| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Ebersole, Charles R., et al.
(författare)
-
Many Labs 5: Testing Pre-Data-Collection Peer Review as an Intervention to Increase Replicability
- 2020
-
Ingår i: Advances in Methods and Practices in Psychological Science. - : Sage. - 2515-2467 .- 2515-2459. ; 3:3, s. 309-331
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Replication studies in psychological science sometimes fail to reproduce prior findings. If these studies use methods that are unfaithful to the original study or ineffective in eliciting the phenomenon of interest, then a failure to replicate may be a failure of the protocol rather than a challenge to the original finding. Formal pre-data-collection peer review by experts may address shortcomings and increase replicability rates. We selected 10 replication studies from the Reproducibility Project: Psychology (RP:P; Open Science Collaboration, 2015) for which the original authors had expressed concerns about the replication designs before data collection; only one of these studies had yielded a statistically significant effect (p < .05). Commenters suggested that lack of adherence to expert review and low-powered tests were the reasons that most of these RP:P studies failed to replicate the original effects. We revised the replication protocols and received formal peer review prior to conducting new replication studies. We administered the RP:P and revised protocols in multiple laboratories (median number of laboratories per original study = 6.5, range = 3-9; median total sample = 1,279.5, range = 276-3,512) for high-powered tests of each original finding with both protocols. Overall, following the preregistered analysis plan, we found that the revised protocols produced effect sizes similar to those of the RP:P protocols (Delta r = .002 or .014, depending on analytic approach). The median effect size for the revised protocols (r = .05) was similar to that of the RP:P protocols (r = .04) and the original RP:P replications (r = .11), and smaller than that of the original studies (r = .37). Analysis of the cumulative evidence across the original studies and the corresponding three replication attempts provided very precise estimates of the 10 tested effects and indicated that their effect sizes (median r = .07, range = .00-.15) were 78% smaller, on average, than the original effect sizes (median r = .37, range = .19-.50).
|
|
| 5. |
- Frögård, Maja, 1985-
(författare)
-
Negotiating Tensions : Designers’ responsibilities in democratic entanglements
- 2021
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis concerns the roles and responsibilities of designers when we design workshops with democratic ambitions. Reflecting on my experiences from making co-design workshops for citizen participation to support sustainable urban development in municipal planning processes, I inquire into designers’ societal entanglements and explore these from democratic, social, political and designerly perspectives. Designing workshops in municipal planning processes made me curious about the diverse interpretations and practices of democracy. Seeking to make sense of my role in relation to these, I trace intertwinements between design and democracy. I reflect on how industrial designers’ roles are historically entangled with market-driven relations, formed by production and consumption. I also look at how political theory and philosophy articulate tensions within democracy, and criticise neoliberal political rationality for erasing the tension between democracy and capitalism. As designers are entangled in past and present relations affecting our roles and practices, we are affected by, but also influence, what we engage with. Designers who engage with democratic concerns navigate these tensions and thus affect how democracy is practiced. My inquiry into these perspectives led me to argue for designers’ responsibilities and for the need to reorient our practices to respond to democratic issues. Responsibilities need to be articulated in relation to tensions, as well as from within our practices; tensions can help us consider how we orient our practices – in relation to whom, what and where we design. As our relations also form our response-abilities, these reorientations also reshape our abilities to respond in practice, critically and carefully. I propose three concerns to support designers, design students and design researchers in orienting their practices, arguing that it is important to reflect on the concerns of entanglements, tensions, and responsibilities. These concerns focus on designers’ potential of making, on tentatively engaging with and curiously proposing things. My contribution and making of theory are thus for designers to make sense of and take responsibility for in relations shaped through our own particular practices.
|
|
| 6. |
- Hillier, Jean, et al.
(författare)
-
Towns within Towns : From Incompossibility to Inclusive Disjunction in Urban Spatial Planning
- 2021
-
Ingår i: DELEUZE AND GUATTARI STUDIES. - : EDINBURGH UNIV PRESS. - 2398-9777 .- 2398-9785. ; 15:1, s. 40-64
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We contemplate Deleuze and Guattari's discussion of in/compossibility through engagement with practices of spatial planning and development at the urban fringe in Australia. In such sites of ecosystem transformation, the presence of wildlife, such as mosquitoes, is often deemed incompossible with felicitous human habitation. We suggest that regarding worlds like those of mosquitoes and humans as divergent, rather than incompossible, opens up opportunities for inclusive disjunctive syntheses which affirm the disjoined terms without excluding one from the other. Relating inclusive disjunction to intensive milieu, we call for development of a more milieu-based approach to planning to facilitate more-than-human coexistence differently.
|
|
| 7. |
- Lindblad, Jenny, 1988-
(författare)
-
Planning contexts : Bureaucracy and rule relations in French urbanism
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis examines practices of contextualization in urban planning in Bordeaux. While planning theorists have established the importance of attending to the diversecontexts that shape urban planning, few studies have inquired about the ways urbanplanning activities shape contexts. When the Bordeaux Métropole intercommunal organization set out to reviseits land-use plan, a document positing the regulations applicable for building permitapplications, the resulting plan was intended to be less bureaucratic and more“adapted to context.” I explore the implications of this claim based on fieldworkon rule relations among planners, permit reviewers, metropolitan officials, local politicians, and planning documents. Beginning with the assumption that what is important to plans may be external to their content, I follow the land-use plan from preparation to implementation in the permit review. The activities in Bordeaux are framed through theories on the role of bureaucracy and flexibility in contemporary urban planning, while the issue of context is analyzed through an anthropological lens that understands contexts as never pre-existing, but produced through practices.The study shows how urban planning in Bordeaux unfolded amidst clashing contexts and overlapping temporalities, including national reforms of local government in favor of intercommunal planning and enhancement of shared longterm plans with flexible modalities, planners working for a regulatory framework adaptable to diverse settings, permit reviewers concerned with ensuring the legalaccuracy of permit decisions, and municipal election cycles. The permit review became a strategically important activity in which modalities of flexibility were used to ensure municipal authority in response to a shifting political landscape that empowered the intercommunal government. The revision of the plan to be “adapted to context” came to imply a municipal concern to influence permits in a continuous present, in opposition of the longer-term temporality imposed by a common landuseplan among municipalities within the metropole. In this situation, local planning actors grappled with the distribution of the capacity to define which contextsmattered, at what moment, and by whom those definitions were made. By showing how urban actors selectively deployed divergent views on the notion of context, this study underlines the importance of attending to the politics of contextualizationin urban planning.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Metzger, Jonathan, 1978-, et al.
(författare)
-
Doing Planning Differently : Affective Politics and Atmospheric Engineering in Experimental Deliberative Bubbles
- 2022
-
Ingår i: Planning Theory & Practice. - : Informa UK Limited. - 1464-9357 .- 1470-000X. ; 23:4, s. 518-535
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Procedural planning experiments often attempt to influence how planning actors think through producing physical and social environments that affect how they feel. In this paper such experiments are conceptualized as attempts at generating atmospheric “bubbles” through the engineering of affective atmospheres. Our empirical examples show that purposeful affective engineering is very difficult to achieve–and one cannot expect that their eventual outcomes can be predicted on the basis of the ambitions that underpin them. Therefore, it is crucial to remain attentive to questions concerning the variegated, distributed and often unexpected effects of such endeavors.
|
|
| 10. |
- Metzger, Jonathan, 1978-, et al.
(författare)
-
Förutsättningar för en proaktiv kommunal bostadsplanering
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- UtgångspunkterProfessor Jonathan Metzger, universitetslektor Maria Håkansson och forskningsingenjör Lisa Lundström vid Institutionen för Samhällsplanering och Miljö, KTH har för Hyresgästföreningens Riksförbunds (HGF RF) räkning tagit fram en utredning om markfrågor och fysisk planering på kommunal nivå, med fokus på planering för tillkommande bostadsbebyggelse.Utredningens utgångspunkt är att HGF RF har en bild av att planering av tillkommande bostadsbebyggelse i nuläget sker först när det finns en byggherre som en kommun har kontakt med, varpå planeringen utförs i dialog med denne. Detta kan betecknas som en mer eller mindre explicit exploatörsdriven planeringsmodell för tillkommande bostadsbebyggelse. HGF önskar utreda om denna bild stämmer, samt vilka orsaker som i så fall ligger bakom detta val av tillvägagångssätt. HGF RF intresserar sig också särskilt för vilka effekter ett sådant tillvägagångssätt eventuellt skulle kunna få på processkvaliteten (graden av insyn och förutsägbarhet i processerna) samt outputkvaliteten (kvaliteten och hållbarhetsomsorgen i de bostäder och livsmiljöer som tillskapas) för den tillkommande bostadsbebyggelsen. Ett annat intresseområde hos beställaren rör det juridiska ramverkets eventuella påverkan på kommuners möjligheter att bedriva en proaktiv bostadsplanering med omsorg om process- och outputkvalitet.Studien har inbegripit dokumentstudier, intervjuer med strategiskt utvalda personer, en interaktiv workshop samt fyra inspel från ledande auktoriteter på området. Personerna är utvalda för att ge inblick i kommunala, kommersiella såväl som juridiska perspektiv på ämnesområdet.Utredningens huvudresultatUtredningen visar att HGFs övergripande bild stämmer med hur bostadsplanering idag över lag bedrivs i landets kommuner. Detta bekräftas av i stort sett samtliga de aktörer som vi i utredningen varit i kontakt med samt även av tidigare utredningar på området. Det är dock viktigt att även nyansera denna generella bild. Landets kommuner har inte bara extremt olika ekonomiska, politiska, geografiska och demografiska förutsättningar – utan har också gjort olika val i hur man organiserar sin bostadsplanering och bostadsutvecklingsprocess. Trots att väldigt många kommuners bostadsplaneringsprocesser idag i hög grad är exploatörsdrivna finns det även kommuner som anstränger sig för att vara mer proaktiva i sin planering. Bland den mer reaktivt inriktade majoriteten av kommuner finns det de som väljer att bedriva sina stadsutvecklingsprocesser på detta sätt på grund av en ideologisk övertygelse om att marknaden i hög grad bör ha ledarskapet i hur den byggda miljön utvecklas. I många kommuner är det dock troligtvis inte en sådan ideologisk övertygelse som är den främsta drivkraften bakom den reaktiva hållningen, utan snarare ett upplevt tvång. Detta upplevda tvång grundar sig framför allt i kommunernas ekonomiska förutsättningar. Som påpekats ser dessa väldigt olika ut, men det finns trots detta vissa generella drag som kan framhållas.Till att börja med är de flesta svenska kommuners ekonomi i någon grad ansträng. Kommunerna kämpar för att säkerställa kvaliteten i utförandet av de uppgifter som staten har ålagt dem. Dessutom konkurrerar kommuner inbördes för att attrahera ekonomiskt starka hushåll och företag som långsiktigt kan säkra en skattebas för den egna verksamheten. En annan aspekt av resursbristen i kommunerna är mer specifik och rör kommunernas planerings- och exploateringsfunktioner. Många kommuner har, på grund av den allmänna resursbristen, svårt att satsa resurser på omfattande egna planeringsorganisationer bemannade av kompetenta och erfarna planerare, ingenjörer och handläggare. Det råder därtill en allmän kompetensbrist inom detta yrkesområde. I och med detta saknas ofta resurser att agera mer proaktivt inom bostadsutvecklingsområdet, även i fall där det finns en sådan vilja och ambition. Sammantaget leder de två typerna av resursbrist, den generella och den specifika, till att kommunerna i hög grad söker att agera ekonomiskt riskminimerande inom sitt samhällsplaneringsarbete, inbegripande även bostadsplanering. Många kommuner har idag på grund av övergripande förändringar i regelverket för kommunala bostadsbolag, ideologiskt motiverade politiska beslut och/eller ekonomiskt tvång en mycket svag egen genomförandeförmåga för bostadsproduktion och är därför i hög grad beroende av marknadens aktörer för att förverkliga tillkommande bostadsbebyggelse. Den riskminimerande strategin är logisk utifrån att kommunerna tillsammans med byggherrarna i dagens läge bär all ekonomisk risk i projekten. Utifrån en sådan förutsättning är det inte förvånansvärt att kommunerna, under rådande resursknapphet, försöker lägga över en så stor del av det ekonomiska risktagandet som möjligt på byggherrarna, genom att förskjuta ansvaret för tidig projektering och projektutveckling – och ibland även rent krasst hela planutvecklingen – på dessa. Effekten av detta blir dock att kommunen i någon mån i praktiken avsäger sin roll som vägledare för att utvecklingen av mark- och vattenresurser blir så optimal som möjligt utifrån medborgarnas samtida och framtida behov. I stället kommer marknadens prioriteringar, som alltid i första hand styrs av omsorgen om sina ägares avkastningskrav, i hög grad att styra vilka bostäder som byggs var, och för vem.Vad gäller frågan om den exploatörsdrivna bostadsplaneringens effekter på processkvalitet kan vi konstatera att en överväldigande majoritet av våra informanter anser att processkvaliteten blir tydligt lidande vid denna typ av arbetssätt. De utförliga tidiga dialogerna mellan kommun och byggherre, som föregår den formella planprocessen, sker som regel i slutna rum med en hög grad av sekretess. Det kan därför bli svårt att verifiera utifrån vilka positioner de olika aktörerna har förhandlat, samt vilka värden de har prioriterat i förhandlingarna – och på vilka grunder kommunen slutligen har fattat beslutet att gå vidare med en specifik utformning på en uppgörelse och därpå följande projektformat. Vad gäller de exploatörsdrivna processernas effekter på outputkvalitet, i form av påverkan på hållbarhetsomsorgen och omsorgen om kvalitet i de byggda bostädernas och bostadsområdena, är bilden inte lika entydig. Trots det uttrycker många av våra initierade informanter en distinkt oro för att det i insynsbegränsade långtgående förhandlingar mellan kommuner och byggherrar är andra värden som riskerar att bli prioriterade framför hållbarhet och kvalitet. Det finns framför allt en distinkt risk för att hänsyn till kortsiktig ekonomisk nytta riskerar att trumfa en prioritering av bästa möjliga hållbarhet och kvalitet i bostäder och livsmiljöer. Denna risk förstärks av det faktum att kommunalt ägd mark idag för många svenska kommuner utgör en av de få realiserbara resurser som man besitter. Det gör, givet de allmänna ekonomiska förutsättningarna, att man upplever ett behov av att säkra maximala inkomster från försäljningen av denna resurs för att så gott som möjligt generera intäkter till kommunkassan. Markpriset bestäms i hög grad av storleken på byggrätten, vilket gör att kommuner kan lockas att göra avkall på kvaliteten för att på så sätt maximera byggrätten och därtill kopplade markförsäljningsintäkter.Vägar framåtVad kan då göras för att få till stånd en generellt mer proaktiv kommunal planering för att uppnå en hög takt i bostadsbyggandet samtidigt med ett värnande om processkvalitet och outputkvalitet? Viktigt här är att påpeka att proaktivitet-reaktivitet inte är ett binärt motsatspar, utan snarare utgör en gradskala. Svagare former av proaktivitet kan exempelvis inbegripa genererande av en strategisk beredskap för att planera tillkommande bostadsbebyggelse. Detta kan exempelvis ske genom en aktiv rullande översiktsplanering som med aktualitet kommunicerar kommunens ambitioner och avsikter vad gäller bostadsutveckling eller bruket av fördjupade översiktsplaner eller detaljplaneprogram för att ge indikationer om kommunens intentioner. Det kan också ske genom utveckling av olika egna kommunövergripande eller områdesspecifika kommunala riktlinjer som kommunen binder sig själv till som normer för exempelvis kvalitet och hållbarhet i den byggda miljön. I rapporten lägger vi ingen värdering i vilken grad av proaktivitet som är den rätta. Förutsättningarna i landets kommuner är alltför varierade för att kunna ge ett sådant entydigt svar. Fokus är snarare på hur det generellt går att skapa förutsättningar för de många kommuner som idag inte befinner sig i den mest proaktiva änden av spektrumet att i alla fall flytta sig något snäpp uppåt på proaktivitetsskalan.Utifrån den strida ström av utredningar av Plan- och Bygglagen som producerats under det senaste decenniet skulle man lätt kunna tro att lösningen på den samtida bostadsutmaningen ligger i en genomgripande reform av PBL. Majoriteten av de som vi diskuterat frågan med, och framför allt våra juridiskt mest initierade intervjupersoner och inspelsförfattare, menar dock att det inte framför allt är lagstiftningen som är hindret när det gäller förutsättningarna för kommuner att bedriva en mer proaktiv och mindre exploatörsdriven bostadsplanering. Även med existerande ramverk finns det utrymme för en mer proaktiv kommunal bostadsplanering än vad som i regel förekommer idag.En annan möjlig lösning fokuserar på det så kallade anvisningsförfarandet för kommunal mark. Merparten av de nytillkommande bostäder som idag byggs i Sverige uppförs på kommunal mark som överlåts med detta syfte. I den form av exploatörsdrivna processer som diskuterats
|
|
