| 1. |
- Gustavsson, Nicklas, et al.
(författare)
-
Geotextiles and microplastics in Sweden - an assessment
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In the EU, there are ongoing efforts that aim to reduce the presence of microplastic release to the environment. In addition to the proposed restriction under REACH of intentionally added microplastics in products, the strategy also includes measures directed towards the unintentional release of microplastics. In a public consultation, the European Commission included questions related to geotextiles and their release of microplastics. In order to map the situation in Sweden and improve knowledge on geotextiles, the Swedish Environmental protection Agency (Swedish EPA) has commissioned Ramboll to provide this information, to assess geotextiles as a source of microplastics in Sweden and to suggest further studies. The information will also provide input to the ongoing governmental assignment the Swedish EPA has on mapping and monitoring plastic flows towards the transition to a circular economy.Geotextiles are synthetic or natural polymeric textile materials used in contact with soil and/or other materials in geotechnical and civil engineering applications. Its use in Europe began in the 1950’s but accelerated during the 1980’s and -90’s. In Sweden, the use of geotextiles was approximately 14900 tonnes in 2021 and its major use was for separation and filtration applications. A vast majority (>95%) of the geotextiles used are made of nonwoven polypropylene (PP). Geotextiles are classified as construction products and fall under Regulation (EU) No 305/2011. To be placed on the EU market, geotextiles must conform with technical criteria, including durability requirements, in harmonised standards and be CE labelled. Since the service life of geotextiles in many applications is expected to be 100 years, not much of the geotextiles used to date have been recovered or treated as waste and very little experience of this therefore exists. Used geotextiles are sorted as either plastic waste or in fractions for combustible waste. Recycled content in geotextile manufacturing is very limited, partly due to limitations of use laid down in the harmonised standards.There is not much research on geotextiles and their release of microplastics. A previous estimation of global geotextile release of microplastics appears to have used flawed assumptions and exaggerates the release. It is known that geotextiles are exposed to several environmental factors that all can contribute to their degradation, of these, exposure to UV-light is arguably the most important. In this study, two cases are identified that could potentially lead to microplastic release. Hydraulic applications, where geotextiles are in contact with water and exposed to several degradation factors, is a higher risk application. The other identified risk is the use of geotextiles for soil applications that are not installed according to manufacturer’s instructions and left exposed to UV and other degradation factors.In this report, it is estimated that geotextiles currently release 2-32 tonnes of microplastics per year in Sweden. The estimation is based on several assumptions regarding release of microplastics due to lack of information. As a comparison, this is similar to other sources of unintentionally released microplastics such as fishing gear (4–46 tonnes/year) or industrial laundry (2–115 tonnes/year). The estimation also shows that the accumulation and ageing of geotextiles may cause this to become a major source of microplastics in the future. In the worst-case scenario, approximately up to 800 tonnes per year would be released by 2050 and in 100 years from now, the amount would be closer to 21 000 tonnes. The calculation includes several limitations and uncertainties and should be seen as an indication until further research is performed.Ramboll proposes to advance the understanding of microplastics release from geotextiles by performing actual measurements, such as leaching tests and to investigate whether also new unused geotextiles release fibres. It is equally important to develop an understanding of the relationship between degradation and microplastics, i.e., what kind of degradation (measured by e.g., strength retention tests) is required to cause microplastics emissions and at what rate.
|
|
| 2. |
- Hammar, Maria, et al.
(författare)
-
Ekonomiskt stöd för omställning genom utbyte av fossil jungfrulig plast : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Som ett led i att nå Sveriges långsiktiga klimatmål till år 2045, måste den fossila plasten bytas ut mot material med lägre klimatpåverkan samtidigt som materialåtervinningen måste öka. Det är flera utmaningar på vägen dit som måste lösas, bland annat att få upp efterfrågan på återvunnen och biobaserad råvara. Plastproduktionen har ökat ända sedan 1960-talet och förväntas fördubblas bara inom de närmsta 20 åren. Det är därmed ett väl utbrett och använt material som gör det utmanande att ersätta med nya. Men en omställning har påbörjats där privata aktörer tagit egna initiativ för att främja biobaserad eller återvunnen plast. För att stimulera små och medelstora företag att öka takten i omställningen från jungfrulig fossil plast behövs både stöd till företagen men även till hela branschen.Ett flertal intervjuer har genomförts med aktörer inom plastbranschen, såsom dagligvaruhandel, möbelindustrin och fordonsindustrin, som ger en aktuell bild över Sveriges plastanvändning och hantering. Från intervjuerna framkom det att; sortering, bearbetning och förädling idag saknas i Sverige, lagstiftningen ligger efter och utgör därmed ett hinder för företagen, biobaserad och återvunnen plast uppnår ännu inte likvärdig kvalitet som jungfrulig plast samtidigt som ett av de stora problemen fortfarande är att jungfrulig plast utgör det billigaste alternativet.Det krävs dels stöd i form av pengar dels informations- och kunskapshöjande åtgärder. Utifrån exemplen i rapporten kan konstateras att det behövs stora stöd över lång tid för att åstadkomma en omställning samtidigt som det är viktigt med kontinuitet och långsiktighet för att marknaden ska ha tillit. Utifrån intervjuerna framkom att behoven på marknaden idag är;fler anläggningar för återvinning,ökad efterfrågan på återvunnet materialstöd till produktutveckling,ökad tillgång till återvunnen och biobaserad råvara samtspårbarhet för materialet.För att överkomma dessa marknadsbrister som identifierats i uppdraget föreslås det att det krävs investeringar i såväl nya som befintliga företag som kan ta emot många olika typer av plaster och materialåtervinna dessa så att en återvinningsindustri byggs upp i Sverige.Rapporten går igenom olika case för att analysera kostnaderna för investeringar i produktionen av återvunnen plast samt potentialen av klimatnyttan. Resultaten gällande klimat visar att klimatpåverkan för produktion av återvunnen plast påverkas av mängden rejekt från processen och därför beräknas tre olika scenarier.Klimatpåverkan från tillverkningen av 53 000 ton fossil jungfrulig plast är 254 400 ton CO2-ekv. medan klimatpåverkan från motsvarande 53 000 ton återvunnen plast där utbytet är 50 procent sortering och 70 procent tvätt är 189 750 ton CO2-ekv.,klimatpåverkan från återvunnen plast där utbytet är 70 procent sortering och 90 procent tvätt är 63 110 ton CO2-ekv. ochtill sist visar resultaten att klimatpåverkan från högsta andelen återvunnen plast där utbytet är 90 procent sortering och 90 procent tvätt är 27 976 ton CO2-ekv.Alla tre scenarier för tillverkning av återvunnen plast har lägre klimatpåverkan än den totala klimatpåverkan från jungfrulig plast. Resultatet bygger på att det producerade återvunna plastgranulatet kan ersätta jungfruligt granulat med 100 procent och därmed uppnår samma kvalitet som jungfruligt plastgranluat.En typ av investering som identifierats som en potentiellt viktig åtgärd är i utrustning och maskiner för tvättning och malning för återvinning. En sådan investering i en större anläggning bedöms kosta minst 20 MSEK och en mindre anläggning bedöms kosta minst 350 000 SEK.Styrmedel för att främja dessa typer av investeringar som kan bidra till en omställning kan gynna både teknikutvecklingen såväl som vara marknadsdrivande. Exempel på marknadsdrivande styrmedel är skatt på plast eller plastprodukter med möjlighet för avdrag för återvunnen och biobaserad råvara, system med kvotplikt för återvunnen råvara i kombination med återvinningscertifikat för att säkerställa efterfrågan på marknaden samt offentlig upphandling med krav på eller mervärdeskriterier för andel återvunnen råvara. Exempel på systemövergripande styrmedel är stöd till kompetenshöjande åtgärder i industrin, skapa incitament för och anta en koordineringsroll kopplat till etablerandet av starkare aktörsnätverk kring teknologier, utveckla och implementera standarder som stödjer utvecklingen samt utforma visioner, mål och färdplaner baserat på ny teknologi.De förändringar av Klimatklivet som vi föreslår som prioriterade för Naturvårdsverket att gå vidare med, bedömer vi ger goda förutsättningar för branschen att ställa om från användning av fossil jungfrulig plast i små och medelstora företag. Förändringarna är sammanfattningsvis 1) ökad information om möjlighet att söka stöd till företag inom plast- och återvinningsindustrin; 2) överväg förändringar i gällande förordning som tydliggör att cirkulär ekonomi och effektiv materialanvändning ges prioritet vid likvärdig klimatnytta; 3) se över tolkningen av artikel 47 som vi menar inte utesluter stöd till investeringar som leder till en miljömässigt bättre eller effektivare återvinning jämfört med den bästa konventionella återvinningsprocessen som skulle kunna byggas utan stöd; 4) om möjlig förstärkning av budgeten inom Klimatklivet. De investeringar vi ser ett behov av ger också enligt beräkningar en låg kostnad per kg minskade utsläpp av koldioxidekvivalenter i jämförelse med andra åtgärder inom Klimatklivet. Vi bedömer också att stödet kan stärka en uppbyggnad av inhemsk produktion av återvunnen råvara som kan förbättra spårbarhet och därigenom stärka möjligheten till högre andel återvunnen råvara i produkter inom den svenska plastindustrin.Ett effektivt kunskapsstöd till företagen skulle kunna ges via den Nationella Plastsamordningen. Här föreslås även en möjlig uppbyggnad av en miljödatabas som kan fungera som en erfarenhetsbank där företagen kan ta del av erfarenheter från olika material och blandningar för att snabbare bygga upp kompetens.Kartläggningen har dessutom visat att det finns potential att bygga upp en svensk marknad för främst återvunnet material, då detta inte finns idag utan all råvara importeras. Det finns en stor potential för offentlig sektor inom upphandlingar att främja icke fossil jungfrulig plast. Ett stort arbete pågår hos Upphandlingsmyndigheten med guider för krav för att kunna driva marknaden.Utredningen menar avslutningsvis att plastindustrin generellt sett är duktiga på intern återvinning, så inom detta område finns ytterligare potential till att öka utbytet och kunskapen om andras produkter och material som kan bidra till att öka den egna andelen i sin produktion. Till sist nämns branschmål och plastpakter som effektiva medel till att stimulera branschen och främja att fler aktivt arbetar med omställningen.
|
|
| 3. |
- Hammar, Maria, et al.
(författare)
-
Förbättrad styrning av plastförpackningar från verksamheter
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sveriges långsiktiga klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än år 1990.Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer främst från plast, som nästan enbart produceras av fossil olja och naturgas. Det råder osäkerhet kring hur mycket plast som sätts på den svenska marknaden, men enligt Kartläggning av plastflöden, SMED-rapport Nr 01 2019, uppskattas 325 000 ton plast sättas på marknaden och 55 procent eller mer behandlas genom energiåtervinning.Syftet med uppdraget är att få en bättre bild över orsakerna till att plastförpackningsavfallet från verksamheter till stor del går direkt till förbränning samt vad som krävs för att få till en ökad återanvändning av plastförpackningar samt en ökad utsortering, insamling och materialåtervinning för plastförpackningsavfallet från olika sorters verksamheter. I arbetet har berörda företag och aktörer intervjuats.Plastförpackningar från verksamheter omfattas av producentansvaret, vilket innebär att producenterna ska ta ansvar för insamlingen och behandlingen av förpackningsavfallet. Producenter av verksamhetsförpackningar omfattas av producentansvaret, men det är betydligt högre servicegrad på insamlingssystemen för hushåll jämfört med verksamhetsförpackningar. Tyvärr innebär detta att insamlingen av plastförpackningar från verksamheter idag har flera brister då insamlingssystemen ofta är mindre tillgängliga, det är svaga incitament för separat insamling, materialåtervinning samt återanvändning plus att det ofta är svårt för mindre verksamheter att hantera en separat fraktion till exempel på grund av utrymmesbrist. En del av finansieringen av insamlingssystemet för verksamhetsförpackningar sker genom försäljning av insamlat och sorterat material samt en förpackningsavgift som producenterna betalar.Verksamheterna måste själva antingen anlita en egen återvinningsentreprenör för insamling av avfall eller lämna på en så kallad insamlingspunkt. De återvinningsentreprenörer som ingår i branschorganisationen Återvinningsindustrierna har tillsammans utvecklat en färdplan för Fossilfritt Sverige 2045 och arbetar för en cirkulär ekonomi. Färdplanen fyller två viktiga funktioner; dels att beskriva branschens egen resa mot fossilfrihet och en mer cirkulär ekonomi, dels att visa hur återvinningsbranschen kan utvecklas för att möjliggöra för andra verksamheter att nå samma mål.Verksamheter står inför en rad svårigheter för att uppnå rena plastflöden och en cirkulär ekonomi för plast utan farliga ämnen. En av utmaningarna är att det är flera led i hanteringen av förpackningar vilket ger långa och komplicerade värdekedjor med olika intressen och ofta på en global marknad. Det gör att det är svårt för globala aktörer att ta särskild hänsyn till just den svenska marknadens system och preferenser. Verksamheterna i Sverige styrs idag av olika lagstiftning och regelverk som hänger ihop (avfallsdirektivet, förpackningsdirektivet, producentansvar mm) och dessutom påverkas de av olika frivilliga initiativ och målsättningar som till exempel branschöverenskommelser och plastpakter.
|
|
| 4. |
- Lindhe, Andreas, 1981, et al.
(författare)
-
Användningen av MACRO-DB i tillståndsärenden och effekter av ny modellversion: Enkätstudie och samhällsekonomisk analys av arbetet med MACRO-DB
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I syfte att skydda dricksvattentäkter, dvs. yt- och grundvattenresurser, kan användningen av växtskyddsmedel regleras genom att exempelvis ställa krav på tillstånd för yrkesmässig användning inom vattenskyddsområden. Att bedöma när, hur och vilka växtskyddsmedel som kan spridas kan vara komplicerat. För att underlätta arbetet med att både ta fram och handlägga tillståndsärenden finns därför modellverktyget MACRO-DB. Verktyget har utvecklats av SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB) och används för att simulera bekämpningsmedelsläckage till yt- och grundvatten och bedöma om risken är acceptabelt låg eller inte. År 2018 gjordes en satsning där både Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och CKB gjorde investeringar för att vidareutveckla MACRO-DB. Syftet med analysen som presenteras i denna rapport har varit att utvärdera om satsningen varit samhällsekonomiskt motiverad med hjälp av en kostnads-nyttoanalys (KNA). För att ta fram nödvändigt underlag och ge en bild av dagens arbete med tillståndsärenden för yrkesmässig användning av växtskyddsmedel på jordbruksmark inom vattenskyddsområden har en enkätundersökning genomförts. Enkäten skickades till samtliga svenska kommuner och syftade specifikt till att kartlägga användningen av MACRO-DB. Den genomförda enkätstudien besvarades av 58 % av Sveriges kommuner och bedöms baserat på detta och den geografiska spridningen ge en bra bild av dagens arbete med tillståndsärenden för användning av växtskyddsmedel på jordbruksmark inom vattenskyddsområden och specifikt användningen av MACRO-DB. Av de kommuner som besvarat enkäten är det 71 % som handlägger den aktuella typen av ärenden och av dessa är det 61 % som använder MACRO-DB som del av beslutsunderlaget. En majoritet av kommunerna använder såldes MACRO-DB. Bland de som inte använder MACRO-DB beror det framför allt på att man inte känner verktyget. Endast en mindre andel anser att det är inte rimligt att ställa krav på användning av MACRO-DB i den typ av ärenden de hanterar. Av de kommuner som använder MACRO-DB gör 55 % egna körningar för att kontrollera resultaten som lämnas in med tillståndsansökningarna. En stor andel (44 %) gör i stället granskningar av underlagsmaterial och antaganden. Enligt drygt hälften (53 %) av kommunerna tar dricksvattenproducenten del av uppgifter om vilka växtskyddsmedel som används inom vattenskyddsområden, i syfte att anpassa kontrollen av förekomst av växtskyddsmedelsrester i rå- och dricksvatten. Resultaten från enkäten visar också att majoriteten av kommunerna som använder MACRO-DB (93 %) anser att verktyget fungerar bra (61 %) eller mycket bra (32 %) som hjälpmedel. De förslag som lämnats på hur användningen skulle kunna förbättras innefattar bland annat behov av utbildning och annan stöttning men även behovet av mindre tidskrävande simuleringar. Att reducera simuleringstiden har varit ett av syftena med den uppdatering av MACRO-DB som gjorts och är en av de nyttor som ingår i den genomförda KNA:n. I analysen har fokus varit på följande kostnader och nyttor: (i) investeringarna som HaV och CKB gjort, (ii) tidsvinster som den nya modellversionen ger för kommuner, rådgivare och andra aktörer, (iii) möjliga effekter av en ökad livsmedelproduktion om det blir möjligt att söka tillstånd för spridning av växtskyddsmedel på odlingsmark där det idag råder förbud, och (iv) förlust av miljönyttor som en ökad spridning av växtskyddsmedel kan ge upphov till. Utifrån de antaganden som scenarierna i KNA:n bygger på bedöms nyttorna kunna överstiga kostnaderna, vilket alltså indikerar att satsningen på nya MACRO-DB kan vara samhällsekonomiskt motiverad. Skillnaden mellan nyttor och kostnader är samtidigt inte så betydande att ett annat resultat helt kan uteslutas, det vill säga att kostnaderna skulle kunna överstiga nyttorna. Scenarierna bygger på flera antaganden som är osäkra och de presenterade resultaten över samhällsekonomisk lönsamhet bör därför tolkas med viss försiktighet. Det kan dock konstateras att nyttorna till följd av tidsbesparingar är i samma storleksordning som investeringskostnaderna, vilket innebär att satsningen kan vara samhällsekonomiskt även om endast dessa aspekter beaktas. Osäkerheterna bedöms vara störst i de uppskattade nyttorna av ökad livsmedelsproduktion samt de minskade miljönyttorna. Dessa poster i KNA:n beskriver för- respektive nackdelarna som uppstår om det blir möjligt att söka tillstånd för spridning av växtskyddsmedel på odlingsmark där det idag rådet förbud. Resultaten visar att även dessa nyttor och kostnader är i samma storleksordning. Det kan därför konstateras att såväl möjligheten att bruka marken för livsmedelproduktion som skyddet av yt- och grundvattenresurser är förknippade med stora nyttor. Skyddet av yt- och grundvattenresurserna behöver därför säkerställas samtidigt som åtgärderna inte ska vara onödigt långtgående så att de ger orimliga restriktioner i markanvändningen och i detta fall effekter på livsmedelproduktionen. Verktyg och hjälpmedel som MACRO-DB är därför viktiga för att möjliggöra en rimlig avvägning när risken spridning av växtskyddsmedel kan tillåtas och när det inte är rimligt. I handläggningen av tillståndsärenden och avvägningar om det ska råda förbud eller krav på tillstånd är den inte bara spridningen av växtskyddsmedel som behöver beaktas utan även övriga förutsättningar och risker som hanteringen av växtskyddsmedel är förknippad med.
|
|
| 5. |
- Nordzell, Henrik, et al.
(författare)
-
The Ecodesign Directive as a driver for less microplasticfrom household laundry
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Anthesis AB has been assigned by the Swedish Environmental Protection Agency to conduct a socio-economic analysis of the introduction of ecodesign criteria to reduce microplastics from washing of textiles. The purpose of the socio-economic analysis carried out in this study is to start framing the problem with microplastics emissions from laundry from a socio-economic perspective. More specifically the study aims to provide a structure for analysing the performance of policy instruments concerning microplastics and to demonstrate the potential socio-economic impacts of implementing filter requirements.
|
|
| 6. |
- NORDZELL, HENRIK, et al.
(författare)
-
Utvärdering av traditionell och innovativ sanering av glasbruksområden i Glasriket
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I detta arbete har traditionell och innovativ sanering av glasbruksområden inom Glasriket utvärderats med hänsyn till åtgärdernas samhällsekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhet. Traditionell sanering innebär uppgrävning, transport till deponi och deponering, medan innovativ sanering innebär att glasmassa och metaller återvinns vid ett smältverk som anläggs centralt i området. Följande saneringsalternativ har studerats: • Alternativ 1: Traditionell sanering • Alternativ 2a: Innovativ sanering med centralt belägna anläggningar för deponi och framtida smältverk • Alternativ 2b: Innovativ sanering med mellanlager/deponi och smältverk vid Linneberga deponi Ett antal ekonomiska, miljömässiga och sociala effekttyper (indikatorer) har identifierats och använts i utvärderingen. Indikatorerna har valts ut i samråd med projektgruppen för det Vinnova-finansierade projektet Innovativ sanering i Glasriket. Effekterna har kvantifierats för de studerade saneringsalternativen. Kvantifieringen har gjorts relativt ett referensalternativ. Utifrån den genomförda utvärderingen av traditionell och innovativ sanering av glasbruksområden i Glasriket har följande huvudsakliga slutsatser dragits: • Innovativ sanering är miljömässigt mera fördelaktigt än traditionell sanering. De innovativa alternativen åstadkommer en snabbare reduktion av föroreningsmängden och därmed av läckaget till närliggande vattendrag, vilket är fördelaktigt ur miljörisksynpunkt. De innovativa alternativen åstadkommer också en återvinning av glasmassa och metaller, vilket miljömässigt och ur hållbarhetssynpunkt är en viktig fördel. Alternativ 2a, med en centralt belägen deponi, innebär också mindre luft- och klimatutsläpp från transporter jämfört med traditionell sanering. • De studerade innovativa alternativen presterar också bättre i den sociala analysen. Den kortare saneringstiden med de innovativa åtgärderna resulterar i att områdets utvecklingspotential uppnås tidigare och ger flera lokala årsarbetstillfällen och fler besökare totalt sett under analysperioden än vad som kan förväntas åstadkommas med det traditionella alternativet. • I den samhällsekonomiska analysen presterar Innovativ sanering 2a bättre än det traditionella alternativet, men för alternativ 2b blir transportkostnaderna mycket höga vilket gör att detta alternativ får den lägsta samhällsekonomiska lönsamheten. • Vid en sammanvägning av samtliga studerade effekter till ett sammantaget index uppvisar samtliga saneringsalternativ positiva index, dvs. de positiva effekterna överväger de negativa effekterna givet den viktning (betydelse) som givits inkluderade effekter. • De innovativa alternativen får tydligt högre sammanvägt index än det traditionella. De innovativa alternativen presterar bättre än det traditionella i såväl den miljömässiga som den sociala domänen. I den ekonomiska domänen har alternativet Innovativ sanering 2a det högsta nettonuvärdet av de studerade alternativen. • Sammantaget förordar således den genomförda analysen, givet de effekter som inkluderats och den betydelse de givits, att genomföra innovativ sanering av glasbruksområdena. Innovativ sanering 2a får det högsta sammanvägda indexet så länge kostnaden för en ny deponi kan hållas under 120 miljoner sek. Vid högre kostnader än så har alternativ 2b det bästa resultatet eftersom de högre transportkostnaderna i 2b inte längre övervägs av de positiva miljöeffekterna med en centralt belägen deponi i alternativ 2a.
|
|
| 7. |
- Norrman, Jenny, 1971, et al.
(författare)
-
Riskvärdering med SCORE-metoden för den f.d. kemtvätten på Blekingegatan i Helsingborg - Fallstudierapport
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna studie har gjorts inom ramen för forskningsprojektet SAFIRE (Sustainability Assessment For Improved Remediation Efficiency). SAFIRE-projektets övergripande syfte är att utvärdera hur hållbarhetsbedömningar kan förbättra effektiviteten i efterbehandlingar (EBH) av förorenade områden i Sverige. Som metod för att utföra hållbarhetsbedömningar av EBH-åtgärder används SCORE (Sustainable Choice Of REmediation), vilken utvecklats vid Chalmers tekniska högskola. SCORE är en metod för s.k. multi-kriterieanalys (MKA) där EBH-åtgärder utvärderas med avseende på en uppsättning miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetskriterier. SCORE är avsett att tillämpas i den s.k. riskvärderingen i EBH-projekt, där olika åtgärdsalternativ utvärderas för att avgöra vilken åtgärd som är lämpligast att utföra för att uppnå projektets mål. I SAFIRE-projektet genomförs ett antal fallstudier och den f.d. kemtvätten på Blekingegatan i Helsingborg är en av dessa. Syftet med fallstudierna är dels att genomföra hållbarhetsbedömningar med SCORE i pågående verkliga projekt i avsikt att få ett relevant underlag för forskningsprojektet, dels att ge EBH-projekten ett fördjupat underlag för riskvärderingen av åtgärdsalternativ. De övergripande åtgärdsmålen för den f.d. kemtvätten på Blekingegatan är att: Boende på och i närområdet till fastigheten Räven 58 skall inte exponeras för skadliga föroreningshalter som kan härledas till verksamheten vid den f.d. kemtvätten. Spridning av föroreningar i grundvattnet i den ytligare delen i Helsingborgssandstenen (från markytan och ner till 35–40 meters djup) får inte vara större än att borrning och andra markarbeten kan utföras utan restriktioner eller särskilda åtgärder, undantaget fastigheter inom källområdet i direkt anslutning till Räven 58 (troligen Räven 57–58, Räven 3, Räven 17 och Räven 50–55). Spridningen av föroreningar till den vattenförande sandsten som finns från 35–40 meters djup i Helsingborgssandstenen får inte vara större än att denna grundvattenresurs kan användas för dricksvattenändamål utan särskilda tekniska reningsåtgärder, undantaget ett mindre område, som inte bör sträcka sig längre bort från fastigheten Räven 58 än ca 50 meter. I SCORE-analysen har följande alternativ studerats: Alternativ 1. Rivning inom primära åtgärdsområdet och schakt ned till 2 m. Vakuumextraktion i omättad zon i delområde 1, samt vid behov tekniska skyddsåtgärder. Kontrollprogram för uppföljning av åtgärder samt för naturlig nedbrytning i alla delområden. Alternativ 2. Motsvarar Alternativ 1 med tillägget att inom delområde 2a utförs någon form av injektering för in situ kemisk reduktion (ISCR) eller oxidation (ISCO), alternativt in situ bioremediering (ISB). Alternativ 3. Motsvarar Alternativ 2 med tillägget att i delområde 3a installeras, istället för tekniska skyddsåtgärder, fyra reaktiva permeabla barriärer nedströms Köpingevägen. Alternativ 4. Motsvarar Alternativ 3 med skillnaden att i delområde 1 sker termisk behandling istället för vakuumextraktion i den omättade zonen, samt att in situ-behandling med ISCR/ISCO/ISB genomförs även i delområde 2b. Alternativ 5. Alternativ 5 är det mest omfattande och dyraste åtgärdsalternativet och innebär att en rivning av byggnader utförs inom det primära åtgärdsområdet samt en urgrävning ner till ca 2 meter inom delområde 1. Istället för olika typer av injekteringar och vakuumextraktion i den omättade och den mättade zonen i delområden 1, 2a och 2b genomförs termisk behandling. De fyra barriärer som installeras i Alternativ 3 och 4 installeras även i detta alternativ och ett kontrollprogram genomförs för uppföljning av utförda åtgärder samt för att bedöma en eventuell naturlig nedbrytning i övriga områden. Referensalternativet. Referensalternativet är i princip nuläget, men med skillnaden att man övervakar den naturliga nedbrytning som sker i området samt eventuellt kompletterar med tekniska skyddsåtgärder i andra fastigheter nedströms källområdet (andra än Räven 58). De huvudsakliga slutsatserna och rekommendationerna baserade på studien är: Alternativen 2 – 5 får totalt sett positivt utfall i hållbarhetsanalysen men alternativ 4 och 5 rankas högst, d.v.s. de åtgärder som är mest omfattande. Alternativ 1 får totalt sett ett negativt utfall i analysen. Sammantaget har alternativ 4 och 5 mer än 90% sannolikhet att vara de alternativ som rankas högst i SCORE-analysen. Alternativ 3 är sammantaget betydligt sämre än 4 och 5 p.g.a. stor osäkerhet i de miljömässiga effekterna på grundvatten. De positiva effekterna på grundvatten bedöms för alternativ 3 ungefär lika som för alternativ 2, men alternativ 3 har betydligt högre negativa effekter på luft och naturresurser som också viktas relativt högt i analysen. Om däremot de positiva effekterna på grundvatten för alternativ 3 skulle vara mer lika de för alternativ 4 så får även alternativ 3 en relativt hög sannolikhet att rankas högst av alternativen. Tiden för genomförandet av efterbehandlingen spelar stor roll för det ekonomiska utfallet p.g.a. diskontering. Eftersom alternativ 5 är snabbare att genomföra än de andra fyra alternativen så gynnar detta alternativ 5. LCA-analysen har mycket vida (globala) systemgränser. Den kemikalie som har analyserats (microZVI från Regenesis) i alternativ 2, 3, 4 och 5 får relativt kraftiga negativa resultat pga. långa transporter från USA och tillverkning med hög miljöbelastning. En kemikalie som tillverkats närmre Helsingborg skulle innebära att in situ-injektering får betydligt mindre negativa effekter på luft och naturresurser och därmed innebära att alternativ 3 och 4 får bättre resultat i hållbarhetsanalysen. Den ekonomiska analysen visar att värdet av att skydda grundvattnet är högt och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är fördelaktigt att genomföra en åtgärd som innebär ett gott skydd av grundvattnet.
|
|
| 8. |
- Norrman, Jenny, 1971, et al.
(författare)
-
Riskvärdering med SCORE-metoden för f.d. sågverksområdet vid Köja i Kramfors kommun - Fallstudierapport
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna studie har gjorts inom ramen för forskningsprojektet SAFIRE (Sustainability Assessment For Improved Remediation Efficiency). SAFIRE-projektets övergripande syfte är att utvärdera hur hållbarhetsbedömningar kan förbättra effektiviteten i efterbehandlingar (EBH) av förorenade områden i Sverige. Som metod för att utföra hållbarhetsbedömningar av EBH-åtgärder används SCORE (Sustainable Choice Of REmediation), vilken utvecklats vid Chalmers tekniska högskola. SCORE är en metod för s.k. multi-kriterieanalys (MKA) där EBH-åtgärder utvärderas med avseende på en uppsättning miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetskriterier. SCORE är avsett att tillämpas i den s.k. riskvärderingen i EBH-projekt, där olika åtgärdsalternativ utvärderas för att avgöra vilken åtgärd som är lämpligast att utföra för att uppnå projektets mål. I SAFIRE-projektet genomförs ett antal fallstudier och det f.d. sågverksområdet vid Köja utgör en av dessa. Syftet med fallstudierna är dels att genomföra hållbarhetsbedömningar med SCORE i pågående verkliga projekt i avsikt att få ett relevant underlag för forskningsprojektet, dels att ge EBH-projekten ett fördjupat underlag för riskvärderingen av åtgärdsalternativ. De övergripande åtgärdsmålen för det f.d. sågverksområdet i Köja är att: Människor skall kunna vistas inom området samt konsumera bär och svamp, utan risk för hälsan kopplat till markföroreningar från det f.d. sågverksområdet. Föroreningar från det f.d. sågverksområdet ska inte utgöra en risk för boende inom de bostadsfastigheter som finns idag. Ångermanälven skall kunna användas för bad, fiske och friluftsliv utan risk för människors hälsa avseende föroreningar från f.d. sågverksområdet. Föroreningar från det f.d. sågverksområdet ska inte utgöra en risk för vattenmiljön i Ångermanälven, idag och i framtiden. Mängden dioxiner ska reduceras så långt det är kostnadseffektivt och motiverat i enlighet med miljömålet ”giftfri miljö”. I SCORE-analysen har följande alternativ studerats: Alt 1. Planrestriktioner avseende markanvändning och markarbeten samt erosionsskydd. För detta alternativ genomförs egentligen inga åtgärder men för att åtgärden skall fungera krävs långsiktig övervakning, omfattande uppföljning och kontroll samt regelbundet återkommande informationsinsatser för människor som vistas inom området. Ur föroreningssynpunkt skall ett erosionsskydd förhindra partikulär spridning av dioxin till Ångermanfjorden. En fullständig kostnadsberäkning av ett erosionsskydd är ännu inte genomförd, delvis beroende på att fullständiga geotekniska undersökningar inte är genomförda, samt att det kan finnas delar av strandlinjen där erosionsskyddet inte behövs p.g.a. låga föroreningshalter i strandlinjen kombinerat med en tillräckligt intakt kajkonstruktion. Detta gäller för samtliga alternativ. Alt 2. Schakt i doppningsområdet och bostadsområdet (delområden 1 och 5), rivning av maskinhus i Sågverksområdet (delområde 2), kombinerat med erosionsskydd. Inom doppområdet schaktas förorenade massor ut till ett ungefärligt djup av 1 m och det finns ca 15 stycken fundament inom området som omhändertas som farligt avfall. Sanering inom bostadsområdet innefattar urschaktning, utläggning av geotextil (inom trädgårdarna), återfyllning med rena massor, borttransport av förorenade massor samt viss trädröjning. Det kan krävas tillfällig spont vid schaktning i strandlinjen och för sådan behövs tillstånd för vattenverksamhet. Alt 3. Som alternativ 2 och dessutom schakt i sågverksområdet (delområde 2) samt erosionsskydd. Sanering i sågverksområdet omfattar trädröjning, stubbrytning, rivning av maskinhus, urschaktning, återfyllning med rena massor och borttransport av avfall. Sanering sker ner till ungefär 0,5 m, med viss variation inom området. Det finns risk för grundvatteninträngning i schaktgropar varför behandling av länsvatten blir aktuellt, samt även temporär spont i älven för att förhindra spridning av förorenade massor till älven. Alt 4. Schakt i alla delområden, rivning av maskinhus i sågverksområdet, samt erosionsskydd p.g.a. tekniska skäl. Terrängen i de båda upplagsområdena i öst och väst är ojämn och blockig med berg i dagen samt innehåller flera gamla fundament, och har en lång strandlinje. Saneringen kommer troligtvis att kräva temporär spont runt delytor och/eller i älven samt behandling av länsvatten. Den partikulära spridningen hindras till älven, men det kommer att krävas ett erosionsskydd av tekniska skäl. Referensalternativet. Med referensalternativet (eller nollalternativet) menas det alternativ som övriga åtgärdsalternativ jämförs med i SCORE-analysen. I detta fall är referensalternativet detsamma som att inte genomföra någon åtgärd alls, d.v.s. lämna området som det är idag. Detta innebär att de konstaterade hälso- och miljöriskerna kvarstår. Alt 5. Återställning av området till innan tiden för sågverket. Detta är ett alternativ som har lagts till analysen efter att diskussioner uppkommit under den miljömässiga och sociala workshoppen. I princip innebär alternativet att man gräver bort utfyllnadsmassor men återfyller inte området, och anlägger inte heller ett erosionsskydd. De huvudsakliga slutsatserna och rekommendationerna baserade på studien är: För de fyra ursprungliga alternativen gäller att alternativ 2 eller 3 får högst totalt sammanvägt index, d.v.s. rankas högst i analysen. Alternativ 3 får högre index än 2 om de miljömässiga effekterna relaterat till förbrukning av naturresurser och generering av avfall skulle viktas lägre än vad som gjordes vid den genomförda workshoppen, eller om man skulle ha ett stort lokalt motstånd mot att ”göra för lite”. Om man lägger till ett femte alternativ, här kallat ”Återställande”, visar SCORE-analysen att detta alternativ får betydligt högre totalt sammanvägt index än övriga alternativ. Alternativet innebär lika stora positiva miljöeffekter av att omhänderta föroreningarna som för alternativ 4, men med den stora fördelen att inte medföra så stora negativa sekundära miljöeffekter framförallt m.a.p. förbrukning av naturresurser, men också kopplat till att man slipper den stora och osäkra kostnaden för ett erosionsskydd. Skulle ett erosionsskydd kosta betydligt mindre än de 200 Mkr som uppskattats i åtgärdsrapporten, blir istället alternativ 2 rankat högst i analysen. Var brytpunkten går är kopplat till osäkerheterna i uppskattningen av åtgärdskostnaderna och erosionsskyddet. Vid en halvering av kostnaden för erosionsskyddet kan alternativ 2 bli rankat högre än alternativ 5, om osäkerheterna är låga. Eftersom alternativ 5 vid en första analys står sig väldigt bra i jämförelse med de övriga fyra alternativen bör detta alternativ utredas mera ingående än vad som varit möjligt inom ramen för detta arbete. Framförallt bör man utreda bättre vilka volymer som behöver grävas upp, var eventuellt låg-förorenade eller helt rena massor kan deponeras samt även hur de boende i området skulle ställa sig till en sådan åtgärd. Det senare eftersom området skulle ändra karaktär i mycket hög grad, även om detta inte nödvändigtvis skulle uppfattas som något negativt. Gällande hälsorisker bör man utreda vidare huruvida alternativ 1, 2 och 3 verkligen klarar av att reducera hälsorisker till acceptable nivåer. Riktvärdesmodellen gör flera ganska konservativa antaganden gällande exponering, men utifrån dessa antaganden så är det tveksamt om dessa alternativ klarar av att reducera de kroniska hälsoriskerna ned till acceptabla nivåer. Om alternativ 2 eller 3 övervägs, bör man utreda hälsoriskerna mer i detalj. Anledningen till att de simulerade nettonuvärden är så mycket mer negativa än det förväntade nettonuvärdet är de stora osäkerheter som angetts i kostnadsuppskattningen för erosionsskyddet. I SCORE-analysen ansätts standardfördelningar som tar hänsyn till storleken på kostnads- eller nyttoposten samt om användaren angett Låg, Medel eller Hög osäkerhet. Resultaten i analysen för Köja påvisar ett behov av att justera metodiken i SCORE-verktyget så att osäkerhetsbedömningen i den ekonomiska analysen görs på ett mindre schablonartat sätt. Detta påverkar inte rangordningen av alternativen i den ekonomiska dimensionen och inte de huvudsakliga slutsatserna från studien, men däremot påverkar det brytpunkten för vid vilken kostnad för erosionsskyddet som alternativ 2 blir rankat högre än alternativ 5. Åtgärderna, som finansieras med skattemedel, kommer till största del bekostas av allmänheten. Markägaren påverkas något negativt för alternativ 3-5 p.g.a. minskade inkomster från sin skogsproduktion. Nyttorna av åtgärden tillfaller främst närboende och besökare av platsen.
|
|
| 9. |
- Rosen, Lars, 1962, et al.
(författare)
-
Cirkulär hantering av förorenade massor. Utveckling av metod för ökad återvinning
- 2020
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Land development, land remediation and infrastructure projects deal with large quantities of contaminated soil masses. Only a small part of the masses is recycled after treatment and a large part is deposited. At the same time, large quantities of new soil and rock materials must be quarried for construction work. An increased recycling of contaminated masses that is environmentally sound and safe from a human health perspective would make an important contribution to the improved resource management that characterizes a circular economy. This would lead to reduced transports, reduced volumes of deposited waste and a more sustainable management of contaminated masses. The project has analyzed various instruments in society with a view to examining the obstacles and opportunities for increased recycling of contaminated soil masses. The socio-economic benefits to society with an increased recovery of contaminated soil masses have been described in general terms. A method has been developed to provide different actors with a tool for classifying the suitability of soil masses for environmentally- and health-safe reuse. Such a method provides greater competitiveness of entrepreneurs with the ability and knowledge to carry out such recycling. The overall conclusion of this work is that there are significant potential socio-economic benefits from an increased recovery of contaminated soil masses. Several possible measures have been identified that could be useful to lead to an increase in the recovery of contaminated soil slabs in society: • Better adaptation of the environmental quality requirements of soil masses to the actual land use of the area where recycled masses can be potentially used • Reduced administration for using recycled masses • Increase the allowed storage time before disposal • Increase the requirements for treatment of masses before disposal • Introduce taxes on masses that are possible to pre-treat before disposal • Introduce landfill tax and increase landfill fees for inert soil masses • Increased on-site treatment (in situ and ex situ) • Introduce more innovative procurement and choice between execution or turnkey contracting • Calculate key figures for the recycling of contaminated soil masses • Develop and apply a standardized and well-founded classification of different the environmental and technological potential of masses for recycling. A proposed method has been developed and described in this study. Recycling of soil masses thus requires consideration of a variety of factors. The focus of the classification methodology developed here is on the environmental and technical characteristics of the soil mass. However, as described above, for the soil mass to be recycled also conditions other than the environmental and technical characteristics of the masses need to be fulfilled. We therefore propose that the classification of soil masses be seen as part of a step-by-step process in which different actors in society must act in order for increased recycling to be possible. We propose that the step-by-step process of circular management of contaminated masses, as well as for other types of waste, should, as far as possible, be based on the so-called “waste hierarchy”. In order to promote an increased degree of recycling, some efforts have been proposed that different actors can implement within the different levels of the waste hierarchy. It has not been possible to carry out a full analysis of opportunities for the various actors, but the proposals should be seen as a basis for a further development.
|
|
| 10. |
- Wahtra, Julia, et al.
(författare)
-
Economic valuation of drinking water quantity and quality: A literature review
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This literature review is a part of the research project Risk-based prioritization of water protection in sustainable spatial planning (WaterPlan), funded by the Swedish research council Formas. The aim of the project is to enable well-informed analyses and prioritization of measures for protecting water sources as a part of future urban development. One key to prioritization is knowledge about the economic values of drinking water quality and quantity. The purpose of the literature review is therefore to map earlier studies of such values, and to use this mapping for (a) evaluating the opportunities to transfer results from earlier studies to a Swedish setting, and (b) learning from earlier experience how potential new primary valuation studies in a Swedish setting could be designed. The literature review allowed some main valuation situations among the studies to be identified. Based on these different situations, the following rough categorization of studies was performed: i. Improvements in water quality/quantity (10 studies) ii. Preservation of water quality/avoiding water quality deterioration (5 studies) iii. Avoiding quantity restrictions/ensuring stable supply (6 studies) iv. WTP to reduce risks to drinking water sources (5 studies) v. Meta and benefit transfer studies (8 studies) vi. National valuation studies (6 studies) The report includes a listing of all identified studies according to this categorization. The results from the literature review indicate that there is a lack of suitable value estimates to allow for benefit transfer to Swedish conditions to evaluate the drinking water service in relevant policy scenarios. It is therefore concluded that new valuation studies might be needed for fulfilling the objectives of the WaterPlan project. One possible approach for carrying out new valuation studies is to follow the demand function approach. This approach is therefore reviewed, but it is found that the approach entails some important weaknesses for the case of Sweden. One important reason is that there is not an actual well-functioning market for drinking water in Sweden. The report therefore also reviews the use of stated preference studies for valuing drinking water quantity and quality. This review indicates experiences that can be helpful in the development of new valuation studies in Sweden which follow the stated preference approach.
|
|
