| 1. |
- Maria, Grafström, 1978-, et al.
(författare)
-
Från informerande till intresseväckande : Journalistiska metoder och format i kommunal kommunikation
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten undersöker vi hur kommunanställda kommunikatörer ser på och uppger att de arbetar med journalistiskt inspirerade metoder och format. Vår ambition är att utveckla kunskap om nyhetsproduktion i offentlig sektor men också att väcka frågor och stimulera till bredare diskussioner om vad som händer när gränser mellan traditionell journalistik och offentlig kommunikation förändras. Vår analys baseras på intervjuer med kommunikatörer i 13 kommuner runtom i Sverige. Samtliga kommuner som ingår i undersökningen använder i någon mån journalistiskt inspirerade arbetssätt i sin kommunikation. Merparten av de intervjuade kommunikatörerna har också journalistisk skolning och har tidigare arbetat som journalister.Kommunikatörers arbete har under de senaste årtiondena professionaliserats och idag finns särskilda utbildningar, branschorgan, konferenser och nätverk för yrkesgruppen. Det har därmed vuxit fram gemensamma föreställningar om vad kommunikationsarbete i en kommun ska innefatta och hur det ska genomföras. Dessa gemensamma föreställningar kan förstås som en lämplighetslogik som ger struktur och vägledning till det vardagliga arbetet. Ofta sker förändringar i lämplighetslogiken genom små justeringar och anpassningar, och individer som bär med sig erfarenheter från annan verksamhet kan spela särskilt betydelsefulla roller i sådana förändringsprocesser. Vår intervjustudie pekar på vissa mönster i vad kommunikatörerna beskriver som viktigt, vad de anser rätt och lämpligt att göra samt vad och hur något kan informeras om med hjälp av journalistiskt inspirerade metoder och format. Tre idéer framträder som särskilt betydelsefulla eftersom våra intervjupersoner explicit kopplar dem till användningen av journalistiska metoder och arbetssätt: idén om att nyhetsvärdera (innehåll sorteras utifrån nyhetskriterier), idén om att vara relevant för mottagarna (innehåll är tänkt att tillgodose mottagarnas behov) samt idén om att väcka intresse och engagemang (innehåll ska locka till läsning och vara lättillgängligt). Sammantaget kan de tre idéerna stötta kommuners arbete med kommunikationsuppdraget att informera medborgare. Samtidigt vittnar vår analys om att dessa idéer kan styra mot att viss typ av information – sådan som anses ha nyhetsvärde och intressera invånarna – premieras på bekostnad av annan information, som kanske är svårare att berätta på ett enkelt och intresseväckande sätt om. Framtida studier behöver mer närgående undersöka i vilken utsträckning, när och hur journalistiska metoder och format blir styrande för kommunikationsarbete.
|
|
| 2. |
- Andersson, Catrin, et al.
(författare)
-
Att styra genom organisation : Exkludering, inkludering och villkorat deltagande i Nya Karolinska Solna
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten analyserar vi hur ansvariga för Nya Karolinska Solna (NKS) behövde balansera mellan behoven av att å ena sidan driva förändringsprocessen framåt (effektivitet) och å andra sidan förankra projektet hos berörda aktörer för att värna demokratiska värden och sätta in NKS i ett större regionalt sammanhang (legitimitet). Genom att inrätta en särskild organisation – NKS-förvaltningen – för projektet åren 2008-2012 betonade projektansvariga effektiviteten i processen. För att kunna realisera visionen om det nya sjukhuset ansågs vissa aktörer, som uppfattades som motsträviga och förändringsobenägna, behöva hållas på avstånd. Vår analys visar att detta över tid ledde till en växande legitimitetsproblematik: centrala aktörer ansåg sig utestängda från arbetet och uppfattade att de saknade insyn och möjligheter att påverka, trots att de ansåg sig sitta inne med behövliga kunskaper och perspektiv. Därigenom växte också ett allt större missnöje med den särorganisatoriska lösningen. I slutändan, vid årsskiftet 2011/2012, lades NKS-förvaltningen ned och ansvaret för projektets olika delar omorganiserades till andra aktörer. Rapporten har fokus på åren 2008-2012 och baseras på dokumentanalys samt intervjuer med nyckelpersoner.
|
|
| 3. |
-
Kampen om kunskap : Akademi och praktik
- 2019
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det ropas allt högre om att forskare ska samverka med det omgivande samhället. Det är rop som vittnar om en stor tilltro till att morgondagens vetenskapliga genombrott garanteras genom att kunskap produceras i samverkan. Men vad betyder det att samverka? Är den alltid att föredra? Främjar eller kanske rentav hotar samverkan kunskapsproduktion i samhället?Denna essäsamling syftar till att belysa och diskutera hur kunskap förstås och genereras i gränslandet mellan akademi och praktik. I detta gränsland utspelar sig en kamp om kunskap en kamp som ofta färgas av förenklade, extrema bilder av forskaren som antingen isolerad i ett elfenbenstorn eller frivolt minglande på marknadstorget. Det är en kamp som väcker frågor om forskarens roll, och synen på kunskap, i samhället. Författarna till bokens tretton essäer kommer från en bredd av discipliner inom humaniora och samhällsvetenskap. Genom att låta varje essä speglas i en seriebild vill vi bidra till ytterligare tanke och reflektion kring vad kampen om kunskap handlar om. Vår ambition och förhoppning är att ge bränsle till en diskussion bortom tornet och torget om möjligheter och utmaningar med dagens syn på kunskapsproduktion och vilken roll samverkan kan, eller bör, spela.
|
|
| 4. |
- Grafström, Maria, 1978-, et al.
(författare)
-
Går det att utkräva ansvar för megaprojekt? Fallet Nya Karolinska Solna
- 2021
-
Ingår i: Organisation & Samhälle. - : Föreningen Företagsekonomi i Sverige FEKIS. - 2001-9114 .- 2002-0287. ; :1, s. 40-45
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I maj 2015 publicerade Svenska Dagbladet den första artikeln i det som skulle utvecklas till en omfattande och kritisk granskning av det nya universitetssjukhuset i Solna. Lagom till att sjukhuset började ta fysisk form hade "världens bästa" kommit att bli "världens dyraste" i medierapporteringen om bygget. Det som var tänkt att bli ett toppmodernt universi-tetssjukhus som skulle ge sjukvård, forskning och utbildning i "världsklass" kom under projektets slutfas att i stället bli för-knippat med skandal och kris. Men samtidigt som "mediehändelsen" Nya Karolinska Solna (NKS) var kort och intensiv, har det som varit föremål för diskussion - projektets beslutsprocess - varit lång och invecklad. Det är en process som har pågått under femton års tid. Vi diskuterar här den betydelse som utsträckningen i tid har för det demokratiska samtalet kring beslut om megaprojekt som NKS. Vår analys av NKS visar att den långa tiden utgör en styrande faktor i sig genom vilken beslutsprocessen och dess förutsättningar formas. Det handlar om att lösningar kan låsas in på ett visionsstadium - då framtiden är på betryggande avstånd - det handlar om att beslut sker successivt och att bindningar skapas bakåt i tiden, och det handlar om att det gemensamma minnet tenderar att försvagas över tid. Vi menar att detta ställer särskilda krav på hur beslutsprocesserna organiseras för att kunna säkerställa att de lever upp till centrala offentligrättsliga värden om öppenhet, deltagande och saklighet.
|
|
| 5. |
- Grafström, Maria, 1978-, et al.
(författare)
-
Oklarhet som förändringsstrategi : Nya Karolinska Solna och idén om den högspecialiserade vården
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten analyseras beslut om verksamhetsinnehållet vid Nya Karolinska Solna (NKS) och särskilt den högspecialiserade vården. Vår analys visar att själva idén om högspecialiserad vård (hur den kom att definieras och användas) delvis kan förklara varför verksamhetsinnehållet kunde hållas odefinierat långt in i processen med att planera och bygga det nya sjukhuset. Samtidigt som NKS från ett tidigt skede var planerat att innehålla högspecialiserad vård fanns det ingen tydlig eller given definition av vad sådan vård omfattar. Det var också uttalat i politikernas uppdrag till NKS-förvaltningen att avvakta med att fastställa verksamhets-innehållet med hänvisning till bland annat den snabba medicintekniska utvecklingen och andra tänkbara krav på en sjukvård som flera år framåt i tiden skulle vara internationellt konkurrenskraftig. Men när ledande politikers och projektledningens syn på NKS som ett högspecialiserat nav för regionens sjukvård – med en fortsatt öppenhet kring verksamhetsinnehållet – mötte berörda professioners och organisationers intressen och ambitioner framträdde konflikter och motstridiga intressen. Studien visar, att samtidigt som idén om den högspecialiserade vården erbjöd projektansvariga en möjlighet att rättfärdiga ett öppet förhållningssätt, och avvakta med beslut om det mer precisa verksamhetsinnehållet, kom denna öppenhet att senare skapa problem för realiseringen av den initiala visionen om det lilla, högspecialiserade sjukhuset. Analysen pekar på tre centrala faktorer som i samverkan med varandra kom att skapa grus i projektmaskineriet: För det första fanns det en inneboende spänning i själva idén om den högspecialiserade vården. För det andra blev idén om den högspecialiserade vården alltför separerad från etablerade strukturer och arbetssätt. Och för det tredje tappade idén kraft när det politiska ledarskapet, som inledningsvis hade varit starkt och drivit den, försvagades. Rapporten har fokus på åren 2008-2012 och baseras på dokumentanalys samt intervjuer med nyckelpersoner.
|
|
| 6. |
- Grafström, Maria, 1978-, et al.
(författare)
-
Självgenererande nyhetsjournalistik – när åsikter blir nyheter
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten analyserar vi nyhetsflödet kring Nya Tiders medverkan på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2016. Tidningens medverkan fick stor uppmärksamhet i både traditionella och sociala medier. Den omfattande nyhetsbevakningen väcker frågor om hur nyheter skapas och hur de hålls vid liv. När blir egentligen en händelse till en nyhet? Syftet med rapporten är därför att skapa förståelse för hur en nyhet konstrueras och hur den hålls vid liv över tid. Vi är särskilt intresserade av att förstå hur olika aktörers samspel – informationsutbyte – påverkar förutsättningarna för hur en nyhet överlever. Vi använder ett institutionellt organisationsteoretiskt perspektiv för att förstå hur normer som styr nyhetsjournalistikens innehåll och format reproduceras och förändras i utbytet mellan aktörer på det nyhetsproducerande fältet. Vår analys visar att bevakningen initialt i hög grad följde förväntade och etablerade normer för nyhetsproduktion till att över tid i högre grad vara motiverat och pådrivet av åsiktsmaterial i form av ledare, krönikor och olika typer av debatter med journalister. Nyhetsflödet kom därigenom att präglas av principen att vad andra journalisterna har att säga om det inträffade betraktades som en nyhet i sig; en utveckling som vi förstår som en självgenererande nyhetsspiral. Dels får händelsen sprängkraft av att sakfrågan relaterar till ytterst centrala principer för det journalistiska fältet – yttrandefrihetens gränser – det vill säga vem som ska och bör samt under vilka förhållanden uttrycka sig i det offentliga rummet. Dels drivs nyheten fram av att journalister får kommentera, analysera och uttrycka sina åsikter om det är rätt eller fel att Nya Tider medverkar på Bok- och biblioteksmässan och att det innehållet anses vara stoff till fortsatt nyhetsproduktion. Studien väcker frågor om vad som händer när åsiktsinnehåll blir i centrum för och motiverar att en nyhetsberättelse drivs framåt – en utveckling som kan tänkas stärkas i takt med att det journalistiska nyhetstempot ökar och resurserna minskar.
|
|
| 7. |
- Maria, Grafström, 1978-, et al.
(författare)
-
Informerad eller kunnig? Utvärdering av insatser för information och kommunikation om bistånd 2010-2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det svenska biståndets informations- och kommunikationsarbete styrs av Strategin för informations- och kommunikations-verksamhet, inklusive genom organisationer i det civila samhället (Infokom-strategin). Denna utvärdering undersöker hur väl insatserna har uppfyllt strategins övergripande mål om att stärka den svenska allmänhetens kunskap om svenskt utvecklingssamarbete. Det gäller både de insatser som har genomförts under den föregående strategin (2010–2016) och den nuvarande (2016–2022). Insatserna utförs av Sida och svenska civilsamhällesorganisationer. Rapporten fokuserar på tidsperioden 2010–2020 och syftar till att utveckla förståelsen för i vilken grad och hur olika typer av insatser har bidragit till målet samt hur strategin kan utvecklas i framtiden för att mer effektivt bidra till stärkt kunskap. Allmänhetens kunskap om svenskt utvecklingssamarbete påverkas av en mångfald av samverkande faktorer. Infokom-insatsernas effekter på den svenska allmänhetens kunskapsnivå måste därmed analyseras i en vidare kontext. Den studerade tioårsperioden kännetecknas av betydande kontextuella förändringar som påverkar analysen av troliga effekter. De slutsatser vi utvecklar i rapporten är därför med nödvändighet av diskuterande karaktär. En viktig utgångspunkt för utvärderingen är särskiljandet av information och kunskap. För att information ska omvandlas till kunskap på individnivå krävs aktiv bearbetning. Vi lyfter fram tre kontextuella faktorer som har varit särskilt betydelsefulla för infokom-insatsernas förutsättningar att stärka individers kunskap: 1) den politiska kontexten och retoriken kring biståndsfrågor under tidsperioden, 2) mediebilden av biståndet, och 3) den svenska allmänhetens informationsinhämtning och nyhetsvanor. Utvärderingens slutsatser baseras på empiriskt material bestående av en webbpanelundersökning, intervjuer med personer som arbetat med infokom-insatser, en analys av medierapportering om biståndsfrågor, dokumentstudier samt redan tillgängliga data (opinions- och nyhetsvanemätningar). Utvärderingen består av två delar – en bredare kartläggning av det brokiga insatslandskapet, vilken ger en överblick av insatsernas genomförare, omfattning, målsättningar, målgrupper, kanaler, teman och aktiviteter, och djupgående fallstudier av sex strategiskt valda insatser som genomförts under hela eller delar av den studerade tidsperioden: Internationella/Globala Torget på Bok- och Biblioteksmässan, Sida Alumni, UNDP Sverige, Forum Syd/Civ, Diakonia och WWF Youth Sweden. Sidas årliga opinionsmätningar visar att den svenska allmänhetens kunskap om tillståndet i världen och kännedom om de Globala målen har ökat under den studerade perioden. Även svenskarnas självskattade kunskap och kännedom om bistånd har ökat. Det är dock tveksamt om dessa resultat kan ses som kunskap i någon fördjupad form. Det är vidare inte möjligt att dra slutsatser om huruvida enskilda insatser – eller ens insatser sammantaget – har haft någon avgörande effekt på den samlade kunskapen om bistånd hos den svenska allmänheten. Våra fallstudier visar dock att de sex insatser som studerats närmare till stor del lyckats med att sprida information om svenskt bistånd till sina målgrupper. Insatserna, vilka bland annat innefattar fysiska och digitala föreläsningar och seminarier, webbsidor, utbildningsmaterial, mediearbete och studieresor, har i hög utsträckning uppnått sina mål vad gäller informationsspridning. Det är alltså tydligt att de studerade infokom-insatserna i hög grad lyckats med att tillgängliggöra information. Frågan är dock i vilken utsträckning denna information har bearbetats av mottagarna och resulterat i ökad kännedom och/eller stärkt kunskap om svenskt utvecklingsarbete. Vår analys av kontextuella faktorer pekar på att den politiska styrningen av biståndskommunikationen, medie-logikens krav på korta, snabba och aktuella budskap samt svenskarnas rörelse mot digital nyhetskonsumtion och minskande intresse för biståndsfrågor har satt ramarna för infokom-insatsernas förutsättningar att stärka kunskap. Vad gäller insatsernas utformning är det tydligt att interaktiva komponenter främjar ett aktivt deltagande och reflekterande, vilket stödjer kunskapsutveckling på individnivå. Kunskapseffekterna av infokom-insatser som saknar interaktion – digital eller fysisk – är svårbedömda, särskilt i de fall där intressenivån hos mottagarna är okänd. Vi bedömer dock att det är mer sannolikt att dessa insatser bidragit till ökad kännedom snarare än djupare kunskap. Givet att den andel som vill veta mer om biståndsfrågor har minskat under perioden 2010–2020 så har det blivit svårare att nå ut med information som på ett eller annat sätt bearbetas av mottagarna. Insatser som innefattar skolarbete, vilket stimulerar till aktivitet och engagemang, kan vara ett bra sätt att nå målgruppen unga som har ett relativt lågt intresse och engagemang för biståndsfrågor. Sammantaget visar vår analys av centrala faktorer som förklarar infokom-insatsernas kunskapseffekter att: Medierapporteringens format och innehåll innebär begränsade möjligheter att bidra till stärkt kunskap om biståndsfrågor via nyhetsartiklar och annat medieinnehåll. Även om biståndsaktörer med stark och tydlig profil samt koppling till aktuella händelser kan få genomslag i medierna så begränsas möjligheten att bidra till kunskap av medierapporteringens fokus på korta budskap, och betydande skillnader mellan olika målgruppers konsumtion av nyheter. Medierapportering kan dock bidra till informationsspridning och därmed i förlängningen ökad kännedom om biståndsfrågor. Medan ökad kännedom om något kan skapas genom att sprida och tillgängliggöra information så kräver kunskapsutveckling att mottagaren involveras, engageras eller aktiveras. Insatser som innehåller fysiska möten, interaktion eller reflektion har därför bättre förutsättningar att bidra till kunskapsmålet. En kombination av kanaler och metoder för infokom-insatser kan stötta och berika varandra. Pressarbete och digitala satsningar kan vara centrala för att över tid utveckla kunskap om de kombineras med aktiviteter som främjar interaktion mellan biståndets aktörer och den svenska allmänheten. Om insatser utvärderas löpande och genom en kombination av kvantitativa utfallsmått och kvalitativa analyser så stärks möjligheten till lärande hos utförarna. Ett fördjupat lärande kring resultat och vad som fungerar bättre och sämre kan i sin tur förbättra möjligheterna att bidra till kunskapsmålet. Inför arbetet med kommande strategi pekar vår analys mot vikten av en fortsatt bred ansats där debatt, analys och granskning ges utrymme. Frågornas bredd och komplexitet kräver en mångfald av perspektiv och angreppssätt. Infokom-insatserna handlar i många fall om att engagera målgrupper i en dialog om biståndsfrågor och ökad kunskap kräver ofta någon form av interaktion eller aktivitet, och särskilt i de fall där målgruppen är ointresserad av biståndsfrågor Rapporten visar att intresset för biståndsfrågorna hos svenskarna minskat under den undersökta perioden. Om kunskapsmålet ska bibehållas och uppfyllas så krävs en bättre förståelse för, och mer forskning kring, vad som ligger bakom det sjunkande intresset. För att utveckla lärandet hos utförarna av infokom-insatser kring hur intresse och kunskap skapas krävs vidare att enskilda insatser utvärderas regelbundet och djupgående samt med särskilt fokus på hur intresse uppkommer och bibehålls. Här kan till exempel löpande dialog och samrådsgrupper spela en viktig roll.
|
|
| 8. |
- Andersson, Catrin, et al.
(författare)
-
Att förändra genom organisation och idéer : Parallella processer i planeringen av Nya Karolinska Solnas verksamhet åren 2012-2017
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten analyseras förändringsarbetet i Nya Karolinska Solna (NKS) under åren 2012 till 2017. Syftet med studien är att skapa förståelse för och förklara vad som formade beslutsprocessen om det nya sjukhusets verksamhet efter att ansvaret för projektet flyttades från en särskild förvaltning till Karolinska Universitetssjukhuset (Karolinska). Omorganiseringen av ansvaret till Karolinska innebar att delar av projektgenomförandet flyttades från NKS-förvaltningen, som var nära knuten till politiken, till sjukhusets ledning och styrelse. Två olika förändringsprocesser är i fokus. Den första handlar om vad som skulle flytta in i det nya huset (verksamhetsinnehållet) och var ett arbete som hade lämnat den visionära fasen och nu på allvar mötte faktiska behov och förutsättningar på sjukhuset och i vårdsystemet i regionen. Den andra förändringsprocessen handlar om hur arbetet på det nya sjukhuset skulle organiseras i termer av hur det skulle utföras, styras och utvärderas (verksamhetsmodellen). Rapporten baseras på dokumentanalys samt intervjuer med centrala personer i NKS-projektet.Studien fokuserar på den betydelse organisation och idéer har för politikers och tjänstepersoners försök att planera och styra de två förändringsprocesserna. Olika typer av organisatoriska arrangemang i kombination med starka idéer utgör mekanismer som strukturerar och sorterar beslutsprocesserna i megaprojektet NKS. Olika arrangemang har haft betydelse för förändringsprocessen – som den politiska styrningen av Karolinska samt de parallella processer som uppstod både på sjukhuset och i dess relation till Stockholms läns landstings arbete med framtidens hälso- och sjukvård i länet (Framtidsplanen). Två idéer som har varit särskilt betydelsefulla för NKS-projektet är idén om den högspecialiserade vården, som har format beslutsprocessen om verksamhetsinnehållet, och idén om den värdebaserade vården, som kom att bli en central del av verksamhetsmodellen.I linje med tidigare studier visar vi att starka idéer lätt kan bli bräckliga – de är starkt beroende av inte bara ett aktörskap och att kunna presenteras som lösningar på problem, utan också av tid och rum (att vara del av ett sammanhang). Idéer kan därför utgöra stark drivkraft till att initiera, och därigenom att sätta riktning och ramar för ett förändringsarbete, men kan – om de inte aktivt översätts och anpassas till den lokala praktiken – senare i förändringsarbetet bli problematiska. Vår analys visar att de organisatoriska arrangemangen i kombination med starka idéer både har möjliggjort och samtidigt begränsat förändringsarbetet med NKS. Genom att de organisatoriska arrangemangen både inkluderar och exkluderar aktörer och idéer kan de på så sätt osynliggöra – genom att skapa avstånd i tid och rum – meningsskiljaktigheter, motstridiga analyser och till med och direkta konflikter. Dessa arrangemang är därför centrala styrverktyg i förändringsprojekt som NKS och måste hanteras med stor varsamhet av politiker och andra beslutsfattare. De kan skydda och stärka, men också åsidosätta, demokratiska värden om öppenhet, transparens och delaktighet i politiska besluts- och förändringsprocesser.
|
|
| 9. |
- Grafström, Maria, 1978-, et al.
(författare)
-
Skandaler, opinioner och anseende : Biståndet i ett medialiserat samhälle
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten syftar till att skapa förståelse för hur beslutsfattare inom biståndet förhåller sig till mediers bevakning och vilka konsekvenser detta förhållningssätt kan ha för beslutsfattande och risktagande inom biståndet.Tidigare studier har framför allt fokuserat på mediernas opinionsskapande roll där medierna förstås som något externt i förhållande till biståndsorganisationer. I den här rapporten tar vi utgångspunkt i studier som visar att mediernas närvaro och betydelse ökar i samhället och att organisationer därför kan förstås som medialiserade. Det betyder att mediernas arbetssätt, format och krav på innehåll – det som här förstås som medielogik – blir en organiserande princip som påverkar även internt i organisationer. Mediernas roll har också beskrivits som särskilt betydelsefull inom biståndsområdet givet att medborgarna, givarna, inte är samma grupp som mottagarna – en situation som gör att medborgare har begränsade egna erfarenheter av dessa frågor. Medierna kan därmed sägas vara en särskilt central arena för att berätta om biståndets effekter. Centrala frågor för studien är: Vilken betydelse tillmäter beslutsfattare inom biståndet medier? Hur förhåller sig beslutsfattare till ökade krav på medial synlighet och transparens? Och hur uppfattar beslutsfattare medielogikens krav på förenkling och dramaturgi?Vår undersökning visar att medierna har en betydande närvarvo i både den politiska styrningen av offentligt biståndsarbete och i tjänstepersoners vardag. Vi visar att den förändrade politiska styrningen av biståndet under de senaste tio åren har fört med sig tydligare krav på transparens och att kommunicera biståndets resultat. Utvecklingen kan sägas gå hand i hand med ett större fokus på mediernas betydelse som kanal för att berätta om biståndets effekter. I den särskilda strategi som styr biståndsmyndighetens Sidas arbete inom kommunikationsområdet betonas också journalister som en central aktörsgrupp för kunskapsspridning och fri åsiktsbildning inom biståndet. Ett annat uttryck för denna utveckling är prioritering och organisering av korruptionsarbetet på Sida. Medierna beskrivs som både ett slags kontrollorgan som skärper den interna kontrollen och som en plattform som bör användas för att nå ut med berättelser om biståndets verksamhet och effekter.Sammantaget visar studien att beslutsfattare i sin arbetsvardag ständigt (och självklart) förhåller sig till frågan om positiv medial synlighet i relation till risken att få medial kritik med en medföljande anseendeförlust. Mediernas närvaro är inte nödvändigtvis relaterad till faktisk publicitet om biståndet för tillfället, utan är i lika hög grad kopplad till tidigare erfarenheter och till etablerade idéer om att mediebilder av biståndet behöver hanteras och har påverkan på allmänhetens – och andra intressenters – uppfattningar om biståndet. Vi menar att medielogikens funktion som organiserande princip skapar en dubbelhet: samtidigt som den bygger in en extra försiktighet kring hur skattemedel används (ett slags kontrollorgan), tenderar den också att föda en ängslighet som, i sämsta fall, kan leda till att det svårkommunicerade och kanske obekväma – trots att det bedöms vara den rätta vägen för myndighetuppdraget – väljs bort i syfte att minimera risk för granskning och tänkbar anseendeförlust.Rapporten bygger på en undersökning av den övergripande mediebilden av biståndet i ett antal stora svenska dagstidningar (innehållsanalys) under tio års tid i kombination med interna styrdokument samt utsagor om mediernas betydelse från nyckelpersoner inom biståndsområdet (dokumentanalys och intervjuer).
|
|
