| 18761. |
- Dahlstrand, Karl
(författare)
-
Compensation for Victims of Sexual Violence in Sweden: Some Empirical Findings from a Socio-Legal Perspective
- 2022
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Compensation for Victims of Sexual Violence in Sweden: Some Empirical Findings from a Socio-Legal PerspectiveKarl Dahlstrand, PhD, lecturer at Sociology of Law Department, Lund University, Sweden.The background of this study is my doctoral thesis in Sociology of Law “Violation and Satisfaction: A Sociology of Law Study of Non-Pecuniary Damages to Victims of Crime” (2012). After about ten years, I decided to make a replication based on the same method as in the original study presented in 2012. The general findings from the replication study are presented in the report “Violation and Satisfaction: Replication of a Socio-Legal Study“ (2022). Both studies include two surveys, one involving the public and the other involving crime victims who had received compensation for criminal injuries from the Swedish Crime Victim Compensation and Support Authority (Brottsoffermyndigheten). The study sample in the survey targeting the public consisted of self-recruited respondents from an online panel. The surveys consist of vignette questions selected from legal usage and questions about the victims’ experiences of the compensation. The legal rule about a victim’s right to compensation for the violation opens to different interpretations and several possible applications because of its vagueness. The study takes its starting point in how damages from criminal violations are determined. This type of non-pecuniary compensation to crime victims has a fundamental uncertainty regarding the computation of damages and what is meant by “violation” in the meaning of the law. There is also drift between the violation and the suffering, as to which the compensation is related. The violation dimension has a more “objective” connotation as a sanction in the sense of an attack on a protected interest within the rule of law. Whereas the suffering dimension focuses more on the “subjective”, individualized injury as the object of attack. According to the law, damages for violation should be set at a level reflecting the current social norms. Therefore, the compensation must be seen in relation to the context of criminal law, levels of punishment, the proportionality of the compensation in relation to the punishment and the crimes’ penal value.When the results from the replication were analysed, an in-depth analysis was made based on gender and focusing on sexual offences. The result showed significant gender differences in terms of how the respondents estimated different sexual offences and how they perceived the compensation. The compensation for Victims of Sexual Violence has been criticized and debated for a long time from different perspectives. To develop pathways to survivor-centred justice, I think some of these empirical findings can be both theoretically interesting from a socio-legal perspective and of practical value.
|
|
| 18762. |
- Dahlstrand, Karl
(författare)
-
Den anomiska rätten. Om undantagskonstruktionen av de rent ideella kränkningsersättningarna.
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Anomi är ett centralt rättssociologiskt begrepp introducerat av Émile Durkheim (1858-1917) som beskriver ett tillstånd av oklarhet och normlöshet som överförs på individen vilket får denne att känna otillfredsställelse. Identifieringen av anomi indikerar rättsliga förändringsprocesser och tydliggör samtidens rättskultur när mönster bryts. Kränkningsersättning, s.k. rent ideellt skadestånd, som aktualiseras vid ett angrepp av någons personliga integritet och människovärde har kommit att spela en allt större roll under senare tid. Samtidigt finns det en tradition inom svensk rätt att begränsa den ideella ersättningens roll att kompensera en kränkning av någons rättigheter eller intressen. Icke-ekonomiska skador har uppfattats som alltför svåra att objektivt uppskatta i pengar. Den ideella ersättningen har beskrivits som normlös samtidigt som det fordras ett tydligt (norm)brott för att rätten till kränkningsersättning skall aktualiseras. Undantagskonstruktionen av de ideella ersättningarna i relation till de fysiska och ekonomiska skadorna riskerar att ge upphov till otillfredsställelse och legitimitetsproblem i takt med ett ökat rättspolitiskt intresse för brottsoffer, diskriminering och implementeringen av de mänskliga fri- och rättigheterna i vardagen. En rättsordning, fixerad vid det som objektivt går att inordna i tid och rum och som därmed intar en restriktiv attityd till möjligheten att utdöma ersättning för gärningar som innefattat en kränkning av någon annans rättigheter eller intressen, blir själv normlös. I brist på normer för att objektivt bestämma kränkningsersättningen för brott som innebär ett angrepp på den personliga integriteten, privatlivet eller människovärdet får rättstillämparen göra en skönsmässig bedömning baserad på de förhärskande etiska och social värderingarna. Ersättningen aktualiserar därmed den klassiska rättssociologiska frågan om man kan få empirisk kunskap om det allmänna rättsmedvetandet. En annan fråga blir vilken möjlighet vi har att få kunskap om i vilken grad kränkningsersättningen förmår att kompensera de känslor som den kränkande handlingen framkallat hos den skadelidande och därmed fungera som upprättelse och återställa den kränktes självrespekt och självkänsla. En annan viktimologisk fråga är om ersättningen, förutom att fungera reparativt, även bör och kan fungera preventivt genom att synliggöra rättens grundläggande värden och normer.
|
|
| 18763. |
- Dahlstrand, Karl, et al.
(författare)
-
Den anomiska rätten. Om undantagskonstruktionen av de rent ideella kränkningsersättningarna
- 2008
-
Ingår i: Brottsoffer i fokus : de vinnande bidragen i Brottsoffermyndighetens uppsatstävling 2007. - 9789197720526 ; 7, s. 5-83
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Uppsatsen försöker att ta ett samlat rättssociologiskt grepp om kränkningsersättningen som är den viktigaste formen av brottsskadeersättning (under år 2006 betalade Brottsoffermyndighe-ten ut över 81 miljoner konor i kränkningsersättning). Hur dessa skador värderas och konstrueras speglar samhällets rättskultur och ger upphov till en rad rättssociologiska frågeställningar om rättens roll och samspel med sin omvärld. Särskilt gäller detta den rent ideella ersättningen för skador som inte tar sig sådana medicinska uttryck att det föreligger en personskada. Ersättningen syftar till att kompensera känslor såsom rädsla, förnedring, skam eller lidande och fungera reparativt i form av upprättelse och återställning av försvagad självrespekt och självkänsla. Handlingar som ger rätt till sådan ersättning är olika angrepp på person, frihet, frid och ära i form av t ex integritetskränkande handlingar, diskriminering, mobbning eller annan handling som kränker människovärdet. Det saknas, av naturliga skäl, normer för hur rättstillämparen ska värdera en sådan kränkning då skadan är av ideell (icke-ekonomisk) natur. Denne är hänvisad till en skönsmässig bedömning utifrån de rådande uppfattningarna i samhället. Varje ersättning är således en social konstruktion och en källa till kunskap om hur rättsordningen i samspel med sin kontext hanterar dessa grundläggande existentiella frågor inom en rättslig ram. För att göra ersättningen mindre subjektiv söker rättstillämparen efter vilken kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit och tar mindre hänsyn till det enskilda rättssubjektet vid sin bedömning. På grund av svårigheterna att värdera de ideella skadorna har de länge präglats av en undantagskonstruktion som marginaliserat dess roll. Under senare årtionden kan man notera en tendens till att de har börjat spela en mer framträdande roll som en följd av bl a implementeringen av de mänskliga fri- och rättigheterna i vardagslivet och brottsofferperspektivet, vilka båda kan ses som ett uttryck för ett medborgarperspektiv på rättten. För att ersättningarna skall fungera reparativt och motsvara folks förväntningar krävs en ökad känslighet och lyhördhet från systemets sida gentemot aktörernas normer, värderingar och attityder. Om den även ska verka preventivt ökar troligen kunskapsbehovet ytterligare och de epistemologiska frågorna fördjupas. Vad som uppfattas som kränkande handlingar av ett rättssubjekt speglar vad som är ett rättsligt skyddat intresse eller ”rättsgott”. I brist på de formella rättsliga normerna vid värderingen av ideella skador bör man söka empirisk kunskap om de informella normerna med hjälp av rättssociologisk forskning som kan ligga till grund för återkommande omvärldsanalyser av ”det allmänna rättsmedvetandet.” Utifrån det under moderniteten rådande rättsliga paradigmet har de rent ideella kränkningsersättningarnas normlöshet eller anomiska karaktär konstruerats och befästs men ersättningarnas rättsliga status kan ifrågasättas och omförhandlas. Brottsoffren bör synliggöras och involveras då deras unika kunskap kan användas för att möjliggöra att deras behov blir uppfyllda i form av stöd från samhället.
|
|
| 18764. |
- Dahlstrand, Karl
(författare)
-
En domstolspedagogisk ansats
- 2017
-
Ingår i: ; , s. 99-99
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- En domstolspedagogisk ansats Wittgensteins (1953) privatspråksargument utmanar förståelsen vad det innebär att korrekt följa regler. Paradoxen är att det inte verkar finnas någon möjlighet att logiskt hävda att en förklaring av en regel kan binda framtida tillämpningar. Argumentet utmanar regelförståelsen. Enligt Wittgenstein är regelföljande en praxis och inget som utgår från tolkningar. Kripke (1982) menar att praxis inte kan vara den enskildes regelförståelse utan praxis är en social praktik – då kan regeltillämpningen bedömas vara i enlighet med vad det innebär att följa regeln. Frågan om den språkliga tillämpningen har mening och betydelse avgörs av språkanvändningen som social praxis. Wittgenstein visar således att rättfärdigandet av olika påståenden är relativ och situationsbunden (Svensson, 1992). Efter den språkliga vändningen (Rorty, 1967) beskrivs rätten ibland som språkspel där reglerna rör språkanvändningen och dess funktion för mening inom en praktik (MacCormick, 1981; Cotterrell, 1989; Harris, 1997; Galligan, 2007). Enligt Wittgenstein följer språkets betydelse av användningen i ett sammanhang, Wittgenstein använder ordet "livsform" (jmf Husserls livsvärld). Då Wittgenstein ser språket som en form av regelföljande har beskrivningen fått rättsteoretisk betydelse (Aarnio, 1978; Aarnio 1987; Hart 1997; Coleman 2001). Det finns regelskeptiska uppfattningar som menar att en regel inte kan ange den korrekta tillämpningen (Hart, 1997). Rättsliga utsagor i en domstol har vidare performativ karaktär; de är inte deskriptiva enligt den traditionella referentiella meningsteorin (Hart, 1949). Traditionellt sett är juridik en regelstyrd verksamhet där distinktionen mellan sakfrågor och rättsfrågor möjliggörs genom en syn på språket som avbildande. Men när någon t ex döms för ett brott beskrivs inget faktum bortom rättsprocessen och ingen slutsats följer på de fakta som bevisats utan processen är ett handlande under vissa omständigheter. Om rättsprocessen är ett språkspel, med otydliga gränser mellan vardagsbetydelser och den juridiska professionens språkliga praktik (som kan liknas vid en familjelikhet mellan domstolsspråket och parternas språkbruk) uppkommer frågan vilken mening och betydelse processen har, hur detta avgörs och av vem. Regler förstås från insidan (Hart, 1997) och av spelarna som förstår spelets idé (Hydén, 1985). Det finns därför ett kunskapsintresse att relatera parternas uppfattningar om processen, utifrån ett betydelse- och meningsperspektiv, för att relatera resultatet till frågor om rättens sociala funktioner att klandra, verka konfliktlösande, prevention, upprättelse etc. Utifrån Wittgenstein kan frågan ställas om parterna i rättsprocessen delar de grammatiska språkreglerna rörande korrekt språkbruk som domstolsspråket följer. Dessa frågor aktualiseras särskilt när de allmänna domstolarna möter parter som lever i en livsform som tydligt skiljer sig från rättens.
|
|
| 18765. |
- Dahlstrand, Karl, et al.
(författare)
-
En rättssociologisk undersökning av ett ersättningsrättsligt problemområde
- 2014
-
Ingår i: Allmän rättslära. Studiematerial. ; , s. 1-19
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den följande texten kommer resultat ur min rättssociologiska avhandling, Kränkning och upprättelse. En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer (2012), att redovisas samtidigt som några aktuella frågor kring brottsofferersättningen och kränkning som skada att kommenteras samtidigt som det rättssociologiska forskningsfältet presenteras.
|
|
| 18766. |
- Dahlstrand, Karl, et al.
(författare)
-
Ersättning för kränkning ur ett rättssociologiskt perspektiv. "En särskild typ av omtanke och kärlek".
- 2011
-
Ingår i: Brottsoffret och kriminalpolitiken. - 9789139206002 ; , s. 359-380
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I artikeln kommer brottsoffrens kränkningsersättning att analyseras ur ett rättssociologiskt perspektiv. Ersättningen kommer att relateras till den svenska kriminalpolitiska utvecklingen, till olika samhälls- och rättsvetenskapliga teorier och begrepp vilka kan vara användbara för en fördjupad förståelse av ersättningen utifrån skadeståndsrättsligt, viktimologiskt och kriminalpolitiskt perspektiv. Sedan Aristoteles (384–322 f.Kr.) införde distinktionen mellan den distributiva och korrektiva (av Thomas av Aquino även kallad för den kompensatoriska och som jag använder här) formen av rättvisa, har dessa olika kategorier av rättvisa uppfattats som två i grunden separata företeelser. Distributiv rättvisa gäller, förenklat sett, hur resurser skall fördelas, och den förutsätter normalt intressekonflikter mellan individer och grupper gentemot kollektivets nyttigheter, ofta i form av staten. Den kompensatoriska rättvisan avser hur ersättning för ett visst handlande skall bestämmas och rör i princip enbart relationen mellan två parter. I det mellanmänskliga umgänget kan någon begå orättvisa gärningar eller skada någon annan, och den som ofrivilligt blivit föremål för sådan orättvisa eller skada skall enligt den kompensatoriska rättvisan ersättas och kompenseras för detta, samtidigt som den som begått handlingen skall straffas. I praktiken, har det hävdats, föregås den kompensatoriska rättvisan av den distributiva, eftersom en strukturell orättvisa påverkar hur de mellanmänskliga handlingarna värderas och eventuellt korrigeras utifrån rättvisehänsyn.1 Grundläggande för den kompensatoriska och korrektiva rättvisan är dess djupa korrelativa i meningen växelvisa dimension, skadevållarens skyldigheter går inte att skilja från den skadelidandes rättigheter och vice versa. Det finns en överhängande risk med att det sammantagna ersättningssystemet framstår som alltför komplext ur den enskildes synvinkel. Detta är olyckligt eftersom ersättningens symboliska funktion av att konkretisera rättens normativa grund hotas. Avslutningsvis skulle jag därför vilja lyfta fram behovet av ökad kunskap om hur ersättningssystemet upplevs utifrån brottsoffrens perspektiv. Att skaffa sådan kunskap är dock ingen enkel uppgift, eftersom skilda kunskapsnivåer hos respondenterna rörande samspelet mellan försäkringar, skadestånd och straff spelar stor roll för utfallet. För att knyta an till min inledning vill jag därför åter betona värdet av förenkling och överblickbarhet i fråga om samhällets reaktioner på brottsliga gärningar. Detta är inte minst viktigt för att på sikt stödet skall kunna bevaras för en human kriminalpolitik grundad på kunskap: när rättens kommunikation inte når mottagaren ökar bara fixeringen vid det oförlösta, och detta medför i praktiken krav på vedergällning och upprättelse.
|
|
| 18767. |
|
|
| 18768. |
- Dahlstrand, Karl, et al.
(författare)
-
How to compensate the irreplaceable? A socio-legal research project within victimology about the relation between formal and informal norms
- 2011
-
Ingår i: Norms between law and society. Lund studies in sociology of law, nr 37.. - 9172673303 ; , s. 63-84
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- As an ambition to stress the construction of an external and an internal dimension within law I have chosen to study the non-pecuniary damages to victims of crime. The foundation for these damages came from the deep structure of law about the idea that the right to integrity of the human body and soul are one of the corner- stones in the state governed by law. But when it comes to estimating the amount, such that it gives the violated victim satisfaction and eventuality a preventive role, the application of the law becomes dependent on the knowledge about the external and the social norms that the law operates within. Compared with pecuniary or physical damages there are no formal norms from which we can appreciate that kind of damages we called non-pecuniary. This problem would maybe not become a big deal if the matter was not that the loss here is of a normative art and about “ought” related to human rights and the fact that individuals are carriers of these values. If the legal field stresses the closeness of the legal system that gives to a limited space for the possibility of discretion and reason and that undermines both the legitimacy of the law and the right to integrity. But if the external view and the possibility to interpret and create the content of the general sense of justice becomes to wide within the application of the law that will undermine and stress the professionalism of the legal profession but also central goals like predictable decisions. So the challenge is to find the balance that corresponds to the social norms within society and to generate knowledge about how people react upon the practise when it comes to the amount of damages. Therefore the topic is an example of how empirical facts about the social and political contexts become an important variable within the internal application of the law and how this creates an arena for socio-legal research and in a wider sense a debate about the role of legal decisions within a landscape of existential words like violations, satisfaction or human dignity. My method is both quantitative and qualitative and the aim is to provide both empirical knowledge about the general sense of the compensation to victims of crimes and an understanding of the impression in everyday life especially for victims of crimes through focusgroups.
|
|
| 18769. |
- Dahlstrand, Karl, et al.
(författare)
-
Kränkning och upprättelse. En replikation av en rättssociologisk enkätstudie
- 2022. - 1
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten presenteras ett rättssociologiskt forskningsprojekt som haft arbetstiteln ”Replika av en rättssociologisk undersökning om det allmänna rättsmedvetandet och brottsskadeersättningen”. Att projektet är en ”replika” innebär att syftet har varit att göra en uppföljning på ett ursprungligt forskningsprojekt som i det aktuella fallet utgörs av de enkätundersökningar som presterades i avhandlingen ”Kränkning och upprättelse. En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer” (Dahlstrand, 2012). Forskningsprojektet har gått ut på att återupprepa en empiriinsamling och metoddesign som utarbetades för ungefär tio år sedan. Det ursprungliga projektet finansierades av Brottsofferfonden och pågick 2007–2012 medan den replika som kommer att presenteras i denna rapport har finansierats av Ulla V Bondesons stiftelse för rättssociologisk och kriminologisk forskning och pågått 2018–2020. Tanken på att genomföra en replika av de två enkätstudier som presenterades i avhandlingen föddes tack vare att resultaten från avhandlingen fick en del uppmärksamhet. Under flera år efter disputationen återkom kommentaren att det hade varit intressant att se om resultaten som presenterades i avhandlingen skulle upprepas om enkätundersökningarna replikerades. Eftersom ”Ulla V Bondesons Stiftelse för rättssociologisk och kriminologisk forskning” ger forskningsanslag för replikationer av Ulla V Bondesons egna eller andra motsvarande studier söktes finansiering för att följa upp den empiriska studie som under Karl Dahlstrands doktorandprojekt hade titeln ”Rättssociologisk undersökning om det allmänna rättsmedvetandet och brottsskadeersättningen” som professor Karsten Åström var huvudansvarig för. Det rättssociologiska kunskapsintresset, som motiverar replikan utgår delvis från de teoretiska och praktiska svårigheterna att värdera brottsoffrens kränkningsersättning. I Brottsoffermyndighetens referatsamling anges att ersättning för kränkning utgår från ett ”angrepp på den skadelidandes personliga integritet, vilket i detta sammanhang bäst kan beskrivas som dennes privatliv och människovärde” och ”utgångspunkten vid bestämmande av kränkningsersättning är en skönsmässig bedömning utifrån förhärskande etiska och sociala värderingar.” Syftet med kränkningsersättningen är, förenklat uttryckt, att den ska bidra till en känsla av upprättelse hos brottsoffret men om nivån på ersättningsbeloppet ligger för långt ifrån brottsoffrets egna förväntningar på kränkningsersättningen så finns en risk att ersättningen inte leder till upprättelse. Det är alltså viktigt att ersättningsbeloppet står i proportion till hur allvarlig kränkningen kan anses vara, såväl objektivt som sett ur brottsoffrets perspektiv. Frågan vi ställer oss är således: anser brottsoffer att kränkningsersättningen bidrar till en känsla av upprättelse?Rapporten är tillägnad minnet av Ulla V Bondeson (1937-2009), professor i kriminologi vid Köpenhamns universitet 1980-2007.
|
|
| 18770. |
- Dahlstrand, Karl
(författare)
-
Kränkning och upprättelse. En replikation av en rättssociologisk enkätstudie om kränkningsersättning till brottsoffer. Konferensabstract.
- 2022
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Presentation av ett rättssociologiskt forskningsprojekt som replikerar en rättssociologisk undersökning om det allmänna rättsmedvetandet och brottsskadeersättningen. Att projektet är en ”replika” innebär att syftet har varit att göra en uppföljning av ett ursprungligt forskningsprojekt som i det aktuella fallet utgörs av de enkätundersökningar som presterades i avhandlingen ”Kränkning och upprättelse. En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer” (Dahlstrand, 2012). Forskningsprojektet syftar till att återupprepa en empiriinsamling och metoddesign som utarbetades för ungefär tio år sedan. Det rättssociologiska kunskapsintresset, som motiverar replikan utgår delvis från de teoretiska och praktiska svårigheterna att värdera brottsoffrens kränkningsersättning. I Brottsoffermyndighetens referatsamling anges att ersättning för kränkning utgår från ett ”angrepp på den skadelidandes personliga integritet, vilket i detta sammanhang bäst kan beskrivas som dennes privatliv och människovärde” och ”utgångspunkten vid bestämmande av kränkningsersättning är en skönsmässig bedömning utifrån förhärskande etiska och sociala värderingar.” Syftet med kränkningsersättningen är, förenklat uttryckt, att den ska bidra till en känsla av upprättelse hos brottsoffret men om nivån på ersättningsbeloppet ligger för långt ifrån brottsoffrets egna förväntningar på kränkningsersättningen så finns en risk att ersättningen inte leder till upprättelse. Det är alltså viktigt att ersättningsbeloppet står i proportion till hur allvarlig kränkningen kan anses vara, såväl objektivt som sett ur brottsoffrets perspektiv. Frågan vi ställer oss är således: anser brottsoffer att kränkningsersättningen bidrar till en känsla av upprättelse?
|
|
