| 1. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
"Intill den totala avsaknaden av jag" : Om kärleken och svårigheten att älska vår nästa
- 2015
-
Ingår i: Vem är rädd för Lacan?.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Med utgångspunkt i Sigmund Freuds syn på den mänskliga kulturens tragik i Vi vantrivs i kulturen och genom läsningar av Jacques Lacan undersöker Lennart E. H. Räterlinck kärleken till vår nästa och våra svårigheter att förverkliga denna kärlek. Föreläsningen reser och behandlar frågor som: Vad innebär det att älska vår nästa? Varför kännetecknas våra relationer till den som utgör vår nästa ofta av en paradoxal pendling mellan kärlek och hat? Hur ska vi förstå den dubbelhet som föreligger mellan påbudet att älska vår nästa och det underliggande njutande och den aggression som beledsagar detta påbud?
|
|
| 2. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Kampen för ett bättre samhälle är allas vår kamp : Om sociologi och synliggörandet av det osynliggjorda
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- En sociologi värd sitt namn gör analyser av det som sker i samhället som inte blott beskriver det som händer och dess potentiella orsaker, utan som också visar på att saker och ting skulle kunna vara annorlunda, på andra möjligheter och eventuellt även det önskvärda med dessa alternativ. Den bild som målas upp här är i vissa avseenden givetvis en idealisk bild av sociologins kritiska potential, men det handlar om ett ideal som i min mening måste vara vägledande för sociologin om den vill åstadkomma något annat än att följa i maktens ledband eller bygga sandslott som genast sveps bort när den offentliga opinionens vågor vänder. Det är genom att vara trogen detta ideal som sociologin faktiskt kan spela en viktig roll i den samhälleliga debatten, en roll som den endast kan fylla om den förmår samla och förmedla den kraft som finns i samhällsmedlemmarnas liv. Sociologin är trots allt en vetenskap om människors liv i samhället, om allas vår konkreta vardagliga tillvaro fylld av både olycka likväl som lycka. Min förhoppning är att sociologin genom att inte bara blottlägga det vi tar för givet, utan också genom att synliggöra osynliggjorda möjligheter kan bidra till det sistnämnda.
|
|
| 3. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
"Intill den totala avsaknaden av jag" : Om aggressiviteten, narcissismen och den imaginära relationen till vår nästa
- 2017
-
Ingår i: Vem är rädd för Lacan?. - Stockholm : TankeKraft förlag. - 9789188203267 ; , s. 187-215
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ur antologins inledning:"Hur förklarar vi den mänskliga aggressionen mot nästan? Varför söker vi förstöra vår andre, vår medmänniska? För Freud var detta den stora fråga som upptog honom mot slutet av hans liv. Hos Lacan återfinns inte frågeställningen inom samma historiska ramar (andra världskriget, nazismens förföljelser etc.). Dessa referenser finns dock med implicit, genom hänvisningarna till Freud, och den mänskliga destruktiviteten är en bakgrund till många av Laxans idéer. Det gäller inte minst frågan om hur aggression och försvar hänger samman, ett samband som diskuteras i Lennart E. H. Räterlincks "'Intill den totala avsaknaden av jag': Om aggressiviteten, narcissismen och den imaginära relationen till vår nästa". Här påvisas hur ytterligare ett av Lacans grundbegrepp - det imaginära - kan förstås och användas i relation till analysen av jaget som en skör konstruktion. Genom att gå tillbaka till hur Lacan beskriver jagets uppkomst som medierat genom imaginära föreställningar kan vi se inte bara hur jagets självförståelse nödvändigtvis är ett självbedrägeri, utan även hur ett förfrämligat jagblivande medför aggressiva projektioner."
|
|
| 4. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Den dödliga närheten : Om kärleken, hatet och mötet med den Andre
- 2015
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Med utgångspunkt i Sigmund Freuds syn på den mänskliga kulturens tragik i Vi vantrivs i kulturen och genom läsningar av Jacques Lacan och Slavoj Žižek undersöker Lennart Räterlinck kärleken till vår nästa och våra svårigheter att förverkliga denna kärlek. Föreläsningen reser och behandlar frågor som: Vad innebär det att älska vår nästa? Varför kännetecknas våra relationer till den som utgör vår nästa ofta av en paradoxal pendling mellan kärlek och hat? Hur ska vi förstå den dubbelhet som föreligger mellan påbudet att älska vår nästa och det underliggande njutande och den aggression som beledsagar detta påbud?
|
|
| 5. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Tystnadens språk
- 2015
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tystnadens språk är ett försök att finna en röst för tystnaden och sätta ord på det synbarligen outsägliga. I strävan efter självkännedom och frihet stiger vi ned i flödet av ord, likt en Orfeus i sökandet efter en Eurydike, i hoppet om att frambringa klarhetens ögonblick. Inför kedjorna av ord framträder tystnaden som platsen där glömda, ohörda och nedtystade röster vilar, röster som stundom gör sig påminda när vi minst anar, i våra drömmar och mardrömmar, i våra önskningar och begär. I dessa stunder framträder våra ord och handlingar som klangkroppar för en tystnad som inte är vår egen, en tystnad som bebor våra kroppar som någonting obekant, som ett främmande ting i det annars så välbekanta. Tystnaden antar en konspiratorisk karaktär, där vår underlåtenhet gentemot tystnaden, vår ovilja att skänka den en röst, tycks bekräfta dess sanning. Tystnaden markerar punkten för den gränserfarenhet där vi finner oss oundvikligt konfronterade med tillvarons grundläggande kluvenhet, med den oupphörliga rörelsen mellan form och formlöshet, närvaro och frånvaro, avslöjande och beslöjande. Överskridandets och lidandets väg visar sig till sist vara en och densamma, den eviga rastlöshetens väg där människan vandrar som en gränsvarelse, med Janusansiktets anletsdrag en hemvist för begärets och förnuftets oupphörliga kamp på liv och död.
|
|
| 6. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Narnias värld genom barnets ögon : Om att bli så gammal att man börjar läsa sagor igen
- 2021
-
Ingår i: Pilgrim. - : EKiBS förlag. - 1400-0830. ; 28:2, s. 48-51
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Krönikeböckerna om Narnia utgör tillsammans en öppning in till en annan värld, en värld som ligger bortom men ändå så nära. Inte enbart i avseendet av att så förment vardagliga ting som en garderobsdörr, en port eller en tavla i böckerna kan fungera som portaler till ”de ljungbevuxna bergens och de timjansdoftande hedarnas Narnia” (Hästen och hans pojke). Inte heller enbart i bemärkelsen av att varje enskild bok är en ingång till ett läsäventyr, någonting som självklart gäller för många böcker i allmänhet. Dessa saker är förstås riktiga, men vad vi ska ta fasta på här är att berättelserna om Narnia rymmer på en atmosfär som inte bara tenderar att befrämja barnasinnets läsart, utan som även kan leda oss fram till en djupare insikt i det heliga som ett mysterium tremendum et fascinans. Roger Lancelyn Green och Walter Hooper betonar i C. S. Lewis: A Biography, att Narniaböckerna först och främst bör läsas för de storartade berättelser som de i sig själva är. De är fullt självtillräckliga utan hjälp av teoretiska tolkningar. Samtidigt är det ett faktum att dessa mytopoetiska verk också kan läsas utifrån flera olika nivåer: berättelsernas manifesta skeenden, de underliggande strukturerna (den medeltida kosmologin, den kristna symboliken) och de litterära referenserna. Bokserien är som ett hus som är större på insidan än utsidan, precis som trädgården i Narniaberättelsen Den sista striden, och som bara blir större vartefter vi rör oss i det. Om vi dessutom ser ut genom husets fönster kommer vi att finna att den vardagliga världen utanför till vår djupa glädje framstår i nytt ljus. Som Alister McGrath säger i C. S.Lewis: A Life, om vi har ett öppet sinne — och ser med barnasinnets ögon— kommer vår upplevelse av Narniaböckerna att förändra och utvidga vår verklighetsuppfattning och vår förståelse av det heliga.
|
|
| 7. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Med janusansiktets anletsdrag, i hängivelsen till livet och döden
- 2016
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; 26:1-2, s. 96-101
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Titeln Filosofi på liv och död lånas från en av bokens texter och får utgöra ett emblem både för boken som helhet och för psykoanalysen som sådan. För visst är det väl så, att psykoanalysen i mångt och mycket ter sig som just en verksamhet på liv och död? Den berör väsentliga sidor av vår existens, vad det innebär att vara människa och leva i ett medvarande med andra människor. Det är sedan inte svårt att instämma i redaktörernas anmärkning om att psykoanalysen genom sitt existentiella intresse uppvisar ett släktskap med konsten. Konsten ger uttryck åt både fragmenterande och enhetliggörande rörelser, begreppslighet liksom begreppslöshet, skapelse- liksom förstörelseakter som rymmer möjligheter till genomborrande, uppbrytande och helande av vårt mänskliga väsen.För att säga något om boken som helhet är det uppenbart att GFFP har publicerat ännu ett fint bidrag till den psykoanalytiska diskussionen i Sverige. Boken utgör en både estetiskt och vetenskapligt tilltalande skapelse och mellan dess mjuka pärmar ryms en kalejdoskopisk mångfald teorier och perspektiv som fördjupar vår förståelse av den mänskliga existensens villkor. En existens på liv och död, mellan liv och död.
|
|
| 8. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Andligt testamente från sjuksängen
- 2021
-
Ingår i: Svensk Pastoraltidskrift. - : Svensk Pastoraltidskrift. - 0039-6699. ; 63:9, s. 276-277
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Arnolds Norlinds bok Från min veranda kan ses som en “sammanhängande kedja av meditationer” skrivna av en “konvalescent under en lycklig sommarmånad”. Det är en samling meditationer som med associationer till världslitteraturen rör sig genom ett mångskiftande spektrum av erfarenheter och fenomen av mer eller mindre allmänmänsklig karaktär. Norlind tar sig an förunderligheten i livets ständigt pågående skapelseprocess, vårt sökande efter sanning, enhet och en plats av trygghet bortom de illusioner som binder oss samt kärlekens befrielsegörande kraft. Men vi finner också reflektioner över människans kamp med det inre och det yttre mörkret – ångesten, ondskan och döden. Dante rör sig bakom scenen när vi tar del bokens framställningar och som vår ledsagare genom meditationerna om livets mångfald antar Norlind karaktären av både en Vergilius och en Beatrice.
|
|
| 9. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Den disciplinerade människan : Om övervakning, biomakt och självreglering
- 2015
-
Ingår i: Ikaros: Tidskrift om människan och vetenskapen. - 1796-1998. ; 2015:1, s. 31-33
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Övervakning även i välmening för att öka vår trygghet kan ha konsekvenser för våra liv. Med utgångspunkt i Foucault undersöker Lennart E. H. Räterlinck samband mellan övervakning, kunskap och makt över våra liv.I verket Övervakning och straff från 1975 analyserade den franske tänkaren Michel Foucault(1926-1984) hur det moderna fängelsesystemets framväxt från 1600-talet och framåt kunde förstås som en övergång till en ny form av disciplinering av mänskligt beteende. Om förmoderna former av maktutövning utgjordes av våldsamma spektakel öppna för allmänheten, exempelvis i form av offentliga avrättningar, innebar uppkomsten av det moderna fängelset, tillsammans med sociala och rättsliga reformer gällande regleringen av avvikande beteenden, en utveckling av nya former av maktutövning baserade på övervakning, observation och disciplinering. Utifrån Foucaults beskrivning av framväxten av en modern form av maktutövning baserad på övervakning, klassificering och styrning av individer genom disciplinering är vi uppenbarligen redan sedan länge inneslutna i biomaktens grepp. Disciplineringen av våra kroppar och tankar genom den ständiga uppfostran som tillhandahålls genom samhällets utbildningssystem, våra arbetsplatsers organisering och rådande ideologier är ingalunda ett nytt fenomen. Vad gäller fenomenet övervakning är det i grunden inte bundet till förekomsten av avancerad teknologin utan handlar mer om ett sätt att tänka rörande styrningen av både individer och kollektiv. Däremot tenderar den nya teknologin, inklusive den allt ökande användningen av internet för allehanda syften, att utvidga de potentiella möjligheterna för både stat och privata aktörer att övervaka enskilda individers förehavanden. De idéer som Foucault för fram om biomaktens formande av både våra kroppar och våra föreställningar är fortfarande utan tvekan relevanta för förståelsens av hur vi genom deltagandet i samhällets institutioner, och i vår vardagliga tillvaro i övrigt, underställs former av maktutövning där målet är övervakning och disciplinering och där vi själva i slutändan kommer att övervaka både oss själva och våra medmänniskor.
|
|
| 10. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Oting
- 2016. - 1
-
Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Genom tron på möjligheten att artikulera tystnadens logos blir poesin till en plats för översättning och transponering där vi konfronteras med det som tanken själv inte förmår tänka, med den outsäglighet som lever i varje människa och varje ting. I Oting fortsätter Räterlinck det vittomfattande poetiska verk som inleddes med Tystnadens språk. Begynnelsen är densamma, den existentiella gränserfarenhet där vi konfronteras med tillvarons kluvenhet och inneboende främlingskap, men i Oting rör vi oss också vidare mot ett upphävande av det imaginäras förslutenhet, mot ett erkännande av bristen och icke-alltet. Genom dikt efter dikt, ord efter ord, framträder en strävan efter frihet som skyr varje försök att i glömska eller likgiltighet skyla över sprickorna i våra försvars murar. Vad som kommer till uttryck i Oting är ingenting mindre än ett poetiskt tal som visar på livets oavbrutna överskridande av sig självt in i ett annat, som likt ett bräckjärn vidgar sprickorna och i växande hoppfullhet låter oss möta det kritiska självmedvetandets förmåga att bryta igenom de hinnor som skiljer oss från vår medmänniska.
|
|
