| 1. |
- Loenheim, Lisa, 1979, et al.
(författare)
-
Framtidens Lexin. Forskningsöversikt.
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Framtidens Lexin – forskningsöversikt sammanställer forskningsrön inom lexikografi och flerspråkighet med inriktning mot inlärningsordböcker. Utifrån forskningsöversikten ges rekommendationer om hur en framtida lexikografisk resurs bör utformas för den som är nybörjare och lär sig svenska som ett andraspråk. Rapporten är skriven på uppdrag av Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen (Isof), och ingår i en större rapport, Framtidens Lexin – målgruppsanpassning och utveckling av framtidens flerspråkiga lexikon. Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka hur väl anpassade för sin målgrupp Lexin (lexikon för invandrare) är i dag, nästan fyrtio år efter att det första lexikonet i serien gavs ut, och att ge rekommendationer om hur Lexin bör utvecklas i framtiden.
|
|
| 2. |
- Loenheim, Lisa, 1979
(författare)
-
En ny bild av "bliva". Bakgrunden till hur "bliva" blev hjälpverb
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna uppsats handlar om hur bliva successivt i forn- och nysvenskan tränger tillbaka varda, i takt med att bliva får nya användningsområden. Utöver ursprungsbetydelsen, ’stanna kvar, förbli’, finns redan i fornsvenskan exempel på en användning där bliva i konstruktion med predikativ (t.ex. bliva frisk) anger förändring och betyder ’övergå till att vara, varda’. Från fornsvenskans sista decennier påträffas belägg på bliva i en ny funktion: som passivbildande hjälpverb, vid sidan av varda. I uppsatsen ifrågasätts den traditionella förklaringsmodellen, enligt vilken bliva i de nya funktionerna är att betrakta som ett betydelselån från medellågtyska bliven med motsvarande funktioner. Resultatet av min granskning visar att bliven i betydelsen ’övergå till att vara, varda’ inte tycks ha varit fullt produktivt i den medeltida lågtyskan, utan i huvudsak använts i en lexikaliserad verbfras: dot bliven – och att bliven som passivbildande hjälpverb tycks ha varit en ytterst marginell företeelse i medellågtyskan, vid sidan av hjälpverbet werden. Som en alternativ förklaring anför jag att den nya betydelsen ’varda’ hos bliva kan ha uppkommit genom tvetydiga exempel, t.ex. de många fornsvenska beläggen på bliva död, där det är semantiskt rimligt att tolka in en förändring: ’övergå till att vara död’, i stället för ’stanna kvar, varande död’ – och jag framför hypotesen att det är denna verbfras som lånats in från lågtyskan, jfr dot bliven. När verbfrasen bliva död väl fått betydelsen ’övergå till att vara död’, kan man tänka sig en semantisk generalisering, genom vilken bliva allmänt ges tolkningsmöjligheten ’övergå till att vara’ i konstruktion med predikativ. Varda och bliva blir då i många fall utbytbara som huvudverb. I nästa steg, för att upprätthålla symmetrin i systemet, kan man tänka sig ytterligare en generalisering, genom vilken bliva blir ett fullgott alternativ till varda också i funktionen som hjälpverb.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Strandberg, Viktoria, 1994-
(författare)
-
Initiala annex i en teckenbaserad konstruktionsgrammatik
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Left-dislocations (Sw. initial dislokation ’initial dislocation’, ID) and hanging scenes (Sw. fritt initial annex som motsvarar ett fritt adverbial i den inre satsen ’free initial annex corresponding to a free adverbial in the main clause’, FIA) are both structures with a phrase preceding the main clause. While ID also has a pronominal copy, referring to that phrase, inside the main clause, no such copy is found in the main clause following FIA. This report investigates ID and FIA in a Construction Grammar framework, describing ID and FIA as constructions consisting of a form paired with an information structural meaning. An analysis of 295 instances of ID and FIA, most of them collected from spoken language, shows that ID can be construed in many ways, but that half of the instances of ID can be divided into three different construction patterns, where the following aspects are the same: the syntactic form of the ID and the pronominal copy, the syntactic function of the pronominal copy, the position of the pronominal copy, and the type of clause in which the pronominal copy occurs. In terms of information structure, the most interesting result is that ID does not only have the information structural status topic, but also scene, vocative topic and, at times, focus. The instances of FIA all have the information structural status scene, and these are used in any syntactic form instantiating that scene. Furthermore, ID and FIA are in this report formalized as constructions in the framework of Sign-based Construction Grammar, which is introduced in and applied to Swedish for the first time. The constructions are also formulated as entries in the construction database Swedish Constructicon. Finally, this report presents a preliminary sketch of how ID and FIA can be included in a constructicon network of Swedish, i.e. the mental network our grammars consist of. The proposed network introduces another categorization of ID and FIA than the one being used in the Swedish reference grammar, but the categories of the reference grammar could also be incorporated in this draft.
|
|
| 8. |
|
|
