| 51. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Hallands län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Försurning av ytvattnen i Halland utgör fortfarande ett betydande problem, och cirka 80 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010. Mätningarna inom Krondroppsnätet visar dock på en minskande trend för svavelhalter i luft i Timrilt samt i svavelnedfall till alla länets skogsytor. Sedan mätningarna vid Söstared började 1988 har svavelnedfallet minskat med cirka 80 procent, från cirka 11-12 till runt 2 kg S/ha/år. Detta är i samma takt som den rapporterade minskningen av Europas samlade utsläpp av oxiderat svavel sedan 1990. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant. Mätningarna i markvattnet visar dock att det fortfarande är starkt försurat i stora delar av länet, med generellt lågt pH och en syraneutraliserande förmåga (ANC) under noll, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. Ett undantag är Söstared med förhållandevis bra värden för de olika försurningsindikatorerna. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat signifikant i Timrilt, både för sommar- och vinter-halvår. För lufthalter av ammoniak finns inga signifikanta trender. Genom att trädkronorna direkt tar upp en viss del av kvävenedfallet har det varit svårt att säkerställa förändringar av kvävenedfallet till skogen i länet. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve ligger på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings-gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet förekommer i Halland. Detta visar att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket innebär en potentiell risk för kväve-utlakning till ytvatten. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Djupeåsen, Timrilt, Vallåsen och Kullahus. I Timrilt och Vallåsen ledde stormen Gudrun till ytterligare förhöjning av nitratkvävehalterna, liksom i ett senare skede även vid Borgared. This report is only available in Swedish.
|
|
| 52. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Jönköpings län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på fyra granytor, varav två startades 1996 (Bordsjö och Fagerhult) och två startades 1998 (Värnvik och Mellby). I Fagerhult mäts även nedfall på öppet fält, lufthalter samt torrdeposition med strängprovtagare. Svavelhalterna i luft under sommarhalvåret har minskat signifikant i länet. Även svavelnedfallet har minskat. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i markvattnet vid två av länets fyra ytor, Värnvik och Bordsjö. Ingen av länets fyra provytor visar ännu på någon återhämtning från försurning, baserat på parametrarna pH, ANC (syraneutraliserande förmåga) och koncentrationen av oorganiskt aluminium. ANC vid Fagerhult har istället minskat signifikant. Vid Mellby, Bordsjö och Fagerhult har ANC som median för de senaste tre åren varit negativ, pH varit under 5 och halten oorganiskt aluminium varit hög. Den långsamma återhämtningen från försurningen i länet kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet som indikerar en havssaltsepisod och därmed en ”surstöt”. Stormarna under 2000-talet försvårar dock tolkningen av återhämtningsförloppet, tillsammans med eventuella störningar vid isättning av nya lysimetrar. Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält har inte förändrats i länet sedan mätstarten vare sig vid Fagerhult eller på Visingsö. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 7,5 till över 15 kg per hektar och år, med högst nedfall i de sydvästligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits de flesta år i länet, så också 2014/15. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga, då skogen varit ostörd, men på samtliga ytor finns förhöjningar efter stormar som inträffade mellan åren 2005 och 2008. Den kraftigaste stormeffekten uppmättes i Mellby, som är mest stormskadad. This report is only available in Swedish.
|
|
| 53. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan mätstarten har halten av svaveldioxid (SO2) i luften minskat signifikant under både sommar- och vinterhalvåret vid Ottenby, endast under vinterhalvåret vid Risebo samt endast under sommarhalvåret vid Rockneby. Vid Rockneby har sommarhalvårsmedelhalterna för kvävedioxid (NO2) minskat, medan vinterhalvårsmedelhalterna minskat vid länets samtliga mätstationer. Lufthalterna av SO2 och NO2 är dock fortsatt högre vid Ottenby på Ölands södra udde, jämfört med övriga mätplatser i länet, vilket troligen kan förklaras av påverkan från Östersjöns fartygstrafik. Även vid Rockneby är lufthalterna av SO2 och NO2 relativt höga, medan lägst lufthalter uppmätts vid Risebo i norra delen av länet. Svavelnedfallet (utan havssalt) i krondroppet har minskat signifikant sedan mätstarten vid alla länets mätplatser. Under 2014/15 varierade svavelnedfallet i länet mellan 1,4 och 2,3 kg per hektar. Status i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, med undantag av länets norra delar. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig endast mycket långsamt från försurning och i några fall syns även tecken på en försämring. Kvävenedfallet via nederbörden visar inte på någon signifikant förändring i länet sedan mätstarten. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden mellan 5,6 och 6,0 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera mellan 7,5 - 10 kg per hektar i största delen av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, överskreds även 2014/15. Förhöjda halter av nitrat har förekommit relativt frekvent i markvattnet vid flertalet mätplatser i länet, framför allt i samband med stormarna 1999, 2005 och 2007. Detta kan tyda på en pågående upplagring av kväve i skogsmarken som resulterar i ett läckage till markvattnet i samband med störningar. This report is only available in Swedish.
|
|
| 54. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Kalmar län har under lång tid överskridit vad skogs-marken samt sjöar och vattendrag tål. Under första halvan av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 3 till över 14 kg svavel per hektar och år men har sedan dess minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på strax över 1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet vid krondroppsytan Ottenby på södra Öland har minskat med 83 % på 27 år. Sedan 1996/97, då mätningar fanns vid samtliga nu aktiva mätplatser, har svavelnedfallet minskat med mellan 72-82 %, med lägst minskning vid Risebo och högst vid Alsjö. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med 48-59 %, sedan 1999, vid Ottenby, Rockneby och Risebo. Försurningstillståndet i skogsmarken i Kalmar län varierar kraftigt. I nuläget är det endast vid Alsjö i sydöstra Kalmar län där mätningarna genomgående visar på återhämtning genom ökande pH och ANC. Dock är pH alltjämt lågt, under 5, och ANC oftast negativt, vilket indikerar att återhämtningen går mycket långsamt vid Alsjö, se figur nedan. Vid Rockneby minskar pH och ANC är ofta negativt, vilket gör att försurningstillståndet inte förbättrats under mätperioden. Vid Ottenby är försurningsläget mer svårbedömt, då ANC och pH minskar samtidigt som pH är mycket lågt, mellan 4-4,5, och ANC klart positivt. Bäst försurningstillstånd finns vid Risebo i länets norra delar, med ett pH runt 6 och positivt ANC. pH minskar dock vid Risebo, vilket är lite oroväckande. Det tar lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter den tidigare historiska försurningsbelastningen. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogs-avverkning. I takt med att svavelnedfallet minskat har dock andra faktorer, såsom skogsbruk och kvävenedfall, fått större betydelse för försurningspåverkan. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 5-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Inte något år under mätningarnas gång har det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet har ibland förekommit i Kalmar län, vilket visar att det vid vissa platser finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp och därmed en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de, sedan 1999, minskat statistiskt säkerställt med 30 % vid Ottenby och Rockneby samt 40 % vid Risebo, i länets norra delar.
|
|
| 55. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan mätstart fram till 2013 har lufthalterna av svaveldioxid (SO2) minskat vid samtliga platser i norra Sverige, förutom Nikkaluokta. Mellan 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med mycket höga SO2-halter i marknivå som följd. Luft med dessa höga SO2-halter fördes periodvis med vindarna till Sverige. Månadsvisa lufthaltsmätningar inom Krondroppsnätet visade på kraftigt förhöjda SO2-halter i norra Sverige i september 2014, men även januari 2015. Därför blev sommar- och vinterhalvårsmedelhalten för SO2 vid flera platser i norra Sverige under 2014 och 2015 högre jämfört med tidigare år, och de tidigare statistiskt signifikanta minskande trenderna avbröts därmed. Vid de allra nordligaste mätplatserna förekommer så höga ozonhalter under de tidiga vårmånaderna, främst april, att de kan skada människor. Även den tidiga växtligheten kan skadas av de höga ozonhalterna, framförallt i perspektivet att vegetationssäsongen förlängs i ett förändrat klimat. Svavelnedfallet till skogen har sedan 1990-talet minskat signifikant vid flertalet platser i norra Sverige. Det finns en klar gradient i försurningsbelastningen från kusten mot inlandet, med större nedfall för de kustnära områdena. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande svavelhalter i markvattnet vid sex av nio mätlokaler. pH i markvattnet ligger vid de flesta lokaler i norra Sverige över 5 och den syraneutraliserande förmågan, ANC, uppvisar positiva värden strax över noll. Markvattenhalten av oorganiskt aluminium, som är giftigt för djur och växter, har generellt varit låg i Norrlands inland. Vid Västerbottens kustland har dock halten oorganiskt aluminium stundtals varit relativt hög, ANC negativt och pH lågt. Mätningarna i markvattnet vid några ytor visar att ANC minskat och/eller att halten oorganiskt aluminium ökat, men det är inga stora förändringar. I juni 2012 kvävegödslades krondroppsytan i Sör-Digertjärn i Jämtlands län, vilket påverkade resultaten från mätningarna. Halterna av nitrat och ammonium i markvattnet ökade dramatiskt under året, och höga halter bestod även påföljande år. På grund av läckaget av nitrat till markvattnet, samt i viss mån även ökande halter av lösta organiska ämnen (DOC), försämrades försurningsindikatorerna i markvattnet kraftigt. Under 2014 var ANC samt halten oorganiskt aluminium tillbaka på samma nivåer som före gödslingen, medan pH fortfarande var mycket lågt under 2015. Lufthalterna av kvävedioxid under sommarhalvåret har minskat vid flertalet mätplatser i norra Sverige. Ammoniakhalterna i luft har endast minskat vid två mätplatser sommartid, och vintertid har ammoniakhalterna ökat signifikant vid två mätplatser. Kvävenedfallet med nederbörden har minskat vid en mätlokal i Dalarnas län och ökat vid en mätlokal i Västerbottens län under de senaste 20 åren. Den kritiska belastningsgränsen för kväve till skogsmark överskreds endast i de sydligare delarna av Dalarnas län under 2014/15. Kvävehalten i markvattnet under rotzonen har oftast varit mycket låg, vilket visar att skogsekosystemet tar upp det ammonium- och nitratkväve som finns tillgängligt. This report is only available in Swedish.
|
|
| 56. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Krondroppsnätet är ett mätprogram som under tre decennier har följt utvecklingen av nedfall av luftföroreningar i skogen och dess effekter på luft, växtlighet, mark och vatten. Krondroppsnätet omfattar idag 64 provytor fördelade över hela Sverige, och åtta av dessa ytor ligger i Skåne län. Den längsta mätserien är 27 år. I länet finna fyra granytor (Maryd, Stenshult, Hissmossa och Arkelstorp), två bokytor (Kampholma och Baldringe) och en tallyta (Falsterbo). Dessutom görs öppet fält-mätningar vid Videlycke. Markvatten mäts på sju platser, krondropp på sex platser, öppet fält på fyra platser och lufthalter samt torrdeposition mäts vid två platser. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar i länet under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till resultaten från tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet till skog i Arkelstorp och Västra Torup/Hissmossa har minskat från omkring 20 kg per hektar och år (exklusive havssalt) omkring 1990, till 2 kg per hektar och år eller mindre. De senaste två åren var dock nedfallet högre, omkring 3-4 kg per hektar, och denna förhöjning före¬kommer även på andra mätplatser i länet. Nedfallet på öppet fält var avsevärt lägre än nedfallet via krondropp under de första 10 årens mätningar, men skillnaden har avtagit efter dess. I Västra Torup/ Hissmossa, där långa tidsserier med mätningar över öppet fält finns, uppmäts nu ingen skillnad. Granytorna Stenshult och Maryd i söder är de ytor som tog emot mest svavelnedfall under 2014/15, 6 respektive 4 kg per hektar. I Stenshult har svavelnedfallet via krondropp varit ungefär dubbelt så högt som på öppet fält de senaste åren, vilket visar på hög torrdeposition. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogs-ytorna, har varierat mellan 7 och 17 kg per hektar och år i Västra Torup/Hissmossa, som är den plats där mätningar pågått längst (27 år), med enstaka års uppehåll. Ingen tidstrend har kunnat påvisas. Nedfallet på öppet fält har generellt varit högre än via krondropp, vilket kan förklaras av upptag i trädkronorna. I Stenshult, där nedfall på öppet fält mätts de fyra senaste hydro¬logiska åren, har dock förhållandena varit de omvända, med mellan 11 och 17 kg kväve per hektar och år på öppet fält och mellan 17 och 22 kg per hektar och år i krondropp. Detta indikerar att torr¬depositionen av kväve i Stenshult är stor, avsevärt större än upptaget i trädkronorna. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve låg på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings¬gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande halter av svavel i markvattnet i Arkelstorp och Kampholma, som är de ytor som har långa tidsserier. Både Arkelstorp och Kampholma visar på återhämtning från försurning, med signifikanta ökningar av pH och syraneutraliserande förmåga (ANC). Förhöjda nitrat¬kväve¬halter i markvattnet har uppmätts i sex av de sju ytorna, och endast i bokytan i Kampholma har halterna varit låga hela tiden. Detta visar på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemen kan ta upp på många håll i Skåne. Stenshult, som uppvisat högst kvävenedfall, är den yta där också halterna av nitratkväve i markvattnet varit som högst, upp till 18 mg/l. This report is only available in Swedish.
|
|
| 57. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Södermanlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet vid provytorna i länet har minskat från cirka 4 kg per hektar 1996/97 till cirka 2 kg per hektar 2014/15. Markvattnet vid Edeby visar inga statistiskt signifikanta förändringar av pH, ANC eller oorganiskt aluminium, trots ett minskat svavelnedfall, vilket tyder på att återhämtningen från försurningen går långsamt. Försurningsstatusen vid Edeby är dock relativt god, med ett pH runt 5,5, ANC oftast över noll och halten oorganiskt aluminium i markvattnet relativt låg. Framtida mätningar får utvisa om förbättringen fortskrider. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har varierat mellan 3 och 9 kg per hektar och år vid Edeby genom åren. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden 5 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas ha varierat från 5 – 7,5 kg per hektar i de östra delarna av länet. I de sydvästliga delarna av länet varierade det totala kvävenedfallet de två senaste åren mellan 7,5 – 10 kg per hektar. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Även om kvävenedfallet till skogsmarken i länet varit betydande genom åren har det sannolikt inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske vid störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.
|
|
| 58. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Värmlands län mäts krondropp och markvatten på tre granytor (Södra Averstad, Blåbärskullen och Transtrandsberget). I Södra Averstad finns den längsta mätserien, sedan 1990. Blåbärskullen och Transtrandsberget startades 1996. Mätningar av lufthalter och nedfall på öppet fält görs i Södra Averstad och Blåbärskullen. Dessutom mäts även torrdeposition med en strängprovtagare vid Blåbärskullen. Lufthalterna av SO2 i södra delen av länet har minskat med ca 70 % sedan 1994, i takt med Europas minskande utsläpp. Även lufthalterna av NO2 i länets södra del har minskat i takt med minskande utsläpp, med ca 50 % sedan 1994. Lufthalterna av NH3 är mycket låga i länet. Luft¬halterna av ozon, som medelhalt för sommar- respektive vinterhalvår, har legat på en konstant nivå sedan början av 2000-talet. Även svavelnedfallet till länets skogar har minskat i takt med rapporterade minskningar av svavelutsläpp. Tidsutvecklingen vad gäller nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet är mer osäker. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve har varierat mellan 5-7,5 kg per hektar i de nordligare delarna av länet och mellan 7,5-10 kg per hektar i de sydligare delarna för de två senaste åren, vilket är högre än den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kg N/ha/år. Tidigare var skogsytan vid Södra Averstad kraftigt försurad, men sedan 1990-talet har det pågått en återhämtning från försurning i markvattnet i länets skogar, och numera visar indikatorerna för försurning på relativt bra värden. Under de senaste åren har dock återhämtningen avstannat. Vid Blåbärskullen, som tidigare visat bra värden på försurningsstatusen, har de försurningsrelaterade parametrarna till och med försämrats under de senaste åren. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer relativt sällan i växande skog, vilket tyder på att skogarna i Värmland ännu inte närmat sig kvävemättnad. This report is only available in Swedish.
|
|
| 59. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västmanlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år, med högst nedfall i länets södra delar. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Nedfallet av svavel i de södra delarna av länet har minskat med 90 % sedan 1994, medan det i länets norra delar minskat med mer än 65 % sedan 2002. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med cirka 40 % sedan 1997 i länets södra delar. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Västmanlands läns södra delar förbättrats och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt, se figur nedan. Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande ibland negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC, för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 2-4 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har i länet under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det är endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de minskat statistiskt säkerställt med nästan 40 % sedan 1994 i länets södra delar och med 45 % sedan 2004 i länets nordliga delar.
|
|
| 60. |
- Hellsten, Sofie, et al.
(författare)
-
Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västra Götalandslän för perioden oktober 2014 till september 2015. Resultaten relateras till tidigare årsmätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), nedfall på öppetfält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi (vid fyra platser).Det finns en tendens (nära statistisk signifikans) till ökande nederbördsmängder vid Hensbacka,strax norr om Uddevalla. Den årliga ökningen är i samma storleksordning som SMHI anger attnederbörden i Västra Götaland har ökat för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990 (10-20%).Svavelnedfallet var under det hydrologiska året 2014/15 tydligt högre, jämfört med året innan,vid alla mätplatser i länet. Även lufthalterna av SO2 var höga under vintern 2014/15. Under åretinträffade två saker av betydelse för svavelhalter och nedfall. Det pågick under hösten/vinternett stort vulkanutbrott på Island som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår änhela Europas årliga samlade utsläpp. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige.Från 1 januari 2015 sänktes den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall vid kustnära platser iVästra Götaland. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vadgäller det summerade svavelnedfallet i Västra Götalands län under året. Mätningar av lufthalterinom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN) i sydöstra Sverige visaratt halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser vid Östersjön som medelvärde för 2015(jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmastföregående åren, med stor sannolikhet som ett resultat av minskade svavelutsläpp från sjöfartenpå Östersjön.Det pågår en återhämtning från försurningen i skogsmarken vid vissa platser i länet medaningen återhämtning sker på andra. Vid Hensbacka visar mätningarna på att markvattnet varitkraftigt försurat, men att det pågår en återhämtning med stigande pH och syraneutraliserandeförmåga (ANC) samt minskande halter oorganiskt aluminium. Vid Söstared, strax överlänsgränsen i norra Halland, sker inga förändringar i markvattnet som har ett pH som liggerstrax över 5, ANC just över noll och halter av oorganiskt aluminium som är förhöjda.För de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 10och 15 kg per hektar för Västergötlands län, med det högsta nedfallet i sydväst. Den kritiskabelastningen för övergödande kväve som används för Sveriges gran- och tallskogar, 5 kg N perhektar och år, överskreds således kraftigt i hela Västra Götalands län. Halterna av ammoniumochnitratkväve i markvattnet har dock generellt varit relativt låga vid de olika mätplatserna ilänet, vilket visar att skogsmarkerna i länet ännu inte nått kvävemättnad.Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminariumpresenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samtvilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Vi hörde även föredrag omKrondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndighetersolika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen).Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt.I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskapligtemarapport, "Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar ochdess effekter på skogsmark", som kan beställas från IVL.IVL-rapport C 159. Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september2015Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om påKrondroppsnätets webplats:www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifråndepositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning avluftföroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten.Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare attdiskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vidkonferensen 2015 presenterades återhämtning från försurning och kväveutlakning vid trekrondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser: havssaltepisoder, storm ochinsektsangrepp.Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen iNorrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olikaekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE ochMAGIC. Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagnagränsvärden.
|
|
