| 1. |
- Alm Carlsson, Gudrun, et al.
(författare)
-
Riskuppskattningar och strålskydds-rekommendationer : Vår strålningsmiljö
- 1991
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Människan har i alla tider varit utsatt för joniserande strålning. Kosmiskstrålning och naturligt radioaktiva nuklider i vår omgivning och i vår kropp ger ett årligtbidrag till den absorberade dosen i hela kroppen, som i genomsnitt för människorna påjorden uppgår till 1 mGy/år (1Gy = 1 J/kg). Det finns områden på jorden där stråldosenfrån naturlig strålning är 10-100 ggr större, jfr avsnittet "Vår strålningsmiljö". I slutet av 1800-talet upptäckte Röntgen röntgenstrålningen och Becquerel den naturligaradioaktiviteten. Människan fick därmed för första gången tillgång till starka källor avjoniserande strålning. Dessa togs snabbt i bruk framförallt inom medicinsk röntgendiagnostikoch radioterapi. Man gjorde snart bittra erfarenheter av den joniserandestrålningens skadliga biologiska verkningar efter höga stråldoser. Fram till år 1922 hadec:a 100 radiologer dött av strålskador. Man insåg att något måste göras för att förbättraläget för personalen och år 1928 bildades ICRP (International Commission on RadiationProtection). ICRP ger ut rekommendationer för strålskydd, som ligger till grund förnationella lagar och förordningar över hela världen. Den förhållandevis långa erfarenhet människan har av joniserande strålning och denlätthet med vilken även små stråldoser kan mätas har gett oss stränga normer vad gällerhanteringen av producerade strålkällor. Många har därför uppfattningen att joniserandestrålning är en exklusiv miljökomponent. Så är knappast fallet. Förutom att vi alltid varitnaturligt bestrålade finns det idag anledning att förmoda att den kemiska nedsmutsningenav miljön är ett långt allvarligare hot mot vårt välbefinnande än den nuvarandeanvändningen av producerade strålkällor. En rättvis bedömning av olika miljökomponenterkan endast göras den gång alla mäts med samma mått. Arbete med dennainriktning pågår med strålskydds-verksamheten som förebild.
|
|
| 2. |
- Andersson, Bengt-Erik, et al.
(författare)
-
Framtiden blev vår : 101 sjuttiotalister följda under sina 25 första år
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Svenska barn har det generellt sett mycket bra. Ändå vet vi att en del individer drabbas av större sårbarhet och sämre utveckling. Går det att identifiera vilka faktorer under barns och ungdomars uppväxt det är som verkar uppbyggande repktive nedbrytande? Vilken betydelse har förskolan och skolan? Familjeförhållanden? I denna andra rapport fokuserar författarna på 101 barns utvecklingsgång under hela livsperioden 1-25 år och utvecklingsprocessens betydelse för dem som unga vuxna.
|
|
| 3. |
- Hedlund, Ann
(författare)
-
Vi och vår arbetsplats : - beskrivning och utvärdering av en utbildning, samt dess påverkan på arbetsmiljöarbetet ur ett regionalt samverkans perspektiv
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utbildningen Vi och vår arbetsplats utgör ett exempel på regional samverkan kring arbetsmiljöarbete. Den ansågs intressant att beskriva och utvärdera med tanke på att förutsättningar för samverkan fanns mellan arbetsplatser, mellan regionala arbetsmiljöaktörer (utbildningsanordnare) samt mellan arbetsplatser och regionala arbetsmiljöaktörer. Syftet är att beskriva och utvärdera arbetsmiljöutbildningen Vi och vår arbetsplats. Frågor som avses att besvara är hur deltagare och kursledning ser på utbildningen, samt hur den kan förbättras, likväl som vilket arbetsmiljöarbete samt vilka kontakter inom arbetsmiljöområdet som kommit till stånd till följd av utbildningen. Vi och vår arbetsplats är en tvådagarsutbildning uppdelad på två kurstillfällen à en dag med en mellanliggande arbetsuppgift. Utbildningen vänder sig till olika arbetsplatser inom en region och förutsätter att en arbetsmiljöansvarig och en personalrepresentant deltar från varje arbetsplats. Ambitionen är att deltagarnas önskemål ska styra innehållet varför kursledningen förutsätts ha en bred kompetens inom arbetsmiljöområdet. Arbetsmiljöansvariga och skyddsombud från åtta arbetsplatser inom Borlänge kommun representerande vård, skola och administration deltog i den studerade utbildningen. Utvärderingen gjordes genom deltagande, enkäter, intervjuer och fokusgrupp. Sammantaget var kursdeltagarna mycket positiva till utbildningen. Framförallt uppskattades att både chef och skyddsombud deltog, att lära sig att arbetsmiljöarbetet är en process, utbytet av erfarenheter samt det psykosociala innehållet. De områden som kunde förbättras var främst lokalerna, samt bättre presentationer och dokumentation till varandra av deltagarnas projektarbeten. Även kursledningen såg utifrån sitt perspektiv områden som kunde utvecklas, t ex samordningen inom kursledningen. Samtliga arbetsplatser hade fortsatt med sina projektarbeten efter utbildningen och därtill bedrivit annat arbetsmiljöarbete. Utbildningen bidrog till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna. Kursdeltagarna började snabbt kommunicera med varandra och utbyta erfarenheter. Även medarbetare till kursdeltagarna blev involverade i arbetsmiljöarbetet och exempel fanns på att effekterna spred sig till närliggande avdelningar. Den övergripande slutsatsen är att utbildningskonceptet Vi och vår arbetsplats är framgångsrikt. Starkt bidragande är att både chefer och skyddsombud från samma arbetsplats deltar. Andra slutsatser är att utbildningen bidrar till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna samt att kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan personer på olika arbetsplatser inom arbetsmiljöområdet gynnas av utbildningen. Några förbättringsförslag kan ges för utbildningen Vi och vår arbetsplats sett ur ett regionalt samverkansperspektiv för att stödja arbetsmiljöarbetet. Ett är att i än högre grad applicera innehållet till deltagarnas verksamheter. Ett annat är att inrikta utbildningens innehåll på praktiskt tillämpbar kunskap och den grundläggande arbetsmiljökunskap som då erfodras. Ett tredje är att öka samstämmigheten inom kursledningen avseende mål, pedagogik och roller. Därtill kan kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagarna underlättas genom tidig spridning av kontaktuppgifter (e-post), samt dokumentation av arbetsuppgifterna. Slutligen bör den ursprungliga utbildningsplanen kompletteras med en uppföljning efter 3-6 månader och fortsatta möten stödjas.
|
|
| 4. |
- Munthe, John, et al.
(författare)
-
Vår Värld 2034 - Syntesrapport
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektet Vår Värld 2034 har varit inriktat på en dialog om Sveriges roll i en hållbar framtid med ett hållbart nyttjande av naturresurser och en global välfärd. Fokus har legat på att diskutera vilka mer konkreta mål vi behöver sätta upp och genomföra senast år 2034 för att kunna nå visionen 2050. Projektets övergripande rekommendation är att vi behöver en nationell strategisk dialog om en omställning till en hållbar framtid, vad omställningen innebär för det svenska samhället, vilka möjligheter som näringslivet har att utvecklas och hur politiken ska utformas för att nå de uppsatta målen. Dialogen bör vara öppen och offentlig och ske mellan näringsliv, politiker, forskarsamhället och intresseorganisationer. En bred förankring i alla samhällssektorer är nödvändig för att undvika ställningstaganden som syftar att framhäva enskilda aktörer (partier, företag, branscher eller organisationer). Dialogen bör dels föras på en övergripande nivå med förankring på hög nivå i samhället, dels på en mer praktisk och tillämpad nivå till exempel branschvis eller i leverantörskedjor.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Redelius, Karin, 1961-, et al.
(författare)
-
Vår idrott – eller deras? : Unga idrottares perspektiv på delaktighet
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den svenska idrottsrörelsen är en stor ungdomsrörelse. Tusentals barn och ungdomar idrottar inom ramen för en förening och de utgör en betydande del avidrotten. Frågan är om de också är delaktiga i idrott. Att vara delaktig och ha inflytande är en rättighet. Idrottsrörelsen vill vara en skola i demokrati och delaktighet främjar lärande. Därför borde unga idrottares delaktighet vara självklar. Tidigare undersökningar vittnar dock om att deras rätt till delaktighet inte tillgodoses i särskilt hög grad – ungas röster hörs svagt eller inte alls. I den här studien tar vi avstamp i att möjligheten till delaktighet verkar variera, och att mer kunskap behövs om vad som påverkar unga idrottares rätt att vara delaktiga.En utgångspunkt i studien är att delaktighet är en del av demokratibegreppet och att det därmed har en bred betydelse som inbegriper både inflytande och inkludering. Vi skiljer på olika former av delaktighet – en politisk, en social och en tävlingsidrottslig delaktighet. Den politiska delaktigheten handlar om rätten till inflytande och att ha en ”röst”. Den sociala delaktigheten handlar om rätten att vara inkluderad och ingå i en gemenskap. Alla har rätt att vara medlem i en förening och för många finns också möjlighet att ingå i ett sammanhang där tränings- och tävlingsdeltagande ingår i medlemskapet. Med stigande ålder tenderar dock föreningsidrott att bli allt mer prestations- och resultatinriktad och därmed är den delaktighet som innebär att bli uttagen till tävlingar och matcher inte lika självklar för alla. Därför riktas blicken också mot det vi valt att kallatävlingsidrottslig delaktighet.Syftet är att undersöka unga idrottares upplevelser av social, politisk och tävlingsidrottsligdelaktighet och att analysera villkoren för delaktighet i föreningsidrott. Målsättningen är att bidra med kunskap som kan leda till att unga föreningsidrottaresrätt till delaktighet och inflytande säkerställs, vilket i sin tur kan ledatill att fler unga idrottare fortsätter med föreningsidrott.Sammantaget deltar 426 idrottare i åldern 15–17 år. Ungdomarna är föreningsaktiva i Stockholmsområdet och Västerbotten i fyra olika idrotter: gymnastik(57), fotboll (116), innebandy (120) och ishockey (133). Ungefär var fjärde ingå ri ett akademilag eller en utvald tävlingsgrupp. Ungdomarna medverkar genom att besvara en webbenkät som innehåller ett fyrtiotal frågor.Ett viktigt resultat är att ungas delaktighet är tvetydig; den är både stor och liten på samma gång. Unga idrottare upplever i stor utsträckning social delaktighet i mindre utsträckning politisk delaktighet (vissa mer än andra), och de kan i liten eller ingen utsträckning alls påverka den tävlingsidrottsliga delaktigheten. De ungdomar som menar att de tillhör de bästa i laget eller gruppen, upplever i högre grad att de har stort inflytande och alltid är delaktiga. När det gällerviktiga frågor, såsom träningsfrekvens, träningsinnehåll, laguttagning och spelsystem, så har unga idrottare lite att säga till om. Tränare bestämmer i allt väsentligt över idrottens utformning.Att aktivt verka för att idrottande barn och ungdomar är mer delaktiga och har större inflytande över sin idrott framstår som en ödesfråga för idrottsrörelsen. Här finns stor potential till förbättring.
|
|
| 7. |
- Tysklind, Mats
(författare)
-
Dioxiner : vår tids största miljöhot
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bland det stora antalet kemikalier som dagenssamhälle avsiktligt eller oavsiktligt produceraråterfinns grupper av klorerade organiskamiljögifter. Dessa har beskrivits som en av vårtids större miljöhot med effekter på bl.a.reproduktion och immunsystem. Dioxiner ärkanske de mest undersökta av dessa ämnen,men trots detta saknas mycket kunskap omdioxiner och liknande ämnens kemiska ochbiologiska egenskaper.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Erlandsson, Martin
(författare)
-
Så påverkar vår livsstil miljön
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten utgör en bearbetning av 'Produkters miljöpåverkan från svensk privatkonsumtion utifrån ett naturvetenskapligt brukarperspektiv' till Naturvårdsverket (2003-03-20). Hur kan jag som konsument bidra till en bättre miljö? Räcker det att aktivt välja produkter och ändra livsstil för att nå miljömålen? I den här rapporten redovisas resultatet från en pilotstudie över vilka drivkrafter som ligger bakom att enskilda konsumenter köper produkter som orsakar miljöproblem. Genom att koppla kunskapen om drivkrafterna direkt till miljömålen får vi också veta om och hur vi närmar oss miljömålen samt om det behövs fler åtgärder och i så fall vilka. Detta ger underlag till att införa rationella styrmedel i miljöpolitiken. Pilotstudien visar att genom att utgå från LCA-data för produktkedjornas olika steg i processen kan mer utförlig kunskap byggas kring miljöpåverkan från konsumtion av olika produkter. Angreppssättet innebär att tillgänglig statistik för konsumtionsprodukter grupperas till ett antal livsnödvändiga tjänster: Boende, Livsmedel, Kommunikation, Social service samt Övrig privatkonsumtion. Till varje livsnödvändig tjänst väljs ett antal övergripande produktgrupper ut (totalt i pilotstudien 24 st, se Tabell 1 och 2), vilka sammantaget motsvarar en individs totala privatkonsumtion. Dessa produktgrupper utgör också basen för en IPP-indikator eller nyckeltal inom respektive produktgrupp. Det koncept som presenteras i rapporten finns vidareutvecklat i avhandlingen 'A blueprint for sustainable consumption and design including performance requirements' (Erlandsson 2004).
|
|
