| 1. |
- Ahlgren, Johan
(författare)
-
The prey perspective - behaviour and appearance in a world of predators
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The varieties of prey phenotypes that have been revealed in nature are vast and many of these phenotypes are the result of the selective force that predators have had on prey traits in the past. Even within species and populations we see variations due to both differences in the selection forces they live under but also due to individual trait variation. In this thesis I investigate both the direct and indirect effects that predators have on two freshwater prey species, focusing especially on prey defence traits. In addition, the unexplained variation around average trait values in my and other studies led me to also study the effects of animal personalities on anti-predator adaptations. I found evidence for indirect effects on the adaptations to the dominant predator regime in Gammarus pulex. Individuals adapted to a life in the presence of predatory fish spent more time in refuges and had a higher non-consumptive mortality. Males seem to be the most affected sex as they had higher mortality than females, but also because they had to trade-off their mate-guarding behaviour due to an increased risk of fish predation. The freshwater snail Radix balthica showed plasticity in their mantle pigmentation when exposed to both predatory fish and ultraviolet radiation (UVR). In the presence of fish they got more complex pigment patterns. When exposed to UVR and UVR combined with fish, snails responded with increasing their pigmentation even further, which led to a loss in pattern complexity, suggesting a trade-off between photoprotection and camouflage. These snails also showed a trade-off when exposed to fish and leech predators simultaneously. The presence of leeches in refuges force snails out in the open, facilitating fish predation. Since these indirect effects of leeches are only present when leeches are combined with fish, they have earlier been overlooked as a fish effect. When zooming in on individual snails, they showed consistence in a personality trait associated with risk taking (boldness). This means that some snails are shy and others are bold across contexts. In fish-free ponds, dominated by invertebrate predators like leeches, I could not find any selection for either bold or shy snails. On the other hand I found, both in the lab and in the field, that in fish ponds, bold snails survived to a greater extent than shy snails. One explanation for this is that bold snails also had a shell with a rounder shape and bigger aperture, providing better protection from shell crushing predators like fish. My work reveals some new insights in how predators have shaped prey phenotypes through years of selective predation. In addition to the non-consumptive effects that predators have on prey phenotypes its clear that phenotypes that are badly adapted will quickly be removed from the population. Intriguingly, I also found that predators can shape the distribution of animal personalities and give rise to phenotypic compensation, where bold individuals compensate their risky life style with more pronounced defence traits.
|
|
| 2. |
- Carlsson, Nils
(författare)
-
Invading Herbivory. Effects of the Golden Apple Snail (Pomacea canaliculata) in Asian Wetlands.
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The South American golden apple snail (Pomacea canaliculata) was intentionally introduced to aquacultures in South East Asia to produce snails for human consumption, but the aquatic snails soon escaped and started to consume large amounts of rice seedlings. The aim of this thesis was to quantify the effects of this invasive herbivore on aquatic plants in natural wetlands since previous research has focused on effects of the snail in rice fields. In enclosure experiments the snail had a dramatic negative effect on aquatic plants and the most preferred plants were consumed in a very short time. Further, in surveyed wetlands in Thailand, high densities of the invasive snails corresponded to an almost complete absence of aquatic plants, high nutrient concentrations (nitrogen and phosphorus) and high biomass of phytoplankton. A subsequent experiment unravelled that snail herbivory caused this decline in aquatic plants and the shift towards phytoplankton dominance and turbid water. Hence, the ongoing snail invasion alters both the state and function of invaded wetlands to the detriment of all resident and transient organisms that during any life-stage depend on aquatic plants. The use of wetlands as “biological supermarkets” in rural Asia is also seriously threatened. Here, plants, fish, crustaceans and insects are harvested as food and animal fodder, water is used for human consumption and wastewater is biofiltered. These ecosystem level effects of the snail are of major concern since the snail continues to spread and now threatens wetlands ecosystems not only in Asia but also in Northern Australia, Hawaii and Southern USA. The snails’ rapid spread in South East Asia has, at least partially, been explained by release from natural enemies in the invaded range. However, in aquaria and field experiments at least four fish species, one freshwater crab and one freshwater turtle could consume the snail in Laos. As hunting and fishing pressures are extremely high in parts of South East Asia, the snails’ success may reflect low numbers of predators present rather than the indigenous predators’ potential effectiveness in snail control. This is of interest, since the invasion has lead to heavy and unsustainable use of pesticides in rice fields that kill both invasive snails and non-target organisms in the water. Unfortunately, the snails’ eggs are in refuge to this chemical control as they are deposited out of the water. Further studies may reveal that biotic resistance from indigenous predators to this invasive snail may be one of many economical reasons to conserve biodiversity in South East Asia. In conclusion, my results establish that the golden apple snail invasion is a serious threat not only to rice crops but also to natural wetland functioning. Any long-term strategy to control the snail should therefore involve both rice fields and wetlands since these are intimately connected and exchange both pesticides and golden apple snails.
|
|
| 3. |
- Henricsson, Anna
(författare)
-
Bottenfauna i Stockholms län 2005 : En undersökning av bottenfaunan på 9 lokaler i sjölitoral
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har Medins Biologi AB utfört bottenfaunaundersökningar på 9 lokaler i sjöars litoralzon. Provtagningarna utfördes under april 2005. Bottenfaunan har bedömts med avseende på försurning, näringsämnesbelastning och naturvärde. I de fall provlokalerna har undersökts tidigare så har dessa resultatjämförts med resultaten från årets undersökning. Särskild vikt har lagts att identifi era förekomsten av ovanliga arter och/eller förhöjda naturvärden.Två av lokalerna (1 Ådran och 3 Öran) bedömdes ha mycket höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Tre lokaler (6 Akaren, 7 Träsksjön och 8 Fjättersjön) bedömdes ha höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Fem arter som bedöms vara ovanliga påträffades vid årets undersökning: snäckorna Gyraulus crista (ribbskivsnäcka), Gyraulus riparius (sjöskivsnäcka) och Marstoniopsis scholtzi (sjötusensnäcka), bäckbaggen Oulimnius troglodytes samt nattsländan Erotesis baltica. Vid samtliga lokaler bedömdes bottenfaunan vara ej eller obetydligt påverkad av såväl näringsämnen/organiskt material som av försurning.
|
|
| 4. |
- Henricsson, Anna, et al.
(författare)
-
Bottenfauna i Stockholms län 2004 : En undersökning av bottenfaunan i 6 sjöar och 17 vattendrag i Stockholms län
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har Medins Sjö-och Åbiologi utfört bottenfaunaundersökningar på 17 lokaler i rinnande vatten och 6 lokaler i sjöars litoralzon. Provtagningarna utfördes under maj 2004. Bottenfaunan har bedömts med avseende på försurning, näringsämnesbelastning och naturvärde. I de fall provlokalerna har undersöktstidigare så har dessa resultat jämförts med resultaten från årets undersökning. Särskild vikt har lagts vid identifi ering av ovanliga arters förekomst vid årets och tidigareundersökningar, samt eventuellt förhöjda naturvärden på lokalerna med avseende på bottenfaunan.Två av lokalerna (Bäck till Brosjön-UP102 och Igelbäcken-lokal 2, Tensta) bedömdes ha höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Vid Igelbäcken-lokal 2, Tensta påträffades den rödlistade snäckan Aplexa hypnorum (stor blåssnäcka). Ytterligare fem arter som bedöms vara ovanliga påträffades vid årets undersökning; snäckorna Bithynia leachii och Gyraulus crista (Bäck till Brosjön-UP102), snäckan Valvata cristata (Igelbäcken-lokal 1, nedstr. Säbysjön och 3, Ulriksdal), nattsländan Notidobia ciliaris (Igelbäcken-lokal 2, Tensta) och nattsländan Ironoquia lutaria (Igelbäcken-lokal 4, nedstr. Kymlingelänken). Vid några av provlokalerna var det totala antalet taxa lägre vid årets undersökning jämfört med tidigare undersökningar. Delvis olika metodik har använts varför det är osäkert om förändringarna beror på ett utslag av naturlig variationmellan åren, eller ett utslag av någon miljöpåverkan. Ovanliga arter förekommer ofta i låga numerär och kan därför missas vid provtagningen. Vid tidigare undersökningar har ytterligare ovanliga arter påträffats på en del av lokalerna. Vid två av lokalerna (Broströmmen-UP100 och Axån-4) bedömdes bottenfaunan varabetydligt påverkade av näringsämnesbelastning. Inte vid någon av lokalerna bedömdes bottenfaunan vara påverkad av försurning. Vid tre av lokalerna (Brötabäcken-24 samtIgelbäcken-lokal 3, Ulriksdal och lokal 4, nedstr. Kymlingelänken) bedömdes bottenfaunasamhället vara påverkat av någon typ av annan påverkan.
|
|
| 5. |
- Seyer, Jan-Olof
(författare)
-
Comparative optics of prosobranch eyes
- 1998
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Functional aspects of the large diversity of eye design in prosobranch molluscs was investigated using morphological and optical methods. Three species from different habitats were investigated. Littorina littorea from Scandinavian intertidal rock habitats, Strombus raninus and S. gigas from tropical sand-flats and Ampularia sp. from heavily vegetated habitats in tropical fresh-water. Littorina and Strombus possess eyes which are among the most highly developed in gastropods: the eye of Strombus being one of the the largest and most complex. The eyes have well developed, near-spherical lenses of short focal length, and minimal spherical aberration. The large vitreous bodies allow for a focused image on the retina. The retinal array contains numerous photoreceptor cells with microvillar rhabdoms which are not optically isolated from each other (unshielded). The eye of Ampularia deviates from that of Strombus by having practically no vitreous body and an ovoid lens which displays severe aberrations. As in Littorina and Strombus the rhabdoms are not optically isolated from each other, but have a somewhat larger diameter. The consequence of unshielded rhabdoms is a lateral spread of light in the retina, which blurs the image and degrades spatial vision. The effect of lateral light-spread is significant in Strombus because of the unusually long and slender rhabdoms, but probably insignificant in the other two species. In Strombus there is thus an apparent mismatch between useful resolution and packing density of the retinal receptors. There is a similar but worse mismatch in Ampularia, because of lens aberrations. In Littorina, the match between optics and retina seems to be reasonable. To investigate possible reasons for the different degrees of correlation between optics and retina, a morphological study of the three species was made to compare the number of retinal receptors to the number of axons in the optic nerve. Fewer axons than receptors would imply convergence (summation) of signals, which would increase the sensitivity of the eye at the cost of resolution, by pooling neighbouring receptors into larger functional units. Strong convergence was found in Ampularia, less in Strombus, and none in Littorina, which one woud expect from the optics.
|
|
| 6. |
-
Bottenfauna i Båtfors naturreservat: bedömningar av naturvärden, biologisk mångfald, ekologisk status och surhetsstatus utifrån bottenfauna erhållen i tio prov tagna maj och augusti år 2007
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten har upprättats på uppdrag av länsstyrelsen i Uppsala län. Rapporten redovisar bedömningar av bl. a. försurnings-, förorenings- och naturvärdesstatus inom Båtfors naturreservat. Bedömningarna grundar sig på den bottenfauna som påträffades i maj och augusti 2007. Vi kom fram till följande:Onaturlig biologisk mångfald: Inom Båtfors naturreservat har vi inte rätt arter på rätt plats i rätt numerär. Dettajämfört med vad som borde ha funnits där om reservatet ej varit kraftigt påverkat av reglering med därtill hörande igenslamning av bottnarna. Relativt hög närsaltbelastning bedöms ytterligare ha ökat skillnaden mellan funnen och förväntat fauna.Få rödlistade arter: Endast en rödlistad art påträffades, det var nattsländan Tricholeiochiton fagesii (Guinard, 1879) i hotkategori NT (missgynnad). Fyndet, som med 21 individer är det hittills individrikaste i LDs databas, gjordes i en vegetationsrik och sannolikt mycket näringsrik vik vid Dalälvens södra strand.Ett flertal intressanta arter: Ett antal ganska ovanliga arter påträffades varav flera i huvudsak hör hemma i heltandra vattenmiljöer än stora oreglerade älvar. Snäckorna Anisus vortex och Hippeutis complanatus hade vi inteförväntat oss att finna även om de tidigare påträffats i vitt skilda typer av miljöer. På dagsländssidan märksslamsländorna Caenis lactea och Caenis robusta som främst hör hemma i sjöar och långsamt rinnande större vattendrag. Jungfrusländan Calopteryx splendens var en trevlig överraskning även om arten var förväntad. På skalbaggssidan märks Noterus crassicornis och bäckbaggen Normandia nitens. Fynd gjordes också av nattsländorna Adicella reducta, Ceraclea dissimilis, Ecnomus tenellus, Erotesis baltica, Limnephilus politus och Oecetis ochracea. Sammantaget indikerar arterna ovan att de undersökta vattenmiljöerna inom Båtfors naturreservat varit mycket olika varandra.Måttligt hög naturvärdesstatus: Naturvärdet i form av bottenfauna bör bedömas som Måttligt högt. Att naturvärdet ej bedöms som högre motiveras främst av att antalet individer som hör hemma i friska strömma vatten var väsentligt lägre än förväntat. Av tabell 1 framgår att tvåvingar och kräftdjur ensamma svarade för mer än 70% av det totalt funna antalet individer. Den för friska strömvatten typiska djurgruppen bäcksländor svaradeendast för 0,2%. Den märkliga fördelning som illustreras av tabell 1 anser vi främst kan förklaras med att otillräcklig vattengenomströmning lett till igenslamning av bottnarna inom Båtfors naturreservat. Den gula forssländan Heptagenia sulphurea (Müller, 1776) t. ex., utgjorde endast 0,005% av bottenfaunan. Den i friska vatten mycket vanliga arten kräver fria utrymmen under sten och sådana var det mycket ont om inom Båtfors naturreservat på grund av igenslamningen.Dagsländsfaunan dominerades helt av arter som antingen klarar av att sitta ovanpå slam på växter (i första handvassländor (Leptophlebiidae) och dammsländor (Cloeoninae) eller arter som i sig hör hemma i slamrika miljöer som slamsländor (Caenidae)Närsaltstatus: Föroreningspåverkan via närsalter bör i snitt bedömas som Tydlig till Måttlig.Försurningsstatus: Bör bedömas som Nära Neutral enligt utkastet till nya bedömningsgrunder för bottenfauna i sjöar och vattendrag (NBG). Försurningspåverkan bör enligt Limnodata (LD) bedöms som Ingen ellerObetydlig.Ekologisk status: Bör i snitt bedömas som Hög enligt NBG. Bör i snitt bedömas som Måttlig enligt LD.
|
|
| 7. |
- Hallgren, Per
(författare)
-
Aquatic organisms on the pill - effects on different organizational levels
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Communities are composed of organisms that interact with each other and with the non-biological environment. There are also anthropogenic pollutants in the environment that also interact with the organisms. Estrogenic endocrine disrupting compounds, for example 17α-ethinylestradiol (EE2, the active compound in contraceptive pills), released into surface waters can have negative effects on the organisms living there. Fish are sensitive to estrogenic EDCs and exposed fish can be less fertile and have inhibited reproductive behaviors that may lead to reduced population sizes while the majority of invertebrates are not sensitive, with the exception of mollusks. With the difference in sensitivity is likely that there may be consequences for aquatic communities, such as changes in the structure and dynamics. We have studied the effects of EE2 on different organizational levels in the aquatic community and with the emphasis on end-points not connected to reproduction. We have shown that fish exposed to EE2 had inhibited somatic growth, increased size of liver, decreased size of gonads and also reduced foraging performance that indirectly affected prey communities by releasing them from predation. We have also shown that EE2 can inhibit or enhance somatic growth rates in gastropods depending on specie, but population growth rates was not affected, and that EE2 pollution history in gastropods may also influence the effects of novel stressors. Furthermore, we showed that EE2 can interfere with detoxification and apoptosis in copepods (crustacea) and this can make them more sensitive to novel stressors and affect molting and population demography. The effects of EE2 we have observed on the organisms in our studies, together with the known negative effect on fish reproduction, may have consequences for community structures and ecosystem functioning in surface waters that receive EE2 or other estrogenic EDCs and.
|
|
| 8. |
- von Proschwitz, Ted
(författare)
-
Landlevande mollusker i rikkärr i Västmanlands län.
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- English summary: Land-snails in rich fens in the province of Västmanlands län (C. Sweden), with comments on the species and recommendations of conservation measures for the investigated objects At the request of the local nature conservation unit of the province of Västmanlands län, 18 fen objects were investigated for land molluscs 2007-2008. The location of all investigated sites is presented in Figur 1. The rich fens in the province of Västmanland can, according to the land mollusc fauna, mainly be classified as intermediary rich fens or transition fens to the extreme rich type. Pronounced extreme rich calcareous fens (often with springs) are rare, and only four of the investigated objects can be classified as such. Several of the fens are mosaics, with different types of transitions. More closed parts, which have to be classified as marsh forests, are often closely connected to the open fens. The most characteristic species for the intermediate rich fens is Vertigo lilljeborgi, which occurred in almost all the investigated sites. It is often accompanied by other, less demanding hygrophiles, such as Euconulus praticola and Deroceras laeve. In four of the richer fens the fastidious, rare and red-listed Vertigo geyeri was found – it can be considered a very characteristic species for the richest type of calcareous fen habitats. These records confirm the occurrence of the species in the province of Västmanlands län. Only one older, geographically bad defined record was previously known – and the species was considered extinct. In one site V. geyeri co-existed with the likewise rare and red-listed Perforatella bidentata – a species, which is known from a few sites in the area, mostly of more closed character (marsh forests). A few of the sites have a more eutrophic character and harbours Vertigo antivertigo, which is rare in the central and northern parts of Västmanland. The rich fens in the province of Västmanlands län are exclusively of the ‘woodland type’, dominating in Central and Northern Sweden. In this area, forest felling and connected drainage undertakings, have been the major causes of destroyed fen habitats, and hence the disappearance of V. geyeri. A few decades ago, before drainage in woodlands was forbidden by law, this led to a large extent of destruction of valuable marsh forests and fen habitats in Central and Northern Sweden (cf. results from the neighbouring provinces of Gästriklands and Uppsala län). Conservation measures are proposed for each object, and it is considered as especially important that the four sites harbouring V. geyeri are kept in such a way that their character, as open fens are preserved – to secure the survival of the species. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län har ett antal rikkärrsobjekt inventerats med avseende på landmolluskfaunan. I inventeringarna har ingått: Undersökning av landmolluskfaunan på 15 utvalda objekt (18 lokaler, i vissa större objekt har mer än en punkt inventerats). Objekten finns redovisade i avsnitt 6 nedan och deras läge framgår av kartan (Figur 1). Objekten har utvalts av länsstyrelsen enligt kriterierna: Befintliga naturreservat, blivande naturreservat, källkärr, extremrikkärr, rikkärr där skötselinsatser är tänkbara, rikkärr som tidigare inventerats och/eller finns omnämnda i en rapport om landmolluskfaunan i Västmanlands län (Waldén 2001). Inventeringarnas syfte har varit: Att ge aktuell information om landmolluskfaunans sammansättning i västmanländska rikkärr och eventuell förekomst av rödlistade och/eller sällsynta arter. Att med särskild hänsyn till landmolluskfaunan, och särskilt förekomsten av rödlistade och/eller sällsynta landmollusker, ge skötselrekommendationer för de undersökta objekten. Fältarbete, rekognoscering och provtagning, liksom bestämningsarbete, sammanställning och rapportskrivning har genomförts av 1:e museiintendent Ted von Proschwitz. Kontaktpersoner på Länsstyrelsen har varit Karin Wiklund, Åsa Hedin och Markus Rehnberg. Det tidsödande arbetet med extraktionen av snäckorna ur de insamlade sållproven har genomförts av museiintendent Elisabeth Hagström, museiintendent Birgitta Hansson och museiassistent Annika Westring. Snäckillustrationerna har ritats av Ann-Marie Kihlberg och Barbara Landelius. Texten har språkgranskats av museiintendent Elisabeth Hagström. Vid sammanställningen av material ur markfaunadatabasen och andra kringdata har även museiintendent Torsten Nordander medverkat. Samtliga vid Göteborgs Naturhistoriska Museum
|
|
| 9. |
- Ahlström, Johan
(författare)
-
Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten : Resultat av 25 års kalkning av vattendrag
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten utvärderas effekten av kalkning på bottenfauna i vattendrag på nationell nivå med fokus på perioden 1984-2014. Sammanlagt ingick 960 lokaler från kalkade vattendrag och 150 från okalkade referenser. Antalet provtagningstillfällen uppgick till 6936 i kalkade vatten och 1738 från okalkade. Till stöd för utvärderingen inhämtades även vattenkemi från 2009-2014. Med utgångspunkt från vattenkemin indelades de okalkade vattendragen i sura, intermediära samt neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år uppgick artantalet i kalkade vattendrag i genomsnitt till samma nivå som i neutrala referenser. Den största ökningen skedde efter att kalkning pågått i 5 år och fram till 14 år efter kalkstart. Därefter var ökningen blygsam. Den största förändringen konstaterades i vattendrag med okalkat pH <4,7 där antalet taxa i genomsnitt ökade med 15 per provtillfälle. I förhållande till neutrala referenser var antalet taxa efter kalkning i 21-25 år likvärdigt för nattsländor, bäcksländor och tvåvingar, medan vissa skillnader noterades för dagsländor och skalbaggar. De förstnämnda uppvisade något lägre artantal och de sistnämnda något högre i de kalkade vattendragen. Sett till mindre frekvent förekommande grupper utan flygande stadier var antalet taxa för musslor och gråsuggor något högre än i neutrala referenser. Däremot hade snäckorna inte ökat nämnvärt och var betydligt färre än i neutrala referenser. Efter kalkning i 21-25 år var artsammansättningen i kalkade vattendrag i stor utsträckning samma som i neutrala referenser. Det fanns emellertid en anmärkningsvärd skillnad såtillvida att förekomstfrekvensen för flera surhetskänsliga taxa var lägre än i neutrala referenser. Till en mindre del kan detta förklaras med en ringa kolonisation för snäckor och märlkräftor som saknar vingade stadier. Förekomsten av pH-värden lägre än 6,0 i kalkade vattendrag framstod inte som en viktig orsak eftersom den största skillnaden mellan kalkade och okalkade vatten återfanns där de uppmätta pH-värdena inte underskridit 6,4. Dagsländorna Nigrobaetis niger och Baetis rhodani ökade mest i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning. Därefter följde skalbaggarna Oulimnius sp. och Hydraena gracilis. Kolonisationshastigheten var avsevärt snabbare för de bägge dagsländorna, vilket antyder att dessa i stor utsträckning fanns kvar i refugier inom vattensystemen innan kalkning. Sammantaget var det 30 taxa som ökade med mer än 10 % i förekomstfrekvens jämfört med innan kalkning, men bara 4 som minskade i motsvarande omfattning. Utvecklingen över tid efter kalkning avseende olika bottenfaunaindex för pH visade en ökning fram till ungefär 10-12 år efter kalkstart. Därefter skedde bara en smärre ökning, vilken i stor utsträckning kunde härledas till de vattendrag som skulle varit surast utan kalkning (pHokalk <4,7). För denna grupp tycks en viss ökning fortfarande pågå. Jämförelsen mellan olika kalkningsmetoder visade att doserare gav störst ökning avseende bottenfaunaindex, trots att dessa vattendrag uppvisade den svagaste vattenkemin. Detta var en av flera analyser som indikerade att bottenfaunan i kalkade vattendrag tycks påverkas i ringa omfattning av surstötar ned mot pH 5,6. Förekomst av sedimenterad kalk nedströms kalkdoserare utgör trolig orsak till att doserarkalkning gav den bästa responsen. I förhållande till satta vattenkemiska mål för pH uppvisade bottenfaunan ingen nämnvärd skillnad mellan pH-mål 5,6 och 6,0. Däremot hade vattendrag med pH-mål 6,2 högre värden för samtliga bottenfaunaindex, såväl före som efter kalkning. Mot bakgrund av att uppmätt vattenkemi var tämligen likvärdig mellan pH-målen 5,6 och 6,0 var också resultatet för bottenfaunan förväntat. Vattendrag med pH-mål 6,2 hade visserligen i genomsnitt högre uppmätta lägsta pH, men de högre noteringarna för bottenfaunaindex berodde mer troligt på avvikande naturgivna förutsättningar. I okalkade vattendrag uppvisade samtliga bottenfaunaindex som ingick i utvärderingen bra samband med lägsta pH. Bäst var BpHInorm som också uppvisade likartade utfall för norra och södra Sverige. I södra Sverige gav surhetsindex ett lika bra samband som BpHInorm, men i de nordliga länen var utfallet sämre. MISA uppvisade genomgående de svagaste sambanden med uppmätt lägsta pH. I kalkade vattendrag var sambanden mellan indexen och lägsta uppmätta pH avsevärt sämre än i referenserna. Vid låga uppmätta pH-värden indikerade bottenfaunan högre värden och vid höga uppmätta pH indikerade bottenfaunan lägre värden än i okalkade vattendrag. Orsaken till skillnaden vid låga pH-värden var främst att de kalkade vattendragen i större utsträckning hyste dagsländorna Baetis rhodani och Nigrobaetis niger vid låga pH. Orsaken till skillnaden vid höga pH var att de kalkade vattendragen hade färre surhetskänsliga taxa vid höga pH. Utfallen av indexen ger därmed ett mycket osäkert underlag för att bedöma lägsta pH, eller om pH-målet underskridits, i kalkade vattendrag. Att sambanden mellan pH och bottenfaunaindex var annorlunda i kalkade än i okalkade vattendrag utgör en indikation på att det kan vara svårt att fullt ut återskapa ursprungliga bottenfaunasamhällen med kalkning. Detta trots att artsammansättningen mellan kalkade vattendrag och neutrala referenser i stor utsträckning sammanföll. Den mest troliga förklaringen är att kalkningen visserligen kan bedrivas så att satta pH-mål inte underskrids inom en definierad målsträcka, men att bottenfaunan också påverkas av vattenkemin och artsammansättningen inom de okalkade delarna av vattensystemet. I dessa kan de vattenkemiska förutsättningarna avvika kraftigt mellan kalkade och okalkade vattendrag, vilket resulterar i att tillskottet av arter från vattensystemets källområden skiljer.
|
|
