| 1. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
|
|
| 2. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
|
|
| 3. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Samordnad landskapsförvaltning : Ett nytt sätt att förvalta landskap för att uppnå hållbarhetsmålen
- 2020
-
Ingår i: ; 6
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Trycket på både skogs- och jordbruksmark ökar, bland annat som en följd av befolknings-ökningen, ändrade konsumtionsmönster och den pågående klimatförändringen. Detta leder till målkonflikter, där aktörer med olika intressen har olika syn på hur marken ska användas på bästa sätt. Dagens sektorsvisa planering, där beslut ofta tas på fastighetsnivå, gör det svårt att hitta lösningar på dessa målkonflikter. En övergång till en mer samordnad landskapsförvaltning har stor potential, men innebär också att en rad hinder först måste övervinnas.
|
|
| 4. |
- Andersson, Jon, et al.
(författare)
-
Defining stump harvesting retention targets required to maintain saproxylic beetle biodiversity
- 2016
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 371, s. 90-102
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Stumps comprise up to 80% of the residual deadwood following clear cutting and are a significant source of biomass for bioenergetic applications. However, stump harvesting may pose significant conservation risks for saproxylic organisms that occur in residual deadwood. To define retention targets for stump harvesting operations, we compared abundance and species richness of saproxylic beetles within individual stumps as well as species accumulation curves in replicated pairs of clear cuts with and without stump harvesting in northern Sweden. Using 20 stands, we sampled 1049 stumps using eclector traps and collected 9821 beetles representing 253 species with known saproxylic biology. Nineteen of these species were red-listed in Sweden. We hypothesized that individual stumps left following stump harvesting would contain higher densities and species richness than in clear cuts without stump removal due to crowding of beetles into increasingly limited habitats. However, we found no difference in density or richness within individual stumps between control clear cuts and stumped stands. We also compared species richness between control and stumped treatments using rarefaction within individual stands and across all stands and found no difference. As with density and richness, beetle composition at the stand-level did not differ between control and stumped stands. Thus, the density of surrounding stumps within a stand had very little effect on beetle assemblages in residual stumps. We estimated the effect of stump harvest on species richness at the stand level by combining all samples and extrapolating a rarefaction curve derived from the landscape-level species pool to an accumulated sample volume of 48 m(3) which corresponds to the total volume of stumps on average-sized clear cuts in Northern Sweden. Using this curve, we compared differences in species richness in average-sized clear cuts with 100% (48 m(3)) and 25% (12 m(3)) stump retention and found that stump harvest resulted in a 26% (95% C.I. 7-41%) loss of species. While the absolute scaling of the landscape-derived rarefaction does not reflect species loss at the stand-level because the combined curve reflects all rare species in the landscape, the relative species loss derived from this curve may serve as credible benchmark for species loss at the stand level following current stump harvesting practices. This benchmark may be further calibrated with additional information on number of singleton species and estimates of maximum species richness. (C) 2016 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Antonsson, Kjell, et al.
(författare)
-
Occurrence of the hermit beetle (Osmoderma eremita), in Sweden.
- 2003
-
Ingår i: Entomologisk tidskrift. - 0013-886X. ; 124:4, s. 225-240
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We have compiled data on the occurrence of a threatened beetle, Osmoderma eremita, in Sweden. The species inhabits tree hollows with wood mould. The data were compiled from field surveys conducted in 1993-2003, using pitfall traps at 401 localities and using wood mould sampling at 104 localities. We have also gone through published data and all larger Swedish museums and registered old records. O. eremita was recorded at about 30% of the field surveys. In Sweden, oak is by far the most important host tree species, but the beetle has also been found in other deciduous trees, such as beech, alder, ash and lime. Currently, 270 localities with Osmoderma eremita, defined as records of living adults, larvae, fragments of adult body parts, or excrements situated at least 1 km from each other, are known in Sweden. 129 of these localities are records of live beetles or larvae made after 1990. The species is found in the southern third of Sweden only, and there are more localities in the eastern part compared to the western. The great majority of the localities have been discovered during the last ten years. At some of the localities only excrements or fragments have been recorded, and the species might actually be extinct at some of these localities. Due to low search intensity historically, it is impossible to use these data to discover any changes in the distribution or occurrence over time. Because old, hollow oaks were much more frequent 200 years ago, we suggest that the species has decreased severely in Sweden since that time. Today, old oaks are rarely cut down but instead lack of grazing cattle is a threat because many sites regrow with dense tree stands which outcompete the old hollow trees. Many local extinctions could also be expected during the next few decades, because many of the localities have too few hollow trees and are too isolated. At many localities, lack of younger trees which can take over the role as host trees when the present trees die will also be a problem in the future.
|
|
| 8. |
- Blicharska, Malgorzata, 1979-, et al.
(författare)
-
Operationalisation of ecological compensation : Obstacles and ways forward
- 2022
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - : Elsevier. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 304
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ecological compensation (EC) has been proposed as an important tool for stopping the loss of biodiversity and natural values. However, there are few studies on its actual operationalisation and there is high uncertainty about how it should be designed and implemented to be an effective way of performing nature conservation. In this study we focus on ecological compensation in Sweden, a country where it is in the process of being implemented more broadly. Using interviews and a workshop we investigate how the work with the implementation is carried out and what challenges exist. The results show that implementation of EC is at an early stage of development and there are many practical obstacles, linked to both legislation and routines in the planning processes. There is a lack of holistic perspective and large-scale thinking, a quite strong focus on a small number of individual species, and an overall attitude that anything is better than nothing, all of which can have negative consequences for biodiversity conservation overall. Based on the results we discuss the need for better integration of EC into the entire decision-making process and for a holistic approach to preservation of biodiversity and ecosystem services, by increasing the focus on landscape perspective and considering delays in compensation outcomes. There is also a need for a national level standard for EC, making good and worse examples of compensation measures available and systematic monitoring of EC projects. Finally, a spatially explicit database to document all EC areas should be introduced both to ensure consistency in protection from future development plans and to enable long-term monitoring of EC outcomes.
|
|
| 9. |
- Carlsson, Staffan, et al.
(författare)
-
Boxing for biodiversity: evaluation of an artificiallycreated decaying wood habitat
- 2016
-
Ingår i: Biodiversity and Conservation. - : Springer Science+Business Media B.V.. - 0960-3115 .- 1572-9710. ; 25:2, s. 393-405
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Many saproxylic species are threatened in Europe because of habitat decline.Hollow trees represent an important habitat for saproxylic species. Artificial habitats mayneed to be created to maintain or increase the amount of habitat due to natural habitat decline.This study investigated the extent to which saproxylic beetles use artificial habitats in woodenboxes. The boxes were placed at various distances (0–1800 m) from known biodiversityhotspots with hollow oaks and studied over 10 years. Boxes were mainly filled with oak sawdust, oak leaves, hay and lucerne flour. In total, 2170 specimens of 91 saproxylic beetlespecies were sampled in 43 boxes. The abundance of species associated with tree hollows,wood rot and animal nests increased from the fourth to the final year, but species richnessdeclined for all groups. This study shows that wooden boxes can function as saproxylicspecies habitats. The artificial habitats developed into a more hollow-like environment duringthe decade long experiment with fewer but more abundant tree hollow specialists.
|
|
| 10. |
- Chiari, Stefano, et al.
(författare)
-
Habitat of an endangered saproxylic beetle, Osmoderma eremita, in Mediterranean woodlands
- 2012
-
Ingår i: Écoscience. - : Informa UK Limited. - 1195-6860 .- 2376-7626. ; 19, s. 299-307
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The habitat of Osmoderma eremita, a European endangered beetle species restricted to tree cavities, was examined in central Italy, at the southernmost limit of its distributional range. The occurrence of adults, larvae, and fragments was investigated in 170 and 151 living hollow trees by pitfall trapping and sampling of wood mould (i.e., loose material) in the hollow, respectively. Overall, O. eremita was present in 22% of the trees, which belonged to 4 different tree species (Ostrya carpinifolia, Quercus suber, Acer obtusatum, and Quercus pubescens). The frequency of presence was higher in cavities with more than 4 L of wood mould, in cavities with dry or half-moist wood mould rather than wet wood mould, and with wood mould with low soil contamination. A comparison with northern regions indicated that the warmer macro-climatic conditions in the south make the species independent of a warm microclimate. As most of the hollow trees contain only a small amount of wood mould (<4 L), the habitat quality is generally poorer than in oak pastures studied in northern Europe.
|
|
