| 51. |
|
|
| 52. |
|
|
| 53. |
|
|
| 54. |
- Lundin-Olsson, Lillemor, et al.
(författare)
-
Attention, frailty, and falls : the effect of a manual task on basic mobility
- 1998
-
Ingår i: Journal of The American Geriatrics Society. - : Wiley. - 0002-8614 .- 1532-5415. ; 46:6, s. 758-761
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: To investigate the effect of a second task on balance and gait maneuvers used in everyday life. Our hypothesis was that those who were more distracted by a familiar manual task performed concurrently with functional maneuvers were more frail and more prone to falls. DESIGN: A cross-sectional design with prospective follow-up for falls. SETTING: Sheltered accommodation in Umea, Sweden. PARTICIPANTS: Forty-two residents (30 women, 12 men; mean age +/- SD = 79.7 +/- 6.1 years), ambulant with or without a walking aid, able to follow simple instructions and able to carry a tumbler. MEASUREMENTS: Timed Up & Go (TUG), i.e., the time taken to rise from an armchair, walk 3 meters, turn round, and sit down again. TUG was repeated with an added manual task (TUGmanual), which was to carry a glass of water while walking. The Montgomery-Asberg Depression Rating Scale, Barthel Index, Functional Reach, Mini-Mental State Examination, and Line Bisection test were used to assess for frailty. The subjects were followed-up prospectively regarding falls indoors for a period of 6-months. RESULTS: Subjects with a time difference (diffTUG) between TUGmanual and TUG of > or = 4.5 seconds were considered to be distracted by the second task. Ten subjects had a difference in time of > or = 4.5 seconds. These subjects were more frail, and seven of them fell indoors during the follow-up period (odds ratio 4.7, 95%Confidence Interval (CI) 1.5-14.2). CONCLUSION: The time difference between the TUGmanual and the TUG appears to be a valid marker of frailty and a useful tool for identifying older persons prone to falling.
|
|
| 55. |
- Lundin-Olsson, Lillemor
(författare)
-
Balansera rätt : faktaunderlag om fall och fallrelaterade skador
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sjuttio procent av alla som behöver läggas in på sjukhus till följd av olyckshändelser har skadats i fallolyckor. Fallolyckor resulterar i ungefär 600 000 vårddygn per år vilket är nästan tio gånger fler än vad som kommer ut från vägtrafikolyckor. Varje år uppsöker över 300 000 människor en akutmottagning efter att ha skadats i en fallolycka. Samhällets kostnader för fallolyckor har beräknats uppgå till 22 miljarder årligen. Fallhändelser är den vanligaste orsaken till skador bland äldre personer. Nio av 10 som kommer till en akutmottagning med en måttligt eller mycket allvarlig skada har fallit. Sverige har varit ett föregångsland för att förebygga fallrelaterade skador. I Skaraborgs och Östergötlands län skapades under tidigt 1980-tal en infrastruktur mellan olika sektorer i samhället för att främja säkerhet.
|
|
| 56. |
|
|
| 57. |
- Lundin-Olsson, Lillemor, et al.
(författare)
-
Fall och fallskador
- 2013. - 2
-
Ingår i: Systematiskt arbete för äldres säkerhet. - : MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. - 9789173833349 ; , s. 71-98
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ”Äldre människor är överrepresenterade vid nästan alla slags skadehändelser.” Att minska skadehändelser där äldre är inblandade är en av västvärldens stora utmaningar. Idag diskuteras klimatförändringar, pandemier etc. men vi har en närliggande och stor fråga att arbeta med, nämligen de äldres utsatthet i olika situationer och miljöer, vilket också har noterats av såväl EU 1 som OECD2.Säkerhetsarbete för att minska skador bland äldre är även internationellt en viktig fråga. Det innebär att arbetet mycket väl kan jämställas med att driva hälsofrämjande processer. Systematiskt säkerhetsarbete som en del av de hälsofrämjande insatserna innebär då att samhället tar ansvar för att skapa system och strukturer som minskar skador bland äldre. Det innebär också att den äldre görs medvet en om sitt eget ansvar och att samhället ger stöd till de mest utsatta som inte själva kan vidta olycksförebyggande åtgärder.Äldre mest olycksdrabbadeÄldre personer är överrepresenterade i nästan alla slags svåra skadehändelser, bland annat fall-, trafik-, brandolyckor och suicid. Förutom personligt lidande leder skadorna till stora kostnader för samhället. Enbart de äldres fallolyckor kostar samhället 9 miljarder kronor varje år i Sverige. Om inget görs kommer dessa kostnader att öka dramatiskt, i takt med att antalet äldre ökar.
|
|
| 58. |
|
|
| 59. |
|
|
| 60. |
- Lundin-Olsson, Lillemor, et al.
(författare)
-
Predicting falls in residential care by a risk assessment tool, staff judgement, and history of falls
- 2003
-
Ingår i: Aging Clinical and Experimental Research. - 1594-0667 .- 1720-8319. ; 15:1, s. 51-59
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND AND AIMS: It is of great importance to consider whether a tool's predictive value is generalizable to similar samples in other locations. Numerous fall prediction systems have been developed, but very few are evaluated over a different time period in a different location. The purpose of this study was to validate the predictive accuracy of the Mobility Interaction Fall (MIF) chart, and to compare it to staff judgement of fall risk and history of falls. METHODS: The MIF chart, staff judgement, and fall history were used to classify the risk of falling in 208 residents (mean age 83.2 +/- 6.8 years) living in four residential care facilities in northern Sweden. The MIF chart includes an observation of the ability to walk and simultaneously interact with a person or an object, a vision test, and a concentration rating. Staff rated each resident's risk as high or low and reported the resident's history of falls during the past 6 months. Falls were followed up for 6 months. RESULTS: During the follow-up period, 104 residents (50%) fell at least once indoors. Many of the factors commonly associated with falls did not differ significantly between residents who fell at least once and residents who did not fall. In this validating sample the predictive accuracy of the MIF chart was notably lower than in the developmental sample. A combination of any two of the MIF chart, staff judgement, and history of falls was more accurate than any approach alone; more than half of the residents classified as 'high risk' by two approaches sustained a fall within 3 months. CONCLUSIONS: Residents classified as 'high risk' by any two of the MIF chart, staff judgement, and history of falls should be regarded as particularly prone to falling and in urgent need of preventive measures.
|
|
