| 57701. |
- Sandsten, Håkan, et al.
(författare)
-
Vattenväxter i sjöar : Likstammen och Näsnaren 2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vattenväxter i de två sjöarna Likstammen (1 mil sydväst om Gnesta) och Näsnaren (2 mil söder om Katrineholm) har inventerats av Calluna AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland. Antalet arter var ovanligt högt och artsammansättningen tyder på att de inte är skadade av försurning, övergödning, brunfärgning eller grumling av vattnet. Den rödlistade cyanobakterien sjöhjortron (NT) påträffades i Likstammen. Den är en god indikator på klarvattensjöar som inte är drabbade av övergödning och försurning. Även flera olika arter av mossor påträffades, vilket visar på långvarigt stabila och goda förhållanden i vattnet. De arter av flytblads- och undervatttensväxter som var mest frekvent förekommande i Likstammen var i fallande ordning styvt braxengräs, hårslinga, notblomster, gul näckros och strandpryl. Motsvarande för Näsnaren var hårslinga, axslinga, gul näckros, mattslinke/glansslinke och styvt braxengräs. Om frekvens hade ingått i bedömningen av ekologisk status hade Likstammen haft en ännu mer näringsfattig karaktär än Näsnaren.Både Näsnaren och Likstammen har inventerats tidigare och förhållandena har inte försämrats sedan 2009. Båda sjöarna får enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet en God status för vattenväxter. Vi argumenterar dock här för att båda sjöarna bör klassificeras tillHög status. De har så många arter, så stor frekvens av känsliga arter och så stor djuputbredning att det är motiverat att höja status till den högsta klassen. I ett nationellt perspektiv är detta mycket fina sjöar när det gäller vattenväxter.
|
|
| 57702. |
- Sandsten, Håkan
(författare)
-
Vattenväxter i skånska sjöar : En jämförelse mellan 1970-talet och 2002
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningSven Jensén genomförde på 1970-talet en mycket omfattande inventering av vattenväxteri ett femtiotal skånska sjöar. På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne valde Håkan Sandstenut elva av de mest värdefulla sjöarna och återupprepade studien med samma metodikunder 2002. I denna rapport jämförs resultaten av de två studierna och slutsatser drasangående skillnader.En rad variabler visar att tillståndet är sämre 2002 än på 1970-talet, vilket är förvånandemed tanke på allt vattenvårdsarbete som bedrivits de senaste trettio åren. Det ärockså tråkigt att detta gäller några av de ur natursynpunkt allra mest värdefulla sjöarna. Iflertalet sjöar indikerar vegetationens artsammansättning på högre näringsstatus 2002 änpå 1970-talet. Flera arter undervattensväxter, typiska för näringsfattiga sjöar, återfinnsinte 2002. Den biologiska mångfalden av undervattens- och flytbladsväxter verkar varalägre 2002.Möjliga orsaker till dessa skillnader kan vara övergödning och ökad vattenfärg som påolika sätt leder till ett sämre ljusklimat under vattenytan, vilket missgynnar mångavattenväxter. Även minskat boskapsbete vid sjöstränderna kan på olika sätt försämraförhållandena för många vattenväxter.Vattenväxter har hittills inte utnyttjats i särskilt stor utsträckning inom miljöövervakningoch recipientkontroll. Denna rapport visar vattenväxternas potential att tidigtindikera små men allvarliga förändringar i vår miljö. Stora delar av den omfattandeinventeringen från 1970-talet presenteras för första gången och kan nu utgöra en mycketvärdefull referens för framtida studier. Både det gamla och det nya materialet kommer,när det har överförts från excel till en databas, kunna användas till att svara på mångaintressanta frågor om vattenväxters förekomst och ekologi. Ett samband, tydligt i detgamla materialet, var att antalet arter ökade med sjöns storlek, vilket Naturvårdsverketsbedömningsgrunder inte till fullo tar hänsyn till. Förhoppningsvis kan materialet ingå somunderlag vid framtida revideringar av bedömningsgrunderna.I denna rapport föreslås också nya inventeringar av vattenväxter i sjöar som verkarintressanta, mot bakgrund av Jenséns inventering. Några andra undersökningar för attkartlägga kransalger i Skåne föreslås också eftersom många kransalgsarter är hotade ocheftersom de ofta har en mycket positiv effekt på vattenkvaliteten .
|
|
| 57703. |
- Sandström, Alfred,
(författare)
-
Eutrofieringens effekter på kustnära fisksamhällen i Västerhavet
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De kustnära miljöerna i Västerhavet och i Nordsjön har en hög art- ochhabitatrikedom och följaktligen också en relativt hög potential för produktionav fisk. Grundare områden har också en viktig funktion som uppväxtmiljöerför många marina fiskarter (Botsford et al., 1997). Torskfiskars och plattfiskarslarver bottenfäller på grundområdena där de relativt sett högre temperaturerna,den höga produktionen av bytesdjur och den rika tillgången på refugerger en god överlevnad och tillväxt under de första levnadsåren (Pihl & Rosenberg,1982; Pihl et al., 1997; Lagenfelt, 2000; Lagenfelt & Svedäng, 1999).Åtminstone sedan i början av åttiotalet har det funnits indikationer på att enstorskalig förändring av den svenska västkustens ekosystem pågår (Anon,1993; Josefson, 1990; Lundälv et al., 1986; Rosenberg et al., 1987; Pihl et al.,1997) . Belastningen av näringsämnen har ökat och likaså förekomsten avsnabbväxande fintrådiga alger i kustnära områden samtidigt som halternalöst syrgas i bottenvatten sjunkit till alarmerande låga nivåer i många områden(Rosenberg et al., 1996; Johansson et al., 1998). Hur dessa förändringar påverkatdet kustnära fisksamhället är dock i stora drag oklart.Mot bakgrund av detta tillställde Naturvårdsverket Fiskeriverkets Kustlaboratoriumuppgiften att utreda förutsättningarna för att etablera ett övervakningsprogramför kustfisk med huvudsaklig inriktning mot eventuellaeffekter av eutrofiering av kustnära miljöer i Västerhavet. Ett första naturligtsteg i den planeringen är att sammanställa befintlig kunskap om eutrofieringenseffekter på kustfisksamhället i Västerhavet och närliggande områden ochdärmed samtidigt identifiera de områden där kunskapen om eutrofieringenseffekter på fisksamhällena idag är bristfällig. Genom att granska befintligaövervakningsprogram i Nordsjön och Västerhavet är det också möjligt att fåviss vägledning om vilken övervakningsmetodik som är mest lämplig. Därefterkan man med utgångspunkt från befintlig kunskap och ifall behov finns,genom ny forskning, urskilja lämpliga målarter, lämplig metodik och lämpligaeutrofieringsindikatorer.
|
|
| 57704. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Fiskefredning i sjöar : I vilken mån används fredningsområden för fiske i Sveriges 205 största sjöar?
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fiskar är, ur ett globalt perspektiv, en av de allra mest kritiskt hotade djurgrupperna. En metod som föreslagits för att skydda hotade fiskarter och bestånd är att införa olika typer av fredningsområden som begränsar fisket i vissa delar av ett vatten. Förutom totalt fiskeförbud året om, kan det röra sig om tidsbegränsad fredning eller att en viss fiskemetod är förbjuden inom ett område. En angränsande förvaltningsåtgärd är när fredning införs för att garantera ett långsiktigt naturskydd av fiskens mest värdefulla habitat. Naturskydd innebär dock endast i undantagsfall (t.ex. i flertalet Nationalparker) att man inför begränsningar i fisket. I marina miljöer har fredningsområden (så kallades MPA:s) debatterats under en längre tid. I sötvatten har de dock inte alls fått samma fokus trots att behoven är snarlika. Syftet med denna studie har varit att kartlägga fiskeregler och då särskilt användningen av fredningsområden i 205 stora svenska sjöar. Först kartlades fiskereglerna i de av staten reglerade Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Jämtländska Storsjön. Därefter genomfördes en omfattande enkätundersökning riktad till de organisationer som är aktiva i förvaltningen av fisket i ytterligare 200 stora svenska sjöar jämnt spridda över landet. Enkätstudien innehöll förutom frågor om användningen av fredningsområden också frågor om övriga fiskeregler. I två av de fem största sjöarna användes fredningsområden som förvaltningsinstrument (Vänern och Vättern). Det var dock endast i Vättern som fredningsområden kan anses vara en integrerad och betydelsefull del av förvaltningen. Av de 63 % som svarade i enkätundersökningen riktad till angav cirka 50 % att det fanns någon form av fredningsområden i deras sjöar. De flesta fredade områden fanns i tillrinnande vattendrag och deras mynningsområden i sjöarna. Följaktligen var öring (Salmo trutta, L.) också den fiskart som var mål för en majoritet av de fredade områdena. Endast i mycket enstaka fall fanns områden i själva sjöarna med totalt fiskeförbud som varade året runt. Fredningsområden i sjöarna var vanligtvis relativt små. I de sjöar där sådana fanns täckte de i genomsnitt 1,6 % av sjöytan. Vår bedömning är att många av de befintliga fredningsområdena är för små för att få en långsiktig effekt på fiskedödligheten särskilt för mer rörliga arter. Förutom fredningsområden var olika typer av begränsningar av fångststorleken (minimimått, maximimått och storleksfönster) mycket vanligt förekommande. Resultaten från studien visar att fredningsområden visserligen används både på enskilda och allmänna vatten men att det finns en stor potential att utveckla deras användning och anpassa utformningen så att de kan bidra till uppställda förvaltningsmål. I takt med att GIS-baserade instrument och andra digitala verktyg utvecklas, förbättras möjligheten att arbeta med lokalisering och design av hela nätverk av skyddade områden (inom sjöar och kanske även inom hela avrinningsområden) på helt nya sätt. Vi hoppas att utvecklingen kommer gå mot att man inom det allmänna arbetet med habitat- och naturvärdesskydd kommer att ta större hänsyn till fiskefrågor och att fredningsområden för fiske blir mer integrerade i övrigt naturskydd.
|
|
| 57705. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Fiskundersökningar i Vänerns strandzon - en test av två kvantitativa provtagningsmetoder
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Shallow, vegetated habitats have an important role as spawning and nursery areas for several species of fishes in lakes. Such habitats are often laborious to monitor with conventional sampling methods. We evaluate two quantitative methods for sampling of young fishes in shallow habitats; point abundance with electro-fishing and low-impact pressure wave sampling using small underwater detonations. The study was conducted in an extensive archipelago area in Lake Vänern, Sweden. Both methods rendered quantitative estimates on the most common fish species in the littoral zone. More species were observed using underwater detonations. This method also provided data with lower variation among samples and fish within a wider size interval. These differences are interpreted to mainly depend on the larger sample area of detonations. Species distribution and juvenile fish density estimates and size-structure were compared with results from a standardised multi-mesh gill-net programme running in the same area. The dominant fish species in the gill-net program were recorded with both methods although the relative composition differed, mainly as a consequence of differences in species and size selectivity. Detonations provided additional, small-bodied, species that were not recorded in the gill-net program. The estimated total fish density in shallow water in the investigated area was 2.6 individuals per m2 with small detonations and 10.9 with electrofishing. The corresponding estimates of biomass were 6 and 20 g per m2. These figures are valid only for fish in the covered size-interval of 2-15 cm total length. The differences between methods are mainly interpreted as a consequence of differences in the estimation of effective sample area. The estimated fish densities are slightly higher compared to similar measures on fish abundance in pelagic areas of Lake Vänern. The studied methods can provide information of particular relevance for identifying essential fish habitats, understanding ecosystem dynamics and assessing long-term changes in Lake Vänern, e.g. due to climate change or new water level regimes.
|
|
| 57706. |
|
|
| 57707. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Förvaltning av signalkräfta i sjöar : en litteraturstudie
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fisket efter signalkräfta har fått allt större ekonomisk och social betydelse i Sverige. Trots detta saknas väl underbyggda råd för hur ett hållbart fiske ska bedrivas. Projektet ”Utveckling av fisket efter signalkräfta – hur ska man optimera fiske och förutsäga risken för populationskollapser?” är ett projekt som delfinansieras av Europeiska fiskerifonden 2009-2013. Som en inledande del i detta projekt gjordes en litteratursammanställning, och baserat på denna har planeringen av det framtida arbetet kunnat konkretiseras. Målsättningen med litteraturgenomgången var att identifiera vilken information om signalkräftans biologi och ekologi som behövdes för att kunna ta fram bra fiskerimodeller för hur ett hållbart fiske bör bedrivas. Dessutom var det viktigt att förstå varför vissa bestånd av signalkräfta har kollapsat. Fångsterna av signalkräfta varierar mellan sjöar. Denna variation kan, i sjöar som inte är försurade, till stor del förklaras med hur stor andel av sjöns botten som är täckt med sten. Finns det mycket sten i en sjö finns det också mycket signalkräftor. Det finns några få studier i Sverige på signalkräftan där populationer har följts under en längre tid (minst 15 år). Dessa visar att fångst per mjärde och uttag av konsumtionskräftor varierar mellan olika år inom en sjö. Dessa variationer kan till viss del förklaras med temperaturen under föregående år, men mekanismen bakom detta är inte känd. Studier av andra arter sötvattenskräftor och en del marina skaldjur (t.ex. hummer) tyder på att rekryteringen (reproduktionsframgången) till viss del kan förklara variationerna i fångstnivåer mellan olika år. Denna litteraturgenomgång visar att det saknas väsentlig information om signalkräftans ekologi och biologi för att kunna ta fram teoretiska modeller som ska ligga till grund för rekommendationer om hur ett hållbart fiske ska bedrivas. De beståndsanalyser som bedömts vara intressanta för signalkräfta kräver vissa dataunderlag för att ge tillförlitliga resultat. De enskilt viktigaste faktorerna är rekryteringsframgång, tillväxt, naturlig dödlighet, och detaljerad fiskeristatistik (ansträngning, selektivitet, fångster etc.). Med anledning av resultaten från denna litteraturgenomgång bedömdes följande insatser som prioriterade: • undersöka betydelsen av honans storlek för rekryteringsframgång • utveckla tekniken för märkning av kräftor i olika typer av bestånd för att sedan kunna använda återfångstdata för att bestämma individuell tillväxt, naturlig dödlighet och fiskeridödlighet • uppskatta ytan tillgängligt kräfthabitat för olika kräftbestånd och bedöma i vilken mån det påverkar potentiellt fiskeuttag • analysera ett flertal sjöar med och utan populationskollapser och undersöka vilka miljöfaktorer som kan förklara uppkomsten av kollapser • analysera såväl pestfrekvens som infektionsgrad i enskilda kräftor och utvärdera om det finns en koppling mellan populationskollapser och ökade pestangrepp i sjöar
|
|
| 57708. |
|
|
| 57709. |
|
|
| 57710. |
- Sandström, Alfred
(författare)
-
Harr i Bottniska viken : en kunskapssammanställning
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kustharr, harr som lever större delen av sitt liv i havet, förekommer i två former: sådana som leker i havet och sådana som leker i tillrinnande vattendrag. Kustharrens förekomst i bräckt vatten är en unik anpassning som vad man känner till endast finns i Bottniska viken. I Sverige finns kustharren främst i Bottenviken, i Västerbotten och Norrbottens län. Det finns på många områden otillräcklig kunskap om harrbestånden i havet. Den samlade bilden är dock att harrens utbredningsområde och täthet minskat avsevärt under de senaste hundra åren. Kraftigast tycks minskningen vara på den finska sidan av Bottniska viken och söder om norra Kvarken på den svenska sidan. Det finns en rad viktiga kunskapsluckor som bör åtgärdas. Områden där det behövs mer kunskap är: • kustharrens populationsstruktur• kustharrens ekologi och livshistoria• fiskets påverkan på kustharr• harrpopulationernas status• de viktigaste habitatens karaktär och utbredning• utformning av åtgärder i tillrinnande vattendrag anpassade för harr I texten har tillgänglig litteratur om kustharr sammanställts. Det ges också en rad exempel på metoder och ansatser som kan användas för att förbättra kunskapsunderlagen och förvaltningen av dessa unika fiskbestånd.
|
|
