| 1. |
- Fredriksson, Julia, 1978
(författare)
-
Konstruktioner av stadens kärna - exemplet Jönköping
- 2010
-
Ingår i: Plan tidskrift för samhällsplanering. - 0032-0560. ; 4, s. 8-15
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Artikeln bygger på en undersökning av de centrala delarna av Jönköping inom pågående avhandlingsarbete. I artikeln konstateras att stadsbyggandet upprättar och befäster rumsliga värde- och makthierarkier i staden genom att rikta fokus mot ett maktcentrum med innerstaden som norm. Istället efterfrågas ett stadsbyggande som utgår från staden som komplex struktur där hela staden ses som drivande för utvecklingen. Synen på stadsbyggandet som ett medel för att stärka stadens konkurrenskraft behöver utmanas genom att fler och konkurrerande mål inkluderas i planeringsprocessen.
|
|
| 2. |
- Fredriksson, Julia, 1978
(författare)
-
Konstruktioner av stadens kärna - En undersökning av en stadsomvandlingsprocess i Jönköping
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Relationen mellan centrum och periferi i den nutida staden är omdiskuterad, såväl inom planeringen som inom urbanteorin. Å ena sidan har det ifrågasatts om det överhuvudtaget är meningsfullt att gör någon uppdelning mellan centrum och periferi, då den nutida staden snarare karaktäriseras av en mängd olika noder och attraktionspunkter. Å andra sidan finns en vilja att återupprätta den traditionella staden, med en tydlig skillnad mellan centrum och periferi, och ett ökat intresse har riktats mot de historiska stadskärnorna. Stadsbyggandet ska inte förstås som en neutral process, utan är del av en process som upprättar och upprätthåller rumsliga värde– och makthierarkier. Ur dessa aspekter är relationen mellan centrum och periferi särskilt intressant och flera kritiker har pekat på stigmatiseringen och exkluderingen av periferin och framförallt förorten. Centrum och stadskärnans roll i konstruktionen av värde – och makthierarkier i staden är däremot inte undersökt i samma utsträckning. Mot denna bakgrund intresserar jag mig i denna studie för vilken roll centrum, eller stadens kärna, spelar i den nutida planeringspraktiken. Syftet med studien är att undersöka och kritiskt analysera hur stadens kärna konstrueras diskursivt, inom en specifik stadsomvandlingsprocess. Därigenom är avsikten att undersöka de mekanismer som producerar stadens rum, hur och på vilka villkor hierarkier mellan centrum och periferi upprättas och tydliggöra hur maktrelationer och hierarkier i staden konstrueras. Utgångspunkten för undersökningen utgörs av en stadsomvandlingsprocess i Jönköping, där stadens centrala delar genomgår en omfattande omvandling. Underökningen är gjord utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv, där diskursteorin dels innebär vissa grundläggande antaganden om den sociala verkligheten och om synen på kunskapsproduktion, dels är en metodologisk ansats och en specifik ingång till fallet. Dessutom erbjuder diskursteorin ett antal sammanhängande begrepp och logiker för analys av det empiriska materialet. Studien pekar på att skillnaden mellan centrum och periferi fortfarande spelar en avgörande roll inom planeringen. Stadens kärna ges en särskild betydelse och ses som en angelägenhet för hela regionen. Samtidigt konstrueras relationen mellan centrum och periferi som en hierarkisk struktur mellan kärna och omland. Det är dock inte frågan om en återupprepning eller tillbakagång till historien. Istället konstrueras skillnaden mellan centrum och periferi utifrån nutida förhållanden, där stadens kärna upprättas och återupprättas som stadens starka centrum. Detta sker dels genom att kärnan görs till bärare av generella värden, bland annat som bärare av stadens och regionens attraktivitet och konkurrenskraft, dels genom att hela omvandlingsområdet genom omvandlingsprocessen ska tranformeras från dess nuvarande situation, delvis bestående av en trafik- och industridominerad stadsstruktur, till en blandad stadsbebyggelse med innerstadskaraktär. Dessutom ska stadens kärna, genom omvandlingsprocessen, utvidgas till en ny, större regionkärna, som konstrueras som en sammanhängande enhet i staden, med ett gemensamt inre och med gränser mot omgivningen. Om stadsbyggandet förstås som en process som upprättar och upprätthåller rumsliga värde– och makthierarkier i staden kan det fokus som riktas mot stadens kärna inte ses som en neutral process. Istället är det en process som befäster hierarkier genom att rikta fokus mot ett maktcentrum med innerstaden som norm. Detta sker genom en koncentrering av värde och resurser, samtidigt som möjligheten att stärka andra rumsliga relationer och strukturella samband i staden utesluts.
|
|
| 3. |
- Dyrssen, Catharina, 1949, et al.
(författare)
-
Trafikala stadslandskap: Analyser och undersökande arkitektur av aktuella stadsutvecklingsprojekt
- 2007
-
Ingår i: Landskab og landskabsarkitektur, Nordisk Arkitekturforskning, Århus, 19 – 21 april 2007.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- När motorledernas vägorienterade bebyggelser inte längre befinner sig i externa lägen utan successivt inlemmas i stadsregionerna, förändras deras roll och därmed kraven på hur de formas och knyts till staden i övrigt. Projektet Trafikala stadslandskap undersöker mobilitet, bebyggelsemönster och stadsfunktioner i vägorienterade miljöer i syfte att klargöra villkor och möjligheter för förändringar på stadsplanenivå förenliga med hållbar stadsutveckling. Medelstora städer är särskilt intressanta här eftersom de ofta utgör viktiga noder i regional och interregional mobilitet och samverkan. De har också vanligtvis en gammal stadskärna med närliggande bostadsområden och med direkt anknytning till flera olika transportsystem som skall koordineras med de nya vägmiljöerna.Konferensinlägget presenterar projektets upplägg och inledande undersökningar. Med stöd av internationell teoribildning inom stadsbyggnad, mobilitet och hållbar utveckling och i dialog med eget arkitekt- och utvecklingsarbete analyseras ett antal trafikala stadslandskap i mellanstora svenska städer. Fyra aspekter prövas: 1) Områdenas kopplingar till stadens trafiksystem som helhet; 2) deras relation till stadskärnan och större noder; 3) bebyggelsens rumsliga konfigurationer, markutnyttjande kring vägar/motorleder och kontakt med omgivande bebyggelser; 4) de anslutande trafikledernas kvaliteter och utvecklingsmöjligheter som stadsrum. Målet är att leverera ett antal analyser, jämförande exempel och illustrativa, tentativa typlösningar som kan tjäna som underlag för idédiskussioner inför planering på lokal och regional nivå.I Sverige sker idag en ökad samverkan mellan olika parter i planerings- och genomförandeskedet, t ex mellan Vägverket, Banverket och Boverket eller mellan olika kommuner. Däremot finns alltför lite forskning kring sammanhållna, gestaltningsrelaterade utvecklingsfrågor och analyser av referensexempel när det gäller stadslandskapens vägmiljöer. Här förväntar vi oss att forskningsprojektet kan bidra med såväl teoriutveckling som väsentlig, praktiskt tillämpbar kunskap.Samverkan sker i projektet mellan Chalmers Arkitektur, KTH Samhällsbyggnad och miljö, Helsingborgs stad och Skaraborgsstad (samverkan mellan flera orter). Linköping, Jönköping och efter hand fler städer avses också att anslutas till projektet som dialogpartners.
|
|
| 4. |
- Fredriksson, Julia, 1978, et al.
(författare)
-
Kunskapsagenda för hållbar stadsutveckling
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2015 har Stockholm, Göteborg och Malmö samlats kring att ta fram en gemensam beskrivning av utmaningar och kunskapsbehov inom stadsutveckling. Syftet är att stödja och stärka städernas dialog med nationella och regionala forskningsaktörer, såväl myndigheter och forskningsfinansiärer som universitet, högskolor och institut. De behöver med samlad kraft kunna möta den nationella nivån avseende storstädernas behov och utmaningar inom stadsutveckling. Kunskapsagendan ligger tillgrund för forskningspolitiska inspel och främja gemensamma satsningar och prioriteringar mellan städerna. Arbetet är ett bidrag till att etablera ett svenskt styrkeområde inom urbanforskning och stadsutveckling.För att ta fram bakgrundsmaterial till en kunskapsagenda för hållbar stadsutveckling har en studie genomförts av vilka samhällsförändringar som de tre svenska storstadskommunerna ser i förhållande till hållbar stadsutveckling och vilka strategier de arbetar med för att möta dessa utmaningar. Underlaget har tagits fram genom studier av kommunala strategi- ochpolicydokument och bearbetats i workshopar i de tre städerna. Arbetet med agendan har samlat högre tjänstemän i samtliga tre städer och forskare som är engagerade i samverkan med dessa kommuner.Den inledande delen av agendan beskriver stadens roll som kunskapsaktör och lyfter ett antal erfarenheter och rekommendationer för forskning i samverkan.Därefter presenteras fyra samhällsförändringar. För att kunna möta dem, efterfrågar städerna kunskap och nyttiggörande av befintlig forskning som tydliggör relevansen för det svenska och kommunala sammanhanget. Dessa samhällsförändringar är 1) urbanisering, migration ochsegregation, 2) ekonomins omvandling, 3) social polarisering och sammanhållning samt 4)klimatförändringar.Sista delen belyser städernas strategiska arbete för hållbar stadsutveckling utifrån ett utvidgat kommunalt utvecklingsuppdrag. Det är till detta strategiska arbete som städerna i första hand själva vill fördela resurser för forskning och utveckling. Det strategiska arbetet beskrivs under följande rubriker 1) resurseffektivt och robust stadsbyggnad, med fokus på att bygga och planera staden, 2) stadens sociala och kulturella resurser, med fokus på att förvalta och främja den sociala dimensionen, och 3)governance – styrning i samverkan, med fokus på att hanteraoch utveckla gränssnittet mellan kommunen och andra aktörer.
|
|
