| 1. |
- Jansson, Nicklas
(författare)
-
Vedskalbaggsfaunan i två ekområden i Örebro län, Hackvad och Nalaviberg
- 1997
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med inventeringen var bland annat att öka kunskapen om vedskalbaggsfaunan i områden med äldre ek och andra lövträd i Örebro län och påvisa så många av de, i de undersökta områdena levande, rödlistade vedskalbaggarna som möjligt. Tidigare har endast ett fåtal inventeringar av skalbaggsfaunan genomförts i länets områden med äldre ek och resultatet blev över förväntan. Totalt artbestämdes ca 140 skalbaggar varav, inte mindre än 28 är upptagna på rödlistan för evertebrater (Ehnström m.fl. 1993) och dessutom konstaterades 16 nya arter för landskapet Närke. Utöver dessa hittades även ett nattfly, en geting och två klokrypare som finns upptagna på "rödlistan". Detta ger totalt 32 funna rödlistade arter.
|
|
| 2. |
- Pettersson, Lars B., et al.
(författare)
-
Biogeografi sk uppföljning 2014 av dagfj ärilar inom habitatdirektivet
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda under 2014 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. Detta var första året med skarpa inventeringar efter flera års eftersök av dagfjärilar i fjällen och en säsongs utprovning av inventeringsmetodik. Bra väderförhållanden i fjällen innebar att inventeringarna av fjällens fjärilar gick över förväntan. Således kunde 28 ytor inventeras och totalt noterades 20 högnordiska blåvingar på 7 ytor, 28 dvärgpärlemorfjärilar på 8 ytor samt 4 fjällsilversmygare på 1 yta. Svartfläckig blåvinge sågs med 188 individer på 25 inventerade lokaler och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens utbredningsområde. Brun gräsfjäril inventerades främst i Dalarna där 21 lokaler besöktes och arten påträffades på 18 av dessa med totalt 234 individer. Asknät- och väddnätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. På 50 lokaler som inventerades inom Biogeografisk uppföljning noterades 1196 larvkolonier av väddnätfjäril. Asknätfjäril inventerades på en lokal i Uppsala län samt 17 lokaler i Örebro län med totalt 358 noterade kolonier. Under året har också inventeringar av mnemosynefjäril knutits till projektet. Totalt räknades 646 individer fördelat på 26 lokaler och dellokaler.
|
|
| 3. |
-
Myndigheter för hållbar utveckling : Miljöledningssystem i myndigheter 2008
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ör att stimulera miljöarbetet i staten har regeringen beslutat att statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att stödja myndigheterna i detta arbete. I uppdraget ingår att årligen redovisa en sammanställning av miljöledningsarbetet baserat på myndigheternas rapporteringar. Miljöledningsarbetet går både framåt och bakåt Det statliga miljöarbetet har fortsatt framåt på flera områden under 2008 jämfört med tidigare år. De flesta myndigheterna har nu gjort en miljöutredning och formulerat sin miljöpolicy. Ytterligare positiva resultat är bland annat att allt fler myndigheter följer upp arbetet med nyckeltal och att fler myndigheter integrerar sina miljömål i verksamhetsplanen. Men i år syns också att arbetet inom vissa områden har stannat av eller till och med försämrats jämfört med föregående år. Därför finns det fortfarande en del områden med stor förbättringspotential, där många myndigheter har goda möjligheter att göra ett ännu bättre miljöarbete. Uppföljningen ökar men har fortfarande förbättringspotential Att följa upp miljöarbetet och kunna utvärdera måluppfyllelse är nödvändigt för att få reda på om miljöarbetet har rätt inriktning. I år redovisar drygt två tredjedelar av myndigheterna att de följer upp miljöarbetet med nyckeltal. Allt fler använder också nyckeltal inom de områden som från 2009 ska följas upp enligt nya riktlinjer. Fortfarande är det många av myndigheterna som inte följer upp sitt miljöarbete, men förhoppningsvis bättras detta till nästa års redovisning enligt de nya riktlinjerna för uppföljning av miljöeffekter. Färre revisioner under året men fler som gör både intern och extern revision Miljörevision är ett redskap som visar om miljöarbetet överrensstämmer med de kriterier som fastställts. Antalet myndigheter som genomfört miljörevision under det gångna året har minskat något. Men vid en granskning av hur många myndigheter som genomfört revision i grupperna 1 och 2 ser man att revisionerna där har ökat. Antalet myndigheter som gjort både extern och intern miljörevision har ökat ordentligt. Det är ett gott tecken att myndigheter med centrala miljörelaterade uppgifter och med stor betydelse för miljöfrågor jobbar aktivt med att säkerställa att den egna verksamheten tar ansvar för att minska sin miljöpåverkan. Återkopplingen från departementen bör fortfarande utvecklas Återkoppling av miljöledningsarbetet från myndigheternas respektive departement är önskvärd och ger ofta arbetet en välkommen skjuts. Andelen myndigheter som fått återkoppling har i år ökat från 20 till 24 procent. Ökningen är glädjande, men återkopplingen bör bli ännu bättre. En granskning av myndigheter som fått respons från sitt departement visar att dessa ofta ligger bra till i Naturvårdsverkets rankinglista över myndigheter med miljöledningsuppdrag. Förväntningar inför nästa års redovisning För redovisningsåret 2009 ska alla myndigheter med miljöledningsuppdrag redovisa enligt nya riktlinjer som omfattar uppföljning av miljöeffekter. Målsättningen med uppföljningen är att miljöledningssystemen i slutändan ska leda till att minska den samlade negativa miljöpåverkan från statliga myndigheter. Redan idag arbetar som tidigare nämnts två tredjedelar av myndigheterna med nyckeltalsuppföljning inom olika områden. Förutsättningarna är alltså lovande inför den kommande uppföljningen. Naturvårdsverket ser fram emot redovisningarna med förväntan
|
|
| 4. |
-
Roller, ansvar och förväntningar : En utvärdering av samverkan mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna
- 2013
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- För att uppnå miljömålen krävs att myndigheter på central-, regional- och lokal nivå, samt andra aktörer i samhället, verkar tillsammans i samma riktning. Denna utvärdering belyser miljöarbetet som sker i samverkan mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Naturvårdsverkets uppdrag är bland annat att bidra till att ta fram kunskap och underlag som används för att utveckla sitt eget och andras miljöarbete samt att genomföra miljöpolitiken i samverkan.1I länsstyrelsernas uppdrag ligger att verka för att nationella mål får genomslag samtidigt som hänsyn tas till regionala förhållanden och förutsättningar.2Denna utvärderings syfte är att utgöra ett underlag för fortsatt diskussion och utveckling av samverkan mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna för att förbättra förutsättningarna för genomförandet av miljöarbetet. Med samverkan avses i denna utvärdering det miljöarbete som sker i samverkan mellan myndigheterna, det vill säga i skrivet material (till exempel i form av kommunikation av beslut och prioriteringar samt i vägledningsmaterial), i personliga möten (exempelvis seminarier, konferenser, utbildningar och nätverk), via telefon, e-post och hemsidor. Det gäller både löpande kontakter och gemensamt arbete mot högre mål. Utvärderingen har vägletts av följande frågeställningar:• Hur ser det formella ramverket ut för respektive myndighet gällande ansvar och roller?• Hur gestaltas vardagsarbetet i samverkan mellan myndigheterna?• Vad finns det för utvecklingsmöjligheter i myndigheternas samverkansarbete?Underlaget till utvärderingen består av intervjuer med miljöchefer och handläggare inom miljöskydd och naturvård vid fem länsstyrelser (15 intervjuer), en enkät till miljöchefer på samtliga länsstyrelser (besvarad av 19 länsstyrelser) samt intervjuer med tre chefer på enheten för tillsynsvägledning och annan vägledning på Naturvårdsverket. Utvärderingen tar sin utgångspunkt i myndig -heternas formella ramverk och resultatet från datainsamlingen har analyserats med hjälp av en teoretisk modell för utveckling av samverkan.Klargör och kommunicera myndigheternas uppdragUtvärderingen visar att majoriteten av länsstyrelserna anser att det inte finns några otydligheter i myndigheternas instruktioner som kan leda till svårigheter i samverkan mellan dem. Däremot bidrar myndigheternas olika uppdrag, det vill säga att Naturvårdsverket är en sektorsmyndighet och att Länsstyrelsen har ett bredare uppdrag, till svårigheter i samverkan mellan myndigheterna eftersom upplevelsen är att det inte finns kunskap om och förståelse för vad de olika rollerna innebär i praktiken och det behov av stöd som det genererar. 1 Se Naturvårdsverkets verksamhetsidé. 2 Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion.v enkätsvaren framgår att samtliga länsstyrelser anser att det ligger i Naturvårdsverkets uppdrag att verka som expertmyndighet i sakområden gentemot Länsstyrelsen. I intervjuer med chefer och handläggare på länsstyrelserna framgår att Naturvårdsverket i rollen som expertmyndighet förväntas ha spetskompetens inom sakområden, en förväntan som inte infrias fullt ut. Det upplevs ha skett en förskjutning i Naturvårdsverkets roll från genomförande till utformande av miljöpolitiken. Enligt de intervjuade cheferna på Naturvårdsverket finns spetskompetensen inte längre i samma utsträckning inom tekniska frågor kring hur olika miljöproblem kan lösas. Istället finns spetskompetens inom miljömålssystemet, miljöbalkssystemet och tillsynssystemet. Sveriges inträde i EU har inneburit en gradvis förskjutning från politikgenomförande uppgifter till politikutformande uppgifter. Förskjutningen i Naturvårdsverkets roll får till följd att Länsstyrelsens roll i sin tur förändras och vidare även miljödomstolens roll. Förskjutningen i Naturvårdsverkets roll och de effekter det medför anser varken länsstyrelserna eller Naturvårdsverket har kommunicerats på ett tydligt och samlat sätt, vilket sannolikt påverkar vilka förväntningar som myndigheterna har på varandra och vilket ansvar som tas inom olika områden. Resultaten visar även på att det finns anledning att förtydliga i vilken roll myndigheterna möts. För Naturvårdsverket gäller det om de kommunicerar som vägledande myndighet eller som part i ett ärende. Och för länsstyrelserna om de söker rådgivning eller kommunicerar som ansvarig myndighet som har tagit ställning i en fråga. Otydligheter i ansvarsområden påverkar miljöarbetetDet framkommer i enkätresultaten att det finns ansvarsområden som är otydliga och områden där länsstyrelserna anser att Naturvårdsverket inte tar sitt ansvar fullt ut. Ett av de områden som lyfts är tillsynsvägledningen. I utvärderingens resultat framgår också att det finns en tydlig skillnad när det gäller hur myndigheterna ser på ansvarsfördelningen mellan varandra inom tillsynsvägledningsområdet, och att det kopplar tillbaka till diskrepansen mellan myndigheterna i förståelsen kring vad som ingår i Naturvårdsverkets roll som expertmyndighet. Myndigheternas syn på sitt ansvar i förhållande till normeringsarbetet respektive utvecklingsarbetet är av betydelse för tydligheten i ansvarsfördelningen och samverkan mellan myndigheterna. Exempel på utvecklingsmöjligheter i genomförandet av miljöarbetet i samverkan som lyfts i intervjuer med länsstyrelserna är bland annat tydligare återkoppling på länsstyrelsernas beslut, hjälp med prioritering av tillsyn och tillsynsvägledning, mer aktivt deltagande i prövningsprocesser och sammanställning av vägledande domar samt fler handläggarträffar med ökat utrymme för diskussioner. I intervjuerna med Naturvårdsverket framkommer även önskemål om större tydlighet och prioritering bland länsstyrelsernas behov och fler problemanalyser från länsstyrelsernas sida. De anses oftast ha större kunskap om goda lösningar på sina problem, lösningar som skulle vara av intresse för Naturvårdsverket att ta del av. Tydliggör mål, syften och prioriteringar i samverkanEn framgångsfaktor för en fungerande samverkan är att det ska finnas tydliga mål och syften för samverkan. I utvärderingen framkommer att det är något som saknas och/eller måste förtydligas. Såväl övergripande mål för samverkan och mål för samverkan inom sakområden som att klargöra syften med möten. Utvärderingen visar ett stort behov av att förtydliga respektive myndighets prioriteringar. Upplevelsen idag är att det är svårt att urskilja stort från smått och att förstå grunderna för de prioriteringar som gjorts. Behov finns av en gemensam prioritetsdiskussion. Utöver tydligare mål, syften och prioriteringar finns ett behov av att förbättra synkroniseringen av arbetsprocesser. Det handlar bland annat om att se till tidsaspekten för hela kedjan, från plan till genomförande till rapportering, och dels om att tidigare än idag få kännedom om vilka prioriteringar som kommer att göras och vilka resurser som kommer att finnas tillgängliga. Hantering av otydligheter leder till utvecklad samverkanDet framkommer i utvärderingen att behovet av att Naturvårdsverket och länsstyrelserna fortsätter att arbeta med att förtydliga roller, ansvar och förväntningar mellan myndigheterna är stort eller mycket stort (74 procent i enkäten). Behovet återfinns såväl mellan som inom respektive myndighet. Genom att identifiera otydligheter och skillnader i synsätt, organisation och regelverk (vilket utvärderingen har bidragit till) och därefter hantera dessa otydligheter och skillnader (vilket utvärderingen kan utgöra ett underlag för), kan samverkan i miljöarbetet stärkas och utvecklingsarbetet bli en naturlig del i den fortsatta samverkan mellan myndigheterna.
|
|
| 5. |
-
Strategi för formellt skydd av skog i Kalmar län
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta dokument redovisar en länsstrategi för genomförande av formellt skydd enligt delmål 1 i Levande skogar. Med formellt skydd avses här naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Dokumentet är en slutredovisning av Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens (tidigare Skogsvårdsstyrelsens) medverkan i regeringsuppdraget Fördjupad strategi för långsiktigt skydd av värdefulla naturområden på skogsmark. Den nationella strategin som beslutades 1 juni 2005 utgör grunden för länsstrategin. Arbetet med uppdraget har bedrivits gemensamt av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen under medverkan av en referensgrupp. Länsstrategin har beslutats var för sig av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen Region Öst efter samråd med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Strategin riktar sig till Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens personal, kommuner, markägarorganisationer, skogsbrukets aktörer, ideella organisationer samt andra berörda. En övergripande strävan är att de oskyddade värdekärnorna avsätts frivilligt eller skyddas formellt. Strategins målsättning är att formellt skydd och frivilliga avsättningar ska komplettera varandra så att hela delmål 1 fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt. Strategins anda innebär att myndigheterna i sitt arbete ska bjuda in till samverkan mellan olika aktörer så att hela den svenska modellen med formellt skydd, frivilliga avsättningar och generell naturhänsyn sammantaget fungerar så väl som möjligt. Samverkan innebär bland annat att myndigheterna har en positiv förväntan på de frivilliga avsättningarna och bekräftar dessa som en viktig komponent i delmål 1. Strategin lyfter fram landskapet som en arena för samverkan där samordnade bevarandeåtgärder som omfattar olika trädmiljöer i både skogs- och odlingslandskap genomförs för att åstadkomma en funktionell måluppfyllelse för delmål 1 i Levande skogar. Grundkravet för formellt skydd enligt strategin är att ett område som prioriteras för naturreservat, biotopskyddsområde eller naturvårdsavtal utgår från en skogsbiologisk värdekärna. I strategin prioriteras områden med mycket höga naturvärden på beståndsnivå samt områden som genom storlek och belägenhet i värdetrakt har goda förutsättningar att bibehålla sina naturvärden. Skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, till exempel ädellövskogar, skärgårdsnaturskogar och kalkbarrskogar utpekas som prioriterade skogstyper vilket även gäller för underrepresenterade skogs-typer i formellt skyddade områden, t.ex. skogar med hög bonitet. Skyddet av skogar ska i så stor utsträckning som möjligt samordnas med skydd av andra bevarandevärden, t.ex. vattenmiljöer, odlingslandskapet, friluftsliv, kulturmiljövården och andra samhälls-intressen. Strategin tillämpar en prioriteringsmodell för områdesurval i tre steg: 1. Områdena grupperas i värdegrupper utifrån deras sammanvägda skogsbiologiska bevarandevärden 2. Områdena rangordnas inom respektive grupp utifrån bevarandevärden i andra miljökvalitetsmål, kulturmiljövård och andra samhällsintressen 3. De praktiska prioriteringarna vägs in Skogsbiologiska bevarandevärden indelas i tre typer: Den första typen beskriver ett områdes naturvärde på beståndsnivå, den andra beskriver dess ekologiska funktionalitet och den tredje typen beaktar internationellt eller på annat sätt särskilt prioriterade skogstyper för formellt skydd. De tre typerna av skogsbiologiska bevarandevärden värderas lika tungt vid sammanvägning och prioritering. Praktiska prioriteringar används för att förhindra att naturvärdena försämras i områden som är prioriterade för formellt skydd inom delmål 1 och för att vid behov prioritera fastigheter med hög andel nyckelbiotop. Även områden där kommuner står för halva kostnaden i samband med bildande av naturreservat ska prioriteras högre. Den nationella strategin fastställer länsvisa arealmål för det formella skyddet. Strategins inriktning utgår från att ekonomiska medel tilldelas för att nå miljökvalitetsmålet inom avsedd tid. Strategin kan inte genomföras om inte tillräckliga resurser för intrångsersättningar, markköp och personal ställs till myndigheternas förfogande inom rimlig tid för miljökvalitetsmålets genomförande. Om medel till köp- och intrångsersättning inte tilldelas i den utsträckning som aviserats kan skogsägarnas förmåga och vilja till att temporärt bevara prioriterade skogsområden minska. Detta kan leda till avverkning av prioriterade områden. Strategins inriktning med en utökad dialog med markägare och andra intressenter, bl.a. kring helhetslösningar för markägare med en stor areal värdekärna och hur områden kan bevaras på annat sätt än genom formellt skydd, kräver tillräckliga personalresurser på Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen. Om resurser inte finns tillgängliga kan ett bakslag komma i markägarnas syn på formellt skydd och myndigheternas naturvårdsarbete. Alla oskyddade nyckelbiotoper och objekt med höga naturvärden som är större än 0,5 ha och som inte ligger inom objekt som är lämpade för naturreservat, har sorterats och placerats i värdegrupper. De objekt som uppfyller alla tre typerna av skogsbiologiska bevarandevärden (ABC) placeras i den högsta värdegruppen (vg1). De som inte uppfyller något av de tre typerna placeras i den lägsta(vg4). Totalt omfattas 3 426 objekt med en sammanlagd areal på 7 278 ha (prod areal). Av arealmålet på 2845 ha biotopskydd och naturvårdsavtal fram till 2010 så bör ca 1000 ha bli biotopskydd och ca 1800 ha bli naturvårdsavtal. Fördelningen mellan biotopskydd och naturvårdsavtal grundas på regeringens miljöprop. där det anges att på nationell nivå ska 30 000 ha bli biotopskydd och 50 000 ha ska bli naturvårdsavtal. Ca 14 % av den totala arealen oskyddade nyckelbiotoper och objekt med naturvärden kan alltså bli föremål för biotopskydd, medan ca 25 % kan bli naturvårdsavtal. Eftersom målet är att formellt skydd och frivilliga avsättningar ska komplettera varandra så bör vid urvalet av objekt till biotopskydd tas hänsyn till vilka typer av objekt som brukar avsättas frivilligt. I bilaga 5 framgår att ca 90 % av den frivilligt avsatta arealen på privatskogsbrukets marker består av tall- och lövskogar och att granskogar är kraftigt underrepresenterade. Här visas också att en stor andel av den totala arealen ädellövskogar och ordinära lövskogar avsatts frivilligt och att tallskogarna i huvudsak ligger på svaga boniteter. Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens beräkningar visar att ca 70 % av den ovan redovisade mängden nyckelbiotoper och objekt med naturvärden är av de typer som är vanliga i de frivilliga avsättningarna. Den totala arealen objekt som kan vara angelägna för biotop-skydd är enligt samma beräkning ca 2 200 ha, d.v.s. dubbelt så mycket som ryms inom arealmålet till 2010. I länsstrategin fastställs kriterier för att välja ut objekt för biotopskydd och naturvårdsavtal. Kriterierna ska användas för att göra en lista på vilka objekt som ryms inom 2010-mängden. Objekten på listan kommer sedan att skyddas i turordning där de värdefullaste objekten skyddas först. Objekt där markägaren i stället vill ta eget ansvar för att bevara naturvärdena kommer inte att prioriteras för formellt skydd. Urvalskriterierna innebär att biotopskyddsobjekten kommer att väljas ut från värdegrupp 1-3, inom storleksintervallet 2-10 ha och av typer som är mindre väl företrädda i de frivilliga avsättningarna. Brukningsenheter som har > 5 % nyckelbiotoper och objekt med naturvärden kommer att prioriteras. Naturvårdsavtal kommer att användas i objekt från alla fyra värdegrupperna och i huvudsak i skogstyper som också är väl företrädda i de frivilliga avsättningarna. Länsstyrelsen i Kalmar har gjort en bedömning och en analys för kända objekt med skogsbiologiska värden som kan vara aktuella för bildande av naturreservat under perioden 2004-2010 d.v.s. inom den areal som beräknats kvarstå inom delmål 1, levande skogar i det nationella strategidokumentet. Analysen har gjorts enligt den prioriteringsmodell som finns detaljerat beskriven i den nationella strategin och i en kortfattad version i kapitel 8 i länsstrategin. Redovisningen är uppdelad i "pågående objekt" och "bedömningsobjekt" enligt beskrivningen i kapitel 8.5.1. Bedömnings-objekten är stora nyckelbiotoper eller kluster av nyckelbiotoper som kan vara lämpliga för naturreservatsbildning men som ännu inte bedömts i fält. I september 2005 återstod 6 200 ha skogsmark att skydda som naturreservat inom delmål 1 i Kalmar län. Bland pågående objekt ingår mark som kommer att undantas på frivillig väg inom Sveaskogs ekoparker (ca 1800 ha). Bland återstående objekt i grupperna ”pågående objekt” och ”bedömningsobjekt” antas ca 10 % (totalt ca 700 ha) skyddas frivilligt. Det återstår därmed ca 6 950 ha som skulle behöva formellt skydd som naturreservat. Därmed finns tillräckligt med värdefull skog för att fylla det uppsatta arealmålet. Ytterligare medverkan från markägarna, med frivilligt skydd, är nödvändigt för att bevara alla stora värdekärnor inom målperioden. Resultatet av Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens bedömning är att objekten i de tre översta värdegrupperna av fyra ska kunna hanteras av Länsstyrelsen. Det är sannolikt att det ännu återstår ytterligare okända objekt som kommer att behöva läggas till på listan. Nya naturreservatsobjekt behöver därför tillhöra värdegrupp 1-3 för att kunna kvalificera in sig på listan över områden som kan skyddas innan 2010.
|
|
