Theodor Kallifatides, Bodil Malmsten, Hugo Hamilton,Fransk 1800-talsprosa, Marcel Pagnol, Vilhelm Moberg,Språkundervisning

• Theodor Kallifatides var gäst vid Mälardalens högskolas författardag 2008 och 2010 stod Bodil Malmsten i fokus under detta årliga evenemang. De fyra första bidragen i detta nummer av Litteratur och språk är föredrag som hölls under dessa båda dagar.Magnus Eriksson visar hur Kallifatides i sitt skrivande utforskat kärlekens vägval, de många variationer och moraliska konflikter kärleks- och vänskapstemat kan bjuda på. Inkännande följer han författarens skildringar av kärlekens väsen och vånda, svek och livslögn, men också den självuppgivande ögonblicklighetens förvillelse som drabbar den förälskade. Enligt Magnus Eriksson har Kallifatides bild av kärleken ”slående likheter med den medeltida mystikerns upplevelse av uppgåendet i Gud.”Birgitta Cremnitzer å sin sida gör en interkulturell resa genom Kallifatides författarskap, en resa ”som främst handlar om sökandet efter identitet och kampen mot främlingsskapets dilemma”. Hon tar sina egna upplevelser av två länder, två språk och två kulturer som utgångspunkt och visar hur Kallifatides förmår göra läsaren till medresenär kring emigrantskapets villkor. Detta innebär enligt Cremnitzer bl.a. att differensperspektivet alltid finns hos den som emigrerat och att livet i exil kan upplevas som ett slags amputation med återkommande fantomsmärtor.Sara Granath tar i sitt bidrag till författardagen upp personliga intryck av Bodil Malmstens dramatik. Hon talar bl.a. om svårigheterna i att levandegöra ett samhälle sceniskt och framhåller betydelsen av den rumsliga gestaltningen i Malmstens pjäser. Här är det inte enbart yttre rum det är fråga om, utan lika mycket människors inre rum. För Granath är det just Malmstens speciella sätt att behandla yttre och inre rum som verkar vara en ”fruktbar tråd att följa i hennes dramatik och teater”.Ingemar Haag återvänder i sin essä till lyrikern Bodil Malmsten, som under senare år överskuggats av ”självbiografen” och dramatikern Malmsten. I hennes lyrik stiftar vi bekantskap med ett tilltal som spänner mellan högt och lågt, tyst och uppfordrande. I dialogen med Samuel Beckett, ett av 1900-talets stora författarskap, anknyter Malmsten till såväl föregångarens existentiella perspektiv som det humoristiska anslaget.I sin studie om intratextuell motivering kommenterar Hans Färnlöf hur olika narrativa element länkas samman i några franska 1800-talsberättelser. Med motivering menas hur författaren kan ”motivera” (i betydelsen ”berättiga”, ”rättfärdiga”), hur karaktärer agerar eller varför vissa händelser bör – eller inte bör – inträffa enligt berättelsens logik. Det handlar således om att etablera orsak och verkan i en fiktiv värld. Färnlöf visar hur man genom att fokusera på den intratextuella motiveringen, dvs. de orsakssamband som byggs upp genom referenser inne i texten i stället för att hänvisa till verkligheten, tydligare kan skönja textens etapper och progression, från inledning till avslutning.Utifrån kortberättelserna Nazi Christmas och The Irish Worker av den irländsktyske författaren Hugo Hamilton lyfter Thorsten Päplow och Birte Schulz fram frågor som hänger samman med formandet av den kulturella identiteten hos barn med bakgrund i två kulturer. Deras bidrag ger en kort introduktion till forskningen kring ”biculturalism” och använder sig av psykologiska och sociologiska insikter från detta område vid den litterära analysen. Fokus ligger här på huruvida kortberättelsernas huvudfigur, som växer upp med en tysk mor och en irländsk far, genomgår en identitetskris på grund av sitt dubbla kulturella arv.I sitt andra bidrag behandlar Hans Färnlöf Marcel Pagnol som genom sitt filmskapande på framför allt 1930-talet tillhör den franska filmens klassiska regissörer. Som författare ses han dock huvudsakligen som ”regional” berättare. Det innebär att tema, struktur, bildspråk, stilistik och andra litterära aspekter i hans verk sällan diskuteras. Med sin studie av de fyra elementen i romandiptyken L’Eau des collines (”Vattnet från kullarna”) visar Färnlöf hur det vid första anblicken transparenta, referentiella landskapet, liksom handlingen och karaktärerna, innehåller både episk bredd och symboliskt djup.Om litterär skildring handlar det även i Thomas Asklunds artikel som tar upp Vilhelm Mobergs berättarteknik i utvandrarserien. Med exempel från olika passager ur ett kapitel i Invandrarna visar Asklund hur Moberg använder växlande berättarperspektiv och upprepande stilfigurer för att skapa verklighetsillusion i den fiktiva berättelsen.I det avslutande bidraget framhåller Helena Darnell-Berggren att skolans kunskapsuppdrag är en självklarhet för varje lärare, men hon frågar sig samtidigt hur det ska kunna vara möjligt att få undervisningstiden att räcka till för att även fostra elever till demokratiska samhällsmedborgare. I sin genomgång av olika styrdokument för skolan och även tillämplig didaktisk forskning ger Darnell-Berggren olika perspektiv på hur språkundervisning kan bli till ett meningsskapande, där båda dessa uppdrag kan kombineras.Red.

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)