| 31. |
-
Facility siting: Risk, Power and Identity in Land Use Planning
- 2004
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- From dams to landfill sites, and power plants to radioactive waste repositories, the siting of facilities is a veritable minefield of conflicts involving industry, planners, authorities, NGOs and citizens. This penetrating volume examines risk, power and identity in contests over the siting of infrastructure and industrial facilities. Going beyond nimby-ism, experts in a variety of fields bring a multiperspective analysis from science, law and media to case studies from the UK, USA and Europe, and expose the political and cultural dimensions of siting conflicts. In the process they show how place attachment and notions of landscape and local identity play a prominent role in resistance to ?development?. Topics covered include the importance of context in siting controversies, siting methods and social representation, siting conflicts, the importance of institutional thinking in facility siting, risk, industrial encroachment and the sense of place, siting and sacred places, and law and fairness. This book is essential reading for academics in social sciences, policy, planning, law and risk; policy makers, planners and decision makers at all levels of government; business and industry, particularly energy generation, including nuclear and renewables, transportation and large dams; risk assessment professionals; and NGOs and activists.
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
- Larsson, Stefan, et al.
(författare)
-
Towards a Socio-Legal Robotics: A Theoretical Framework on Norms and Adaptive Technologies
- 2023
-
Ingår i: International Journal of Social Robotics. - : Springer. - 1875-4805 .- 1875-4791. ; , s. 1-14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- While recent progress has been made in several fields of data-intense AI-research, many applications have been shown to be prone to unintendedly reproduce social biases, sexism and stereotyping, including but not exclusive to gender. As more of these design-based, algorithmic or machine learning methodologies, here called adaptive technologies, become embedded in robotics, we see a need for a developed understanding of what role social norms play in social robotics, particularly with regards to fairness. To this end, we i) we propose a framework for a socio-legal robotics, primarily drawn from Sociology of Law and Gender Studies. This is then ii) related to already established notions of acceptability and personalisation in social robotics, here with a particular focus on iii) the interplay between adaptive technologies and social norms. In theorising this interplay for social robotics, we look not only to current statuses of social robots, but draw from identified AI-methods that can be seen to influence robotics in the near future. This theoretical framework, we argue, can help us point to concerns of relevance for questions of fairness in human-robot interaction.
|
|
| 34. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(författare)
-
Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige : Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ålgräsängar utgör viktiga och artrika habitat på grunda mjukbottnar som förser naturen och människan med flera viktiga ekosystemfunktioner och tjänster. Ålgräs är en biotop som identifierats som skyddsvärd i flera EU-direktiv och internationella konventioner. I Bohuslän har den areella utbredningen av ålgräs minskat med över 60 % sedan 1980-talet till följd av bl.a. övergödning och överfiske, vilket motsvarar en förlust på cirka 12 500 ha ålgräs. Även om åtgärder satts in för att minska övergödning och överfiske och vattenkvaliteten har förbättrats, har ingen generell återhämtning av ålgräs kunnat ses. Tvärtom fortsätter de återstående ålgräsängarna att minska, bl.a. till följd av den fortsatta exploateringen av grunda kustområden. Syftet med denna rapport är att bidra till utvecklingen av en bättre förvaltning av ålgräsekosystem i Sverige, framför allt vad gäller restaurering, men också när det gäller prövning och tillsyn av verksamheter som kan påverka ålgräsekosystem och andra kustnära habitat. Rapporten ger en tvärvetenskaplig bakgrund till förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige där både ekologiska, juridiska och ekonomiska aspekter behandlas. Målet har varit att samla all aktuell information som är relevant vid förvaltning och restaurering av ålgräs, samt analysera dagens förvaltning, identifiera eventuella brister och ge rekommendationer hur den kan förbättras. Här beskrivs bl.a. möjligheter och begränsningar med ekologisk restaurering och ekologisk kompensation av ålgräsekosystem. Rapporten utgör också ett viktigt underlag för handboken om restaurering av ålgräs i Sverige (Moksnes m.fl. 2016).Även om det idag finns fungerande metoder för ålgräsrestaurering i Sverige är det viktigt att klargöra att restaurering av ålgräs är tidskrävande, dyrt och förenat med stora osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön försämras så mycket att ålgräs inte längre kan växa i området. Det är därför av största vikt att i första hand skydda återstående ålgräsängar, att restaurera ängar när så är möjligt och endast som en sista åtgärd tillåta kompensationsrestaurering av ålgräs. En bioekonomisk analys av tre ekosystemtjänster som ålgräset ger människan visar att ålgräsängar fyller en viktig funktion när det gäller produktion av kommersiella fiskarter samt upptag och långtidsförvaring av kol och kväve. Det ekonomiska värdet av dessa ekosystemtjänster skattas upp till cirka 0,5 miljoner kr per hektar, utan att värdet på många andra viktiga ekosystemfunktioner inkluderats (t.ex. minskad resuspension av sediment och stranderosion, ökad biologisk mångfald, m.m.). Skattade historiska förluster av ålgräs i Bohuslän beräknas bl.a. ha medfört att produktionen av torsk minskat med cirka 8000 ton sedan 1990, vilket motsvarar den totala svenska landningen av torsk 2013. Förlusten av ålgräs beräknas också ha medfört att cirka 6000 ton av lagrat kväve har frisatts i kustekosystemen, vilket motsvarar en belastning som är tre gånger högre än den årliga tillförseln till Skagerrak via vattendrag. En grov skattning av det totala ekonomiska värdet av dessa förlorade ekosystemtjänster sedan 1990, inklusive kolupptag varierar mellan 4 och 21 miljarder kr. Det finns idag ingen svensk lagstiftning som specifikt skyddar ålgräs. Däremot finns en stor mängd lagar och regler som bl.a. avser att motverka försämring, återställa skadad miljö, och reglera vilken påverkan som är tillåten i olika områden. Det faktum att exploatering och annan skada på ålgräs tillåts att ske också i områden Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:8 12 där stora förluster av livsmiljön har skett, liksom i skyddade områden, visar dock att dagens rättsliga skydd är otillräckligt. Situationen strider mot kraven i vattendirektivet och havsmiljödirektivet om att uppnå och bibehålla god ekologisk status, och medför svårigheter för Sverige att leva upp till internationella åtaganden. Förvaltningen av ålgräsekosystem försvåras av att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs och att ålgräs mycket sällan inkluderats vid bedömning av ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen. Detta medför bl.a. att den dokumenterade förlusten av ålgräs i Västerhavet inte påverkat statusklassningen av svenska kustvatten, vilket minskat möjligheterna att stoppa exploatering av kvarvarande ålgräsängar. Det är därför viktigt att revidera svenska bedömningsgrunder och indikatorer för vegetation så att ålgräsets utbredning inkluderas i nationell miljöövervakning och kan bidra till statusklassningen. En sådan förändring kopplat till ett tydligt förbud mot ytterligare försämring av vattenstatusen skulle medföra ett betydligt bättre skydd för hotade livsmiljöer som ålgräsängar. Det skulle också tydliggöra behovet av ekologisk restaurering av ålgräs i påverkade områden. Ekologisk kompensation har använts mycket lite i den marina miljön i Sverige och ingen kompensationsrestaurering av ålgräs har ännu utförts. Kompensationsrestaurering av ålgräs kan vara ett verktyg för att tillämpa principen att förorenaren betalar och bidra till att motverka en stegvis nettoförlust av habitatet till följd av exploateringar. Till skillnad från en fiskeavgift som i första hand ersätter skador på fisket ersätter en kompensationsrestaurering förluster av samtliga ekosystemtjänster. Kompensation är dock inte oproblematisk, och det är centralt att den inte påverkar prövningen av tillåtligheten av en verksamhet, utan endast används som en sista åtgärd efter att så långtgående krav som möjligt har ställts på att undvika eller minska skadan. Detta är speciellt viktigt i södra Bohuslän där studier visar att restaurering inte längre är möjlig i alla områden. Dessutom utgörs de flesta områden där restaurering skulle kunna utföras av bottnar där ålgräs växte på 1980-talet varför kompensationen i dessa områden bara skulle leda till en minskad nettoförlust av den historiska utbredningen.I svensk lagstiftning finns flera alternativa regler att lägga till grund för krav på kompensation i fall då ålgräs kan komma att påverkas negativt. Miljöbalkens 16 kap. 9 § utgör det bästa stödet för att kräva full ekologisk kompensation eftersom alla ekosystemtjänster där kan användas som argument för kompensation. Idag utgör bristen på praxis en utmaning för att ställa långtgående krav på kompensation, men det är på väg att förändras i och med att kompensationskrav nu prövas allt oftare i domstol. Att utpeka ålgräsängar som biotopskyddsområden skulle stärka möjligheten att kräva kompensation, men framförallt ställa större krav på att undvika och minimera förlusterna.Erfarenheter från USA, där kompensationsrestaurering av ålgräs används som förvaltningsredskap sedan 1970-talet, visar på betydelsen av att utforma standardiserade regler för vilka metoder som ska användas, hur omfattningen på kompensation ska skattas, hur uppföljningen ska ske, hur resultatet ska bedömas samt vad som ska ske om restaureringen inte lyckas. En nationell vägledning för kompensationsrestaurering skulle underlätta användningen and möjligheterna att lyckas med denna typ åtgärd i Sverige. I denna rapport presenteras en detaljerad beskriving av hur en sådan vägledning skulle kunna utformas.
|
|
| 35. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(författare)
-
Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige : Vägledning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Bohuslän har mer än 60 % av allt ålgräs försvunnit sedan 1980-talet till följd av övergödning och överfiske. Även om åtgärder har förbättrat vattenkvaliteten i Västerhavet under senare år har ingen återhämtning av ålgräs skett. Istället fortsätter förlusten, bl.a. till följd av exploatering av grunda kustområden. Restaurering av ålgräs skulle kunna utgöra en åtgärd för att återskapa historiska habitat eller som kompensationsåtgärd när ålgräs förstörs vid exploatering.Denna handbok ger en detaljerad teknisk handledning för restaurering av ålgräs i skandinaviska vatten och tar upp alla viktiga steg i restaureringsprocessen, från utvärdering och val av lokaler, samråd och tillstånd, skörd och plantering, till övervakning och utvärdering av resultaten. Rekommenderade metoder är baserade på omfattande studier i Bohuslän 2010–2015, och är sannolikt tillämpbara för kustområden i hela Skagerrak och Kattegatt, inklusive Öresund. Delar av de metoder som beskrivs är troligen också användbara i södra Östersjön, men kompletterande studier behöver utföras innan metoderna kan rekommenderas också för detta område.Även om väl fungerande metoder för ålgräsrestaurering nu finns tillgängliga för svenska förhållande är restaurering av ålgräs tidskrävande, dyrt och förenat med osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön förändras så mycket att den inte längre tillåter ålgräs att växa i området. Det är därför inte alltid möjligt att restaurera en förlorad äng. Följaktligen är det av största vikt att förvaltningen i första hand fokuserar på att skydda återstående ålgräsängar, och endast som en sista åtgärd tillåter kompensationsrestaurering som en lösning vid exploatering.Innan en storskalig restaurering påbörjas är det centralt att utvärdera om rådande miljöförhållanden tillåter ålgräs att växa i tilltänkta lokaler. I Bohuslän utgör grumligt vatten och dåliga ljusförhållanden, drivande fleråriga algmattor på botten, fintrådiga algmattor på ytan och störningar från strandkrabbor de vanligaste orsakerna till att planteringar misslyckas. För att utvärdera miljöförhållandena rekommenderas att övervakning och testplanteringar görs i potentiella lokaler under minst 12 månader innan en eventuell storskalig restaurering påbörjas. Generellt rekommenderas endast lokaler där ljustillgången vid planteringsdjupet är minst 25 % av ljuset vid ytan, och där testplanteringar visar positiv skottillväxt efter ett år. Innan restaureringsarbetet påbörjas måste också berörda myndigheter kontaktas för att få information om eventuella samråd, anmälningar, tillstånd och dispenser som kan behövas. För de metoder som rekommenderas i handboken behöver dock i normalfallet endast en anmälan om samråd göras hos länsstyrelsen vid ålgräsrestaurering. För ålgräsrestaurering i svenska vatten rekommenderas att singelskottmetoden används där vuxna skott transplanteras för hand ett och ett utan sediment från donatorängen med hjälp av dykare. För att öka vinteröverlevnaden rekommenderas generellt att planteringen görs på 1,5–2,5 m djup, i början av juni där skotten planteras med 25–50 cm mellanrum (4–16 skott per kvadratmeter). Det rekommenderas också att den planterade ytan är minst 1000 m2 totalt för att öka chanserna för positiva självgenererade effekter från den planterade ängen. De rekommenderade metoderna ger inga mätbara negativa effekter på donatorängarna. De är också relativt snabba där ett dyklag på fyra personer beräknas kunna skörda och plantera en hektar ålgräs (40 000 skott) på 10 arbetsdagar. Vid optimala förhållanden kan skottätheten öka nästan 10 gånger över sommaren. Den arbetsamma metoden begränsar dock omfattningen av restaureringarna till relativt små projekt (<10 hektar per år), vilket är en mycket liten andel i jämförelse med de 1000-tals hektar ålgräs som förlorats i Bohuslän sedan 1980-talet. Ålgräsrestaurering kan därför inte som ensam åtgärd förväntas återskapa den historiska utbredningen av ålgräs. Däremot kan restaurering på strategiskt valda platser, i kombination med storskaliga åtgärder som förbättrar miljön och tillväxtförhållandena för ålgräs i kustområdet, utgöra ett viktigt komplement som möjliggör och påskyndar en naturlig återhämtning av livsmiljön.Övervakning av en restaurerad ålgräsäng är nödvändig för att kunna utvärdera om målet med restaureringen uppnåtts. Den bör därför vara en självklar del i budgeten för varje projekt, och ställas som krav vid kompensationsrestaurering. I denna handbok rekommenderas att restaureringen utvärderas och bedöms genom att jämföra i första hand skottäthet, biomassa och areell utbredningen av den restaurerade ängen med samma variabler i referensängar under 10 år.Den totala kostnaden för att restaurera en hektar ålgräs med de rekommenderade metoderna skattas till mellan 1,2 och 2,5 miljoner kr (inklusive val av lokal och utvärdering). Dessa värden inkluderar kostnaden för att utvärdera potentiella restaureringslokaler under ett år (ca 0,39 miljoner kr) samt att övervaka restaureringen i 10 år (ca 0,39 miljoner kr), vilka inte påverkas av storlek på restaureringen. Kostnaden för skörd och plantering av ålgräs är däremot direkt proportionell mot skottäthet och areal hos planteringen och beräknas variera mellan 0,44 och 1,73 miljoner kr per hektar. Om skotten behöver förankras kan planteringskostnaden fördubblas. Det är därför viktigt att identifiera optimala planteringsmetoder vid utvärdering av restaureringslokaler. Metoder för restaurering med ålgräsfrön i Västerhavet är också framtagna, men kan idag inte rekommenderas på grund av mycket höga och varierande förluster av frön. I jämförelse med skottmetoder är frömetoder mer osäkra, tar två år längre tid för att återfå en äng och beräknas kosta två till tre gånger mer med tillgängliga metoder.
|
|
| 36. |
- Eneman, Marie, 1969
(författare)
-
Panoptic Environments: Offenders Balance of Privacy and Surveillance in the Context of Digital Child Pornography
- 2008
-
Ingår i: Proceedings of the 3rd International Workshop on Critical Research in Information Systems, Galway, Ireland, 2008.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Information and Communication Technologies (ICT) have changed the conditions to consume and distribute child pornography. Child pornography is a criminal offence in many countries and therefore it is of great importance for the users to protect their identity and reduce the risk of getting caught. The technological environment, which ICT constitutes, provides powerful surveillance-mechanisms. The aim with this paper is to explore offenders’ relationship towards surveillance in the context of digital child pornography. The empirical findings presented are based upon semi-structured interviews with offenders convicted of child pornography. The findings show that the offenders develop different strategies to manage the risk of surveillance. The identified strategies have been divided into technological and social. The result of this study enhances the knowledge about the offenders’ ICT usage and their behaviour in their involvement in child pornography. This knowledge is of great importance to be able to develop effective combating-mechanisms, such as legislations and technological solutions. This paper contributes to previous research within the field of Critical Information Systems Research by applying Foucault’s concept of panopticon on the research subject.
|
|
| 37. |
-
Kärnavfallets politiska utmaningar
- 2005
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den antika myten stjäl Prometeus elden från gudarna och ger den till människorna. Människorna får värme och kan tillverka ting som ökar deras välfärd. Som straff tas Prometeus till fånga av Zeus och kedjas fast högt uppe bland Kaukasus bergstoppar, där rovfåglar under trettiotusen år äter av hans lever. Det kulturella dilemma som kärnavfallet ställer oss inför är gammalt. Det som ger välfärd och framsteg är samtidigt hotfullt och ställer människan inför svåra avgöranden. Vi har tillägnat oss en energikälla som är förknippad med stora faror och hot om lidanden. Avfallet är farligt i sig, det har nära koppling till kärnvapenproduktion, på så sätt att upparbetning av avfallet ger upphov till rent plutonium. Den lösning som föreligger är att placera avfallet djupt ner i berget där det kan ligga säkert och utan fara för människor till dess radioaktiva strålning avklingat. Den tidsperiod under vilken faran består är lång, det räcker här inte med de trettiotusen år av lidande som Prometeus hade framför sig, utan om etthundratusen år. Den här antologin handlar om kärnavfallsfrågan - en samhällsfråga som är kontroversiell och får konsekvenser för politik och värderingar. Antologin försöker identifiera och precisera centrala utmaningar för den kommande hanteringen av kärnavfallet samt peka ut angelägna uppgifter för vidare forskning.
|
|
| 38. |
- Ahlinder, Jon, et al.
(författare)
-
Chemometrics comes to court: evidence evaluation of chem–bio threat agent attacks
- 2015
-
Ingår i: Journal of Chemometrics. - : John Wiley & Sons. - 0886-9383 .- 1099-128X. ; 29:5, s. 267-276
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Forensic statistics is a well-established scientific field whose purpose is to statistically analyze evidence in order to support legal decisions. It traditionally relies on methods that assume small numbers of independent variables and multiple samples. Unfortunately, such methods are less applicable when dealing with highly correlated multivariate data sets such as those generated by emerging high throughput analytical technologies. Chemometrics is a field that has a wealth of methods for the analysis of such complex data sets, so it would be desirable to combine the two fields in order to identify best practices for forensic statistics in the future. This paper provides a brief introduction to forensic statistics and describes how chemometrics could be integrated with its established methods to improve the evaluation of evidence in court.The paper describes how statistics and chemometrics can be integrated, by analyzing a previous know forensic data set composed of bacterial communities from fingerprints. The presented strategy can be applied in cases where chemical and biological threat agents have been illegally disposed.
|
|
| 39. |
- Christiernsson, Anna, 1977, et al.
(författare)
-
Marine natura 2000 and fishery - The case of Sweden
- 2015
-
Ingår i: Journal for European Environmental & Planning. - : Brill. - 1613-7272 .- 1876-0104. ; 12:1, s. 22-49
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Fishing operations likely to have a significant effect on a marine Natura 2000 area shall be subject to prior assessment and authorisation according to Article 6.3 of the Habitats Directive. This provision, partly also article 6.2, and in particular the CJEU case law, implies that this prior control should be applied rather often in practice, even for recurrent fishery irrespective of when the first fishing operation occurred in an area. Article 11 of the Common Fisheries Policy Regulation entails that Sweden and other Member States apply Article 6 of the Habitats Directive within the entire exclusive economic zone, to both own and foreign fishing vessels. A Member State is also, under certain preconditions, empowered to impose restrictions on fishery not supported by article 6 of the Habitats Directive, especially within the 12 nautical miles zone. A Member State is not formally hindered from excluding fishery from prior assessment and authorisation if instead general requirements on fishery in legislation can ensure that no future fishing operation is likely to have a significant effect on the Natura 2000 area. However, CJEU case law indicates that it would be difficult to fulfil that precondition. © 2015 Koninklijke Brill NV, Leiden.
|
|
| 40. |
- Freitas, Flavio L M, et al.
(författare)
-
Who owns the Brazilian carbon?
- 2018
-
Ingår i: Global Change Biology. - : Wiley. - 1365-2486 .- 1354-1013. ; 24:5, s. 2129-2142
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Brazil is one of the major contributors to land-use change emissions, mostly driven by agricultural expansion for food, feed and bioenergy feedstock. Policies to avoid deforestation related to private commitments, economic incentives, and other support schemes are expected to improve the effectiveness of current command and control mechanisms increasingly. However, until recently, land tenure was unknown for much of the Brazilian territory, which has undermined the governance of native vegetation and challenged support and incentive mechanisms for avoiding deforestation. We assess the total extent of public governance mechanisms protecting aboveground carbon (AGC) stocks. We constructed a land tenure dataset for the entire nation and modeled the effects and uncertainties of major land-use acts on protecting AGC stocks. Roughly 70% of the AGC stock in Brazil is estimated to be under legal protection, and an additional 20% is expected to be protected after areas in the Amazon with currently undesignated land undergo a tenure regularization. About 30% of the AGC stock is on private land, of which roughly two-thirds are protected. The Cerrado, Amazon and Caatinga biomes hold about 40%, 30% and 20% of the unprotected AGC, respectively. Effective conservation of protected and unprotected carbon will depend on successful implementation of the Forest Act, and regularization of land tenure in the Amazon. Policy development that prioritizes unprotected AGC stocks is warranted to promote conservation of native vegetation beyond the legal requirements. However, different biomes and land tenure structures may require different policy settings considering local and regional specifics. Finally, the fate of current AGC stocks relies upon effective implementation of command and control mechanisms, considering that unprotected AGC in native vegetation on private land only accounts for 6.5% of the total AGC stock.
|
|
