| 2. |
- Tesfahuney, Mekonnen, 1957-
(författare)
-
Europas Origo & Telos : En tragikomisk betraktelse
- 2010
-
Ingår i: TheMes Themes on Migration and Ethnic Studies: occasional paper and reprints. - Linköping : Linköpings universitet. - 1651-8306. ; :33, s. 1-26
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Var börjar och slutar Europa? Det råder olika meningar därom. Frågan handlar om Europas begynnelse och slut både i tid och rum. Det är tydligt att det handlar om att fastställa Europas födelse, dess vara (förefintlighet) i tid och rum; att fastställa källan till Europa och det som förknippas med denna källa. Det är i lika hög grad en geografisk fråga var den specifika trakten för Europas ursprung är belägen och Europas yttersta gräns som det är en fråga om Europas väsen, andemening och psyke. Annorlunda uttryckt handlar det om att fastställa Europas identitet och hennes plats i världen. För att ge svar på frågan om var Europa börjar och slutar, behöver man således skärskåda frågan om vad Europa egentligen är."
|
|
| 3. |
- Karlsson, Sven-Erik, 1944-
(författare)
-
Invandrare och friluftsliv – mångfald och komplexitet : En reflektiv analys
- 2011
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Med utgångspunkt från Friluftsliv i förändrings enkätstudie, andra studier, egna informantintervjuer samt samhällsvetenskapliga teoretiska arbeten analyseras relationen mellan invandrare och friluftsliv. Inledningsvis analyseras likheter och skillnader mellan olika invandrargrupper utifrån de olika begreppen i friluftsliv, "fri" (exempelvis fri tid och/eller existentiell frihet), "lufts" (exempelvis parkens doft och/eller vildmarkens väsen) och "liv" (exempelvis fiskelycka och/eller motionerande som hälsokraft). Därefter behandlas den konstaterande mångfalden utifrån olika etniska tillhörigheter där särskilt olika kulturella innebörder tas som utgångspunkt för att förstå skillnader i aktiviteter och främlingskap inför vårt friluftsliv.Några förklarande faktorer som uppmärksammas är olikartade natursyner samt skillnader i relationer mellan könen. Avslutningsvis behandlas även invandrares generationstillhörighet och klasstillhörighet som förklaringar till skillnader i sina relationer till det svenska friluftslivet.Syftet med analysen är inte bara att visa på den mångfald och komplexitet som präglar invandrares förhållande till svenskt friluftsliv utan att detta även karakteriserar de sociala mönster som framträder när det gäller andra sociala kategoriers mönster som generationsskillnader, genusskillnader samt klasskillnader.
|
|
| 4. |
- Sivefors, Per, 1968-
(författare)
-
Shakespeares värde och demokratins : Kritik och politik i Sverige, 1900-1950
- 2024
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det är inte på något sätt överraskande att frågan om Shakespeares ”värde” har besvarats på många olika sätt. Inte heller är det oväntat att svaren ofta haft en mer eller mindre tydlig politisk klangbotten, vilket kanske blir särskilt klart under tider av konflikter och kriser. Shakespeares värde sätts exempelvis i relation till hans plats i det moderna demokratiska samhället, antingen genom att hans egna antidemokratiska tid och värderingar kontrasteras mot en modernare och mer ”upplyst” samtid, eller genom hans ”universella” värde som transcenderar hans egen samtid. I min presentation tänker jag kortfattat diskutera förhållandet mellan sådana värderande läsningar av Shakespeare i Sverige och de djupgående europeiska och globala kriserna – i synnerhet de två världskrigen – under 1900-talets första hälft. Ofta sätts Shakespeares estetiska värde i förhållande till de värderingar som antogs förekomma under hans tid. Litteraturhistorikern Henrik Schück talar exempelvis om att Shakespeare rentav såg patricierna i Coriolanus som ”alltför ’demokratiska’”, och hans danska kollega Georg Brandes diskuterar den ”antidemokratiska” uppfattning som enligt honom tidigt fått rotfäste hos Shakespeare. Underförstått blir Shakespeares antidemokratiska hållning här en kontrast till moderna demokratiska värderingar; hans värde består alltså delvis i att hans pjäser belyser den fundamentala skillnaden mellan hans eget samhälle och det moderna demokratiska. Så tuktas en argbigga – en av de mest framförda pjäserna vid den här tiden – framhålls ofta som antikverad och otidsenlig i sina kvinnoporträtt, vilket knappast framstår som överraskande under den tid då kvinnlig rösträtt debatterades (och slutligen infördes 1919). Inget av detta innebär dock att Shakespeares ”värde” devalveras; snarare framställs det som desto större eftersom det antas överbrygga hans egen tids värderingar och samtidens. Just detta ”universella värde” får en alltmer politisk klangbotten under 1900-talets första hälft. I kristider blir det särskilt vanligt att betona Shakespeares värde som förespråkare för tolerans och demokratiska värderingar (även om motsatsen också gäller, inte minst i det nazistiska Tyskland, där Shakespeare också spelades). Till exempel beskriver konst- och teaterkritikern August Brunius, mitt under första världskriget, Shakespeare som ”ett sinne fullt av jämvikt, stillhet och tolerans, en själ som förstod livet och icke ville försvärja sig åt någon ensidighet”. Även Schück, i sin bok från samma år som Brunius (1916), menar att ”ingen skald har så opartiskt som [Shakespeare] skildrat människorna”; det är, menar jag, knappast en tillfällighet att opartiskheten framhävs som en dygd under ett krig då Sverige var just ”opartiskt”, dvs. neutralt. Under det andra världskriget blir Shakespeare i än högre grad en symbol för det mänskliga, toleranta, universella. Detta är i och för sig inte unikt för Sverige, utan speglar en allmän tendens hos den liberala demokratins försvarare, t ex i amerikanen Alwin Thalers bok Shakespeare and Democracy från 1941. I det neutrala Sverige förekommer liknande kopplingar mellan demokratins värde och Shakespeares; Eyvind Johnson citerar slutraderna – på engelska – i En vintersaga i den sista delen av sin antinazistiska romansvit om Krilon (1941-43), och Shakespeare blir här en symbol för behovet av läkande och fred efter att nazismen besegrats. De uttalade eller underliggande idéerna om Shakespeares värde spänner dock över ett brett register och skiftar med de politiska omständigheterna, vilket kan illustreras av två uppsättningar på samma teater och av samme regissör. Alf Sjöbergs Mycket väsen för ingenting på Dramaten 1940 fungerade närmast som en lustfylld antites till beredskapsårens ångestfyllda stämningar, medan Köpmannen i Venedig på Dramaten 1944 fick ett starkt antifascistiskt budskap, men detta först då nazismen var på väg att slutgiltigt besegras och ett sådant budskap sågs som mindre politiskt farligt. Efter krigsslutet blev det desto vanligare att erkänna problemen med Shakespeares Shylockfigur, även om detta gärna förklaras med den elisabetanska ”tidsandan” som återigen dels kontrasteras mot det mer insiktsfulla nuet, dels kontrasteras mot Shakespeares universalitet och förmåga att transcendera sin egen tid. Samtidigt är frågan om Shakespeares värde direkt kopplad till läsarnas/kritikernas egna skiftande ideologiska utgångspunkter. Så skriver den marxistiske kritikern och debattören Per Meurling 1952 att Shakespeare förkroppsligar ett förkapitalistiskt produktionssätt där arbetaren ännu inte förfrämligats från sitt eget arbete, till skillnad från ”den moderna demokratiens breda, grå, opersonliga massa”. Här blir Shakespeares ”värde” alltså inte bara ett estetiskt utan ett ekonomiskt begrepp – vilket tydligt illustrerar de starkt skiftande kriterier som utgjort grundvalen för en värderande – och samtidigt politisk – läsning av Shakespeare.
|
|
