| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Munthe, Christian, 1962, et al.
(författare)
-
The Best Interest of Children and the Basis of Family Policy: The Issue of Reproductive Caring Units
- 2012
-
Ingår i: Cutas, D & Chan, S (eds.). Families: Beyond the Nuclear Ideal. - London and New York : Bloomsbury Academic. - 9781780930107
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- The notion of the best interest of children figures prominently in family and reproductive policy discussions and there is a considerable body of empirical research attempting to connect the interests of children to how families and society interact. Most of this research regards the effects of societal responses to perceived problems in families, thus underlying policy on interventions such as adoption, foster care and temporary assumption of custodianship, but also support structures that help families cope with various challenges. However, reference to the best interest of children can also be applied to a more basic issue in family policy, namely that of what is to be considered a family in the first place. This issue does not raise any questions regarding the proper conditions for when society should intervene in or change the family context of a child. Rather, it is about what social configurations should be recognized as a potentially fitting context for children to enter into and (if all goes well) eventually develop into adulthood within /.../ such that society’s default institutional arrangements allow it to have (by sexual and artificial reproduction, adoption, and combinations of these), care for and/or guard children. [This] will frame any further discussion of /.../ policies having further implications for, for example, the practices of adoption and reproductive technology, as well as regulation of custody in the event of separation or parental disagreement.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Munthe, Christian, 1962
(författare)
-
Vad händer med genus om människan blir enkönad?
- 2023
-
Ingår i: Tidskriften Alba. - 1403-5448. ; :2023-04-18
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Genus – våra egna och våra olika samhällens och kulturers förhållningssätt till det som betraktas som våra kön och annat vi sammankopplar med dem, sexualitet och reproduktion inte minst – vilar på antagandet att människan är en biologiskt sett tvåkönad organism. Visst finns en radda könskromosomvarianter vid sidan av XX och XY, men dessa är inte bara ytterst ovanliga, de har ingen evolutionär fortplantningsfunktion. Därmed saknar den förklaringsvärde av det som intresserar biologen när det gäller kön: människoartens fortplantning och fortsatta existens. Detsamma kan sägas om alla aspekter av genus, alltså våra kulturella förhållningssätt till biologiskt kön, alltifrån hur vi privat och i samhället könsbestämmer oss själva och våra medmänniskor (vilket vi förstås kan göra lite hur som helst), till alla de institutioner och normsystem vi kopplar till kön, fortplantning, samliv, sex, kärlek och familjebildning. Oavsett hur många sorters genus, genusidentiteter och genusideal vi uppfattar och intresserar oss för, så är det möjligheten att kombinera könsceller från XX- och XY-individer som möjliggör artens fortplantning. Människan delar denna tvåkönade biologi med många andra arter, men skiljer sig också från många arter där fler än två eller bara ett kön förklarar fortplantningen. Eller – så lär den humanbiologiska fortplantningslärans traditionella budskap. Men detta kan snart vara på väg att undermineras av en vetenskaplig utveckling som bland annat styrs just av genus snarare än kön: våra kulturella och samhälleliga ansträngningar att förstå oss själva som könsvarelser, vår egen fortplantningsbiologi och sexualitet, och en teknikutveckling ägnad att hjälpa oss komma förbi de begränsningar dessa aspekter av vår natur sätter upp för oss. I framtiden kan människan bli enkönad, och inte bara som biologisk art – utan även som samhälls- och kulturvarelse.
|
|
| 18. |
- Ascher, Henry, 1953, et al.
(författare)
-
Stöd till ensamkommande barn och unga – effekter, erfarenheter och upplevelser
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Begreppet ensamkommande barn innefattar enligt svensk lag asylsökande barn under 18 år som vid ankomsten till mottagarlandet är skilda från såväl föräldrar som annan vuxen person som kan anses ha trätt in i föräldrarnas ställe, eller barn som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Vår systematiska genomgång av den vetenskapliga litteraturen har inte funnit några kontrollerade studier som har undersökt eller jämfört effekter av olika stödjande insatser för ensamkommande barn och unga. Vår systematiska genomgång av forskning som på olika sätt belyser ensamkommande barns och ungas erfarenheter och upplevelser av vad som främjar och hämmar deras sociala integrering, psykiska och fysiska hälsa och funktionsförmåga, har resulterat i sju övergripande teman (teman på nivå tre*): – Säkerhet och kontroll: En grundläggande förutsättning. Ensamkommande barns och ungas erfarenheter av trauma och förlust, i kombination med osäkerhet om framtiden, innebär en brist på grundläggande trygghet, kontroll och säkerhet. Det präglar starkt tillvaron och påverkar välbefinnandet och förmågan att hantera sin vardag och sina svårigheter samt att kunna se en framtid. – Det nya landet: Både möjligheter och svårigheter. Ensamkommande barn och unga uttrycker en stark motivation att utbilda sig, att anpassa sig till det nya landet och att ta vara på de möjligheter som finns. Samtidigt beskrivs strukturella och sociala hinder samt svårigheter kopplade till att befinna sig i en ny kulturell och samhällelig kontext. Allt detta kan hämma en positiv utveckling av hälsa, integration och funktionsförmåga. – Att hantera svårigheter: En balans mellan olika strategier. Copingstrategier (strategier för att med tankar och beteenden hantera svårigheter) såsom undvikande, flykt och positivt tänkande, kan fungera främjande men ibland också hindrande för hälsa, integration och funktionsförmåga. Religion kan upplevas som betydelsefull för välmående och förmåga att hantera svårigheter. – Vardagsmiljöer: Stödjande relationer, inflytande i boende och tillgång till skola och aktiviteter är viktigt. Ensamkommande barn och unga framhåller stöd, goda relationer och eget inflytande i boendet samt måltider i boendet som viktiga, oberoende av boendeform. Skolan upplevs som viktig för inlärning, välmående och relationer. Betydelsen av stöd och råd från vuxna i skola och i förhållande till skola och utbildning understryks. När det gäller skolan som plats för att utveckla relationer med jämnåriga beskrivs både positiva och negativa erfarenheter. Fritidsaktiviteter beskrivs som viktiga för att må bra, för att bygga sociala relationer och återskapa mening i tillvaron. – Relationer: Stöd och vägledning från vuxna är betydelsefullt, kontakt med jämnåriga viktigt men också svårt. Ensamkommande barn och unga lyfter betydelsen av vägledning, stöd, kontinuitet men också möjligheter till inflytande och självständighet i relation till vuxna. Relationer till jämnåriga upplevs som viktigt men också svårt. Relationer till biologisk familj innebär både saknad och stöd. Beroende på kvaliteten i de olika relationerna kan de fungera hämmande eller främjande för välbefinnande och utveckling. – Socialtjänst och hälso- och sjukvård: Varierande uppfattningar om och erfarenheter av stöd och behov. Ensamkommande barn och unga upplever socialtjänsten som viktig för grundläggande stöd, men också att stödet inte är tillräckligt. De uttrycker varierande uppfattningar om och erfarenheter av psykologiskt stöd från hälso- och sjukvården. – Identitet och tillhörighet: Att få ihop det förflutna, nuet och framtiden. Ensamkommande barn och unga strävar efter att både bevara modersmål och kultur och att anpassa sig till det nya landet samt att bevara relationer till personer i ursprungslandet och att stödja dem. De kan kämpa med att få ihop sin tillhörighet. Religion kan vara ett sätt att skapa en kontinuitet i tillvaron. * Teman på nivå tre är formulerade så att de centrala budskapen ska framgå. De har använts för att ordna och presentera resultatet på ett enkelt och läsvänligt sätt. Temana har kondenserats utifrån samtliga andra nivåns teman, oavsett evidensstyrka.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
