| 1. |
- Svartvik, Jesper
(författare)
-
Förundran och förväntan
- 2012
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- In nine chapters this book presents the interplay of Christian faith and interreligious relations, with particular focus on creation theology, christology and eschatology. The theological contributions of, e.g., Albert Scheweitzer, Abraham Joshua Heschel, Paul van Buren, John F. Haught, and Krister Stendahl are presented and discussed.
|
|
| 2. |
- Kåks, Helena, 1963-
(författare)
-
Mellan erfarenhet och förväntan : Betydelser av att bli vuxen i ungdomars livsberättelser
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avhandlingen undersöker hur 21 unga människor inom ramen för längre intervjuer berättar om och reflekterar över sina liv. Ungdomarna har intervjuats som 15-, 17-, 22- och 25-åringar. Intervjuerna analyseras som livsberättelser, ett teoretiskt och metodolo-giskt perspektiv som fokuserar deras sätt att tolka och skapa mening i sina egna liv.Studien har ambitioner i två riktningar: Dels är det en samtidsstudie som undersöker hur villkoren för att bli vuxen ser ut och hur ungdomar förhåller sig till vuxenblivande. Dels är det en metodstudie i meningen att den lägger stor vikt vid hur livsberättelser konstrueras situationellt och kulturellt. De starka kopplingar som finns mellan ungdomars sätt att uppfatta sig själva och de livsberättelser de konstruerar håller samman dessa båda perspektiv. Arbetet koncentreras till tre huvudfråge-ställningar: hur erfarenhet och förväntan samspelar i ungdomarnas berättelser, hur deras berättelser anknyter till dominerande kulturella narrativer samt hur betydelser av att bli vuxen konstrueras och förändras över tid i deras livsberättelser.Vuxenblivande handlar i hög grad om en strävan efter identitet, självständighet och en plats i samhället. Studien visar hur detta kan förstås som en process där erfarenheter av det förflutna på olika sätt tvinnas samman med förväntningar inför framtiden. Den understryker också hur komplex och mångfacetterad övergången från ung till vuxen är och att innebörden i att vara vuxen varken är självklar eller definitiv. De livsberättelser ungdomarna konstruerar växer i hög grad fram i förhandling med starka narrativa life-scripts. Sådana scripts strukturerar deras berättelser och utgör en grund för de utvärderingar de gör av sina liv. Studien pekar också mot att ungdomars livsberättelser ingår i en dubbel hermeneutisk process där en Stor Berättelse om det individualiserade samhället tolkas och reproduceras.
|
|
| 3. |
- Nyroos, Lina, 1979-, et al.
(författare)
-
Förväntan, förståelse och förvåning : Om lärares attityder till andraspråksstudenters skrivande ihögre utbildning
- 2023
-
Ingår i: Språk i praktiken - i en föränderlig värld. - Stockholm : ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. - 9789187884306 ; , s. 330-348
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Studier som fokuserar på det akademiska skrivandets sociala sammanhang har påvisat ett glapp mellan lärarnas förväntningar på studenternas skrivande och studenternas tolkningar av lärarnas krav. En studentgrupp vars skrivande särskilt har hamnat i fokus är flerspråkiga studenter, vilket kanske kan förklaras med att lärarna ofta är ovana vid dessa studenters förutsättningar. I syfte att rikta ljuset mot glappet undersöker vi hur högskolelärare reflekterar muntligt kring sin bedömning av flerspråkiga studenters texter vilka uppvisar tydliga andraspråksdrag. Materialet utgörs av retrospektiva intervjuer kring lärarnas respons på studenttexter, och för undersökningen tillämpas det sociokulturella ramverket Academic Literacies, i kombination med Membership Categorization Analysis (MCA). Genom att undersöka hur kategoriseringar konstrueras interaktionellt bidrar studien till att belysa hur normer och förväntningar kopplade till bedömningspraktiken uttrycks. Resultaten pekar på variation gällande attityder till andraspråksdrag, och MCA bidrar till att fånga hur dessa attityder uttrycks genom kategoriseringar och positioneringar. Å ena sidan konstrueras klassiska akademiska ideal, där lärare och student positioneras med stort avstånd till varandra gällande kompetenser och resurser. Å andra sidan uttrycks också ett mer dynamiskt förhållningssätt mellan lärare och student, vilket representerar ett perspektiv rotat i Academic Literacies.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Olsson, Ann-Margreth E., 1952-
(författare)
-
I förväntan om evidensbaserat socialt arbete : socialsekreterares berättelser om metodernas väg till klienterna
- 2011
-
Bok (refereegranskat)abstract
- I studien berättade, reflekterade och utforskade socialsekreterare och chefer i s.k. delta-reflekterande team och i reflekterade team över de metoder som de och deras kollegor använder i relation till klienter, hur metoderna kommer till klienterna samt över hur det blir för dem som socialarbetare att arbeta i de växande förväntningarna om att göra socialt arbete till evidensbaserad praktik.Sammanlagt deltog tio socialsekreterare och chefer. Deltagarna träffades sex eftermiddagar i reflekterande systemiska möten. Här användes reflekterande team (Andersen, 2003) och s.k. delta-reflekterande team (Olsson, 2010). Reflekterande innebär att deltagarna reflekterar över vad de hört sägas under mötet och delta-reflekterande att de också själva bidrar med eget berättande.Utifrån den mening som deltagarna la i orden i projektets titel ”Metodernas väg till klienterna”, utforskade deltagarna egna exempel på hur nya metoder ”upptäckts” och samskapats och utvecklats i relation till klienter och kollegor. Detta kopplade de till kända forskningsresultat och den respons de uppfattade att klienterna givit till olika arbetssätt. I detta uppmärksammades hur metoder, tekniker och förhållningssätt går in i varandra och kan vara svårt att skilja åt. De påverkar ömsesidigt varandra liksom sina användare. Aktörerna anpassar dessutom metoderna utifrån sig själva, den unika situationen och de unika relationer som uppstår i varje möte. Deltagarna belyste hur alla metoder är förmedlade och inbäddade i sociala sammanhang och relationer mellan klient och socialarbetare (jfr. Denhov, 2007). För att få veta något om vad som är verkningsfull i relation till en metod räcker det inte med att ha fokus på och studera själva metoden utan också relationerna mellan kontext, metod, klient och socialarbetare.Deltagarna i studie berättade om hur det mesta i deras vardagliga sociala arbete inte kommit ifråga för vetenskapliga studier. Metoder som blivit beforskade och implementerade som ”färdig-gjorda”, användes olika mellan socialarbetarna, från person till person och från möte till möte – oavsett vad som sagts i utbildningar, i instruktioner och vid handledning. Socialsekreterarna och arbetsledarna sa sig snarare eftersträva att det sociala arbetet skulle handla om att ta tillvara det unika i varje människa och skapa genuina möten med dialogiskts amspel hellre än att följa metoder och använda tekniker till punkt och pricka. Erfarenheter och metoder återerövrades och nyskapades i nya blandningar tillsammans med klienterna. Olika idéer, ideologier, teorier inom behandlingsvärlden liksom olika förhållningssätt, metoder och tekniker blandas och anpassas, berättade deltagarna. De deltagande socialarbetarna efterlyste mer forskning i det sociala arbetets vardag med alla dessa varianter av nygamla arbetssätt och kombinationer. Frågor som också växte fram var:– Vi ser att gott socialt arbete många gånger handlar om att fånga tillfällen i flykten och att gå utanför ramarna – hur kan detta inkluderas i evidensbaserat socialt arbete?– Vad vinner klienterna och vi själva på det som hittills verkar ha räknats in i det som kallas evidensbaserat socialt arbete? Passar detta över huvud taget de klienter som är aktuella inom socialtjänsten och oss som är socialarbetare?– Hur kan de arbetssätt och förhållningssätt inom det som vi kallar socialt arbete inkluderas i evidensbaserat socialt arbete?– Varför har det över huvud taget blivit så viktigt med evidensbasering?– Är det över huvud taget möjligt att mäta och värdera det sociala arbete som vi deltar i och utvecklar, genom eller inom det som kallas evidensbaserad forskning?Hitintills hade kravet om evidensbaserad praktik mest inneburit att nya metoder och modeller introducerats – metoder och modeller som dessutom utvecklats och forskats på i helt andra kontext.Deltagarna ställde sig tveksamma till fokuset på pågående implementering av utifrån kommande metoder och modeller som passat till de randomiserade evidensbaserade forskningens kriterier men som utvecklats i helt andra sammanhang och kulturer än den svenska välfärdens sociala arbete och politisk anda. Metodernas genomförande säkras med hjälp av manualer och datastöd och av kontrollerande handledning och certifiering vilket skapar begränsningar och modellificiering av det sociala arbetet. Detta riskerar att de genuina lösningarna och metoder som uppstår i mötet mellan en viss klient och socialarbetare inte tas till vara, att det unika får stå till baks och omformas till det som passar in i de metoder som vetenskapligt prövats, de som passar in i mönstret och i kriterierna för evidensbaserad forskning.– Hur blir dessa metoder och modeller till evidensbaserad praktik när ständigt unik användning samskapas mellan klienter och socialarbetare?– Hur göra det vardagliga sociala arbetets praktik, de arbetssätt som är baserade på år av användning och erfarenhet, utvecklade i samspel mellan socialarbetare och klienter, till evidensbaserad praktik i socialt arbete?I reflektionerna kom tankar om hur en evidensbaserad praktik skapar nya möjligheter men också att kravet om vetenskaplig förankring kan bli begränsande eftersom så mycket av det vardagliga sociala arbetet ännu inte har kommit ifråga för forskning:– Tänk om evidensbaserat kunnande i socialt arbete är att ta klienters, kollegors och egna erfarenheter och kunnande på allvar? Att ta del av forskningsresultat, dvs. ta del av och lära av hur andra lyckats i andra sammanhang, kan bidra till att öka det egna varseblivandet, men framför allt skulle samforskning, inkluderande klienterna, i den egna praktiken skapa lärande och kunskapsutveckling.– Tänk om de avgörande ingredienserna inom socialt arbete inte låter sig fångas som evidens i randomiserade kontrollerade studier? Tänk om de mest fungerande insatserna inom socialt arbete inte låter sig uppdelas i renodlade variabler som krävs utan kännetecknas av sin sammansatthet och sin flexibilitet – föränderlighet?– Tänk om det som blivit det sociala arbetets innersta väsen är avhängigt av spänningen mellan "vetande” och ”icke-vetande”? Att socialt arbete handlar om att förhålla sig och se varje situation och relation som genuint unik, att inte låta förutfattade kunskaper, erfarenheter och modeller ta över utan balansera mellan tidigare erfarenheter och kunnandeochfortsatt prövande, reflektion och samskapande mellan klient och socialarbetare? I så fall låter sig inte socialt arbete förklaras, förutsägas och styras med rationella och tekniska argument utan behöver studeras i praktiskt handlande och utforskande av den mening som klienter och praktiker lägger i det unika sammanhanget.Det vardagliga sociala arbetets praktik, det unika som dagligen samskapas mellan socialarbetare – klienter inom socialtjänsten, behöver få större forskningsmässig uppmärksamhet och vetenskaplig förankring, för att verkligen skapa och göra det möjligt för socialtjänstens arbetsfält att bli evidensbaserad praktik. Det handlar om en ömsesidig utveckling där såväl forskare som socialarbetare närmar sig varandra och gemensamt involverar klienterna i utforskande och utveckling av arbets- och förhållningssätt. Med detta skulle forskning komma att ingå i den sociala praktik.Den första frågeställningen i studien handlade om att höra socialsekreterarnas röster om hur det är att vara verksam som socialsekreterare av idag utifrån vad som är på gång inom metodutveckling i socialt arbete och i utvecklingen av evidensbaserad praktik. I denna rapport förmedlas vad de deltagande socialarbetarna berättade ofta genom återgivning och hjälp av deras egna ord och utsagor i syfte att göra det möjligt att komma in i deltagarnas egen diskurs, deras sätt att tala och konstruera sin verklighet i språket. Det blev sällan frågan om att de berättade en sammanhängande ”historia” med ett förutbestämt innehåll och färdigt slut, utan de berättade spontant och mer fragmentariskt som, utifrån en postmodernistisk utgångspunkt, blir till en form av berättelser. I nästa steg blir det läsaren som avgör vad som kommer att höras – om och hur socialarbetarnas berättelser blir lyssnade till och använda. Utifrån socialkonstruktionistiska tankegångar har jag sökt att undvika att presentera och göra egna tolkningar vilket också stöder mitt forskningsmetodiska val att så lite som möjligt omarbeta och/eller meningskomprimera vad som hörts och berättats. Detta görs också i syfte att underlätta den fortsatta dialogen med deltagarna i läsandet av rapporten.Den andra frågeställningen handlade om hur socialsekreterarnas arbete och kunnande framgångsrikt kan förstärkas och utvecklas inom evidensbaserad praktik. Här kommer läsaren säkert att upptäcka flera olika svar från deltagarna. Själv väljer jag att särskilt framföra värdet av nära och ömsesidig dialog mellan socialarbetare – klienter om klientens sammanhangoch också om samarbetet klient – socialarbetare. Här finns enorma, vanligtvis oanvända, källor av erfarenheter och unikt kunnande som kan bli till samskapande och samforskning visande både klienter och socialarbetare hur de tillsammans eller var för sig kan orientera sig och arbeta vidare fortsättningsvis.Den tredje frågeställningen handlade om hur socialtjänsten på ett framgångsrikt sätt kan införa och/eller utveckla nya metoder och arbetsmodeller inom evidensbaserat socialt arbete. Svaren, som jag hör socialarbetarna tala om, handlar om att de behöver mer utrymme för utforskande och reflekterande i det vardagliga arbetet tillsammans med kollegor, klienter, forskare och andra. Lika mycket fokus och tid (minst) som nu läggs till de nya metoder/modeller som
|
|
