| 1. |
|
|
| 2. |
- Akiyama, Kazunori, et al.
(författare)
-
First M87 Event Horizon Telescope Results. IV. Imaging the Central Supermassive Black Hole
- 2019
-
Ingår i: Astrophysical Journal Letters. - : American Astronomical Society. - 2041-8213 .- 2041-8205. ; 875:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We present the first Event Horizon Telescope (EHT) images of M87, using observations from April 2017 at 1.3 mm wavelength. These images show a prominent ring with a diameter of similar to 40 mu as, consistent with the size and shape of the lensed photon orbit encircling the "shadow" of a supermassive black hole. The ring is persistent across four observing nights and shows enhanced brightness in the south. To assess the reliability of these results, we implemented a two-stage imaging procedure. In the first stage, four teams, each blind to the others' work, produced images of M87 using both an established method (CLEAN) and a newer technique (regularized maximum likelihood). This stage allowed us to avoid shared human bias and to assess common features among independent reconstructions. In the second stage, we reconstructed synthetic data from a large survey of imaging parameters and then compared the results with the corresponding ground truth images. This stage allowed us to select parameters objectively to use when reconstructing images of M87. Across all tests in both stages, the ring diameter and asymmetry remained stable, insensitive to the choice of imaging technique. We describe the EHT imaging procedures, the primary image features in M87, and the dependence of these features on imaging assumptions.
|
|
| 3. |
- Akiyama, Kazunori, et al.
(författare)
-
First M87 Event Horizon Telescope Results. V. Physical Origin of the Asymmetric Ring
- 2019
-
Ingår i: Astrophysical Journal Letters. - : American Astronomical Society. - 2041-8213 .- 2041-8205. ; 875:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Event Horizon Telescope (EHT) has mapped the central compact radio source of the elliptical galaxy M87 at 1.3 mm with unprecedented angular resolution. Here we consider the physical implications of the asymmetric ring seen in the 2017 EHT data. To this end, we construct a large library of models based on general relativistic magnetohydrodynamic (GRMHD) simulations and synthetic images produced by general relativistic ray tracing. We compare the observed visibilities with this library and confirm that the asymmetric ring is consistent with earlier predictions of strong gravitational lensing of synchrotron emission from a hot plasma orbiting near the black hole event horizon. The ring radius and ring asymmetry depend on black hole mass and spin, respectively, and both are therefore expected to be stable when observed in future EHT campaigns. Overall, the observed image is consistent with expectations for the shadow of a spinning Kerr black hole as predicted by general relativity. If the black hole spin and M87's large scale jet are aligned, then the black hole spin vector is pointed away from Earth. Models in our library of non-spinning black holes are inconsistent with the observations as they do not produce sufficiently powerful jets. At the same time, in those models that produce a sufficiently powerful jet, the latter is powered by extraction of black hole spin energy through mechanisms akin to the Blandford-Znajek process. We briefly consider alternatives to a black hole for the central compact object. Analysis of existing EHT polarization data and data taken simultaneously at other wavelengths will soon enable new tests of the GRMHD models, as will future EHT campaigns at 230 and 345 GHz.
|
|
| 4. |
- Akiyama, Kazunori, et al.
(författare)
-
First M87 Event Horizon Telescope Results. VI. The Shadow and Mass of the Central Black Hole
- 2019
-
Ingår i: Astrophysical Journal Letters. - : American Astronomical Society. - 2041-8213 .- 2041-8205. ; 875:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We present measurements of the properties of the central radio source in M87 using Event Horizon Telescope data obtained during the 2017 campaign. We develop and fit geometric crescent models (asymmetric rings with interior brightness depressions) using two independent sampling algorithms that consider distinct representations of the visibility data. We show that the crescent family of models is statistically preferred over other comparably complex geometric models that we explore. We calibrate the geometric model parameters using general relativistic magnetohydrodynamic (GRMHD) models of the emission region and estimate physical properties of the source. We further fit images generated from GRMHD models directly to the data. We compare the derived emission region and black hole parameters from these analyses with those recovered from reconstructed images. There is a remarkable consistency among all methods and data sets. We find that >50% of the total flux at arcsecond scales comes from near the horizon, and that the emission is dramatically suppressed interior to this region by a factor >10, providing direct evidence of the predicted shadow of a black hole. Across all methods, we measure a crescent diameter of 42 +/- 3 mu as and constrain its fractional width to be
|
|
| 5. |
- Porth, Oliver, et al.
(författare)
-
The Event Horizon General Relativistic Magnetohydrodynamic Code Comparison Project
- 2019
-
Ingår i: Astrophysical Journal, Supplement Series. - : American Astronomical Society. - 1538-4365 .- 0067-0049. ; 243:2
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Recent developments in compact object astrophysics, especially the discovery of merging neutron stars by LIGO, the imaging of the black hole in M87 by the Event Horizon Telescope, and high- precision astrometry of the Galactic Center at close to the event horizon scale by the GRAVITY experiment motivate the development of numerical source models that solve the equations of general relativistic magnetohydrodynamics (GRMHD). Here we compare GRMHD solutions for the evolution of a magnetized accretion flow where turbulence is promoted by the magnetorotational instability from a set of nine GRMHD codes: Athena++, BHAC, Cosmos++, ECHO, H-AMR, iharm3D, HARM-Noble, IllinoisGRMHD, and KORAL. Agreement among the codes improves as resolution increases, as measured by a consistently applied, specially developed set of code performance metrics. We conclude that the community of GRMHD codes is mature, capable, and consistent on these test problems.
|
|
| 6. |
- Roelofs, Kim, et al.
(författare)
-
Insatser i ”utsatta” områden : en analys av 20 års områdesutveckling och lärdomar inför framtiden
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna kunskapsöversikt diskuterar svenska studier om områdesutveckling hittills under 2000-talet och har som syfte att sammanfatta lärdomar från studier som har berört områdesutveckling. Begreppet områdesutveckling är något diffust och det är vår tolkning att områdesutveckling under de senaste årtiondena alltmer kommit att användas som ett portalbegrepp för allehanda ambitioner och insatser i den redan byggda stadsmiljön och då i synnerhet bostadsområden som domineras av hyresrätter byggda i efterkrigstid. I denna kunskapsöversikt avgränsas förståelsen av det diffusa begreppet ”områdesutveckling” till lokala insatser i s.k. utsatta bostadsområden som domineras av miljonprogramsområden med företrädesvis hyresrätter. I dessa områden har riktade områdesinsatser skett mer eller mindre sedan deras tillkomst på 1960- och 1970-talen. Områdesutveckling är ofta en uttalad strategi mot boendesegregation. I debatten kring lösningar för boendesegregation är det förorten som blir en problemfylld plats som åtgärder avses riktas mot. Förorten är dock inte en entydig plats, utan en plats som blir till i samhällsdebatten för olika ändamål. Berättelser om förorter är problemorienterade, där förorterna är platser där människor med ofullständig samhällsintegrering koncentreras. Detta avses ibland utgöra ett hot mot det demokratiska samhället och det finns en debatt om ”parallellsamhällen” som utvecklas i förorter. Den problemorienterade berättelsen om förorter legitimerar olika lokalinriktade interventioner. Boendesegregation anses leda till olika former av icke-integration i samhället, såsom att sakna sysselsättning, inte delta i val och inte följa samhällets lagar. Det finns en koppling mellan idéer om segregerade bostadsområden och sociala problem, även om problem som finns i bostadsområden inte nödvändigviss orsakas av själva områdena (Andersson, Bråmå & Holmqvist, 2010). I samhällsdebatten anses bostadsområdet orsaka de olika socioekonomiska problem som en del av dess befolkning brottas med, samt att det anses finnas många individer som utgör ett hot eller en börda för staten. Forskare hävdar att det geografiska utpekandet av bostadsområden bidrar till vidare stigmatisering av dessa områden. På så vis vidmakthåller områdesutveckling den överlägsna positionen från det etablerade majoritetssamhället. I den historiska tillbakablicken framgår att terminologin som används för att beskriva motiv för områdesutveckling har ändrat karaktär de sista tjugo åren. Problemformuleringen har skiftat från ett fokus på ”utländsk bakgrund” till ett fokus på ”utsatthet”. Dock är de reella sakförhållandena likartade i nuläget som i slutet av 1900-talet: höga nivåer av arbetslöshet, ekonomiskt biståndsmottagande och låg genomströmning i utbildning (Karlsson, 2016). Även om målet att bryta segregation har funnits hela tiden har detta mål inte uppnåtts, snarare har det gått i motsatt riktning. Enligt flera forskare präglas områdesinsatser av otydliga mål och mål som är omöjliga att uppnå med de resurser som finns tillgängliga. Det handlar då till exempel om mål såsom att bryta segregation och att öka tillit och demokratiskt deltagande samt inflytande i området. Karlsson (2016) visar dessutom att områdesutveckling inte skapar strukturell förändring som skulle tillgängliggöra samhällets politiska och ekonomiska processer för de boende i områdena. Även om forskare är kritiska mot områdesutvecklingens mål, menar de att det finns positiva förändringar som insatser kan åstadkomma. Exempel som nämns är att hjälpa att integrera utsatta individer och grupper och att utveckla privat och offentlig service i bostadsområdena. Även om målen för lokal områdesutveckling formuleras utifrån ett helhetsperspektiv på staden och segregationen, riktar integrationsåtgärder sig ensidigt till utvalda bostadsområden och deras invånare. Det saknas alltså sätt att arbeta med segregationens relationella karaktär i ett större urbant perspektiv. Ett återkommande mål med områdesutveckling är att öka tilliten till offentliga verksamheter samt erbjuda delaktighet till de boende i områden utvalda för områdesutveckling. Forskare menar att det är viktigt att de boende kan vara med från början i att påverka områdesutvecklingens form, samt att olika inblandade aktörer samverkar för att öka delaktigheten. Dessutom är det viktigt att insatser inte bara erbjuder ”demokrati på låtsas”, utan i stället skapar utrymme för reellt inflytande. Kommunala strukturer erbjuder inte alltid utrymme för kritik och alternativa handlingsstrategier från boende. Det finns oftast en given ram inom vilken inflytande kan äga rum. Individer och organisationer som inte accepterar detta och vill ha mer inflytande riskerar att bli utpekade och demoniserade. Områdesutveckling kan organiseras antingen som en del av den ordinarie kommunala verksamheten eller bedrivas i form av projekt. Forskare kritiserar projektformen för att den inte kan erbjuda den kontinuitet som behövs för långsiktig områdesutveckling och förändring. Det finns en uppenbar risk att verksamheter försvinner när projekt upphör. Samverkan är ofta nödvändig för att organisera områdesinsatser. Samverkan kan erbjuda kontinuitet och effektiv samhällsservice, men dessa positiva utfall är inte garanterade, enligt forskare. Vidare kan samverkan bli ett mål i sig, även om det inte alltid är det mest effektiva sättet att organisera områdesinsatser. Områdesinsatser har oftast mest positiva effekter på individer och individuella hushåll. Detta kan ha ett negativt utfall när hushåll som får det bättre flyttar ifrån området och nya hushåll med socioekonomiska utmaningar ersätter dem. Dessutom läggs fokus på individens eget ansvar, i stället för att staten och kommuner tar ansvar för att motverka segregerande samhällsstrukturer. Karlsson (2016) menar att områdesbaserade projekt inte har möjlighet att verka strukturförändrande men menar att de kan minska de sociala konsekvenserna av segregerade samhällsstrukturer. Fokus på individen har givetvis också positiva konsekvenser, eftersom det kan skapa gynnsamma effekter på individers och hushålls levnadsförhållanden. Ur detta följer vår konklusion för denna kunskapsöversikt, nämligen att områdesutveckling inte är ett medel som kan åstadkomma en strukturell förändring i den ökade ojämlika resursfördelningen i Sverige under 2000-talet hittills men kan ha värde och förtjänster för berörda organisationer och hushåll.
|
|
