| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Aagergaard, Sine, et al.
(författare)
-
Scandinavian women’s football in world : migration, management and mixed identity
- 2013
-
Ingår i: Soccer & Society. - : Taylor & Francis. - 1466-0970 .- 1743-9590. ; 14:6, s. 769-780
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This special issue has grown out of an ongoing Nordic collaborative research project (Nordcorp) using Scandinavian women’s football as a strategically selected extreme case (of organizational development) to study a Nordic sport model in transition. The common point of interest for the project group, which overlaps with the editors and authors in this issue of Soccer and Society, is a fascination with the current development of Scandinavian women’s football that stands out as an intriguing subject for bothsports research and the social sciences.
|
|
| 4. |
- Abdulcadir, Jasmine, et al.
(författare)
-
Seven Things to Know about Female Genital Surgeries in Africa
- 2012
-
Ingår i: The Hastings center report. - : John Wiley & Sons. - 0093-0334 .- 1552-146X. ; 42:6, s. 19-27
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Starting in the early 1980s, media coverage of customary African genital surgeries for females has been problematic and overly reliant on sources from within a global activist and advocacy movement opposed to the practice, variously described as female genital mutilation, female genital cutting, or female circumcision. Here, we use the more neutral expression female genital surgery. In their passion to end the practice, anti-mutilation advocacy organizations often make claims about female genital surgeries in Africa that are inaccurate or overgeneralized or that don't apply to most cases. The aim of this article—which we offer as a public policy advisory statement from a group of concerned research scholars, physicians, and policy experts—is not to take a collective stance on the practice of genital surgeries for either females or males. Our main aim is to express our concern about the media coverage of female genital surgeries in Africa, to call for greater accuracy in cultural representations of little-known others, and to strive for evenhandedness and high standards of reason and evidence in any future public policy debates. In effect, the statement is an invitation to actually have that debate, with all sides of the story fairly represented.
|
|
| 5. |
- Abrahamssom, Peter, et al.
(författare)
-
Onlay bone grafting of the mandible after periosteal expansion with an osmotic tissue expander : an experimental study in rabbits
- 2010
-
Ingår i: Clinical Oral Implants Research. - : Wiley. - 0905-7161 .- 1600-0501. ; 21:12, s. 1404-1410
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Abstract Objectives: To evaluate the space-maintaining capacity of a titanium mesh or a bioresorbable mesh after periosteal expansion and to assess bone formation under a titanium mesh or a bioresorbable mesh on the lateral border of the mandible by qualitative and quantitative histological analysis. Material and methods: In 13 rabbits, a self-inflatable soft tissue expander was placed intraorally, bilaterally under the mandibular periosteum via an extra oral approach. After 2 weeks, the expanders were removed and a particulated onlay bone graft was placed and covered by a titanium mesh or a bioresorbable mesh. After 3 months, the animals were sacrificed and specimens were collected for histology. Results: The osmotic soft tissue expander created a subperiosteal pocket and a ridge of new bone had formed at the edges of the expanded periosteum in all sites. After the healing period of 3 months, soft tissue dehiscence was recorded in two of the sites with bioresorbable meshes. The mean bone fill was 65% under the titanium mesh and 85% under the bioresorbable mesh (P<0.05). There was no significant difference between the titanium mesh and the bioresorbable mesh regarding the height of the meshes, mesh area and mineralized bone area. Scanning electron microscopy shows that new bone is growing in direct contact with the resorbable mesh and the titanium mesh. Conclusion: This study confirms that an osmotic soft tissue expander creates a surplus of periosteum and soft tissue and that new bone can be generated under a titanium mesh or bioresorbable mesh.
|
|
| 6. |
- Abrahamsson, Cecilia
(författare)
-
Masticatory function and temporomandibular disorders in patients with dentofacial deformities : studies before and after orthodontic and orthognathic treatment
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ca 30 % av Sveriges befolkning genomgår någon gång i livet behandling med tandreglering. I de fall där bettavvikelsen är mer omfattande är enbart tandreglering inte tillräckligt för att uppnå ett bra bett. Istället kombinerar man tandregleringen med en kirurgisk förflyttning av käkarna s.k. ortognat kirurgi. Dessa patienter besväras ofta, före behandling, av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskler och är dessutom ofta missnöjda med sitt utseende. Då denna behandling är omfattande, kostsam och inte helt utan komplikationer är det av stort intresse att undersöka utfallet av behandlingen och om denna motsvarar förväntningarna hos patienterna.Tidigare studier som har utvärderat utfallet av tandreglering i kombination med ortognat kirurgi har kommit fram till motsägelsefulla slutsatser vad gäller hur behandlingen har påverkat förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskulatur.Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en serie studier, före och efter ortognat kirurgi, utvärdera och jämföra före- komsten av smärta och käkfunktionsstörningar hos patienter med stora bettavvikelser.Avhandlingen är baserad på följande studier:delarbete I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställning:Påverkar ortognat kirurgi förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskulatur?I studien utvärderas den tillgängliga vetenskapliga litteraturen ur ett evidensbaserat perspektiv. Översikten omfattade tidsperioden januari 1966 till april 2006 och utökades senare till maj 2013.Slutsatser i delarbete I• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av diagnostiserad smärta och funktionsstörning i käkleder och tuggmuskler minskar efter ortognat kirurgi• Det vetenskapliga underlaget är begränsat när det gäller en minskning av palpationsömhet i tuggmuskler efter ortognata kirurgi.• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av käkledsljud påverkas av ortognat kirurgi.• Det behövs ytterligare en studier som är av hög eller medelhög kvalitet för att på ett evidensbaserat sätt kunna styrka behandlingsutfallet av ortognat kirurgi när det gäller smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler.delarbetena II och III är kontrollerade studier som undersöker förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler hos patienter med stora bettavvikelser, i jämförelse med personer med eller utan små bettavvikelser (ej i behov av tandreg- lering). Patienterna var remitterade för behandling med ortognat kirurgi. I delarbete III, som är en longitudinell uppföljningsstudie, analyseras hur förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler påverkas av behandlingen och även hur patienttillfredsställelsen är tillgodosedd.Slutsatser i delarbete II och III• Patienter som ska behandlas med ortognat kirurgi har mer smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler jämfört med kontrollgruppen.• Patienter som genomgått ortognat kirurgi har ett positivt behandlingsutfall avseende smärta från käkleder och tuggmuskler.• Efter behandling är förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler låg och i nivå med den i kontrollgruppen.Delarbete IV utvärderar den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen före och efter ortognat kirurgi hos samma individer som i studie II och III.Slutsatser i delarbete IV• Patienter med stora bettavvikelser har innan ortognat kirurgi en sämre självupplevd tuggförmåga och testad tuggprestation jämfört med kontrollgruppen.• Efter behandling förbättras både den självupplevda tuggförmågan och tuggprestationen.Klinisk betydelse:Patienter som har stora bettavvikelser och dessutom smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler har oftast ett positivt behandlingsutfall efter ortognat kirurgi. Dessutom förbättras den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen efter behandlingen. Patienter med stora bettavvikelser som ska behandlas med tandreglering i kombination med ortognat kirurgi kan därför rekommenderas behandlingen för möjlighet till minskade besvär från tuggmuskler och käkleder och förbättrad tuggförmåga.
|
|
| 7. |
- Abrahamsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
TMD before and after correction of dentofacial deformities by orthodontic and orthognathic treatment
- 2013
-
Ingår i: International Journal of Oral and Maxillofacial Surgery. - : Elsevier. - 0901-5027 .- 1399-0020. ; 46:6, s. 752-758
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Abstract The aims of the study were to investigate the alteration of temporomandibular disorders (TMD) after correction of dentofacial deformities by orthodontic treatment in conjunction with orthognathic surgery; and to compare the frequency of TMD in patients with dentofacial deformities with an age and gender matched control group. TMD were evaluated in 121 consecutive patients (treatment group), referred for orthognathic surgery, by a questionnaire and a clinical examination. 18 months after treatment, 81% of the patients completed a follow-up examination. The control group comprised 56 age and gender matched subjects, of whom 68% presented for follow-up examination. TMD were diagnosed according to research diagnostic criteria for TMD. At baseline examination, the treatment group had a higher frequency of myofascial pain (P=.035) and arthralgia (P=.040) than the control group. At follow-up, the frequencies of myofascial pain, arthralgia and disc displacement had decreased in the treatment group (P=.050, P=.004, P=.041, respectively). The frequency of TMD was comparable in the two groups at follow-up. Patients with dentofacial deformities, corrected by orthodontic treatment in conjunction with orthognathic surgery, seem to have a positive treatment outcome in respect of TMD pain
|
|
| 8. |
- Abrahamsson, Lena, et al.
(författare)
-
Avslutning
- 2013
-
Ingår i: Lean i arbetslivet. - : Liber. - 9789147105601 ; , s. 317-324
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
- Abrahamsson, Peter, et al.
(författare)
-
Guided bone generation in a rabbit mandible model after periosteal expansion with an osmotic tissue expander.
- 2011
-
Ingår i: Clinical Oral Implants Research. - : John Wiley & Sons. - 0905-7161 .- 1600-0501. ; 22:11, s. 1282-8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES: To evaluate the space-maintaining capacity of titanium mesh covered by a collagen membrane after soft tissue expansion on the lateral border of the mandible in rabbits, and to assess bone quantity and quality using autogenous particulate bone or bone-substitute (Bio-Oss(®) ), and if soft tissue ingrowth can be avoided by covering the mesh with a collagen membrane.MATERIAL AND METHODS: In 11 rabbits, a self-inflatable soft tissue expander was placed under the lateral mandibular periosteum via an extra-oral approach. After 2 weeks, the expanders were removed and a particulated onlay bone graft and deproteinized bovine bone mineral (DBBM) (Bio-Oss(®) ) were placed in the expanded area and covered by a titanium mesh. The bone and DBBM were separated in two compartments under the mesh with a collagen membrane in between. The mesh was then covered with a collagen membrane. After 3 months, the animals were sacrificed and specimens were collected for histology.RESULTS: The osmotic soft tissue expander created a subperiosteal pocket and a ridge of new bone formed at the edges of the expanded periosteum in all sites. After the healing period of 3 months, no soft tissue dehiscence was recorded. The mean bone fill was 58.1±18% in the bone grafted area and 56.9±13.7% in the DBBM area. There was no significant difference between the autologous bone graft and the DDBM under the titanium mesh with regard to the total bone area or the mineralized bone area. Scanning electron microscopy showed that new bone was growing in direct contact with the DBBM particles and the titanium mesh. There is a soft tissue ingrowth even after soft tissue expansion and protection of the titanium mesh with a collagen membrane.CONCLUSION: This study confirms that an osmotic soft tissue expander creates a surplus of periosteum and soft tissue, and that new bone can subsequently be generated under a titanium mesh with the use of an autologous bone graft or DBBM.
|
|
| 10. |
- Abrahamsson, Peter
(författare)
-
Intra-oral soft tissue expansion and volume stability of onlay bone grafts
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Implantat är idag en väl etablerad behandlingsform. I många fallfinns dock inte tillräckligt med käkben för att på ett optimalt sättkunna rekonstruera patientens bett såväl ur funktionell som estetisksynpunkt. I dessa fall används olika tekniker för att tillförakäkben. Problemet med dessa tekniker är att benvolymen minskarunder inläkningen speciellt om ben transplanteras till laterala ochvertikala positioner. Vidare kan det vara svårt att få tillräckligtmed mjukvävnad för att uppnå estetiskt tillfredställande resultat,speciellt i överkäksfronten. Avhandlingens övergripande mål är attintroducera och utvärdera en ny teknik för mjukvävnadsexpansionför att optimera förutsättningarna för en efterföljande bentransplantationav tillräcklig volym för kommande installation avimplantat.I de experimentella studierna har kanin använts som försöksdjur.I delarbete (I) placerades en osmotisk mjukvävnadsexpander bilateraltunder benhinnan (periostet) på åtta djur via en extraoral entré.Efter två veckor hade periostet expanderat och en subperiostalficka bildats. Djuren avlivades och vävnad togs för histologisk undersökning.Denna visade inga inflammatoriska reaktioner eller resorptionerav benet. Periostet hade expanderats och nytt ben hadebildats i periferin av expandern genom att periostet lyfts långsamtoch stimulerat till bennybildning. På samma sätt som beskrivits ovan placerades expandern i delarbetena(II) och (III) på 13 respektive 11 kaniner.Efter 14 dagars expansion sövdes kaninerna på nytt, expandernavlägsnades och partikulerat käkben placerades på utsidan av mandibelnbilateralt (delarbete II). På ena sidan täcktes det med ett titannätoch på andra sidan med ett resorberbart nät. Efter tre månadersinläkning hade benbildning skett under båda näten. Volymen underdet resorberbara nätet var större (p<0.05) men inga skillnad noteradesi mängden mineraliserat ben. Två resorberbara nät perforeradeden orala slemhinnan. Detta berodde troligen på att det resorberbaranätet var svårare att konturera och anpass mot underkäken.I delarbete (III) placerades partikulerat ben och Bio Oss, separeratav ett kollagenmembran, unilateralt på mandibeln under etttitannät som i sin tur var täckt av ett kollagenmembran. Volymennybildat ben i anslutning till autologt ben respektive Bio Oss registreradesefter 3 månaders inläkning. Inga skillnader i benvolymförelåg. Scanning Electron Microscopy (SEM) visade i båda studiernaatt ben växte i direkt kontakt med såväl autologt ben sombensubstitut.Till den kliniska studien (delarbete IV) rekryterades 20 patienterkonsekutivt. De fördelades slumpmässigt i två grupper. I experimentgruppenopererades 10 patienter med en osmotisk mjukvävnadsexpander.Efter två veckor avlägsnades denna och benuppbyggnadgjordes med partikulerat ben täckt av ett titannät ochett kollagenmembran. Efter sex månaders läkning installerades implantat.I referensgruppen gjordes benuppbyggnad med benblockföljt av en implantatoperation efter sex månader.Ett optiskt mätinstrument användes för att registrera förändringari mjukvävnaden efter såväl subperiostal expansion sombenuppbyggnad. Dessa förändringar lagrades i en PC där värdenakunde analyseras och jämföras.Resultaten från den kliniska studien stämde väl överens med deexperimentella. Expandern expanderade periost och täckandemjukvävnad. Det föreligger dock en risk att expandern perforerarmjukvävnaden. Den optiska mätningen visade en volymsförbättringefter mjukvävnadsexpansionen. Den expanderade vävnadenkunde användas till att täcka ett bentransplantat som skyddades av ett titannät samt ett kollagen membran. Trots tidigare vävnads expansionexponerades titannätet genom slemhinnan i två fall. Fixturinstallationkunde utföras som planerat både i den experimentellagruppen samt referens gruppen. Det optiska mätinstrumentet(PRIMOS® optical 3D) var ett lättanvänt och repeterbart mätinstrumentsom levererade vävnadsförändringar med stor exakthet.
|
|
