| 31. |
|
|
| 32. |
- Brandt, Lennart, et al.
(författare)
-
Myelography in the late postoperative period in patients subjected to anterior cervical decompression and fusion
- 1993
-
Ingår i: Acta Neurochirurgica. - 0001-6268. ; 122:1-2, s. 97-101
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- During a 13 year period, 286 patients with cervical disc herniation and/or spondylotic spurs, were subjected to anterior decompression and vertebral interbody fusion with autologous bone. Twenty patients were re-admitted in the late postoperative period due to recurrent radicular symptoms and/or signs of myelopathy. In these patients myelography was performed again. In 14 patients spinal cord compression and/or nerve root involvement at a new level was visualized. At the operated level, however, the myelograms demonstrated a smooth anterior wall in the spinal canal. The series confirms the safety, effectiveness and reliability of the Cloward procedure in achieving long term spinal cord and nerve root decompression, and a solid vertebral interbody fusion.
|
|
| 33. |
- Brandt, Lars, et al.
(författare)
-
Proliferative activity and number of clonal chromosome aberrations in non‐Hodgkin's lymphomas
- 1986
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Haematology. - : Wiley. - 0036-553X. ; 37:2, s. 106-110
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Thymidine labelling indices (LI) and the number of clonal chromosome aberrations were assessed in fine‐needle aspirates from enlarged lymph nodes in 22 patients with non‐Hodgkin's lymphoma (NHL). 11 patients had LI > 3.0 (median 8.4) and 11 others had LI < 3.0 (median 1.0). Three categories of chromosome aberration were recorded: normal karyotype, 1–5 aberrations, and ≥ 6 aberrations or multiple complex changes. The distribution of these categories was different among the patients with LI > 3.0 compared to those with LI < 3.0 (p = 0.02). 8 of 11 patients with LI > 3.0 had ≥ 6 or complex changes. The corresponding figures for patients with LI < 3.0 were 2 out of 11. When 16 previously untreated patients were analysed separately, the median number of clonal aberrations was 6.5 in 8 patients with LI > 3.0 and 2.5 in 8 others with LI < 3.0 (p = 0.025). The results suggest that early and spontaneous changes in the genetic material are common in lymphomas with a high proliferative activity. According to previous studies, therapeutic results are especially poor in NHL with high LI. It is proposed that a high proliferative activity of lymphoma cells facilitates an early development of several new mutants and that some of these may be resistant to chemotherapeutic agents.
|
|
| 34. |
- Brandt, Lars, et al.
(författare)
-
Relation between occupational exposure to organic solvents and chromosome aberrations in non‐Hodgkin's lymphoma
- 1989
-
Ingår i: European Journal of Haematology. - : Wiley. - 0902-4441 .- 1600-0609. ; 42:3, s. 298-302
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Chromosome analysis of lymphoma cells was performed in 54 untreated patients with non‐Hodgkin's lymphoma (NHL). 10 patients had a history of daily occupational handling of organic solvents for at least 1 year (exposed group) and 44 patients had never (or only for shorter periods) worked with solvents (unexposed group). There were no differences between exposed and unexposed patients regarding age, clinical stage or histologic malignancy grade. The patients were assigned to three categories: Patients with 0–4, 5–9, or ≥ 10 cytogenetic events producing clonal aberrations of the lymphoma cells. The proportions of exposed patients in these categories were 2/26 (8%), 5/20 (25%) and 3/8 (38%); respectively, i.e. with increasing numbers of events there was an increasing probability of previous exposure to solvents (p = 0.035; trend analysis). 5 of 7 exposed patients (71%) with intermediate or high‐grade lymphomas displayed translocations involving the band 14q32. Such 14q+ markers were found in only 5 out of 28 unexposed patients (18%) with lymphomas of comparable malignancy grade (p = 0.01). Among unexposed patients with intermediate or high‐grade lymphoma the most common clonal aberration was 6q‐ which occurred in 10 out of 28 patients (36%). This abnormality was not observed in the exposed patients with lymphomas of corresponding malignancy grades (p = 0.08). It thus appears that the number of clonal chromosome aberrations is especially large in NHL patients with a history of occupational exposure to organic solvents. Moreover, such exposure may be associated with characteristic cytogenetic changes in the lymphoma cells.
|
|
| 35. |
- Brandt, Lars, et al.
(författare)
-
Survival following combination chemotherapy in advanced high grade non‐Hodgkin's lymphomas : Relation to proliferative activity of the lymphoma cells
- 1987
-
Ingår i: European Journal of Haematology. - : Wiley. - 0902-4441 .- 1600-0609. ; 38:5, s. 437-441
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In 18 untreated adult patients (median age 62.5 yr) with advanced non‐Hodgkin's lymphoma of unfavourable histology, thymidine labelling indices (LIs) of the lymphoma cells were assessed. The patients were treated with combination chemotherapy and have been followed for 29–60 (median 52) months or until death. The survival curve had a steep fall during the first 2 yr. Between 2–5 yr after treatment there was a flattening of the curve and survival seemed to be similar to the survival expected for a Swedish population matched for age and sex. 11 patients died with 2 yr and 7 patients have survived for a longer period. Age, histopathologic classification and clinical stages were comparable in short‐term and long‐term survivors and treatment was not more aggressive for the long‐term survivors. The LIs were significantly higher (median 8.2) in short‐term survivors than in the long‐term survivors (median 1.4). Long‐term survival following combination chemotherapy of advanced NHL of unfavourable histology seems to be achieved mainly in patients with a low proliferative activity of the lymphoma cells. It is suggested that in NHL a high proliferative activity may facilitate the generation of new mutants and that some of these are spontaneously resistant to various chemotherapeutic drugs.
|
|
| 36. |
- Brandt, Maja, et al.
(författare)
-
Näringsbelastning på Östersjön ochVästerhavet 2006 : Underlag till Sveriges PLC5-redovisning till HELCOM
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- HELCOM redovisade 2004 sin fjärde stora sammanställningav belastningen av övergödande ämnen och metaller på Östersjön – PLC4. Den avsåg situationen år 2000.Nu planeras den femte sammanställningen - PLC5 - med bidrag från alla länder kring Östersjön. I denna rapport redovisas Sveriges utsläpp till vattenav kväve och fosfor samt belastningen på havet år 2006. Den är ett av underlagen till PLC5, men också en del avuppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Resultaten kommer också att användas för vattenförvaltningeninom ramen för EU:s ramdirektiv för vatten. Rapporten är byggd på ett stort dataunderlag ommarkanvändning, jordbruk, utsläpp från reningsverkoch industrier, enskilda avlopp, atmosfäriskt nedfall, dagvatten och naturligt bakgrundsläckage i ca 13 000 delavrinningsområden i Sverige. Modellberäkningar haranvänts för läckage från jordbruk och för retention isjöar och vattendrag. Resultaten redovisas på havsbassängnivå.
|
|
| 37. |
- Brandt, Maja, et al.
(författare)
-
Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 2000 med PLC5-metodik
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004. Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.
|
|
| 38. |
- Brandt, Maja, et al.
(författare)
-
Omräkning av näringsbelastning på Östersjön och Västerhavet för år 2000 med PLC5 metodik
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningen för år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004. Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagna med samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir så jämförbara som möjligt. Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseras på statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandena år 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- och IAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökat stöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmark mellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige. I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark. I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även som jämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning från hygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealer för åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälven finns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år 2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även 1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007). Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskning med 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 % räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om 3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellan åren. Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarna de olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogen nettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16 % för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.På uppdrag av Naturvårdsverket har SMED räknat om kväve- och fosforbelastningenför år 2000 med PLC5-metodik och flödesnormaliserad för åren 1985-2004.Avsikten är att få belastningsberäkningar för åren 1995, 2000 och 2006 framtagnamed samma metodik och flödesnormaliserade för samma period så att de blir såjämförbara som möjligt.Jordbruksarealerna är dock inte helt jämförbara. 1995 års jordbruksarealer baseraspå statistik på församlingsnivå, medan de år 2000 och 2006 (egentligen förhållandenaår 1999 respektive år 2005 för jordbruksmarken) bygger på block- ochIAKS-databaserna från Jordbruksverket. En gårdsstödsreform 2005 med utökatstöd för vall och träda innebar dessutom en till synes ökning av jordbruksmarkmellan år 2000 och 2006. Skillnaden i jordbruksarea är 9 % i snitt för hela Sverige.I 2000 års beräkning var denna area troligen klassad som öppen mark.I denna rapport redovisas källfördelad belastning för år 2000, men även somjämförelse källfördelad belastning för år 2006. Hyggesareal och belastning frånhygge finns inte medtagen på grund av svårigheten att få fram jämförbara arealerför åren 1995, 2000 och 2006. Punktutsläpp från den finska delen av Torneälvenfinns likaså inte med, vilket skiljer den från redovisningen i PLC5-rapporten för år2006 (Brandt m.fl., 2008). För de antropogena källfördelningarna redovisas även1995 år resultat hämtat från Ejhed och Olshammar (2007).Enligt denna sammanställning har de antropogena nettobelastningarna till havensöder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak)minskat med 12 700 ton kväve mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar en minskningmed 23 % och med 150 ton fosfor, vilket motsvarar en minskning med 13 %räknat från år 1995. Motsvarande siffror mellan 2000 och 2006 är en minskning om3 700 ton kväve (8 %), medan det för fosfor inte är någon nämnvärd skillnad mellanåren.Förändringar i jordbruksarealerna påverkar jämförelsen mellan jordbruksbelastningarnade olika åren. Om jordbruksbelastningen räknas om till antropogennettobelastning per jordbruksarea för respektive år har den minskat med i snitt 16% för kväve och 6 % för fosfor för hela Sverige mellan år 2000 och 2006.
|
|
| 39. |
- Braun, Oscar, et al.
(författare)
-
Greater reduction of platelet activation markers and platelet-monocyte aggregates by prasugrel compared to clopidogrel in stable coronary artery disease
- 2008
-
Ingår i: Thrombosis and Haemostasis. - 0340-6245 .- 2567-689X. ; 100:4, s. 626-633
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Prasugrel, a novel P2Y(12) ADP-receptor antagonist, has been reported to achieve greater inhibition of platelet aggregation compared to clopidogrel as assessed by light transmission aggregometry. It was the objective of this study to investigate the effect of prasugrel on alternative markers of platelet activation in comparison to a high loading dose and the approved maintenance dose of clopidogrel. One hundred ten aspirin-treated patients with stable coronary artery disease were randomized to a loading dose (LD, day 1)/ maintenance dose (MD, days 2-29) of prasugrel 60 mg/10 mg or clopidogrel 600 mg/75 mg. Platelet activation markers were analyzed by whole blood flow cytometry pre-dose and at 2 and 24 hours after LD and pre-dose at 14 and 29 days. After stimulation with 20 muM ADP, 2 hours after LD, significantly lower expression of activated GPIIb/IIIa (4.3 vs. 21.8 [mean fluorescent intensity (MFI)], p < 0.001) and P-selectin (2.0 vs. 11.7 MFI, p < 0.001) along with decreased formation of platelet-monocyte aggregates (16.4% vs. 29.6% positive cells, p < 0.001) was observed with prasugrel versus clopidogrel. All these effects were maintained through 24 hours and during the MD period. In conclusion, prasugrel 60 mg LD and 10 mg MD inhibit several markers of platelet activation and the formation of platelet-monocyte aggregates more effectively than a 600 mg LD and 75 mg MD of clopidogrel. Attenuated platelet aggregation and reduced expression of platelet pro-coagulant and pro-inflammatory markers with prasugrel suggest the potential to reduce cardiovascular events both in the acute setting and in long-term treatment.
|
|
| 40. |
- Brittebo, Eva, 1951-, et al.
(författare)
-
Bioactivation and effects of environmental pollutants in human and rodent blood vessel endothelial cells
- 2012
-
Ingår i: Organohalogen compound database (http://www.dioxin20xx.org/ohc_database_search.htm).
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- IntroductionRecent epidemiological studies reveal associations between exposure to environmental pollutants and cardiovascular disorders in humans. Elevated serum concentrations of polychlorinated biphenyls (PCBs) have for instance been associated with cardiovascular risk factors such as hypertension (1-3). Exposure to the carbonate plastic monomer bisphenol A (BPA) has been associated with an increased incidence of cardiovascular disease and atherogenic changes in the vascular wall (4-6). The contention that the human cardiovascular system is a sensitive target for toxic chemicals gain support from our earlier and recent experimental studies in rodents, birds and fish, as well as in cultured human primary endothelial cells. It is also compatible with earlier observations that certain polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) are environmental carcinogens that may also contribute to atherosclerosis in mice and birds (7,8).In this presentation we will briefly discuss effects of Ah receptor (AhR) agonists (e.g. the coplanar PCB126 or BNF, ß-naphthoflavone) on the expression of cytochrome P450 (CYP)1 enzymes in various endothelia in rodents in vivo or ex vivo, as well as in cultured human umbilical vein endothelial cells (HUVEC). The CYP1-dependent bioactivation and irreversible binding of prototype polyaromatic hydrocarbons (PAH) and heterocyclic amines such as benzo(a)pyrene (BaP), 7,12-dimethyl- benz(a)anthracene (DMBA) and 3-amino-1,4-dimethyl-5H-pyrido- [4,3-b]indole (Trp-P1) in these endothelia will be reviewed. We will also report how PCB126 affects vasoactive factors in HUVEC, and how these effects are modulated by physiological 17ß-oestradiol concentrations. Some effects of PCB126, 1-nitropyrene (1-NP) and bisphenol A (BPA) on biomarkers for endothelial dysfunction, cell stress and DNA damage in HUVEC will finally be presented.Material and methodsHuman umbilical vein endothelial cells (HUVEC) were purchased from Science Cell Research laboratories, Carlsbad, CA. C57Bl mice and Wistar or Sprague Dawley rats were purchased from various suppliers. All animal experiments were approved by the Local Ethical Committee for Research on Animals in Uppsala and the studies followed the guidelines laid down by the Swedish and European Union legislation on animal experimentation. Rodents, tissue-slices and cultured cells were treated with model chemicals as previously described. Tape section and light microscopy autoradiographic imaging using 3H-labelled BaP, DMBA and Trp-P-1 and immunohistochemistry was performed as previously described (9-19). Precision-cut tissue slices for in vitro autoradiography were prepared as described in (14) and the slices were incubated with various 3H-labelled chemicals. HUVEC were exposed to various compounds and the detection of biomarkers of endothelial dysfunction, DNA damage were performed as described (20-22). Finally, female Fischer rats were exposed to BPA (0.025, 0.25 and 2.5 mg/l) and fructose (50 g/l) in the drinking water from 5 to 15 weeks of age to mimic human exposure (unpublished data).Results and discussionCo-localization of CYP1A1 expression and BaP, DMBA and Trp-P-1 adduct formation in endothelial linings As demonstrated by immunohistochemistry, a high CYP1A immunoreactivity occurred in capillaries of the heart, skeletal muscle, uterus and in blood-brain interfaces such as the leptomeninges and plexus choroideus, whereas no expression was observed for instance in cerebral capillary endothelial cells of mice treated with AhR agonists (9-11). No, or very low constitutive immunoreactivities were observed in these endothelia in vehicle-treated animals. No basal or induced CYP1B1 expression was observed in endothelial cells, while a weak CYP1B1 immunostaining was detected in the muscle layer of small arteries. It should be noted that in subcellular preparations of whole organs, e.g. heart and brain, the CYP1A1 in endothelial cells is diluted due to cells that do not express high levels of CYP1A1, for examples myocytes or neurons, in excess. A cell-specific metabolism in endothelial cells may therefore remain undetected due to the presence of metabolically inactive cells. In order to detect minor sites of bioactivation such as endothelial linings we employed light microscopic autoradiographic imaging to examine the bioactivation and subsequent irreversible binding of the radiolabelled prototype toxicants in tissues of animals pretreated with AhR-agonists. As determined by light microscopic autoradiography of AhR-agonist-treated mice exposed to 3H-labelled BaP, DMBA or Trp-P-1 and birds exposed to 3H-Trp-P-1 a significant accumulation of non-extractable radioactivity occurred in endothelial linings (9-18). The bound radioactivity occurred in the nuclei and the perinuclear cytoplasm, suggesting that the autoradiograms depict both DNA- and protein-bound adducts. Since the binding sites of 3H-labelled BaP, DMBA or Trp-P-1 corresponded with the sites of CYP1A1 induction, we concluded that rodents express a constitutively low but highly inducible and functional CYP1A1 in endothelial cells. The binding of reactive metabolites in endothelial cells exceeded the binding in all other cell types in AhR-agonist treated mice and was abolished by pretreatment with the CYP1A1 inhibitor ellipticine, supporting a CYP1A1-catalysed metabolic activation in situ to a reactive species (9, 10,12). These findings imply that there is a preferential CYP1A1-catalysed formation of reactive metabolites from all three carcinogens in endothelial cells expressing high CYP1A1 levels. Interestingly, however, carcinogenesis in endothelial cells is a relative rare finding, suggesting that degenerative lesions and cell death may be more prevalent responses to metabolism-activated carcinogens/mutagens in these cells. Experiments with 3H-DMBA and 3H-Trp-P-1 in HUVEC confirmed that AhR-agonists induced an increased bioactivation, suggesting that also human endothelial cells should be targets for toxicity of reactive intermediates formed from CYP1A1- activated carcinogens/mutagens (17-18). This conclusion is supported by immunohistochemical studies on the heavily vascularized human endometrium demonstrating an expression of CYP1A1 and CYP1B1 protein in and around human endometrial blood vessels, although a large interindividualvariation was observed (19). None of the endometrial biopsy samples displayed vascular expression of CYP2A6, CYP2B6, CYP2C8/2C9/2C19, CYP2D6, or CYP3A4/5 protein.Effects of PCB 126, 1-NP, and BPA on biomarkers of endothelial dysfunction and cell stress in endothelial cells In vitro studies demonstrated that PCB126 increased the levels of vasoconstriction factors and decreased the levels of vasodilating factors in cultured HUVEC in a fashion that is characteristic for endothelial dysfunction related to human hypertension. The study showed that the co-planar PCB126 induced expression of the endothelium-derived vasoconstriction factor COX-2 and stimulated formation of the vasoconstrictor prostaglandin PGF2 via the AhR in HUVEC (20). COX-2 is known to play a role in hypertension by catalysing the formation of vasoconstriction prostaglandins and by stimulating reactive oxygen species (ROS) production. Further studies demonstrated that PCB126 increased the production of the vasoconstriction prostaglandin PGF2 and ROS in HUVEC. The relationship between increased ROS production and human hypertension is well established, ROS promotes vasoconstriction by stimulating the production of vasoconstriction prostaglandins and by reducing bioavailability of the vasorelaxing factor NO. Indeed, exposure to PCB126 slightly reduced the production of NO in HUVEC. Furthermore, the PCB126-induced mRNA expressions of CYP1A1, CYP1B1 and COX-2 in HUVEC were enhanced in the presence of physiological levels of 17- estradiol. This suggests that increased levels of oestrogen stimulate AhR-dependent transcription of genes previously associated with endothelial dysfunction and hypertension.In another study we have examined the effects of a nitrated PAH, 1-nitropyrene, that is abundant in diesel exhausts (21). The results revealed that 1-NP induced DNA damage, increased levels of ROS and increased protein expression of the endoplasmic reticulum stress chaperone GRP78 in cultured HUVEC. Induction of CYP1A1 by PCB126 as well as inhibition of nitroreductive metabolism by dicoumarol attenuated the induction of DNA damage, intracellular ROS levels and GRP78 expression. This suggests that the effects of 1-NP on HUVEC were mediated by metabolites mainly formed at nitroreduction and not by CYP1-dependent bioactivation to reactive intermediates.Recent in vitro studies demonstrated that bisphenol A increased the mRNA expression of genes that regulate vasoconstriction and angiogenesis in HUVEC (eNOS, VEGF, VEGFR2, connexin 43 and ACE1) and in human cardiomyocytes (eNOS and ACE1) (22). The results also showed that BPA increased the expression of P-eNOS(ser1177) and the production of NO in HUVEC. NO is the main effector molecule in angiogenesis downstream of VEGF. Based on the findings that BPA increase the expression of proangiogenic factors we investigated whether BPA could stimulate in vitro angiogenesis in HUVEC using the endothelial tube formation assay. The results demonstrated that BPA increased HUVEC tube formation suggesting that BPA can act directly on the endothelium and stimulate angiogenesis. Long-term exposure in rats revealed that environmentally relevant levels of BPA, increased the cardiac mRNA expression of genes that regulate vasoconstriction and angiogenesis. Ten weeks exposure of rats from preadolescence to adulthood to BPA in the drinking water increased theexpression of eNOS, VEGF, VEGFR2 and ACE1 in the heart. Taken together, the genes that were upregulated in rat cardiac tissues in vivo were also upregulated in human endothelial cells and cardiomyocytes in vitro. The heart is a heavily vascularized t
|
|
