| 31. |
|
|
| 32. |
- Halldin, Olof, 1961-
(författare)
-
Den säkra källan
- 2013. - 1
-
Ingår i: Labbtanken. - Stockholm : Stockholms dramatiska högskola. ; , s. 53-57-
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 33. |
- Halldin, Olof, 1961-
(författare)
-
Dokumentation och reflexion från en kunskapsinsamling i Flandern : [del1]
- 2013
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Slutligen:Mitt bidrag här är att problematisera hur man kan arbeta som bibliotekarie på ett konstnärligt lärosäta för, som jag ser det, behöver en del nytänkande genomföras. Hur man bygger en samling när forskningen och utbildningen sker inom det konstnärliga området blir därmed enavgörande fråga (och kanske en egen artikel). Vad ska med andra ord stå på hyllorna när det primärt inte handlar om historisk vetenskaplig forskning utan om ett utforskande av konstens väsen. Vad kan användas för inspiration i denna process är den fråga jag försöker få svar på. Ett sätt är att studera den konstnärliga processen på plats och därför har bildningsresan till Flandern gett en hel del insikter som jag menar bör sätta spår i biblioteket vid Stockholms dramatiska högskola.
|
|
| 34. |
- Halldin, Olof, 1961-
(författare)
-
Dokumentation och reflexion från en kunskapsinsamling i Troja : [del 2]
- 2014
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Slutligen:Min rapport vill undersöka hur informationsinsamling och kunskapsförmedling på ett konstnärligt lärosäte går till. Ur ett biblioteksperspektiv behöver förståelsen av de pedagogiska processerna uppdateras och ett nytänkande genomföras. Ett sätt att få svar är att interagera med undervisning och forskning och att studera processernapå plats. Därför har bildningsresan till Flandern och Troja givit en del insikter som jag menar bör sätta spår i biblioteksarbetet vid Stockholms konstnärliga högskola.
|
|
| 35. |
|
|
| 36. |
- Häggbom, My
(författare)
-
En berättelse från verkligheten : om konsten att göra TV-reportage
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammafattning:Något av det mest fantastiska med att göra tv-reportage är att bli insläppt i andra människors liv. Med full tillit lägger de en liten bit av sina liv i just mina händer. Ur den glimten ska jag välja ut och sortera fram det som blir berättelsen. Besluten är många och ofta snabba vid produktion av reportage och inslag för tv/audiovisuella media. Och vi bara gör. Vi gör så som vi oftast brukar för det blir bäst så. Men vad gör vi egentligen? Hur gör vi? Och varför då? Och blir det alltid bäst så? Här vill jag undersöka praktisk erfarenhet av arbetsprocess, metod och gestaltningsval. Men framförallt vill jag visa att det inte bara handlar om vad vi berättar utan också om hur. Det är ju berättelser från verkligheten vi arbetar med! Och nu när alla gör tv och vi översvämmas av en stor mängd rörlig bild och ljud av skiftande kvalitet tror jag att det är viktigare än någonsin att vi vässar våra verktyg och lägger vikt vid hur vi formger berättelsen för att ge den en chans att nå fram. Så här är den nu, handboken i att göra reportage för audiovisuella medier. Att ha i bakfickan när du ger dig ut på dina första reportage. Och om du redan jobbat länge hoppas jag att den kan inspirera dig att fortsätta utveckla ditt eget reportageberättande i bild och ljud.
|
|
| 37. |
- Höghede, Erika, et al.
(författare)
-
Barn och unga producerar : vad betyder det för dem, för oss och för världen
- 2016
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Håller vi yrvaket på att förlora kontakten med de unga och deras berättelser om världen? Vad har det i så fall för konsekvenser för demokratin?På mediehuset Fanzingo får unga, i medier och i samhället, underrepresenterade grupper berätta sina egna berättelser.Vi frågar dem vad som händer när de berättar och vad som händer när berättelsen får en digital form och möter publik? De unga svarar; självförtroende, identitet, makt och en känsla av delaktighet.Vi frågar oss; hur hänger mediepedagogiskt arbete med barn och unga ihop med vilka som söker till konstnärlig högskola och vilka som sedan blir yrkesverksamma inom mediefältet? Hörs barns och ungas egna berättelser i medierna om saker som angår dem? Vad tycker de unga?Det konstnärliga utvecklingsarbetet baserar sig på intervjuer med unga inom Fanzingos mediepedagogiska verksamhet samt vuxna från Public service och StDH. Slutpresentationen har tagit formen av ett urval av den filmade dokumentationen som skett under intervjuerna samt smakprov på filmer som unga gjort på Fanzingo.
|
|
| 38. |
-
In the archival multiverse, the blubber decays but the fever increases. : A contribution to VIOLENCE: the fourth biennial PARSE Research Conference at the Faculty of Fine, Applied and Performing Arts, University of Gothenburg, Sweden. Under the "Archives and Witnessing" section of the conference. Moderated by Åsa Sonjasdotter
- 2021
-
Konstnärligt arbete (film/video) (refereegranskat)abstract
- The presented work is composed by Marc Johnson — a memory worker — who is currently a Ph.D. candidate in performative and media-based practices at the Stockholm University of the Arts. The shared perspectives are engaging issues of violence from the center of an artistic practice-based research focused on archival practices and concerned with how a documentary heritage circulates, is formed, debated, shared, and re-interpreted.The lecture-performance starts by considering the “Rights of Nature” — from recent environmental litigations in Aotearoa (New Zealand), Bolivia, and Ecuador — which focus on the idea of legal standing. What does it take to enforce the legal personhood of a river or other natural entities?Marc Johnson investigates and reflects on some ways to deal with representations of murdered bodies — human and more-than-human (cellular life forms) — without replicating historical patterns of abuse? Under what conditions shall these documents, artifacts, or, images be seen?Marc Johnson collaborates with Hitomi Ohki 大木瞳 — Soprano singer — to expose how polyphony[1] and counterpoint[2] applied to cinema can be used practically to navigate the uncertain archive(s) of violence studies.Marc Johnson addresses the dynamics of archival silences[3] and archival amnesty[4] as an important reminder of the ways in which violence — despite its presence in the everyday life of most people mainly through paper-based, and online news media (including social networks) — can also be deeply buried and invisible through institutional and corporate powers and other means; nonetheless impacting the lives of ordinary people (as opposed to powerful people, military, political and business leaders).The proposal does not intend to resolve; but rather to expose and to put oneself in the presence of using the means of montage.Skepsis is the deployed strategy throughout the duration of the time-based work as defined by Jacques Derrida as a “vigilance, and attention of the gaze during an examination. […] One is on the lookout, one reflects upon what one sees, reflects what one sees by delaying the moment of conclusion.”[5] [1] A process of combining two or more voices so that they harmonize with each other but maintain their individuality.[2] A process of adding one or more melodies as an accompaniment to a given melody according to certain fixed rules; a composition in which melodies are thus combined.[3] Rodney G. S. Carter, “Of Things Said and Unsaid: Power, Archival Silences, and Power in Silence,” Archivaria, September 25, 2006, 215–33.[4] Tonia Sutherland, “Archival Amnesty: In Search of Black American Transitional and Restorative Justice,” ed. Michelle Caswell, Ricardo Punzalan, and T-Kay Sangwand, Journal of Critical Library and Information Studies, Critical Archival Studies, 1, no. 2 (2017): 1–23, https://doi.org/10.24242/jclis.v1i2.42.[5] Jacques Derrida, Memoirs of the Blind: The Self-Portrait and Other Ruins, trans. Pascale-Anne Brault and Michael Naas (Chicago: University of Chicago Press, 1993).
|
|
| 39. |
-
Labbtanken : 12 röster om laboratoriumoch bibliotek
- 2013
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det sägs att det tar längre tid för en människa att bli vuxen idag 2013än för tjugo år sedan. Orsaken sägs vara nya informationsteknikersom kullkastat de mera traditionella sätten att upptäcka världen, lärasig saker och mogna. Men vissa saker förändras ju aldrig. Barn lekeri sandlådan. Det regnar på sommaren och böcker är viktiga och bibliotek.Men behövs det böcker och bibliotek? Snart kanske det barafinns e-böcker och är inte internet ett enda stort bibliotek? Du kansöka efter fakta i din mobil. Inte sant.Och så detta med kameror. Många som idag är fotografer och filmarelärde sig allt genom att som tonåringar filma med super8 och stå imörkrum och framkalla filmer och kopiera. Det luktade illa. Det togtid.Nu är det ju bara ett klick på mobilen och woooooooooops liggerbilder och filmer ute i molnet och kan delas av vem som helst. Lär sigmänniskor som trycker på knappar någonting?Och så detta med forskning. Att forska handlar egentligen om attbehålla sin förundran inför världen. Att våga ställa de enklaste frågorna.Idag finns en växande forskningsmiljö där konstnärliga utövareställer sig lite vid sidan av sina konstnärliga yrkesroller och får tid attställa frågor och göra nya projekt utan krav på lönsamhet och marknadstänk.Hur ska denna forskning kunna få en dialog med studenter som gåren grundutbildning?6Och så har vi skolan. The Stockholm Academy of Dramatic Arts somdet heter på engelska där det alltid finns en kamp mellan all yrkesspecifikträning som de olika inriktningarna kräver och behovet av ettmera fritt flöde mellan vuxna växande människor. Vad finns det försorts miljö på skolan? Ska det hårda schemat luckras upp och en mersjälvgående skapande miljö upprättas? Kan ett laboratorium vara ettsätt att förena grundutbildning och forskning? Vad menas med ettlabb? Är det en hög datorer i ett rum eller ett sätt att arbeta?Det är frågor som denna lilla bok vill svara på. 12 praktiker har fåttsvara på frågan om vad är ett laboratorium och vad är ett bibliotek.Det är inte bara StDH som brottas med detta.
|
|
| 40. |
- Lilja, Efva, et al.
(författare)
-
Close encounters : contemporary dance didactics : exploration in theory and practice
- 2013
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I am very pleased to invite you all to the first conference in Scandinavia on "Contemporary Dance Didactics: Explorations in Theory and Practice" - a close encounters conference with lecture demonstrations, round table discussions and paper presentations. The purpose of the conference is to introduce and share research, discuss, demonstrate and try different forms of dance didactics with participants from Sweden and intemationally. Furthermore to illuminate how dance didactics have developed and how this field of teaching and leaming can grow. There has been a lot of interest and many dance scholars, dance teachers and dance researchers have sent in their contributions in order to participate with their research, development work and best practices. As the participants represent both national and intemational dance environments, the knowledge and experience shared will highlight current views and key aspects of the development of dance didactics from an intemational perspective. The quality of dance teaching is the key to unlock the full potential of students at all levels, equipping them with necessary knowledge and skills for a future career. So far, the effort to improve the quality of dance teaching on a larger scale has been insufficient in many countries. My hope is that this conference will illuminate this issue and contribute to greater focus on teaching the art of dance and have an impact on the future dance world. The conference provides the opportunity to discuss and share how to meet the needs of a diverse student body and how we may provide skills necessary for a democratic leaming environment. It is very important to highlight the power of communication and cooperation, the power of i magi nation and to develop creativity. These are crucial elements that help the students excel alongside their passion. We have to find ways to increase our ability to respond creatively to challenges - this is the key to sustainability! I and all of us involved in facilitating this conference would like to warmly welcome you and we do hope that you will be stimulated, challenged, discover future opportun ities and create new networks. My vision is that research in dance didactics will develop and continues to explore, understand and critically analyze dance education. I know our conference will add to a tradition of lifelong leaming, and I sincerely hope we will soon be able to meet again in new conferences all over the world!
|
|
