| 1. |
-
Grönstrukturens betydelse för stadens ventilation : Klimatets betydelse för den urbana miljön
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Goda kunskaper om det urbana klimatet är en förutsättning för att kunna planera för en god bebyggd miljö i staden. Markanvändningen (grönområden, tät bebyggelse, torg etc) påverkar stadens klimat och lokalklimatet styr i stor utsträckning förutsättningarna för spridning och deposition av luftföroreningar. Mekanismerna bakom detta är t ex inversion, turbulens och termiska vindflöden. Projektet ”Grönstrukturens betydelse för stadens ventilation - Klimatets betydelse för den urbana miljön” som bedrivs vid Naturgeografi, inst. för Geovetenskaper, Göteborgs Universitet (GU) har under de senaste åren fokuserats på hur markanvändningen i staden tex. grönområden påverkar klimatet och den urbana ventilationen. Projektet omfattar både fältmätningar och statistisk analys av historiska data för att undersöka hur olika mark-användningsområden påverkar det urbana vindmönstret och därmed stadens luftkvalitet. Parallellt utvecklas ett GIS-baserat verktyg för att användas vid simulering av det lokala klimatet och som redskap vid klimatplanering för att tex kunna bevaka och följa upp t ex grönområdens utveckling i den urbana miljön. Dessa studier sker i nära samarbete med såväl planeringsforskare och miljöforskare vid Göteborgs Universitet och Chalmers. Dessutom har vi en kontinuerlig kontakt med planerings- och miljöansvariga vid Göteborgs kommun.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Mårtensson, Fredrika, et al.
(författare)
-
Den nyttiga utevistelsen? Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang
- 2011
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna syntes är ett försök att överblicka forskning om hälsoeffekter av barns utevistelse och utelekar. De fyra forskarna bidrar med sina olika perspektiv: Mårtensson skriver om barns lek i staden och om stadsplanering. Lisberg Jensen ger ett humanekologiskt perspektiv och reder ut de olika argument som anförs för nyttan med barns utevistelse. Söderström, som är läkare, skriver om positiva och negativa hälsoeffekter av barns utevistelse. Öhman, i sin tur, ger ett pedagogiskt perspektiv och skriver om lärande och naturkontakt. Författarna har också skrivit en gemensam syntestext, där de diskuterar det komplexa ämnet barns naturkontakt.
|
|
| 4. |
- Andersson, Leif, et al.
(författare)
-
Inventering av violgubbe (Gomphus clavatus) och rödlistade fjälltaggsvampar (Sarcodon spp.) i Västmanlands län 2008.
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna inventering av violgubbe (Gomphus clavatus) och rödlistade fjälltaggsvampar (Sarcodon spp.) har utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län. Syftet har varit att öka kunskapen om arternas förekomst i länet samt behovet av skydd och andra åtgärder på de olika lokalerna. Inventeringen har genomförts inom ramen för åtgärdsprogrammen (ÅGP) för bevarande av violgubbe och rödlistade fjälltaggsvampar. Inventeringen har genomförts under september 2008 av Leif Andersson, Kurt- Anders Johansson, Rolf-Göran Carlsson, Stig Jacobsson och Tomas Fasth. Alla kända lokaler för violgubbe och rödlistade fjälltaggsvampar besöktes. Även lokaler för arter med likartade miljökrav har besökts och områden kända för kalkrik berggrund. Under inventeringen har mycel för de eftersökta arterna noterats och koordinater för dessa tagits. Även andra svampar har noterats om än i olika omfattning. Totalt har ett hundratal lokaler besökts varav svampar har noterats på 80 lokaler. Säsongen var mycket god för fjälltaggsvampar, möjligen med undantag för brödtaggsvamp (Sarcodon versipellis). För violgubbe var säsongen något sämre. Totalt noterades violgubbe och/eller rödlistade fjälltaggsvampar på 17 lokaler. Av de 19 kända lokalerna för violgubbe noterades den på sex och en ny lokal upptäcktes. Tidigare var 20 lokaler kända för de olika rödlistade fjälltaggsvamparna varav återfynd gjordes på sex av dessa. Dessutom gjordes 14 nya fynd av rödlistade fjälltaggvampar. Nya för Västmanlands län är blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus), sammetstaggsvamp (Sarcodon martioflavus) och den ännu obeskrivna Sarcodon ”modestum”. Den goda svamptillgången 2008 gjorde att särskilt många rödlistade spindelskivlingar noterades. Flera arter är nya för Västmanlands län. Även andra nyfynd av rödlistade svampar för Västmanlands län gjordes t. ex. narrvaxskivlingen (Hygrophorus subviscifer) som noterades på två platser. Totalt gjordes 146 fynd av 42 rödlistade svampar inklusive violgubbe och rödlistade fjälltaggsvampar. Ett antal lokaler och områden har kristalliserats ut som särskilt intressanta för de eftersökta svamparna. I Sala kommun finns många värdefulla områden, särskilt nära tätorten, ofta i närheten av där gruvdrift bedrivits. Särskilt Snarpsätraskogen norr om staden samt områden söder och sydväst om staden hyste många hotade arter. Områdena söder om staden ingår i Salakalkens Natura 2000-område, men skogsnaturtyperna är i dagsläget inte anmälda som naturtyp. I Fagersta och Norberg finns också värdefulla stråk för violgubbe och rödlistade fjälltaggsvampar. Särskilt ska här framhållas Jättåsarna i Fagersta kommun. Flera områdena är inte utpekade som naturvärden eller nyckelbiotoper och saknar också formellt områdesskydd. Ett antal lokaler för de eftersökta svamparna finns i naturreservat och biotopskydd.
|
|
| 5. |
- Larsson, Karl-Johan
(författare)
-
Vägvisare för en hållbar stadsutveckling : Innovativa spjutspetsexempel för olika funktioner i byggd miljö.
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Innovationer, ny teknik och nya systemlösningar behövs för att göra våra städer ekologiskt, socialt och ekonomiskt mer hållbara. Spetstekniker som IT, bio-, rymd- och nanoteknik och andra teknikområden med höga miljöprestanda och betydande innovationsgrad kan bidra till detta. Avancerade systemlösningar som kopplar ihop olika system, resursflöden eller platsens resurser med varandra kan också göra detta.Denna exempelsamling är en del av Naturvårdsverkets eget arbete med innovationsprojektet ”Den attraktiva kretsloppsstaden 2.0” och är avsedd att visa vad som redan finns världen över som kan bidra till att utveckla och genomföra detta koncept.Den har också syftet att vara inspirerande för sökande till Naturvårdsverkets stöd stadsinnovationer (www.naturvardsverket.se/stadsinnovationer). Naturvårdsverket fördelar på regeringens uppdrag, tillsammans med Boverket och Energimyndigheten, 68 miljoner kronor 2016–2019 till projektering, förstudier och annan planering som ökar användningen av spetstekniker och avancerade systemlösningar i stadsmiljöer. Rapportens exempel är byggnader, anläggningar, teknik- och systemlösningar som skulle kunna vara en grund för ansökningar till detta stöd, om de inte redan funnits.Att beskriva spjutspetsexempel och andra typer av goda exempel kan bidra till arbetet att nå miljömålen och Agenda 2030-målen genom att underlätta spridning av de urbana miljölösningar på framkant som finns idag, i Sverige och globalt. Goda resultat på hållbara innovationer, ny teknik och nya systemlösningar som tagits fram av företag, kommuner och andra aktörer är grunden för detta.Med spjutsspetsexempel menas i denna rapport någon teknik, systemlösning eller tjänst som finns i praktiken (alltså inte bara planer, koncept under utveckling eller forskningsresultat) i Sverige eller i andra länder. Sammantaget ska exemplen vara baserade på eller beröra samtliga aspekter eller varianter av spetstekniker och avancerade systemlösningar.SpetsteknikerMed spetsteknik menar Naturvårdsverket en ny generation avancerad teknik med hög miljöprestanda och betydande innovationsgrad. Här har informationsteknologi (IT), bio-, rymd- och nanoteknik en särställning, eftersom de är breda och möjliggörande teknikområden som påverkar de flesta samhällsområden. I Naturvårdsverkets rapport Spetstekniker för miljömålen (2015) identifieras hållbar stadsutveckling som ett viktigt tillämpningsområde för spetstekniker.Avancerade systemlösningar Med avancerade systemlösningar menar Naturvårdsverket en integrering av tekniska eller andra delsystem i en stad så att betydande synergieffekter och miljönytta uppnås. Avancerade systemlösningar skapar effektivare användning av råvaror, insatsvaror, vatten och energi, vilket är positivt ur både ekonomiskt perspektiv och miljöperspektiv.Avancerade systemlösningar som skapas genom att befintliga system och tekniker kopplas ihop till mer helhetliga och hållbara lösningar för staden kan också bidra till detta. Resurser kan samutnyttjas eller återutnyttjas i nya sammanhang. Då skapas resurseffektivitet och en urban cirkulär ekonomi.Detta kan i praktiken ta sig många olika uttryck och utformas på olika systemnivåer. Exempel på systemnivåer är staden, stadsdelen, enskilda byggnader och infrastrukturanläggningar. Nya hållbara lösningar kan bygga på antingen befintlig teknik eller nya tekniker som integreras på nya innovativa sätt. Lokala förutsättningar och tillgången till lokala resurser är ofta avgörande för utformning och drift av avancerade systemlösningar.Många aspekter av urban hållbarhetAlla aspekter av stadens hållbarhet vilket vi avser att illustrera genom de valda exemplen, t.ex. av innovativa lösningar och miljötekniska tillämpningar av hög kvalitet som minskar användningen av miljö- och hälsofarliga ämnen, ökar användningen av förnybara material och förnybar energi och ger effektivare logistik vid byggprocessen. Andra områden är kretsloppsanpassade försörjningssystem för resurseffektivitet och en cirkulär ekonomi samt lösningar för en förbättrad boendemiljö genom minskade bullernivåer och bättre inomhusmiljö. För den hållbara staden är det också viktigt att uppmärksamma hur natur och ekosystemtjänster kan användas på innovativa sätt och ge tekniska och andra nyttor. Ett viktigt undantag i urvalet av exempel är att vi inte här tar upp transporter, mobilitet och tillförsel av extern producerad energi. Dessa är naturligtvis viktiga aspekter för hållbara städer, men har valts bort just för denna rapport för att inte gör den alltför omfångsrik.Det finns en mängd olika sätt att kategorisera spjutspetsexempel för urban hållbarhet. I denna rapport har vi valt att inte ta vår utgångspunkt i vilken teknik eller systemlösning som åstadkommer en miljömässig eller andra slag av hållbarhet. Istället har vi valt att använda tillämpningsområdet i staden i vid mening som indelningsgrund för exemplen.Spjutspetsexempel som norm?Naturvårdsverket menar att även om dessa exempel representerar fronten när det gäller innovations- och miljöaspekter, så är de inte att anse som varken föreskrivande eller uttömmande inom sina respektive områden.De är inte föreskrivande i den meningen att Naturvårdsverket menar att de enskilda exemplen ska vara normgivande för utvecklingen, och med nödvändighet är de absolut allra mest miljövänliga, innovativa eller kostnadseffektiva tillämpningar inom sitt område, utan att de är just goda spjutspetsexempel på vad som är möjligt och som nu finns, i Sverige eller i andra länder.De är naturligtvis inte heller uttömmande inom sina respektive områden. Det är vår förhoppning att innehållet i denna rapport kan vidareutvecklas genom att det uppdateras med fler spjutsspetsexempel som visar upp lösningar och systemtänkande hos de städer, företag och andra aktörer som ligger längst fram i utvecklingen av urban hållbarhet.
|
|
| 6. |
- Glynn, Anders, et al.
(författare)
-
Temporal trends of perfluoroalkyl substances (PFAS) in individual serum samples from first-time mothers in Uppsala 1996-2016
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I vårt projekt undersöks hur exponering för PFAS har förändrats sedan stora förändringar i produktion av kemikalierna skedde runt millennieskiftet. I följande rapport redovisas tidstrenderna av perfluorerade alkylsyror (PFAA) och perfluoroktansulfonamid (FOSA) i blodserum insamlade 3 veckor efter förlossningen 1996-2016, baserat på kemisk analys av enskilda prover från deltagarna. PFBS, PFHxS, PFNA, PFDA, PFUnDA och PFTrDA ökade under studieperioden, med en uppskattad fördubblingstid på mellan 12 och 32 år. Efter justering för faktorer som kan tänkas påverka trenderna ökade fördubblingstiden för PFHxS från 16 år till 24 år. Den ökande trenden av PFBS och PFHxS beror med stor sannolikhet på den förorening av dricksvatten i Uppsala stad som pågått under lång tid. En uppdelning av deltagarna efter hur länge de bott i Uppsala stad resulterade i kortare fördubblingstider för de som bott i Uppsala de senaste åren jämfört med de som inte bott i staden. De kvinnor som bott i Uppsala hade också 40 % högre halter av PFHxS. PFOS, PFHpA och PFOA sjönk med justerade halveringstider på mellan 8 till 24 år under studieperioden. Resultaten visar att utfasning av PFOS och PFOA har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år efter gymnasiet) hade 10-60 % högre PFAA-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFBS och PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott i Uppsala stad än kvinnor med lägst utbildning och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet. Serumhalterna av flera av de långkedjiga karboxylsyrorna minskade med 1-4 % per enhetsökning av BMI, vilket antyder att överviktiga kvinnor hade något lägre halter av dessa PFAA än kvinnor med lågt BMI
|
|
| 7. |
- Potter, Annika, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004 : Subreport 3: Limonene
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en screening av limonen i Sverige. Limonen är en terpen som finns naturligt i vår omgivning där den avges från växtlighet, t ex barrskogar. Limonen förekommer som två optiska isomerer: d och l. I Sverige är det framför allt l-limonen som emitteras naturligt då den avges bl a från tall. Limonen används som smak- och lukttillsatts till många livsmedel, hushållsprodukter, hygienprodukter och parfymer. Dessutom används limonen som lösningsmedel inom t ex färgindustrin. I troposfären bidrar limonen, tillsammans med andra volatila kolväten, till den fotokemiska bildningen av ozon. Limonen har visats sig vara toxisk för fisk och zooplankton. Flera oxidationsprodukter av limonen kan orsaka skador på vegetation. Den mänskliga hälsan kan påverkas bl a genom att limonen kan orsaka överkänslighet. I screeningstudien ingick provtagning och analys av d- och l-limonen i både luft och vatten från två bakgrundsstationer, den ena placerad vid havet, den andra i ett skogsområde. Sedimentprover från tre bakgrundslokaler i Östersjön har analyserats. Luftprov från en urban mätplats i Göteborg och tre slamprover från reningsverk inkluderades. Två punktkällor, en massaindustri och en juciefabrik har också undersökts. Länsstyrelserna har också haft möjlighet att skicka in prover för analys. Totalt fem länsstyrelser deltog och bidrog med 34 prover varav 19 slamprov, nio vattenprov, två fiskprov och fyra sedimentprov. Resultaten från luftmätningarna visade inte på några ökade limonenkoncentrationer i Göteborg jämfört med bakgrundsstationerna. Inte heller fördelningen mellan d- och l-limonen visade på någon skillnad i ursprunget av limonen i staden jämfört med bakgrundsstationerna. Halterna av främst d-limonen, ökade med stigande omgivningstemperatur i skogsområdet, vilket visar att en biogen emission från barrträden förkommer. Endast två vattenprover från bakgrundsstationerna hade koncentrationer som översteg detektionsgränserna. Båda dessa var provtagna i skogsområdet under den senare delen av maj när den biogena aktiviteten troligen är hög. Inget av sedimentproverna i det nationella programmet hade koncentrationer överstigande detektionsgränserna. De analyserade reningsverksslammen visade mycket varierande halter. Förhållandet mellan d- och l-limonen varierade också dem emellan vilket tyder på skillnader i antropogen påverkan. Tre prover av utgående vatten från reningsverk analyserades utan några koncentrationer över detektionsgränsen återfanns.
|
|
| 8. |
- Hansson, Paul, et al.
(författare)
-
Skånekustens kulturmiljöer
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningFöreliggande rapport – Skånekustens kulturmiljöer – består av två delar, dels enkarakterisering av kustens kulturmiljöer i del 1 dels en tillståndsbeskrivning förkaraktärsdragen med vissa åtgärdsförslag i del 2. Karakteriseringen utgår från enhelhetssyn på kustlandskapet och på miljömålet att kustens kulturarv kan bevarasoch brukas. Det handlar således inte primärt om att välja ut särskilt värdefullaobjekt eller miljöer.I del 2 lämnar vi också förslag till åtgärder som gynnar ett tillvaratagande av denskånska kustens karaktärsdrag. Det skall emellertid inte ses som ett fullständigthandlingsprogram då ett sådant med nödvändighet är omöjligt att göra då frågornaär komplexa och föränderliga. Syftet med rapporten är därför mera att lyfta framkaraktärsdragen och belysa hur de förändras samt förhoppningsvis göra deteftersträvansvärt att ta tillvara dessa. På så sätt uppmärksammas kustenskaraktärsdrag och det blir naturligt att se till konsekvenserna för dessa i en radolika frågor.Kustens karaktärsdrag kan enkelt uttryckas som det som gör att ”det ser ut somSkåne”. Det är dessa karaktärsdrag som måste bevaras, brukas och utvecklas medkontinuitet om vi skall känna igen oss. Karaktärsdrag kan vara både faktiska ochupplevda, och skillnaden dem emellan kan vara stor. Exempelvis uppfattas Ystadsom en korsvirkesstad trots att det faktiska antalet korsvirkeshus är i klar minoriteti bebyggelsemassan. Ser vi till kustens kulturmiljöer finns en stor skillnad mellanfaktiskt och upplevt när det gäller städernas industrihamnar. De utgör rent faktisktomfattande områden, i Malmö ca en tredjedel av staden, men besöks och upplevssällan. Detta leder till att de omfattande förändringar som industrihamnarna nugenomgår sker utan någon större diskussion om konsekvenserna för kulturmiljön.De huvudsakliga karaktärsdragen för Skånekusten och deras tillstånd är:•Fiskelägen, i Skåne finns ca 70 fiskelägen. Fiskelägenas byggnader äreftertraktade och betingar höga marknadsvärden. De tas ofta väl om handav sina ägare och kommunerna har generellt en hög planaktivitet ochbygglovhantering i dessa miljöer. Däremot är själva hamnarna ochhamnbebyggelse i fiskelägena hotade då fisket får allt sämreförutsättningar.•Småskaligt fiske, särskilt ålfiske. Sydkusten, d.v.s. Skåne och Blekinge,har ett småskaligt och kustnära fiske till skillnad från västkustensstorskaliga havsfiske. Minskade fiskbestånd, skrotningsbidrag och gifter ihavet är stora hot mot fisket och vi riskerar att få fiskelägen utan fiske ochfiskare.•Fritidshusområden och rekreationsanläggningar. Många vill bo vid havetoch fritidshusområdena får ett allt större inslag av permanentboende. Oftaleder detta till förändringar i bebyggelsen som sällan sker med hänsyn tillden befintliga karaktären.•Försvarsanläggningar från olika tider, särskilt Per Albin-linjen. Stora delarav vårt försvar läggs ner och försvarsmakten frånhänder sig sinaanläggningar.•Det agrara kustlandskapet. I Skåne är landskapet ofta öppet och brukatända ner till kustlinjen. Jordbruket rationaliseras vilket slår mot en deltraditionella näringar. Just nu byggs och planeras för nyabebyggelseområden vid kusten.•Gods och herrgårdar. En inte oväsentlig del av de skånska godsen liggervid kusten och har utnyttjat havsutsikten i alléer och parker.•Stads- och industrihamnar. Flertalet av de skånska städerna ligger vidkusten och har omfattande hamnområden, förändringstakten är hög, seovan.
|
|
| 9. |
- Rotander, Anna, 1978-, et al.
(författare)
-
Microplastics in Södertälje : From Lake Mälaren to the Baltic Sea
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 3Svensk sammanfattningTrots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster.Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment.Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: >300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster >300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor.De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg.Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån).Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken.Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd.
|
|
| 10. |
- Dahl, Caroline, et al.
(författare)
-
Ekosystemtjänsternas bidrag till god urban livsmiljö
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekosystemtjänster uppmärksammas alltmer som ett viktigt inslag för en hållbar utveckling av städer och samhällen. Dessa handlar inte bara om ett miljö- och biodiversitetsperspektiv, utan också om hur ekosystemen bidrar till människans livsmiljö och stadens attraktivitet, samt de praktiska och rekreativa nyttor som befintlig och anlagd natur kan skapa i den byggda miljön.Denna rapport har tillkommit på Naturvårdsverkets initiativ, vilka också delvis har finansierat den. Arbetet har sammanfallit med ett opinionsbildande projekt, projektlett av Tankesmedjan Movium ochfinansierat av Vinnova, kallat Påverkansplattform för urbana ekosystemtjänster. Båda dessa aktiviteterhar efterfrågat kartläggning av nuläget och redovisningar av lärande exempel, varför vi har valt att arbeta integrerat med aktiviteterna. I rapporten har vi försökt att kombinera generella reflektioner med konkreta exempel. Vi har också valt att hämta lärdomar från såväl praktik som akademi och har bjudit in några av de ledande forskarna från Sveriges lantbruksuniversitet att utifrån sin forskningshorisont kommentera sådant som vi tycker oss kunna konstatera i praktiken. Det kan i något fall bli motsägelsefullt, men så är också frågan kring ekosystemtjänster i urban miljö komplext beskaffad. Som alla komplext beskaffade frågor hyser den därmed inneboende målkonflikter, åtminstone på ett generellt och övergripande plan.I rapporten konstaterar vi att det är viktigt och grundläggande att ekosystemtjänster behandlas som en tillgång för livsmiljöer i staden, och därmed också för arbetet med att planera, gestalta, anlägga och förvalta dessa miljöer. Utgångspunkten för ett sådant arbete behöver vara platsernas förutsättningar och de förväntningar som vi har på dessa miljöer. Möjligen kan det uppfattas som lite motsägelsefullt för en rapport med namnet ”Ekosystemtjänsteras bidrag till en god urban livsmiljö”, men vi är övertygande om att utgångspunkten för arbetet med ekosystemtjänster bör inte vara ekosystemtjänsterna själva, snarare en ökad platsspecifik kunskap och en ökad tydlighet kring samhällets uttalade målsättningar. Varför inleder vi med ett sådant påstående? Jo, för att påminna om att ekosystemtjänsterna utgår från oss människor och tjänsterna svarar mot våra behov. Det är alltså en slags konsumtion av tjänster som vi pratar om och som i all hållbar konsumtion handlar det om att balansera mellan tillgång och efterfrågan. Vi menar alltså att det inte alltid handlar om att maximera uttaget av en viss ekosystemtjänst, utan det handlar snarare om vilket behov som vi har identifierat på en viss plats eller i ett visst sammanhang samt hur ekosystemtjänsterna kan levererar på den platsen utifrån identifierade behov. Det är måhända en hårfin perspektivförskjutning, men vi menar att tar vi inte med oss detta synsätt in i diskussionen om ekosystemtjänster så befarar vi att vi får ett oönskat överutnyttjande av naturens ”gratistjänster”.Det pågår mycket lovvärt arbete i landet för att hitta system och verktyg som strävar efter att finna helhetssyn och mångfunktionalitet i ekosystemtjänsterna. Det finns dock en risk att verktyg blir väl generella när man försöker att fånga upp alla aspekter av hur man kan arbeta med ekosystemtjänsterna. Då riskerar implementeringsglappen också att bli för stora när generella verktyg ska appliceras på en specifik plats. Att istället lära av hur andra har gjort och ta del av varandras erfarenheter kan då vara ett värdefullt komplement och Naturvårdsverket har därför bett Tankesmedjan Movium att ta fram denna exempelsamling. Vår förhoppning är att denna rapport ska hjälpa stadsbyggnadsprocessens olika aktörer och skeden att förstå nyttan med urban natur och att ta in ekosystemtjänsterna i befintliga arbetssätt och processer.
|
|
