningen vidForsmarks kärnkraftverk, som sannolikt skulle kunna accentuera deobserverade effekterna, samt den planerade byggnaden av ett slutförvar, om denna påverkar tillgången på alternativa rekryteringsmiljöer för fisk inärområdet.Dödligheten i silstationen är fortsatt hög, om än med stormellanårsvariation i antal och artsammansättning. Mätningar vid silstationenvisar dock på en ökad dödlighet av ål, som inte kan förklaras av generellauppgångar i beståndet. Ökningen är troligen en effekt av att mer ål äntidigare vistas i Forsmarks skärgård, vilket skulle kunna bero på enanlockning av ål till området för kylvattenutsläpp.En annan förändring som inträffat under senare år är att en nyintroducerad art, musslan Mytilopsis leucopheata, har observerats i områdetsedan 2011. Arten har orsakat problem i kylvattenvägarna i andrakärnkraftverk i Östersjön, och områden med förhöjd vattentemperatur hartidigare identifierats som potentiella plattformar för fortsatt etablering avarten i andra områden.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Adill, Anders, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk : årsrapport för 2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten beskrivs resultaten av undersökningarna inom baskontroll- och effekthöjningsprogrammet under 2011 mot bakgrund av tidigare års resultat. Förlusterna i Forsmarks silstationer dominerades likt tidigare år av storspigg, störst förekomster var under hösten och bestod till stor del av årsyngel. Förlusterna av strömming i silstationerna visade på höga nivåer under hösten och den låga medelvikten kan tyda på stor rekryteringsframgång för arten i Forsmarksområdet. Resultaten från nätprovfiskena i Biotestsjön visade på höga tätheter både under våren och hösten av främst abborre och mört. Fångsterna av gädda var mycket låga och arten saknades nästan helt i provtagningarna. Resultaten visar på en tydlig anlockning av lekande abborre och mört till Biotestsjön under våren. Trots den stora lekbiomassan i Biotestsjön under våren var fångsterna av årsyngel av abborre dock låga, däremot var förekomsten av mörtyngel högre än på många år. Utvecklingen i ryssjeprovfiskena visade att mängden ål i Biotestsjön har minskat sedan gallren avlägsnades 2004. Storleken på ålarna i fångsterna har förändrats sedan 1990-talet och har blivit större. I silstationerna var förlusterna av ål mer omfattande än tidigare år och medelvikten tyder på att majoriteten av ålarna i proverna var så kallade blankålar. Resultaten tyder på att de 500 000 glasålarna som sattes ut 1989 fortfarande förekommer inom kontrollprogrammets provtagningar och fastnar i silstationerna som vuxna individer. Under ryssje- och nätfisket på våren fångades nors i Biotestsjön för första gången sedan öppnandet av gallren. Detta tyder på att arten lockas in till anläggningens uppvärmda vatten och kan vara ett tecken på lekaktivitet. Risken är dock stor att den slutliga reproduktionsframgången för nors i Biotestsjön skulle vara svag, eftersom de nykläckta larverna kommer sköljas ut ur anläggningen och utsättas för en dödlig temperatursänkning. Det är möjligt att även strömming, som har liknande lekmönster som nors, kan anlockas till Biotestsjön under vårarna. Vid yngelundersökningarna i Forsmarks innerskärgård fångades stora mängder årsyngel av abborre, speciellt i jämförelse med de mycket svaga förekomsterna av abborre som noterats i provtagningarna under tidigare år. Abborrynglen var dock ovanligt stora och det är möjligt att majoriteten av individerna härstammar från Biotestsjön. Fångsterna i nätprovfiskena i Biotestsjön under hösten var de högsta som noterats sedan 1990 och trenden visar tydligt att tätheterna av fisk har ökat i området sedan borttagandet av gallren 2004. Resultaten från individundersökningarna visade att mörtarna i Biotestsjön hade sämre kondition (angivet som Fultons index) än individer från referensområdet, vilket kan vara ett tecken på födobrist för mörten inne i anläggningen. Vid den station som tidvis berörs av kylvattenplymen (Länsman) har tätheter och biomassor av bottenlevande djur inte varit så låga som vid provtagningen 2011 sedan i början av 1980-talet, när provtagningarna inleddes, medan artantalen inte skilde sig från de senaste årens. I referensområdet har biomassorna på stationer inom motsvarande djupintervall och likartad sedimentstruktur minskat under de senaste sju åren. Den djupare stationen i Forsmark, som inte berörs av kylvattenplymen, och motsvarande i referensområdet uppvisade likartade utvecklingar av bottenlevande djur. Fågelundersökningarna visade att Biotestsjön och närliggande områden är viktiga rast- och övervintringsområden för sjöfågel. Flest observationer av de prioriterade arterna inom kontrollprogrammet återfanns i Biotestsjön samt i utsläpps- och intagsområdet till kraftverket.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Ahrné, Karin, et al.
(författare)
-
Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren.
|
|
| 7. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken : Årsrapport för 1996
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recipientkontrollen vid kärnkraftverken omfattar dels en övervakning av spridningen av radioaktiva ämnen, dels undersökningar av kylvattnets påverkan på miljön. Fiskeriverkets Kustlaboratorium ansvarar för den biologiska recipientkontrollen vid landets samtliga kärnkraftverk samt biträder Statens Strålskyddsinstitut vid genomförandet av de radiologiska programmen. I Forsmark och Oskarshamn sker den biologiska kontrollen i samverkan med länsstyrelserna, som är tillsynsmyndigheter för programmen. Vid de övriga två anläggningarna. Ringhals och Barsebäck, har programmets omfattning fastställts i Vattendomstolens slutdomar, varefter Kustlaboratoriet uppdragits att genomföra kontrollen. Den biologiska recipientkontrollen består dels av långsiktiga program för att följa främst fisk- och bottenfaunasamhällenas utveckling, dels av mer speciella insatser som kan föranledas av t ex observationer i dessa basprogram. Ett aktuellt exempel är de undersökningar som vi anser vara motiverade med anledning av att iakttagelser i Biotestsjön i Forsmark och i Hamnefjärden utanför Oskarshamnsverket tyder på att könsorganen kan skadas hos fiskar som vistas i varmt vatten. I kontrollarbetet ingår att årligen sammanställa och rapportera de observationer som görs. Dessa årsrapporter överlämnas till bolagen och till länsstyrelserna under början av året. Ungefär vart femte år görs dessutom sammanfattande beskrivningar av undersökningsresultaten. Under 1997 publicerades sådana rapporter från undersökningarna vid Forsmarks och Oskarshamnsverken. Totalt sett är kontrollprogrammen omfattande och ger ett avsevärt bidrag till den svenska miljöövervakningen — inte minst då undersökningarna även täcker referensområden. Det kan alltså finnas ett intresse även för en större publik att ta del av resultaten, varför vi från och med 1994 publicerar årsrapporterna i samlad form i vår serie”Kustrapport”.
|
|
| 8. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken : Årsrapport för 1995
- 1996
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recipientkontrollen vid kärnkraftverken omfattar dels en övervakning av spridningen av radioaktiva ämnen, dels undersökningar av kylvattnets påverkan på miljön. Fiskeriverkets Kustlaboratorium ansvarar för den biologiska recipientkontrollen vid landets samtliga kärnkraftverk samt biträder Statens Strålskyddsinstitut vid genomförandet av de radiologiska programmen. I Forsmark och Oskarshamn sker den biologiska kontrollen i samverkan med länsstyrelserna, som är tillsynsmyndigheter för programmen. Vid de övriga två anläggningarna, Ringhals och Barsebäck, har programmets omfattning fastställts i Vattendomstolens slutdomar, varefter Kustlaboratoriet uppdragits att genomföra kontrollen.Den biologiska recipientkontrollen består dels av långsiktiga program för att följa främst fisk- och bottenfaunasamhällenas utveckling, dels av mer speciella insatser som kan föranledas av t ex observationer i dessa basprogram. Ett aktuellt exempel är de undersökningar som vi anser vara motiverade med anledning av att iakttagelser i Biotestsjön i Forsmark och i Hamnefjärden utanför Oskarshamnsverket tyder på att könsorganen kan skadas hos fiskar som vistas i varmt vatten.I kontrollarbetet ingår att årligen sammanställa och rapportera de observationer som görs. Dessa årsrapporter överlämnas till bolagen och till länsstyrelserna under början av året. Ungefär vart femte år görs dessutom sammanfattande beskrivningar av undersökningsresultaten. Totalt sett är kontrollprogrammen omfattande och ger ett avsevärt bidrag till den svenska miljöövervakningen — inte minst då undersökningarna även täcker referensområden. Det kan alltså finnas ett intresse även för en större publik att ta del av resultaten, varför vi från och med 1994 publicerar årsrapporterna i samlad form i vår serie ”Kustrapport”.
|
|
| 9. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken : Årsrapport för 1993
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recipientkontrollen vid kärnkraftverken omfattar dels en övervakning av spridningen av radioaktiva ämnen, dels undersökningar av kylvattnets påverkan på miljön. Fiskeriverkets Kustlaboratorium ansvarar för den biologiska recipientkontrollen vid landets samtliga kärnkraftverk samt biträder Statens Strålskyddsinstitut vid genomförandet av de radiologiska programmen. I Forsmark och Oskarshamn sker den biologiska kontrollen i samverkan med länsstyrelserna, som är tillsynsmyndigheter för programmen. Vid de övriga två anläggningarna, Ringhals och Barsebäck, har programmets omfattning fastställts i Vattendomstolens slutdomar, varefter Kustlaboratoriet uppdragits att genomföra kontrollen.Den biologiska recipientkontrollen består dels av långsiktiga program för att följa främst fisk- och bottenfaunasamhällenas utveckling, dels av mer speciella insatser som kan föranledas av t ex observationer i dessa basprogram. Ett aktuellt exempel är de undersökningar som vi anser vara motiverade med anledning av att iakttagelser i Biotestsjön i Forsmark och i Hamnefjärden utanför Oskarshamnsverket tyder på att könsorganen kan skadas hos fiskar som vistas i varmt vatten.I kontrollarbetet ingår att årligen sammanställa och rapportera de observationer som görs. Dessa årsrapporter överlämnas till bolagen och till länsstyrelserna under början av året. Ungefär vart femte år görs dessutom sammanfattande beskrivningar av undersökningsresultaten. Totalt sett är kontrollprogrammen omfattande och ger ett avsevärt bidrag till den svenska miljöövervakningen — inte minst då undersökningarna även täcker referensområden. Det kan alltså finnas ett intresse även för en större publik att ta del av resultaten, varför vi från och med detta år avser publicera årsrapporterna i samlad form i vår serie ”Kustrapport”. Resultaten från Forsmark, Oskarshamn och Ringhals presenteras i årets rapport. Beroende på att Vattendomstolens slutbehandling av Barsebäcksverket pågick under 1993 förelåg vissa oklarheter i kontrollprogrammets form och genomförande. Från och med innevarande år genomför dock Kustlaboratoriet kontroll enligt ett fastställt program, och vid nästa års rapportering kan resultaten från samtliga kärnkraftverk presenteras.
|
|
| 10. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Biologisk recipientkontroll vid kärnkraftverken : Årsrapport för 1994
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recipientkontrollen vid kärnkraftverken omfattar dels en övervakning av spridningen av radioaktiva ämnen, dels undersökningar av kylvattnets påverkan på miljön. Fiskeriverkets Kustlaboratorium ansvarar för den biologiska recipientkontrollen vid landets samtliga kärnkraftverk samt biträder Statens Strålskyddsinstitut vid genomförandet av de radiologiska programmen. I Forsmark och Oskarshamn sker den biologiska kontrollen i samverkan med länsstyrelserna, som är tillsynsmyndigheter för programmen. Vid de övriga två anläggningarna, Ringhals och Barsebäck, har programmets omfattning fastställts i Vattendomstolens slutdomar, varefter Kustlaboratoriet uppdragits att genomföra kontrollen. Den biologiska recipientkontrollen består dels av långsiktiga program för att följa främst fisk- och bottenfaunasamhällenas utveckling, dels av mer speciella insatser som kan föranledas av t ex observationer i dessa basprogram. Ett aktuellt exempel är de undersökningar som vi anser vara motiverade med anledning av att iakttagelser i Biotestsjön i Forsmark och i Hamnefjärden utanför Oskarshamnsverket tyder på att könsorganen kan skadas hos fiskar som vistas i varmt vatten. I kontrollarbetet ingår att årligen sammanställa och rapportera de observationer som görs. Dessa årsrapporter överlämnas till bolagen och till länsstyrelserna under början av året. Ungefär vart femte år görs dessutom sammanfattande beskrivningar av undersökningsresultaten. Totalt sett är kontrollprogrammen omfattande och ger ett avsevärt bidrag till den svenska miljöövervakningen — inte minst då undersökningarna även täcker referensområden. Det kan alltså finnas ett intresse även för en större publik att ta del av resultaten, varför vi från och med 1994 publicerar årsrapporterna i samlad form i vår serie ”Kustrapport”.
|
|
