| 51. |
|
|
| 52. |
|
|
| 53. |
- Noll, Gregor
(författare)
-
Evidentiary assessment in refugee status determination and the EU qualification directive
- 2005
-
Ingår i: European Public Law. - 1354-3725. ; 12:2, s. 295-317
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Evidentiary assessment in asylum procedures is an area largely unregulated by international law. While the EU Qualification Directive does not purport to fill this lacuna, its Article 4 offers a norm that does touch on a number of central aspects of evidentiary assessment. This article provides a detailed analysis of this complex provision and its practical implications. Amongst others, the Directive obliges Member States to communicate any information that impacts on the relevance of the applicant's statements.The processing of information and evidence is divided into three distinct stages. The first deals with the submission of information, the second seeks to establish the relevance of the information provided by the applicant and to assess it, while the third concerns evidentiary assessment in the narrow sense, considering the value of evidence and basing the decision on it. Implicitly, the Directive imposes a duty on the authorities to identify the applicant's claim, and concurrently, the themes of proof flowing from it. This might very well exceed present practice in Member States, and would thus translate into an improvement for the rule of law at large.
|
|
| 54. |
|
|
| 55. |
- Noll, Gregor, et al.
(författare)
-
Flykten till Europa och EU:s invandrings- och asylpolitik
- 2016
-
Ingår i: EU och de nya säkerhetshoten. - 9789173591041 ; , s. 229-250
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I bokens åttonde kapitel relaterar Gregor Noll bokens tema om nya säkerhetshot till den aktuella frågan om EU:s hantering av flyktingar och asylsökande. Kapitlets tes är att EU:s invandrings- och asylpolitik ytterst utgör en protektionistisk ordning med utgångspunkt i nationalstatens kontrollbehov. Noll menar att denna ordning manifesterade sig redan vid unionens tillkomst under femtiotalet. De nu gällande reglerna på invandrings- och asylområdet kan därmed ses som produkter av nationalstatlig protektionism, som på ett paradoxalt sätt förstärktes under krisåret 2015. Vidare betonar Noll att solidaritetsbegreppet i EU:s funktionsfördrag är felkonstruerat då det är underordnat den protektionistiska ordningen. Därefter kartlägger Noll möjliga utvägar, med utgångspunkt i att unionen inte kan förneka den asylsökandes rationalitet och fria vilja om EU:s liberala identitet tas på allvar. Frågan är om dagens protektionistiska system kan utrustas med ett komplement som erkänner den asylsökandes fria vilja, utan att samtidigt ställa utopiska eller revolutionära krav på unionen i sin nuvarande form. Noll testar en rad reformförslag mot en uppsättning av rättsliga och politiska kriterier och framhåller att humanitära viseringar vid medlemsstaternas beskickningar utomlands kan utgöra ett sådant komplement. I ett sådant system möts den asylsökande och EU-medlemsstaten i en rationell diskurs innan den asylsökande fattar beslut om resan till Europa. Kapitlets slutsats är att fyra åtgärder är nödvändiga för att öka inslagen av solidaritet i unionens och dess medlemsstaters invandrings- och asylpolitik. Noll menar att Dublinförordningen bör avskaffas, medan asylsökandes rättigheter måste garanteras i praktiken och inte enbart i teorin. Vidare är det nödvändigt att efterlevnaden av dessa rättigheter kontrolleras av domstolar och andra övervakningsorgan i högre grad än idag. Slutligen bör en mindre grupp medlemsstater införa ett gemensamt system för humanitära viseringar som möjliggör laglig inresa för personer som möter systemets kriterier.
|
|
| 56. |
|
|
| 57. |
- Noll, Gregor
(författare)
-
Formalism vs. empiricism. Some reflections on the Dublin convention on the occasion of recent European case law
- 2001
-
Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351. ; 70:1, s. 161-182
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The drafters of the 1990 Dublin Convention knowingly and willfully disregarded divergences among Member States' protection systems. Like a boomerang, the fallacy of this approach has now reappeared in cases where asylum seekers have challenged transfers under the Convention, tasking judges to tackle a problem which its drafters avoided. The core issue of this article is whether and when such divergences force a Member State to abstain from removing an asylum seeker to another Member State, provided that such removal entails a downgrading of protection.Which approaches can be taken by authorities and courts seized with the legality of removal under the Dublin Convention? On one end of the spectrum, the formal approach relies on the fact that all Member States are bound by the 1951 Refugee Convention, the 1967 Protocol and the ECHR, and its proponents affirm the legality of removal regardless of factual differences amongst Member States in offering protection. On the other end of the spectrum, we find an empirical approach. Its proponents ask whether a specific asylum seeker would actually be treated in accordance with international law by the responsible Member State.In Adan and Aitseguer, the U.K. Court of Appeal and the U.K. House of Lords have explicitly rejected the formal approach and opted for the empirical approach. So did the ECtHR in T.I. vs. the U.K. In the Minority Bosnians Decision, the Swedish Government has paid lip-service to the formal approach, but de facto applied the empirical approach, which effectively determined its outcome. Our analysis shows that there are good reasons for these preferences: the formal approach is untenable mainly for reasons of its logical and practical inconsistency. As long as Member States interpret their international obligations towards protection seekers differently, the empirical approach must be regarded as inherent in the prohibitions of refoulement contained in international law and thus a mandatory part of Dublin procedures.
|
|
| 58. |
|
|
| 59. |
|
|
| 60. |
|
|
